Lite lite-öl?
Precis som Xtian har jag fått chansen att prova lågkaloriölet Miller Lite till förmån för mina läsare (som ni vet skriver jag både kvickare och oftare med en touch av alkohol i blodet). Och eftersom jag är en notorisk öldrickare med vissa vaga bantningsambitioner till våren borde det här ölet rent teoretiskt förhålla sig till mig som Carolina Gynning förhåller sig till Aftonbladet. Vi får väl se...
Ölet innehåller bara 28 kcal per per dl, vilket faktiskt är lågt i förhållande till många andra ölsorter, alltså nästan i klass med lättöl. Kolhydratinnehållet är knappt 1 g per deciliter, vilket är en tredjedel av de flesta vanliga starköl. Finfint, med andra ord?
Nja, dessvärre är har man gjort det lätt för sig och tjänat in en hel del av kalorierna på alkoholens bekostnad - ölet håller bara 4,2 volymprocent. Inte så konstigt, eftersom 1 gram ren alkohol innehåller 7 kcal. Motsvarande siffra för fett är 9 kcal och för kolhydrater bara 4 kcal. Med andra ord får man dricka en hel del Miller Lite för att det ska fladdra till i levern. Eller dricka dem på fastande mage - då har man garanterat sparat in några kalorier!
Skämt å sido, Miller Lite är inte alls så dumt. Som sommaröl gör det sig utmärkt, men det går inte att komma ifrån att det blir blaskigare än vanlig öl. Tänk Corona eller Sol, så är du i rätt kvarter. Det är behagligt lätt att dricka, och kan nog vara förrädiskt en sommareftermiddag i parken. Ett sådant där öl då man känner sig nykter ända tills man reser sig upp och dråsar raklång in i närmsta rosenbuske. Men det är ljusår bättre än Pripps Blå Pure som borde dödskallemärkas snarast eftersom det smakar exakt som den vattniga 25-kronorsstarken på Golden i Malmö.. Det finns en liten, men bra beska i ölet, vilket i viss mån kompenserar för den bristande fylligheten. Smaken är trevligt fruktig med toner av äppelmust men tyvärr med en aningen metallisk bismak. Jag var givetvis tvungen att öppna en andra öl för att kontrollera att mitt omdöme gjorde ölen rättvisa. Efter den ölen försvann mitt omdöme.
I sammanfattning är Miller Lite ett trevligt öl för att vara en lightprodukt, men den tjänar på att drickas verkligt kall. Jag kommer inte ha några problem att dricka det i sommar för att i alla fall få låtsas att jag halsar mig glad på ett nyttigt sätt. Men jag skulle bli förvånad om det här ölet kommer att hamna någon annanstans än i kategorin tjejöl (kanske nästa års nyord för språkrådet?), precis som med de flesta andra lightprodukter. Vi får se. Magnus får representera det otäcka könet i min föga vetenskapliga undersökning och jag återkommer med hans kommentar lite senare idag.
En liten brasklapp här mot slutet: vill du verkligen banta gör du klokt i sluta dricka alkohol i några större mängder. Alkohol belastar levern - som också omvandlar fett till glukos som sedan cellerna kan förbränna - vilket gör att fettförbränningen sjunker - i alla fall är det vad min läkarstuderande kompis sagt, jag lyckades inte hitta någon närmare information om det på nätet (jag misstänker att några av mina läsare vet hur det ligger till - kommentera gärna!). Och glöm inte att alkohol innehåller en hel del kalorier. Men ska du ut och festa och valet står mellan en Mai Tai och en lightöl kan det faktiskt vara ett bra alternativ.
PS Fattar ni att min matbloggsdröm har gått i uppfyllelse eller? Företag levererar öl till min dörr, gratis! Därmed inte sagt att man kan köpa mitt gillande. I alla fall inte för mindre än en hel kartong dyr whisky, Ian Rankins samlade verk och an ask cigarrer.
