Göteborg och kattungar

Helgen i Göteborg var verkligen trevlig. Bloggträffen har redan behandlats hos Stellan, Översättarhelena och Jens, men jag måste få tillägga att jag hade oerhört roligt. Jonas Bergroth visade sig helt annorlunda ut i verkligheten än på bild, men var minst lika trevlig. Stellan hade klämt nageln vid takläggningen och var jätterar. Jens var fantastiskt snäll och talade inspirerat om matlagning med snus (vi får återkomma om det senare). Helena med man var sprudlande glada och rasande roliga. Dessutom förärades jag en ny och urläcker korkskruv när nu min gamla blivit knyckt av grannstudenten. Den går på kolsyregas och jag ska skriva mer om den så snart jag korkat upp min första vinflaska med den (onsdag).

Jag åt dessutom en fantastiskt god döndagsbrunch på Bitter på Linnégatan, och jag hade lätt stått mig hela dagen på allt det jag lassade i mig: amerikanska pannkakor med lönnsirap, bacon, äggröra, pajer, pizzabitar, kokt lax, sill, patéer och allt möjligt. Trots att det strömmade till en hel del folk så var upplägget fräscht och ingenting tog slut. Små fat som byts ofta kräver god logistisk från både servis och kök, men här fungerade det utmärkt! Gå dit!

Just nu är jag helt mosig i huvudet. Jag fick halv solsting igår och har sovit uruselt hela natten. Och klockan sex i morse ringde min då halvt hysteriska syster Claudia. Hennes siames har äntligen fött sin första kull - hela sex ungar! Tyvärr hade mamma Minou inte riktigt begripit vad hon skulle göra med så många ungar och Claudia hade alltså fått nappmata sex hungriga små siameser hela natten. Efter att ha sovit en stund till (jag skäms för att erkänna att jag somnade om) rusade jag dit. Och trots att jag brukar kalla Minou för äckelkatten och inte är så förtjust i siameser tyckte jag att det var de sötaste små liven någonsin... Så hjälplösa! Bild kommer så snart jag vågar störa dem igen.

Strax ska jag åka hem till Öland och äntligen fira min och min mors födelsedag (det har blivit uppskjutet gång på gång).

Mer ansjovis!

Jag ljög när jag sa att mitt ansjovissug hade stillats. För har man en burk ansjovis i kylen kan man inte stilla sin längtan med mindre än att man äter upp burken. Alltså är dagens middag även den ansjovisbaserad. Jättegott blev det - det här ska ni definitivt prova hemma!

Kall ansjovispaj
2 portioner

100 g kavring
25 g smör

1 gelatinblad
1 dl creme fraiche 40%
1 msk söt grovkornig senap (graveleij eller annan god sort)
1 stor finhackad finhackad inlagd gurka (som vanligt håller jag på polsk dillgurka som finns i etniska hyllan på coop)
1/2 dl finhackad gräslök
2 msk finhackad lök
8 hackade ansjovisfiléer
1 msk ansjovisspad
1 hårdkokt hackat ägg
vitpeppar

Riv kavringen på ett rivjärn eller mixa den till smulor. Smält smöret och blanda med kavringen. Pressa ut smeten i två portionsformar. Ställ kallt i 20 minuter.

Under tiden lägger du gelatinbladet i blöt i rikligt med vatten i några minuter. Blanda creme fraiche, senap, gurka, gräslök, lök, ansjovisfiléer, ansjovisspad och ägg. Smaksätt med lite vitpeppar. Smält gelatinet med en matsked vatten i mikron eller i vattenbad. Blanda illa kvickt ned i smeten.

Fördela smeten i portionsformarna. Ställ kallt ett par timmar så att det stelnar. Garnera med gräslök, citron och lite ansjovis.

Vindilemma (öppet brev till min granne)

Kära granne,

För en vecka sedan knackade du på hos mig och bad att få låna en korkskruv. Självklart fick du det, jag har aldrig nekat en människa i nöd hjälp. Problemet var bara att du inte kom tillbaka med den. Kanske borde jag förstått hur det låg till när du pekade vagt åt vänster (där det finns 5 dörrar) och sa "Jag bor där". Jag borde listat ut att du förväntade dig att jag själv skulle hämta tillbaka vinöppnaren. Och visst hade jag kunna gjort det - jag är inte oäven - om jag bara kom ihåg hur du såg ut! Nu är det så att jag inte har något vidare ansiktsminne, framför allt inte när jag själv öppnat ett par vinflaskor. Dessutom vill jag inte gärna sitta på vakt i korridoren för att haffa dig och kräva tillbaks korkskruven. Det känns aningen för aggressivt om du förstår vad jag menar.

Jag skulle vilja att du, kära granne, begrundar fotot ovan. Jag köpte nämligen en flaska vin idag i tron att jag hade en korkskruv. Det hade jag inte, som du säkert vet. Alltså återstod bara att försöka lirka upp korken med kniv varpå flaskan sprack och strödde glassplitter över hela köket. Visserligen fick jag så småningom loss korken, men jag känner mig faktiskt chikanerad.

Så ro för helvete hit med min korkskruv, din dumma äckliga ouppfostrade student!

Vänliga hälsningar,
Margit Richert

Gobbagegg*

I svallvågorna av Krubbs ansjovistävling har jag haft ett enormt ansjovissug. Jag halvfuskade och lämnade in min gamla bolognese svedese som ju innehåller ansjovis, så jag fick aldrig min ansjovislängtan stillad. Men en gubbröra till lätt middag igår gjorde susen.

Använd gärna hel ansjovis som du själv rensar och filéar, smaken är mycket bättre. Det går hur enkelt som helst även om du aldrig gjort det förr. Här kan du läsa hur.

Gubbröra
4 personer

6 hårdkokta ägg, hackade
1 liten gul lök, finhackad
5 hela ansjovisar, fileade och hackade
3 äggulor
1 msk ansjovisspad
1 dl hackad dill
1/2 dl hackad gräslök
lite vitpeppar

Blanda allt i en skål och lägg upp på kavring eller ännu hellre tunt knäckebröd.

*Vad gobbagegg betyder kan ni kanske gissa. Här finns annars en ledtråd.

Om Saras kök

Jag har hittills undanhållit mig att kommentera Saras kök, eftersom jag lytt under sentensen att den som ingenting snällt har att säga inte bör säga någonting alls. Men nu är måttet verkligen rågat!

För det första klarar jag inte av Ann Söderlunds hemska bimbostil. Jag förstår faktiskt inte att någon kvinna anno 2007 känner sig manad att spela dum blondin med bäbisröst. Jag är ledsen, men jag förstår det faktiskt inte. Missförstå mig rätt - jag är övertygad om att Ann egentligen är rätt intelligent, men det är just det som gör mig så irriterad... Varför spela nidbilden av en tramsig, fladdrig dum tjej?

Och vad som retar mig nästan än mer är Saras hurtfriskhet och totala tondövhet. Idag framförde hon den rätt intelligenta åsikten att det var tråkigt om man hela livet skulle tänka på att äta rätt, och att det gjorde att allt kom att kretsa kring det (eller någonting liknande). Men så plötsligt bräker hon ur sig "Men jag, jag tänker aldrig på att äta rätt - jag bara gör det ändå!" (det här var heller inte ad verbatim men nära nog). Och där någonstans kreverade jag. Vad fint det känns att höra. Sara behöver aldrig kämpa mot ett chipssug. Sara är inte sugen på McDonalds. Sara behöver inte ens tänka på att äta rätt - Sara bara gör det! Ja, ni fattar va?

Däremot inte sagt att jag inte förstår de som gillar programmet. Det är nyttiga recept, vilket faktiskt är trevligt, Sara är kunnig, Ann är tja, bäbisgullig och det hela är väldigt latte-mammigt. Jag antar att det fyller en funktion, men dessvärre inte för mig.

Göteborg närmar sig!

Psst? Ni glömmer väl inte att jag kommer till Göteborg på lördag? Jag, översättarhelena, Jens och kanske också Jonas Bergroth (plus kanske några till?) kommer att äta och dricka lite på Gyllene Prag under kvällen. Tid? Tja, jag vet inte, men från kl 18 kanske? Alla som har vägarna förbi är hjärtligt välkommna att titta in!

