Bland äpplen och hommous

Har varit hos min familj på Öland idag för att fira min systers födelsedag. Grattis Claudia! Större delen av den två timmar långa bussfärden från Kalmar till Vedborm stirrade jag lystet på alla dessa dignande äppelträd som pryder varje öländsk trädgård med självaktning (nu ljög jag lite, större delen av tiden läste jag i den utmärkta boken "Höger hand, vänster hand" av Chris McManus, fantastiskt intressant om höger-vänsterassymetrin i hjärnan, kroppen och kulturen - men varje gång jag tittade upp stod där ett äppelträd i all sin prakt och ståtade!). Fick så från hemmet med mig en rejäl kasse härligt saftiga och syrliga gröngenomskinliga äpplen som rodnat vackert där solen smekt dem. Det vankas äppelpaj, äppelchips och kanske en mustig chorizo- och äppelgryta med cidrae. Vi får väl se vad det lider.

Eftersom min mamma håller ett hårt grepp om köket hemmavid så kan jag inte stoltsera med några nya recept för dagen. Åt en härligt retro Oxfilé Provencale - tala om comfort food! - tillika daimparfaittårta och en liten förrätt på kräftstjärtar och sparris. Min mamma i ett nötskal. På grund av matlagningsbristen tänkte jag ta tillfället i akt och slå ett slag för hommousen, denna underbara röra som så ofta misshandlas i svensk matlagning. Först och främst vill jag bara bestämt påpeka att det INTE vara vare sig matlagningsyoghurt, kesella eller creme fraiche i den! Ej heller sweet chilisås eller ketchup (jo, jag har sett sådana små oäktingar till recept, jag lovar!). Visserligen kan jag utan omsvep erkänna att det säkert blir en god kikärtsröra av det hela (kikärter är de facto nästan alltid gott), men det är då inte hommous i alla fall. Mitt recept är som följer:

Ta 3 deciliter kokta kikärter (burk om du varit lat, egenkokta om du varit duktig och ekonomisk). Släng i dem i din matberedare tillsammans med en stor pressad vitlöksklyfta (eller två om du som jag gillar vitlök eller är förkyld). Har du ingen matberedare kan du mosa ned kikärterna genom en sil, det är en överdjävulskt bra armträning! Att mosa ihop med gaffel i en skål funkar mindre bra, det blir stora kikärtsklumpar hur du än gör, och då går du miste om den lensträva konsistens som gör en riktig hummous till en så ljuvlig upplevelse. Rosta 1/2 dl sesamfrön i stekpanna utan att de blir brända - jag föredrar den oskalade varianten eftersom det ger en fylligare och mer nötaktig smak, men det är givetvis en smaksak, prova dig fram! - mortla sedan eller kör i kaffekvarn (mitt bästa husgerådsköp någonsin är just en gammal skraltig kaffekvarn. Otaliga är de kryddor jag rostat och malt genom den gnisslande stackaren... För att få bort kryddsmaken mellan varven är det bara att ta en liten näve ris och mala igenom!). Det går givetvis lika bra med tahini (sesampasta) på burk, men den har en tendens att härskna väldigt snabbt, vilket gör att man får äta väldigt mycket sesam på väldigt kort tid... Dessutom är nyrostat sesamfrö bra mycket godare (och billigare)! Hur som helst, i med det sesammalda i matberedaren. Tillsatt saften av en halv pressad citron, lite salt (en halv tesked kanske) och lite nymald svartpeppar om du är på det humöret. Mixa ihop ordentligt och tillsätt sedan 2 msk olivolja och lika mycket rapsolja eller annan neutral olja. Det är inte av snålhet, utan på grund av att olivoljesmaken tenderar att bli väl dominerande annars - men har du en riktigt mild och fin olivolja går det givetvis bra med bara den. Kolla konsistensen. Det ska vara en relativt fast, men inte absolut inte stabbig , röra du har att göra med. Annars är det bara att tillsätta mer olja (eller vatten om du är nyttighetsivrande). Behövs mer citronsaft? Korrigera smaken utifrån ditt eget hommous-ideal, lägg upp i en snygg skål och dekorera med paprikapulver, hackade persilja eller dylikt efter eget tycke. Äts till det mesta, och om det mot all förmodan blir någonting över så blir det ett trevligt pålägg på frukostmackan tillsammans med några riktigt söta tomatskivor.

Haha, det är lätt att lista ut min passion för hommous när man ser längden på receptet. Men rätt ska då vara rätt, och det är då alltid lättare att göra precis hur man vill om man dessförinnan kan grunderna.