Modesty Blaise kontra Nobelpriset

Snart tillkännages Nobelpriset i litteratur. Jag har radion på och väntar med spänning: mitt hopp är att det går till Joyce Carol Oates, Adonis eller Orhan Pamuk. Varför? Jag har läst dem. De är bra. Och jag tycker om att kunna säga att jag redan läst dem. Framför allt ger det mig en känsla av att faktiskt vara intellektuell, trots att jag den senaste tiden läst mer Modesty Blaise än Marcel Proust. Men oavsett vem som får Nobelpriset i litteratur väntar en härlig tid av läsupplevelser, trots att jag måste erkänna att jag fortfarande bara tagit mig igenom två av de tre Elfriede Jelinek-böcker jag köpt. Hon är bra, men så förbannat krumbuktig i sitt skrivande att man kallsvettandes tvingas brotta ned meningarna innan man slutligen kan kasta bak huvudet i ett asgarv. För hon är så rolig, så oerhört fyndigt hatisk att det inte går att motstå. Hm, jag kanske ska ta och ge mig på "Lust" idag? Harold Pinter var å andra sidan mycket lättare att ta sig igenom, men jag kan inte säga att det var någonting som fick fäste i mitt hjärta. Bra förvisso, men det talade inte till mig.

Vad har då den här utläggningen att göra med kärlek, mat och folköl? Inte mycket.