Sunshine on a plate

Solen skiner och jag med den. Jag är på strålande gott humör över den tidiga sommaren. Nyss flög en enormt tjockfluffig humla in och nosade runt bland min rosmarin och mina chiliplantor för att sedan vända ut i solen igen. Vad passar bättre en sådan här dag än solgula rotsaksplättar till lunch? Lite som raggmunkar, fast fräschare och aningen nyttigare. Blir det några rester är de smaskiga kalla på smörgås.

Solskensplättar
7-8 st

1 dl mjölk
1/2 dl dinkelsikt
1 ägg
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk spiskummin
1 krm cayennepeppar
1/2 tsk salt
1 morot
1 bit kålrot (ungefär lika mycket som moroten)
1 vitlöksklyfta
lite neutral olja till stekning

Vispa ihop dinkelsikt och mjölken till en klumpfri smet. Vispa ned ägget. Tillsätt kryddorna. Låt stå och svälla en halvtimme. Riv morot och kålrot grovt och blanda i smeten. Hacka vitlöken fint och blanda ned den också.

Hetta upp en stekpanna med lite olja i till medelvärme. Klicka ut små plättar (ca 1/2 dl smet per plätt är lagom) och stek några minuter på varje sida så att de får fin färg (låt det gärna vara lite spänst kvar i de rivna rotsakerna, det blir godare så). Servera med en sallad. En klick kesella och lite sweet chilisås är också gott till.

Livstecken

Att bloggen inte uppdaterats de senare dagarna beror på att Blogger har krånglat en hel del för mig. Men jag lever och är förtjust över att så många presenterat sig på bloggen. Jag har verkligen härliga läsare!

Igår hade jag äran att valla två jovialiska män runt Kalmar (tre om man räknar Magnus, men en illasinnad ischias förtog hans jovialitet något). DN-killarna Jens Linder och den eminente fotografen Fredrik Funck var på blixtvisit i staden för att prova ost och hade lite tid över för sightseeing och en rätt okej pizza på Ernesto. Trevlig värre.

Och det kommer recept under dagen. Jag ska bara orka ta tag i det här att klä på mig. Det är så skönt att sitta i morgonrock och slöläsa DN på nätet.

Världens bästa!

Jag var jättearg idag. Magnus kom hem och jag längtade verkligen efter honom. Men när han kom hem var allt jag kunde kväsa ur mig "jag är så lipig idag", varpå jag självklart började storgråta - någonting jag verkligen föraktar hos mig själv... Jag försöker verkligen att vara en sådan där lugn, sval och intelligent människa som kan bete sig som man väntar sig av folk. Men det slutar alltid med att jag plockar på mina nagelband och skämmer ut mig.

Nu är det kanske inte så värst synd om mig (ge mig ett par nyfödda kattungar och jag börjar hulka), men desto mer synd om Magnus. För oavsett hur man ser det så är det inte alldeles lätt att leva med någon som garanterat får ens minsta lilla känsla att förvanskas till en Stor Sak. Och bara det att han håller ut gott folk, bara det att han håller ut och står ut med min hysteri säger en hel del om honom. Kan ni fånga någon liknande så klamra er fast vis honom och släpp homom aldrig!

Undra sa flundran...

Jag gör som Sara på Veganvrak och skickar ut en stilla undran ut i sajberspejs. Vilka är ni egentligen, mina läsare? Ni är runt 450 stycken om dagen (en hisnande summa som ibland gör mig jätteskraj, men oftast överlycklig), och bara en bråkdel av er kommenterar. Hur hittade ni hit? Kommer ni tillbaka ofta? Vad är det som ni gillar (eller ogillar?) med min blogg?

Och främst förstås: vilka är ni? Jag är så nyfiken! Givetvis är det inget kommentartvång, men om ni tvekat att kommentera tidigare så har ni chansen nu.

(Och snälla, bespara mig skammen att inte få några kommentarer på det här inlägget! :)

Hög på högrev

Trots en viss feber vårstädade jag frenetiskt igår. Allt, och då menar jag verkligen allt, har blivit avtorkat, tvättat, skrubbat eller putsat på något vis och tillfredställelsen efteråt var så enorm att jag av bara farten började laga söndagsmiddag av rang: kokt högrev serverat med frästa rotsaker, potatisbullar med örtkryddor, presszucchini (se förra inlägget) och svartvinbärsgelé.

Högrev är min absoluta favoritdel på kossan. Har jag sagt det förr? Det tål att sägas igen. Högrev går i princip inte att misslyckas med på annat sätt än att man kokar den för kort tid. Rätt tillagad (läääänge på på låg värme) är den mjäll, mör på gränsen till sönderfall och kan skäras med sidan av gaffeln. Fel tillagad är den ett äckligt otyg som går utmärkt att använda som skosulor.

Även om man får en god köttbuljong av själva köttkoket brukar jag koka den i en svag kalvbuljong för att ytterligare kicka upp smakerna. Blanda gärna en rätt svag buljong eftersom såsen annars lätt blir för salt.


Kokt högrev
4 personer

1 kilo högrev i bit
2 msk smör
1 1/2 liter kalvbuljong (blanda från flaskkoncentrat)
10 vitpepparkorn
2 lagerblad

Putsa bort eventuella senor och hinnor från högreven, men låt fettet sitta kvar. Är biten oregelbunden i formen kan du gärna binda ihop biten med lite steksnöre. Bryn köttet ordentligt runt om i smör i en stekpanna.

Lägg sedan köttet i en gryta tillsammans med kalvbuljongen och kryddorna. Vispa ur stekpannan med lite vatten så att eventuella stekrester lossnar och tillsätt dem till grytan. Låt grytan koka upp, skumma eventuellt ytan om det behövs och sjud sakta under lock i ca 1 1/2 - 2 timmar eller tills köttet är mört och går att lossa med en gaffel. Ta upp och skär i skivor.

Till såsen tar du:

5 dl av köttbuljongen
2 msk vetemjöl + 2 msk smör ihopknådat till en boll (kallas beurre manié)
ca 1 msk svartvinbärsgelé
ca 2 tsk ljus soja
ca 2 tsk balsamvinäger

Koka samman köttbuljongen till lite mer än halva mängden. Vispa ned smörbollen. Smaksätt med svartvinbärsgele, soja och balsamvinäger (justera smakerna efter eget tycke). Låt såsen sjuda ca 10 minuter så att mjölsmaken försvinner.

Till högreven fräste jag lite rotsaker tillsammans med strimlad shiitakesvamp. De smaksattes med salt, peppar och aningen pressad citron. Recept är överflödigt utan gör så här: ta valfri mängd gul lök, morot, palsternacka, kålrot, kålrabbi, rotselleri eller vad du nu har hemma. Strimla allt. Blötlägg ett par torkade shiitakesvampar tills de är mjuka. Strimla. Fräs alltsammans i smör tills rotsakerna börjar karamelliseras. Pressa över lite citronsaft, salta och peppra.

Potatisbullarna på bilden var egentligen ett katastrofalt misslyckande. Jag har tittat en hel del på gamla Capital Floyd-avsnitt de senaste dagarna och tänkte att jag skulle göra en egen variant på hans potatisknödel. Tyvärr är Floyd inte bara konstant onykter, han har också notoriskt opålitliga recept. Knödeln vägrade att stelna, gladpacken runt om sprack och smeten jag kunde rädda blev potatisbullar. Gott var det i alla fall, så ingen egentlig skada är skedd. Receptet?

Örtkryddade potatisbullar
7 st

8 normalstora mjöliga potatisar
1 ägg
2 dl blandade finhackade hackade örtkryddor (persilja, gräslök, basilika, rosmarin etc)
1 dl grädde
2-3 msk potatismjöl
smör eller olja till stekning

Koka de oskalade potatisarna mjuka. Låt svalna och skala sedan. Pressa eller mosa potatisen och blanda den med ägg, örter, grädde och potatismjöl. Låt stå och svälla ett tag. Tillsätt eventuellt mer potatismjöl om smeten är för lös. Forma till bullar och stek på medelhög värme tills bullarna fått fin färg.

Pressat substitut

Vill man ha pressgurka och ingen gurka har går det lika bra med zucchini. Faktum är att det blir godare! Zucchini saknar den där trista beskheten som präglar de stackars gurkorna så här års, och dessutom har den kvar en härlig spänst även efter en sådan här grym behandling.

