onsdag, oktober 18, 2006

Förruttnelse, hasta, o älskade brud...

Jag måste först och främst erkänna att jag då och då fuskar i surdegsfrågan. Ibland gör jag helt enkelt en fördeg i stället. Får den stå och gona till sig ett par dagar fungerar den bra som en fejksurdeg.

Hur som helst så hade jag negligerat min fördeg ett tag. (Fråga mig inte hur länge - jag har helt enkelt inget tidsperspektiv.Jag är den där sortens människa som alltid blir lika paff när fredagen dyker upp: "Va? Men det var ju helg nyss ju?") Kanske hade degåbäket stått en vecka på jäsning? Brödet börjar i alla fall sina i frysen, vilket gav mig en anledning att minnas och inspektera min degbunke. En våg av lukt slår emot mig när jag lyfter på locket till bunken och min första paniska tanke är "WTF, bananlikör?!".

Har man som jag växt upp på norra Öland - dessutom med ett ytterst rebelliskt sinnelag - vet man vad det innebär att dricka häxblandningar på allt som finns i föräldrarnas barskåp (legendariskt vidrig var kombinationen gin, angostura bitter, rödvin och en undermåligt ursköljd clearasil ansiktsvattenflaska som behållare, huva!). Där fanns också en flaska bananlikör. Jag minns det som det vidrigaste, mest odrickbara sörja jag någonsin fört till mina läppar (möjligtvis undantaget Southern Comfort), och trots att man blev full som ett fä var det bara nätt och jämnt värt det. Oavsett vad man blandade skräpet med smakade det skumgummibanan i kubik.

För att fortsätta den tragiska berättelsen: när jag hämtat mig från den första chocken inser jag att den lukt som dunstar ur degporerna kan delas upp i en basnot av rutten frukt, en mittnot av sur disktrasa samt en toppnot av nässtickande alkoholångor. Sammantaget luktade det död och föruttnelse. Samt bananlikör.

Det blev inget bröd bakat idag.

PS Ta och läs din Stagnelius om du inte känner igen rubriken. Han ingår i alla fall i min litteraturkanon. Kanske mest på grund av att jag och min mor brukade poesibattla. Den som kom längst i till exempel en Stagnelius-dikt (gärna på kortast tid) vann. Jag erkänner, jag är en nörd.

2 kommentarer:

Oskar sa...

Har den något namn, den där drinken med angostura och clearasil? :)

För övrigt skriver du väldigt bra...Stagnelius-referensen sätter dessutom en viss nivå på det hela =)

Gitto sa...

Hehe, den drinken heter nog "sweet sixteen", även om jag bara var 14 nä3 jag drack den. :)

Och jag tackar ödmjukast för berömmet, det är helt underbart härligt när någon uppskattar det jag skrivit. För förutom matlagning är det nästan det enda jag känner att jag kan.