(Sk)oxtokig

Jag är hungrig, och eggar upp mig själv genom att läsa diverse recept. Jag snubblade på den här receptskissen på oxsvansgryta i en DN-artikel:

"Skär av fett och hinnor runt svansbitarna. Det tar lite tid, men gör grytan både godare och aptitligare. Vänd dem i mjöl som smaksatts med herbamare och nymalen vitpeppar. Bryn i oliv- eller rapsolja med tjocka vintermorötter i stora bitar och rikligt med smålök. Ta även med några vitlöksklyftor. Lägg allt i en stor kastrull eller gryta och häll över vin så att köttet nästan täcks. Koka på lägsta värme tills köttet börjar släppa från benen (skumma väl), minst fyra timmar och gärna längre. Lagerblad och en bukett örtkryddor, tillsammans med en matsked tomatpuré per flaska vin ska också i grytan.

Detta är mat som definitivt bör göras ett dygn i förväg. Ställer du sedan grytan kallt över natten är det enkelt att ta bort fettet som lägger sig överst. Låt sedan grytan koka ihop med lite mjöl utrört i vin och du har ett smakprov på husmanskost i den allra översta ligan (reder du med mjöl, så ska såsen eller grytan alltid koka minst tjugo minuter för att smaken av stärkelse ska försvinna)."

Jag har av någon anledning alltid velat tillaga oxsvans. När jag var liten såg jag för mig hur en tjock fransk mustaschprydd kock stod och rörde i en gryta där en hel kosvans med hår och allt simmade runt. Av någon anledning tyckte jag det var en hysterisk rolig tanke. Det tycker jag fortfarande. Dessutom är det en förhållandevis billig styckningsdel som jag ofta gått och spanat på i butiken. Min föredetta tyckte dock att det var en vämjelig idé, så jag fick stilla min häftiga själ. Men nu börjar det bli dags att ta oxen vid hornen. Någon dag snart...

I övrigt inget att rapportera, förutom att min far ringde och berättade om de drivor med trattisar han och hans kompis hittat. Jag längtar verkligen efter en lång skogspromenad just nu. Med eller utan svampplockning. Det är det som är det tråkigaste med att bo centralt. Jag måste gå rätt långt för att ta mig till en riktig skog. Häromkring finns bara dungar med gamla toapappersremsor och hoptrampade folkölsflaskor. Inte min kopp te. Jag vill ha en maffig lummig lövskog med fågelkvitter och fuktiga löv på marken och små galna ekorrar och myrstackar och prassel i buskarna och glansiga daggmaskar.