Presszucchini

1 liten zucchini
3 krm salt
2 msk ättikssprit
2 msk socker
1/2 dl vatten
1 krm vitpeppar
2 msk hackad persilja

Skiva zucchinin tunt med till exempel osthyveln. Lägg på en tallrik. Strö över salt, blanda om och lägg en mindre tallrik ovanpå. Ställ någonting tungt på, kanske en mortel eller - om du är läkarstudent - din kurslitteratur. Vänta en halvtimme och häll sedan av vätskan som bildats. Blanda ättikssprit med socker, vatten och vitpeppar och rör om tills sockret löst sig. Blanda ned persiljan. Lägg upp zucchinin i en fin liten skål och häll lagen över. Låt dra i kylen en timme innan servering.

Hemligt ett, hemligt två*

Hemliga kockan har redan charmat mig (och väckt mig ur min förkylningsdvala!) med sitt ondgörande över medstudenter:

"Av någon anledning måste några (alltid samma personer) dela med sig av sina egna högst personliga åsikter och insikter, egentligen alldeles oavsett vad vi pratar om. Jag upphör aldrig förvånas av att man kan inbilla sig att hela klassen ska ha nytta av en berättelse om hur bra "min sons mattelärare", eller "min första klassföreståndare" var, utan att ens kunna ge relevanta exempel. Som grädde på moset lyckas dessa inlägg nästan undantagslöst innehålla unkna gamla föreställningar om att kvinnor är bättre på att lyssna, eller män är bättre chefer för att de inte "låter sig påverkas"."

Och hon lagar god mat också!

*När Magnus var liten kom det en ny kille till stan. Alla frågor besvarades med ett "hemligt" och ett stigande nummer. Coolt.

Nä nu *%&#!

Jag skulle göra majonäs nyss. Den skar sig! Jag har aldrig någonsin misslyckats med majonäs förr, inte när promillehalten varit i taket.

Till mitt försvar vill jag framhålla att jag har feber. Rejäl sådan. Bloggen återkommer när jag hämtat mig från majonäschocken och flunsan eller vad det nu är.

Snitsiga snittar

De här snittarna blev en bra start på helgen, och de var till största delen ett led i min ständiga kylskåpsrensning. Det enda jag inte hade hemma var kaprisbär, zucchini och soltorkade tomater, vilket kanske ger en bild av hur stort behovet av att rensa ut ur hyllorna faktiskt var. Att de dessutom var riktigt goda gjorde ju inte saken sämre! Fast vi var tvugna att komplettera med en liten vickning på ägg, bacon och tabasco för fredagsdekadensens skull. Mängderna i recepten är lagom som en lätt middag för två.

Snittar med hommous och marinerad ost
4 st

4 skivor kantskuret gott bröd ca 4x4 cm, smörstekt eller rostat
1 dl hommous (här är mitt enormt utförliga recept)
4-5 soltorkade tomater i olja
8 bitar marinerad ost (eller 8 små bitar haloumi eller fetaost)
persilja till dekoration

Hacka de soltorkade tomaterna och blanda dem med hommousen. Lägg hommousen på bröden, toppa med ost och en liten kvist persilja.







Snittar med zucchini och ajvarfärskost
4 st

4 skivor kantskuret gott bröd ca 4x4 cm, smörstekt eller rostat
8 skivor zucchini (ca 1 cm tjocka)
salt
1 msk olivolja
50 g naturell färskost
2 msk ajvar relish
4 kaprisbär


Salta zucchiniskivorna lätt på båda sidor och låt dem ligga och vätska sig ca 10 minuter. Torka av dem nogrannt och stek eller grilla zucchiniskivorna i olivoljan på hög värme. Låt svalna. Lägg 2 zucchiniskivor på varje snitt, blanda färskost och ajvar och lägg en klick på varje snitt. Toppa med ett kaprisbär.

Ägg och romsnittar med citronyoghurt
4 st

4 skivor kantskuret gott bröd ca 4x4 cm, smörstekt eller rostat
2 msk tjock yoghurt
2 msk hackad stjälkselleri
2 msk hackad rödlök
1 tsk rivet citronskal
1 msk hackad gräslök
1 ägg, kokt i 7 minuter
4 msk röd stenbitsrom

Blanda yoghurten med sellerin, rödlöken, citronskalet och gräslöken. Lägg en liten klick på varje brödbit. Dela ägget i 4 delar och lägg en äggklyfta på varje snitt. Toppa med rikligt mer rom.

Dagens egotripp

Just nu är Kärlek, mat och folköl den fjärde mest länkade bloggen på Bloggportalen.

Misokyckling

Det här kan vara den absolut sämsta matbild jag publicerat. Men a) jag var vrål- hungrig och b) lite full. Inte de bästa förut- sättning- arna för ett bra matfoto. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det var supergott. Trots allt mitt ylande om att jag inte gillar kyckling så har jag faktiskt börjat förlika mig med pippin. Bra det, eftersom det är nyttigare och mer miljömässigt korrekt än att äta så mycket nötkött som jag gör (nu blev jag förstås vansinnigt sugen på råbiff bara därför).

Hur som helst är det lättlagat och lite japaninfluerat. Misosoppspulvret i marinaden var en stundens ingivelse, men det gjorde hela kycklingen. Dessutom flöt det omkring massa härliga små algbitar i skyn som fick fungera som ett mycket klent grönsaksalibi (jag hade helt enkelt glömt grönsaker, och det var inte förrän jag lagt upp allt på tallriken som jag insåg att något fattades).

Misokyckling
4 personer

1 stor kyckling, styckad i 4 delar

marinad:
2 msk ljus japansk soja
2 msk mirin
1 portionspåse misosoppspulver
1 msk finhackad ingefära
2 hackade vitlöksklyftor

Lägg kycklingbitarna i en dubbel plastpåse. Blanda ihop alla ingredienser till marinaden och slå den över kycklingen. Pressa ut så mycket luft som möljigt ur påsen och knyt om. Marinera minst 4 timmar, gärna längre. Vänd påsen då och då så att alla delar marineras någorlunda jämnt.

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg kycklingen tillsammans med marinaden i en lätt inoljad ugnsform. Stek kycklingen ca 40 minuter (ös då och då med marinaden), eller tills köttsaften är genomskinlig när du sticker kniven i den tjockaste delen av låret.

Servera med ris. Och glöm inte lite grönsaker till.

Brännande njutning

Nässlor är min favoritprimör så här om våren, och har du inte vågat laga till de små brännande skotten är det dags nu. De är inte bara godare än spenat, utan de är också fullproppade av C-vitamin, järn och kalcium. Det brännande giftet i nässlorna sitter i pyttesmå hår (tittar du noga kan du se att bladen är luddiga) som vid beröring bryts av och därmed frigör den där vätskan som gör att du helst undviker att ta i nässlor.

Nässelgiftet innehåller - precis som hos bin och getingar - bland annat histamin, som är samma ämne som ger, just det, nässelutslag. Histamin finns kroppseget i så kallade mastceller i immunförsvaret, och frigörs när vi drabbas av en allergisk reaktion. Histamin ökar blod- och lymfvätskeflöde till det drabbade området på kroppen för att diverse sorters vita blodceller ska sköljas dit och bekämpa inkräktaren. Låter det läskigt? Lugn, kokta nässlor sticks inte! Däremot vill du nog ta på dig handskar när du plockar de späda skotten.

Nässeltoast med pocherat ägg
2 personer

2 skivor gott bröd, smörade på båda sidor
1 liter nässelskott, väl sköljda
1 schalottenlök
1 msk smör
1 msk vetemjöl
2 msk tjock yoghurt
muskot, salt, svartpeppar
1 pocherat (eller löskokt) ägg

Stek brödskivorna knapriga. Förväll nässlorna några minuter i kokande vatten. Låt rinna av, men spara lite av kokspadet. Hacka nässlorna grovt. Hacka schallottenlöken och stek den mjuk och genomskinlig i smöret. Pudra över mjölet och fräs ihop. Tillsätt nässlorna och späd med någon matsked av kokspadet. Låt koka ihop någon minut. Ta av röran från värmen, rör i yoghurten (koka inte röran mer - då kan den skära sig). Smaka av med salt, svartpeppar och nyriven muskot.

Slå röran över det smörstekta brödet. Toppa med ett pocherat ägg.

Picknick i parken

Trots att det var lite blåsigt idag så bestämde vi oss för att fira in våren med en liten picknick - det är viktigt att ta vara på varje chans att dricka rosévin (framför allt nu när jag snöat in på Aussie Flamingo Blush).

Det blev en enkel picknick med (från vänster medurs:) morotstavar, Auvergne-korv samt bosnisk korv, smör, grillade majskolvar, hommous och under korven marinerad ost. Mycket gott, och speciellt majskolvarna uppskattades av min oäkta hälft. Hommousen följde mitt standardrecept, men hottades upp med lite spiskummin och cayennepeppar. Morötterna var gotländska ekologiska och ovanligt söta - perfekt med det sötkrispiga till hummousen lena syrlighet!

Inte för att jag var den enda som var ute efter de gotländska morötterna: ett par galet upphetsade kaniner cirkulerade kring vår picknickfilt. Tyvärr försvann de så fort jag tog fram teleobjektivet, så jag har bara väldigt suddiga bevis på deras närvaro. Hur som helst hade jag gärna fångat dem och stoppat dem i grytan om jag bara orkat jaga dem efter tre glas vin. Men icke, kaninerna får leva vidare! Jag kastade dock lite morot efter dem för att locka dem närmare, men det fungerade tyvärr mest avskräckande. Men när vi gick därifrån såg jag kaninerna snappa åt sig morotsbitarna. Jäkla gnagare!

De här majskolvarna är faktiskt supergoda, trots enkelheten!
Grillade majskolvar
2 personer

2 färska eller djupfrysta majskolvar
1 msk ketchup
1 msk ljus japansk soya
1 msk neutral olja
1 pressad vitlöksklyfta
1 krm nymalen svartpeppar
några stänk tabasco

Koka majskolvarna mjuka (5-10 minuter, den längre tiden för de frysta). Sätt ugnen på 250 grader. Dela varje majskolv i tre delar och lägg dem i en ugnssäker form. Blanda ihop ketchup, soya och olja. Smaka av med vitlök, svartpeppar och tabasco. Pensla majskolvarna runt om med blandningen och grilla majskolvarna högt upp i ugnen. Vänd dem då och då så att de får färg runt om.


Apropå " Jag mötte Lassie" - ser ni att det är Nettohunden som spökar i majskolven? Det är lite som jungfru Maria på rostbröd, men det är verkligen roligt. Bilden är spegelvänd från orginalet så att ni verkligen ska se hur lik den är. Vill ni köpa majskolven är det dessvärre försent, men om ni väntar ett halvt dygn så kanske den kommer ut mer eller mindre intakt (Magnus största argument mot att äta majs i någon form)....




Den marinerade osten är en historia för sig. Vanligtvis brukar man ju servera osten tillsammans med något gott sötsyrligt tillbehör, men ska man picknicka är det skönt att ha allt i ett. En enkel vinägrett på ostkuber gör det hela mycket enklare. Släng ned allt i en burk, så har du ett underbart snacks!

Marinerad ost

2oo g lagrad hårdost (vi tog Falbygdens extralagrade prästost)
200 g get- eller fårost (vi tog haloumi eftersom det var det som fanns hemma, men vad som helst går bra)
2 msk balsamvinäger
1 msk honung
4 msk olivolja
1/2 tsk salt
1 liten vitlöksklyfta
1 kvist färsk rosmarin
nymald svartpeppar (efter smak)

Skär osten i kuber och lägg dem i en burk. Blanda balsamvinäger, honung, olja och salt i en skål. Hacka vitlöksklyftan fint och blanda ned den. Hacka rosmarinen grovt och blanda ned tillsammans med ordentligt med svartpeppar. Slå dressingen över osten och sätt ett lock på burken. Marinera i alla fall 3 timmar, och vänd burken då och då så att dressingen marinerar alla ostbitar.

Laprika paprika...

Korvgryta i dessa försommartider? Nej, jag har inte blivit skvatt galen, men ibland vill man faktiskt ha någonting riktigt mustigt även fast våren går på högvarv utanför dörren. Igår var en sådan dag!

Precis som med nästan all annan mat (undantaget bakfyllepizza) blir den här grytan inte bättre än sina beståndsdelar. Använd därför en god korv och ett riktigt bra paprikapulver. Paprikan till vänster är ett bra exempel på en riktigt söt och mild paprika som kokar ihop underbart tillsammans med vitkålen.

Det är absolut ingen banbrytande gryta, men ett bra exempel på trevlig vardagsmat med mycket smak för pengarna. Servera den i djupa skålar med bara ett gott bröd till. Precis som de flesta andra grytor blir den bara godare att få stå och gotta till sig över natten...



Gulaschkorvgryta
4 portioner

1 stor gul lök
3 vitlöksklyftor
2 tsk hel kummin
1 msk neutral olja
5 dl strimlad vitkål
1 burk hela tomater
1 grönsaksbuljongtärning
2 msk milt paprikapulver
2 lagerblad
ca 4 dl vatten
svartpeppar
2 gröna paprikor
300 gram god korv (t ex kabanoss, gyualaer eller kolbasz)
hackad persilja och tjock yoghurt till servering

Strimla löken och finhacka vitlöken. Stek den genomskinlig i oljan i en gryta. Tillsätt kummin och vitkål och låt fräsa ihop några minuter, tills vitkålen börjar tappa spänsten.

Tillsätt tomater, grönsaksbuljongtärning, paprika och lagerblad. Späd med vatten till en tjock gryta. Mal över svartpeppar. Låt koka långsamt under lock i ca 40 minuter.

Strimla under tiden paprika och skär korven i bitar. Stek korven i en panna. Tillsätt korv och paprika till grytan och låt koka tills paprikan mjuknat.

Servera med en klick yoghurt och strö över rikligt med persilja.

Cupcakes, fairy cakes, muffins...

...kärt barn har många namn. Den amerikanska cupcaken är egentligen bara en muffins med någon slags topping på. Fast det är inte allting någon topping på heller och samma sak kan också heta fairy cake. Och muffins, tja, i England kan det också betyda en jästbakad liten fluffig historia som skiljer sig mycket från den svenska varianten. Förvirrad? Strunt i defintionerna, det smakar lika gott vad vi än kallar det.

Det här blir en rätt mäktig, men väldigt smarrig cupcake. Vill du bara ha vanliga muffins, så strunta bara i toppingen. De blir goda ändå!

Nöt och apelsin-cupcakes med nötcremefylling och kokostopping
9 st

1 1/2 dl hasselnötter
100 g smör
2 ägg
2 dl socker
rivet skal från 1/2 apelsin
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 1/2 dl mjölk
ca 100 gram nötcreme (nutella eller liknande*)

topping:
4 msk rumsvarmt smör
100 g naturell färskost
1 1/2 dl kokosflingor
100 g florsocker

Sätt ugnen på 200 grader.

Mixa hasselnötterna så fint du kan i matberedare eller mal dem i mandelkvarn. Smält smöret och låt svalna.

Vispa ägg och socker fluffigt och vitt i matberedare eller med elvisp tillsammans med apelsinskalet. Blanda i det avsvalnade smöret lite åt gången.

Tillsätt hasselnötshacket och sikta ned mjölet blandat med bakpulver och vaniljsocker. Rör ihop till en smet och rör i mjölken lite i taget till en jämn smet

Fyll 9 stora muffinsformar med smeten. Klicka i lite nutella i varje muffins med hjälp av två teskedar. Grädda i ca 20 minuter.

Blanda under tiden toppingen. Vispa smör, kokosflingor och färskost fluffigt och rör sedan i florsockret. Ställ det i kylen ett litet tag så blir det mer lätthanterligt.

Ta ut muffinsen och låt dem svalna ordentligt. Spritsa eller bred på toppingen och dekorera med citronchips eller någonting annat färgglatt du hittat i skåpen (strössel, maraschinokörsbär, vad som helst!). Förvara kallt.

*Jag använde mig av Familjens nötkräm som är mindre söt och mer nötig än Nutellan. Eller så inbillar jag mig det bara för att Ica Maxi reade ut den för en tia burken för ett tag sedan.

Mardrömmar

Jag skulle ut och morgonpromenera med syster Claudia idag, men efter en hel natts paniksvettiga mardrömmar* (min metabolism klarar inte lösgodis på kvällen) kände jag mig mindre sugen. Men klockan åtta pep det lyckligtvis till i mobilen. Meddelandet från syrran löd: "Vi skiter i att gå ut idag. Måste sova, har drömt så mycket i natt. Kan gå i morgon. Okej?".

Det gav mig en chans till en lat morgon. Jag har ätit baconchips till frukost, sett fem avsnitt av Alton Browns Good Eats (förvånansvärt underhållande på ett nördtöntigt vis) och funderat på om jag inte borde gå och köpa kaffe trots allt (fast jag tror jag nöjer mig med det där teet längst bak i skafferiet). Kanske inte lika konstruktivt som en morgonpromenad, men skönt ändå. Idag ska jag försöka baka lite.

*Ni som har hängt med ett tag minns kanske att Magnus bland annat hånglat upp frk Brax i mina drömmar. Den här gången ingick han skenäktenskap med någon blond liten snärta som behövde svenskt medborgarskap. Problemet var bara att jag upptäckte att det inte var något skenäktenskap och... Ja, ni fattar. Hemskt. Dessutom utspelade sig drömmen på en färja där slutfinalen av Melodifestivalen gick av stapeln. Kicki Danielsson vann. Jag blev dessutom jagad i korridorerna av Per Jodenius som ville att jag skulle förråda min mor eftersom hon tydligen satt med viktig insiderinformation i dataskandalen. Med andra ord alla komponenter som behövs för en riktig mardröm.

Little lamb, who made thee?

"Jag vill äta hamburgare idag", var det första som slank ur min mun igår morse. "God morgon på dig också" mumlade Magnus, vände sig och somnade om. Men hamburgare blev det.

Lammburgare med haloumiost och örtsås
2 personer

Örtsås:
1 äggula
1 tsk äppelcidervinäger
1/2 msk grovkornig söt senap (vi tog Graveleij)
3 msk neutral olja
2 dl tjock yoghurt
1 dl hackad persilja
1 msk hackad rosmarin
finrivet skal av 1/2 citron

Lammburgare:
250 gram lammfärs
1 ägg
1/2 tsk salt
1 finhackad vitlöksklyfta
1/2 tsk malen spiskummin
1/2 tsk malen koriander
cayennepeppar efter smak

Tillbehör:
4 skivor haloumiost
Bröd, sallad, skivad tomat, strimlad rödlök

Börja med såsen. Blanda äggula, vinäger, senap i en skål. Vispa ned oljan som till en majonäs. Blanda med yoghurt, persilja, rosmarin och citronskal. Låt vila i kylen en timme.

Blanda samman ingredienserna till lammburgarna. Forma till två biffar. Stek lammburgarna i lite olivolja ca 3 minuter på varje sida. Stek haloumiosten vid sidan tills den har fått fin färg. Rosta hamburgerbröden.

Stapla ihop burgaren efter eget tycke och servera med klyftpotatis eller pommes frites.

Lördagsläsning

En mild bakfylleletargi hindrar intelligent bloggande just nu. Jag bjuder därför på en länk till The Guardian, där Anthony Bourdain och Ian Rankin intervjuar varandra. Texten har några år på nacken men är inte mindre rolig för det.

Lyckan i det lilla:

Ett glas rosévin (Aussie Rose - jag är student så jag får köpa vilka fulvin jag vill, i alla fall när jag gillar dem!) och förvånansvärt goda rissnacks med barbequesmak.

På spisen sjuder gårdagens kycklingskrov sakta, sakta och sprider en ljuv doft kring sig.

Sökes i Göteborg: sällskapsdamer och -herrar

Lördagen den 28:e april trillar jag in på en blixtvisit i Göteborg. Egentligen skulle jag gått på konsert med Clutch, men eftersom jag är en god medmänniska gav jag min biljett till Magnus storebror som inte lyckats få tag i en egen.

Hur som helst, det här kräver att jag roar mig på annat sätt, för sitta ensam i en bar medan Magnus festar loss på Sticky Fingers är ett öde värre än döden. Ska han ha kul utan mig ska jag ha kul utan honom, så enkelt är det! Jag har redan slagit klorna i rara Jens, som lovat att göra sitt bästa för att underhålla mig, men alla intresserade Göteborgare är hjärtligt intresserade av att höra av sig i kommentarerna. Kanske kan vi till och med ha en liten bloggträff?

Äntligen gjort!

Nu har jag sökt utbildningar till höstterminen. Hit, hit och hit. Håll nu tummarna för mig!

Världens godaste kyckling!

Jag gillar inte kyckling så värst, vilket är skälet till att det hittintills bara funnits två kycklingrecept på den här bloggen. Men jag fann ändå mig själv stående med en färsk kyckling i handen på Maxi häromdagen (skälet stavas s-p-e-c-i-a-l-e-r-b-j-u-d-a-n-d-e!), och ack vad jag har lurat mig själv. Det är inte kycklingen jag ogillat, utan kycklingrecepten! Antingen blir det torrt och smaklöst (grillad kyckling) eller svampigt och smaklöst (kycklingbröstfilé). Men jag bestämde mig för att följa (nåja, nästan följa) ett recept ur Anthony Bourdains franska kök. Vilken lycka! Både Magnus och jag var nära upplösningstillstånd över något så enkelt som en grillad kyckling... Men så var den också förunderligt saftig med det godaste skinn jag ätit. Hemligheten (om man nu kan tala om en sådan när det gäller ett recept ur en välkänd kokbok) heter mycket smör, och att våga låta bli att översteka kycklingen. Precis som Bourdain skriver så behöver "en smula skärt kött vid lårbenet [...] inte nödvändigtvis innebära att du äter råa fjäderfän".

Jag följde som sagt inte receptet helt, vilket gör att jag känner att jag kan kringgå den heliga upphovsrätten och faktiskt publicera receptet.

Grillad kyckling à la Anthony Bourdain och mig
4 personer

Kryddsmör:
100 g rumsvarmt smör
2 msk finhackad persilja
1 msk finhackad basilika
1/2 msk finhackad rosmarin
1/2 msk honung
nymalen vitpeppar, salt

1 stor hel kyckling
1/2 citron
1 lök
1 kvist rosmarin
3 persiljestjälkar
3 skalade vitlöksklyftor
2 msk smör
4 dl vitt vin
flingsalt, nymalen svartpeppar (jag använde mig av madagaskarpepparn från K)
hackad persilja

Gör först kryddsmöret genom att röra ihop alla ingredienser. Smaka av med lite salt och vitpeppar. Ställ åt sidan. (Det blir en del kryddsmör över, men det går bra att frysa inlindat i lite plastfolie.)

Sätt ugnen på 200 grader. Skölj kycklingen invändigt och låt torka. Putsa bort överflödigt skinn vid halsen. Salta och peppra invändigt. Dela den halva citronen tvärs över. Dela löken i fyra delar. Fyll kycklingen med citron, två lökkvartar, rosmarinen, persiljestjälkarna och vitlöksklyftorna. Bind ihop kycklingen (det är svårt att beskriva i ord hur man gör, här finns en bra video. Det går inte att direktlänka, men klicka på videon "truss poultry").

Gnid in hela kycklingen med ordentligt med flingsalt och svartpeppar. Peta in fingret under bröstskinnet (gå via halsen) och lirka försiktigt upp en stor ficka vid varje bröst (utan att göra hål på skinnet). Peta in ca 1 1/2 msk kryddsmör långt in i varje ficka. Kladda in kycklingen i ca 1 msk smör lite slarvigt. Lägg kycklingen i en ugnsform tillsammans med de två resternade lökkvartarna. Slå i 1 1/2 dl av det vita vinet vid sidan av kycklingen. Ställ in i nedre delen av ugnen och grilla 30 minuter. Ös kycklingen då och då. Höj sedan värmen till 225 grader och grilla ytterligare 25 minuter. Kolla att kycklingen är färdig genom att sticka in en kniv i ljumsken på den. Är köttsaften som rinner ut klar är pippin genomstekt!

Ta sedan upp kycklingen (och löken) och låt den vila en kvart. Under tiden ställer du ugnsformen direkt på en het platta och slår i resten av vinet samtidigt som du rör ordentligt i botten för att lösgöra stekresterna som fastnat i formen. Låt allt koka samman till halva mängden. Vispa i den sista matskeden smör och blanda ned persiljan. Häll upp i såsskål. Skär upp kycklingen.

Vi serverade klyftpotatis och en god sallad till.

Anthony Bordain rekommenderar att man låter kråset ligga med i vinet, men tyvärr saknade min kyckling den lilla goodiebag med ätbara inälvor som brukar följa med. Trist, men gott ändå!

Sneak preview

Viktigt om reklam och skönhetsideal

Med anledning av det här inlägget kan jag inte låta bli att dela med mig av Jean Kilbournes film Killing us softly 3. Den är lång - över en halvtimme - men en väl tillbringad halvtimme. En del av er har säkert sett den på andra bloggar vid det här laget, men ni andra gör klokt i att titta.


Man kan argumentera att reklamidealen inte är lika hemska i Sverige som i USA, och det är säkert sant. Men det är illa nog här och det största skälet till att jag slängde ut tv:n för ett par år sedan är just att jag tröttnade på att känna mig så enbarmeligt ful. För det gör jag. Ofta när jag ser en reklam med en underskön kvinna hugger det till i mig. Jag känner mig ful och dessutom totalt värdelös. Jag känner att det kvittar om jag skriver bra, är intelligent, charmig och snäll eftersom jag aldrig kommer att se ut så där.

Vågar man lufta kritiska tankar mot sådana här reklambilder (kanske runt jul när man är blekfet, trött och hängig vilket ofelbart kolliderar med HM:s underklädesreklam) får man ibland höra att man "bara är avundsjuk". Och ja, det är klart jag är! Självklart skulle jag vilja vara löjligt smal och snygg och kippa sött med mina långa ögonfransar! Själva poängen med reklamen är ju att göra mig avundsjuk, att få mig att känna att jag inte duger. Så när jag ser en reklam så får jag alltså skämmas dubbelt: dels över att jag känner mig ful, dels över att jag missunnar modellen hennes retuscherade skönhet.

Det värsta är att jag inte ens blir arg när jag ser den här filmen. Den mest överväldigande känslan som kommer till mig är att jag borde hoppat över lunchen. Och helst middagen också. Och det är ingen bra förutsättning för att driva en matblogg, så nu får jag nog ta och rycka upp mig.

Fel blev rätt!

Har man slavat med bagels hela dagen måste man ju njuta frukterna av det sen! Alltså blev det en lätt middag på en god och saftig bagel fylld med örtkryddad färskost, machesallad, tomater, inlagd gurka och paprika samt den överblivna misslyckade kotletten i ny (och god!) skepnad. Som genom en snilleblixt kom jag på hur jag kunde rädda de sorgliga resterna! Kotletten skivades mycket tunt i min handvevade skärmaskin (ett klipp på Kupan för 40 kronor - den är inte lika bra som en elektrisk, men faktiskt långt ifrån så dålig som man skulle kunna tro!) och fick ligga och dra i en lag på vatten, salt, socker, lite vinäger samt blandade örter och en hackad vitlöksklyfta. Efter tre timmar var köttet saftigt och härligt saltsötsyrligt med en markant örtsmak. Högsta betyg utdelades av Magnus med orden "det här var ju skitgott!" och jag är böjd att hålla med.

Liten bagelskola

Av ljusa bröd är bagels min absoluta favorit. Kompakta, saftiga och med en underbart seg yta är de mer mättande än vad man kan tro. Och bor man i Kalmar får man allt baka sina egna, för de bagels som säljs på bagerierna häromkring har bara hålet gemensamt med riktiga bagels, och jag skulle bli förvånad om de ens är kokta. De innehåller vanligt trist franskbrödsfluff och gör ingen lycklig.

Som tur är är det ingen större konst att baka bagels. Det innehåller bara ett extra moment jämfört med vanligt brödbak: kokningen.Och det är det som ger bagels dess särprägel, så hoppa inte över det! Använd gärna en köksmaskin till degblandningen, för precis som de flesta andra bröd mår de bra av att knådas bra mycket längre än vad normala armar mäktar med. Som tur är har jag ju fått låna Vinlusens gamla trotjänare, och den klarar allt trots 40 år på nacken.

Receptet är en mest troligt en bastardisering av Vår Kokboks recept, men jag har bakat det så många gånger att jag har skapat en egen variant på proportionerna. Inte på något vis revolutionerande, men väl beprövat! Vetemjöl Special fungerar allra bäst till det här brödet, men arbetar man bara degen väl kommer man undan med vanligt vetemjöl. Vallmofrön eller sesamfrön är gott att ha på, men har man som jag förlagt sin påse blå vallmofrön (eller fått den stulen av desperata missbrukare?) går det lika bra utan.

Bagels
16 st

25 g jäst
5 dl ljummet vatten
1 msk salt
1/2 dl ljus sirap
1/2 dl neutral olja
ca 15 dl vetemjöl (gärna Special)

Smula ned jästen i en degbunke eller i bunken till köksmaskinen. Rör ut med lite av vattnet så att jästen löser sig. Tillsätt resten av vattnet samt salt, sirap och olja. Blanda. Tillsätt mjölet och arbeta ihop degen till en fast och smidig deg, ca 10 minuter i maskin och ännu längre för hand. Tillsätt mer mjöl om den verkar lös - mjölmängden blir större med vanligt vetemjöl än med den mer glutenrika specialaren. Gnid in degen med lite olja så att den inte torkar ut och täck den med bakduk . Låt jäsa en timme.

Ta upp degen på lätt mjölat bakbord och knåda den väl för att få bort eventuella stora bubblor. Dela degen i 16 bitar. Rulla varje degbit till en boll. Och nu kommer det kniviga: att förvandla en degboll till en proffsig bagel. Glöm din instinktiva vilja att rulla bollen till en längd och fästa ihändarna - det blir inte alls särskilt snyggt. Titta på de mycket informativa bilderna i högermarginalen: Stick ett hål i mitten av bullen med hjälp av ett finger och snurra runt degklumpen lite för att vidga hålet (är det bara jag, eller låter det snuskigt?). Att få den så jämn och fin som möjligt är knepigt, men efter 15 försök brukar man få in knycken på den sista bullen. Och vill du ha ett markant hål i brödet får du tänka på att göra det större än på bilden, annars jäser det igen. Lägg de färdiga bagelna (hur böjer man bagels, hjälp mig någon!) på en lätt mjölad plåt. Täck över och låt jäsa i 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader. Koka under tiden upp din största kastrull med vatten. Tillsätt en matsked socker per liter vatten. När bröden jäst färdigt kokar du dem i omgångar, ca 2 minuter på varje sida. Ta upp med hålslev och lägg på plåt med bakplåtspapper. Grädda i 15-17 minuter och låt svalna på galler.

PS Bilderna ligger skitfult i texten, men jag vet ärligt talat inte hur jag ska lyckas få det snyggare... Alla med blogglayotkunskaper är välkomna att förklara hur jag ska få det bättre. :)

Ljuva rester!

Det är inte så ofta ni får se vad som hamnar på tallriken till lunch, och det finns två skäl till det. Dels är det ofta rester från gårdagens mat (som jag ju redan bloggat om), dels äter jag inte ofta lunch. Ett ägg hit och dit eller kanske en macka, men sällan ett helt mål mat. Men idag tänkte jag visa upp en typisk restlunch bara för att det var så gott. Gårdagens bulgur blandades med ett ägg och frästes i panna. Sweet chilisås blandat med yohurt till det. Det var faktiskt nästan godare igår, och det är synd att bilden inte gör anrättningen rättvisa. Men jag var så hungrig att jag inte orkade fotografera mer än ett foto.

Ett fel och två rätt

Kotlettrad blev gårdagens middag trots att jag är mindre förtjust i orökt och orimmat fläskkött (typ allt som inte är bacon eller sidfläsk). Men jag saknade helt matinspiration igår och den hela benfria kotletten såg snäll ut där den låg i köttdisken. Och det blev totalt misslyckat och totalt rätt på samma gång. Jag lyckades nämligen med konststycket att glömma bort köttet i ugnen för att jag retade mig så på en usel film vi såg. Resultatet blev en torr och intetsägande kotlett som visserligen var inte var äcklig, men den stirrade besviket på mig från tallriken.

Men tillbehören! Jag kokte bulgur med en liten skvätt kycklingfond och blandade med smått tärnad paprika, blekselleri, majs och riktigt vitlöksstark ölkorv. Mums! Och dessutom lyckades jag åstakomma enormt goda sötsura palsternackor. Så det är det receptet ni får idag... Laga det redan i kväll!
Sötsura palsternackor med cashewnötter
4 personer som tillbehör

4 palsternackor
1 vitlöksklyfta
2 msk neutral olja
1 torkad thaichili (eller någon annan torkad eller färsk chili i måttlig mängd)
2 tsk äppelcidervinäger
1 msk honung
1 dl rostade cashewnötter
salt

Strimla palsternackorna och hacka vitlöken. Hetta upp oljan i en stekpanna och tillsätt palsternacksstrimlor och vitlök. Smula över thaichilin. Fräs palsternackan så att den mjuknar, får färg men ändå inte helt tappar spänsten. Rör i vinäger och honung och smaka av så att det blir lagom sötsurt. Låt allt koka ihop lite. Hacka cashewnötterna grovt och blanda ned dem. Salta efter smak.

Testosteron-cola

Någonting som retar gallfeber på mig är att den äckligt stereotypa idiotcolan Coke Zero är mycket godare än den vanliga light-colan. Ska det verkligen behövas en light-cola riktad till män för att få till en bra, nästintill sötningsmedelsbefriad smak? Och varför? Varför en manscola? Varför den idiotiska reklamen som spelar på alla dummacho-strängar som finns? Varför en flaska som är dekorerad med en bland annat en liten haj, ett par tärningar och en lättklädd kvinna? Är män så dumma att de måste lockas med primaldriftsreklam? Vissa män är det uppenbarligen - och då tänker jag på de som skapat reklamen (jag har på något sätt svårt att tro att det är ett gäng kvinnliga AD:ar som spånat ihop det här över en kopp kaffe).

Och varför kommer det - år 2007 - produkter som glassen Girlie och Coke Zero? Varför dyker ordet tjejkött upp? Sett var och en för sig så är sådana här saker så harmlösa att det knappt är värt att haka upp sig på det, men slår man ihop alla de där små pusharna man får för att konsumera kvinnligt respektive manligt får jag lust att göra revolt och köpa de fetaste, köttigaste och mest manliga produkter jag hittar i ren protest.

Det värsta av allt är att jag är snudd på beroende av cola. Men jag vägrar köpa Coke Zero eftersom jag inte vill uppmuntra itiotin, och jag vill inte heller köpa cola light för att vara duktig flicka och hålla mig inom de tänkta könsgränserna. Återstår bara att låta bli. Samt mejla Coca Cola och bifoga den här bloggtexten.

Uppdatering! Det här är det absolut värsta jag sett i stereotyp marknadsföring. Förhoppningsvis når den inte Sverige.

Smygstart på våren...

Än är det inte sparrissäsong, men jag föll för frestelsen och tjuvstartade lite med en mild och god sparrissoppa med pocherat ägg (jag har som sagt snöat in helt efter att ha lagt vantarna på ett tjog färska ägg). Till det en toast på sparristopparna och extralagrad prästost. Vårkänslor så det spritter i kroppen trots att det har varit snö i luften flera dagar nu... Soppan är väldigt milt kryddad eftersom jag tycker att det vore synd att schabbla bort den ljuvliga sparrissmaken.

Sparrissoppa med pocherat ägg och toast
4 personer

500 g färsk grön sparris
1 gul lök
1 msk smör
5 dl kycklingbuljong (hemgjord eller från tärning)
1 msk vetemjöl
2,5 dl grädde av valfri fetthalt
2-3 msk pressad citron
nymalen muskot
salt, svartpeppar

4 ägg (så färska som möjligt)
2 tsk salt
1 msk ättika

4 skivor ljust bröd
smör
4 skivor god ost

Skölj sparrisen. Skär bort någon centimeter nedtill på de grövsta sparrisstänglarna eftersom de ofta är allt för fibriga. Skär av topparna och sjud några minuter (ca 4 minuter) i en bottenskyla lättsaltat vatten. Topparna ska vara nätt och jämnt genomkokta. Kyl i kallt vatten så att kokningen avstannar och lägg åt sidan så länge. Skär resten av sparrisen i centimetertjocka bitar.

Hacka löken och fräs den genomskinlig i smöret i en kastrull. Tillsätt kycklingbuljongen och sparrisen och låt sjuda tills sparrisen är riktigt mjuk, ca tjugo minuter. Mixa soppan slät. Rör ut mjölet i grädden och tillsätt till soppan. Smaka av soppan med lite pressad citron, salt, peppar och lite, lite nyriven muskotnöt. Sjud ca 5 minuter till.

För att pochera äggen (de kan vänta på soppan i ljummet vatten i alla fall en kvart) kokar du upp ca 2 liter vatten i en vid kastrull. Tillsätt saltet och ättikan. Knäck ett ägg i taget i en kopp och häll försiktigt i ägget i kastrullen, så nära vattenytan som möjligt. Sjud i 4-6 minuter beroende på äggets storlek. Ta upp med hålslev. Servera i soppan.

Under tiden soppan kokar sätter du ugnen på 250 grader. Smöra bröden, fördela sparristopparna ovanpå och lägg på ostskivorna. Gratinera tills osten börjar få färg och servera till soppan.

Påskfirande i Västerkvarn

Trakterna mellan Alvesta och Jönköping har varit en mystisk vit fläck på min mentala karta. Men så icke längre! Det var en milt sagt skitnervös Gitto som satte sig i hyrbilen för att träffa större delen av Magnus släkt under påsk, men som alltid visade det sig att jag inte hade någonting att vara rädd för. Alla, och då menar jag alla 22 mer eller mindre främmande fastrar, farföräldrar, föräldrar, syskon, syskonbarn och så vidare, var genuint rara, trevliga och intelligenta. Helt plötsligt förstod jag att Magnus inte - vilket jag ibland haft skäl att misstänka - bara trillat ned från himlen en dag, utan att han är varsamt förädlad av många generationer smålänningar och västgötar.

Dagarna förlöpte bra. Jag satte mig själv på disktjänst när all släkt droppade in. På det viset slapp jag sitta i ett hörn och se dum ut. Fast sen fick jag det skräckinjagande uppdraget att dekorera laxtårtan Magnus mamma gjort, vilket inte var en uppgift för ett skenande hjärta, darriga händer och en hjärna på högvarv. Resultatet blev, som ni kan se, ganska surrealistiskt.
Fast god var den! Liksom all annan mat: sill, ägghalvor, köttbullar, janssons frestelse, ugnsomelett med stuvad spenat, couscoussallad och säkert tio andra saker jag glömt. Tur att några snapsar satte igång kroppen igen, annars hade jag aldrig orkat med äggletandet.

Inte för att jag hittade något ägg, hur jag än spanade i träd, husgrunder och mellan stock och sten. Magnus slutade så småningom att flinandes fotografera en ilsken Gitto och förbarmade sig över mig. Han hittade påskägget direkt.

Och jag fick födelsedagspresenter! Av Magnus rara farmor Rut fick jag en egenhändigt broderad bakduk och två grytlappar. Var beredda på att ni kommer få se dem på foton i framtiden. Av Magnus föräldrar fick jag senaste John Rebusboken (jag har redan plöjt halva) och av faster Ulla fick jag två jättesöta äggkoppar som snart ska invigas.

Ägg ja. Jag kunde givetvis inte låta bli att köpa med mig tjugo purfärska ägg från grannen för samma mängd kronor. De var alldeles nyplockade och fortfarande varma, och idag har jag för första gången lyckats göra perfekta pocherade ägg. Och så de smakar - tänk att det kan vara en sådan skillnad från butiksäggen! Jag har alltid haft problem att äta allt för rinnig gula, men det här var ljuvligt och nu kommer jag att pochera frukostägg tills det rinner gula ur öronen på mig. Ännu ett bevis på att jag faktiskt måste skaffa höns så småningom.

På andra sidan Östersjön...

Det var som attans! Nu har Kärlek, mat och folköl sprängt landsgränserna med en omnämning i lördagens upplaga av Hufvudstadsbladet (tusen tack lilla o för tipset) tillsammans med K och Broccoli. Givetvis var det den alltid lika rara Lisa som tipsat våra finska vänner. Bättre födelsedagspresent hade jag väl aldrig kunna få (jo, jag fyllde år på påskafton).

Vilket osökt leder mig till slutsatsen att det är bäst jag uppdaterar bloggen illa kvickt. Här finns ju bara gammal skåpmat. Recept kommer under dagens lopp, men först ut är en skildring av påskfirandet i mörkaste Småland!

Glad påsk!

Glad påsk på er, alla mina läsare och medbloggare! Nu åker jag iväg till mörkaste Småland för att leta påskägg och hugga ved hos Magnus farföräldrar. Dit har internet ännu inte nått, och bloggen kommer tillbaka på påskdagens kväll. Hoppas att ni får precis den sorts påsk som ni önskar er!

Mormors ryska potatissallad

Gårdagens middag blev sej dubbelpanerad i ost och ströbröd, resterna av ägg- och baconröran med ett tärnat äpple nedblandat och mormors potatissallad. Mormor i det här fallet är inte min rara mormor Olga, utan min mors mormor Claudia, känd som "ryskan" på Öland. Det här är den absolut godaste potatissalladen som finns, och slår alla majonäsbaserade varianter med hästlängder. Jag och lillasyster Claudia (döpt efter mormorsmor) är kända för surra som flugor kring salladen och slåss om att äta den direkt ur kylen när mamma inte ser.

Dessvärre sitter receptet i min mors händer och inte i en pärm, så jag kan inte ge några exakta mått. Smaka er fram! Hemligheten, om man nu kan tala om en sådan, är mycket vitpeppar och gurkspad. Det ger en härligt sötsur sallad som bara blir godare dagarna efter.

Mormors potatissallad
4 personer

7 potatisar
4 hela ättiksgurkor
1 dl gurkspad
2 tsk äppelcidervinäger
2 msk rapsolja
2 krm vitpeppar
1!2 dl hackad dill
1/2 dl hackad gräslök

Koka potatisen mjuk. Låt svalna och skala den. Skär den i tärningar. Hacka ättiksgurkorna. Blanda samman alla ingredienser. Smaka av ordentligt. Det ska vara en trevlig balans mellan vitpepparns bett, sursötman från gurkspadet och kryddgrönska och potatissalladen ska vara ordentligt fuktig. Låt vila i kyl minst 5 timmar, gärna ett dygn.

Garanterat produktfri

Här hade jag skrivit ett inlägg om att jag faktiskt tyckte rätt bra om ett lightöl som jag hade fått produktprover på (något jag också redovisade i texten). Jag trodde naivt nog att det var okej att gilla något, även om man fått det gratis. Det gick inte hem hos mina läsare, vilket jag respekterar och därför har jag tagit bort texten. Jag är ledsen om någon uppfattade mig som köpt, eftersom jag knappast skulle sälja min blogg (som jag har lagt ned otroligt mycket tid på) för ett par öl. Hur som helst är jag ingenting utan er, och därför kommer jag inte i fortsättningen redovisa vad jag tycker om olika produkter. Vill någon verkligen veta vad jag tycker om lightöl går det bra att mejla mig för att få texten. Likaledes om ni vill veta vilken min favoritolivolja, min favoritkorv eller någon annan favorit är.

I morgon kommer ett recept på min mormormors potatissallad. Fast jag är betald av Bjäre Potatis för att säga det. :)

Uppdatering: Jag har lagt upp texten igen, så att var och en kan bilda sig en egen uppfattning. Men jag blev uppriktigt sagt ledsen av några av kommentarerna till den. Som sagt lägger jag ned väldigt mycket tid på den här bloggen för att göra den så bra som möjligt. Det är oftast, men inte alltid, jäkligt kul. Hittills har jag fått två Minute Maid (äckliga), en curryäppelcreme fraiche (vidrig) och en smör- och rapsolja citron (sådär), ett smörfat, ett förkläde med västerbottenostloggan på samt åtta öl (goda). Om någon tror att jag lägger ned flera timmar om dagen, varje dag, för att få detta berg av gratisvaror så kan jag upplysa om att till och med ett Mcjobb hade varit mer lukrativt.

Lite lite-öl?

Precis som Xtian har jag fått chansen att prova lågkaloriölet Miller Lite till förmån för mina läsare (som ni vet skriver jag både kvickare och oftare med en touch av alkohol i blodet). Och eftersom jag är en notorisk öldrickare med vissa vaga bantningsambitioner till våren borde det här ölet rent teoretiskt förhålla sig till mig som Carolina Gynning förhåller sig till Aftonbladet. Vi får väl se...

Ölet innehåller bara 28 kcal per per dl, vilket faktiskt är lågt i förhållande till många andra ölsorter, alltså nästan i klass med lättöl. Kolhydratinnehållet är knappt 1 g per deciliter, vilket är en tredjedel av de flesta vanliga starköl. Finfint, med andra ord?

Nja, dessvärre är har man gjort det lätt för sig och tjänat in en hel del av kalorierna på alkoholens bekostnad - ölet håller bara 4,2 volymprocent. Inte så konstigt, eftersom 1 gram ren alkohol innehåller 7 kcal. Motsvarande siffra för fett är 9 kcal och för kolhydrater bara 4 kcal. Med andra ord får man dricka en hel del Miller Lite för att det ska fladdra till i levern. Eller dricka dem på fastande mage - då har man garanterat sparat in några kalorier!

Skämt å sido, Miller Lite är inte alls så dumt. Som sommaröl gör det sig utmärkt, men det går inte att komma ifrån att det blir blaskigare än vanlig öl. Tänk Corona eller Sol, så är du i rätt kvarter. Det är behagligt lätt att dricka, och kan nog vara förrädiskt en sommareftermiddag i parken. Ett sådant där öl då man känner sig nykter ända tills man reser sig upp och dråsar raklång in i närmsta rosenbuske. Men det är ljusår bättre än Pripps Blå Pure som borde dödskallemärkas snarast eftersom det smakar exakt som den vattniga 25-kronorsstarken på Golden i Malmö.. Det finns en liten, men bra beska i ölet, vilket i viss mån kompenserar för den bristande fylligheten. Smaken är trevligt fruktig med toner av äppelmust men tyvärr med en aningen metallisk bismak. Jag var givetvis tvungen att öppna en andra öl för att kontrollera att mitt omdöme gjorde ölen rättvisa. Efter den ölen försvann mitt omdöme.

I sammanfattning är Miller Lite ett trevligt öl för att vara en lightprodukt, men den tjänar på att drickas verkligt kall. Jag kommer inte ha några problem att dricka det i sommar för att i alla fall få låtsas att jag halsar mig glad på ett nyttigt sätt. Men jag skulle bli förvånad om det här ölet kommer att hamna någon annanstans än i kategorin tjejöl (kanske nästa års nyord för språkrådet?), precis som med de flesta andra lightprodukter. Vi får se. Magnus får representera det otäcka könet i min föga vetenskapliga undersökning och jag återkommer med hans kommentar lite senare idag.

En liten brasklapp här mot slutet: vill du verkligen banta gör du klokt i sluta dricka alkohol i några större mängder. Alkohol belastar levern - som också omvandlar fett till glukos som sedan cellerna kan förbränna - vilket gör att fettförbränningen sjunker - i alla fall är det vad min läkarstuderande kompis sagt, jag lyckades inte hitta någon närmare information om det på nätet (jag misstänker att några av mina läsare vet hur det ligger till - kommentera gärna!). Och glöm inte att alkohol innehåller en hel del kalorier. Men ska du ut och festa och valet står mellan en Mai Tai och en lightöl kan det faktiskt vara ett bra alternativ.

PS Fattar ni att min matbloggsdröm har gått i uppfyllelse eller? Företag levererar öl till min dörr, gratis! Därmed inte sagt att man kan köpa mitt gillande. I alla fall inte för mindre än en hel kartong dyr whisky, Ian Rankins samlade verk och an ask cigarrer.