fredag, oktober 20, 2006

Kalmarpärlor del 1: Hamnkaféet


När jag var liten var en Kalmar-resa ett stort företag. Åtta långa mil skulle avverkas i min fars skrangliga blekgula citroën: en eländig evighetslång timme som förlängdes ytterligare av det monotona öländska alvarets allvar. Men vägen var alltid mödan värd, för när vi kom fram fick vi alltid leka under hängboken i slottsparken tills uppspeltheten gav vika för hunger. Det var egentligen det vi var ute efter med vår lek, för när vi blev hungriga fick vi alltid äta smörgåsar och dricka Mer på Hamnkaféet, eller "Snusket" som min far i ett utslag av sin kryptiska humor hade dubbat det till.


20 år senare är sig Hamnkaféet trösterikt likt sig. En brunmurrig skönsolkig anakronism som verkligen fyller ett tomrum i dagens ciabattagnagande och lattesörplande café-kultur. Inredningen går i en dovt träig ton med chiffonglätta flor till gardiner som snarare verkar ditspikade än upphängda. Mörkret bryts av färgglada 50-talsrelikter och i ett rum tronar en gammal kamin i väntan på det förflutnas barska vintrar. Klientelet är medelålders och däröver, kaffet är kort och gott kaffe och smörgåsarna tillhör en annan epok. En och annan bagel skymtar bakom disken, men tjocka sirapssaftiga skrädkakor dominerar: Hamnkaféet känner sina gäster. Halvfabrikaten lyser med sin frånvaro: pannbiffarna bär spår av de händer som format dem, strömmingen är inlagd på plats och skagenröran har ingen som helst likhet med de stabbiga vitbetsspäckade röror som tillhandahålls av Rydbergs med flera.


Jag valde en stor och saftig bit skrädkaka med inlagd stekt strömming, pojkvännen valde vändstekt ägg, bacon och rostad lök. Strömmingen hade en perfekt harmoni mellan sötma och syra, rödlöken kompletterade snarare än dränkte de övriga smakerna och den fräscha och spänstiga dillen var riklig. Trots min vanliga beslutsångest kände jag att jag valt helt rätt, och det hör inte till vanligheterna.


Även servicen är utmärkt. När vi är där saknar tydligen en av stammisarna B-delen av lokaltidningen. I stället för en axelryckning och ett "jaha?" går en av servitrisena runt i lokalen och frågar om någon av de andra gästerna har sett den. En sådan omtanke om sina gäster är trevlig att beskåda. När jag frågar om jag kan få ta ett par foton på smörgåsarna till min blogg blir de rara damerna bakom disken alldeles till sig. "Nä men så gulligt!" utbrister en kvinna och innan jag går ber de att få adressen till min sida.

Hamnkaféet är en av Kalmars mest välbevarade hemligheter, där det ligger lite avsides vid Skeppsbron i en oansenlig gul villa med flagnande färg. Hos andra caféer må förnyelse ha ett egenvärde, men på Hamnkaféet vet man att nostalgi är en underbar krydda om man använder den rätt. Och har man väl hittat dit kommer man gärna tillbaka, vilket gör uppmaningen på tvärgatan helt onödig, men väldigt rar:


Hamnkaféet, Skeppsbron 2, Kalmar. Tel. 0480-106 67

8 kommentarer:

Space babe sa...

När jag var liten var Kalmarresan också ett äventyr som alltid slutade med att vi fick varsin hundring att shoppa för, efter att lunchen sedvanligt intagits på Åhléns restaurang. För min del betydde det oftast biffstek med lök.

Pelle sa...

margit!!
jag har sagt det förut och jag säger det igen: du skriver så gud förbannat bra!! det är en fröjd att läsa allt det du skriver! my god, kvinna! bli författare!

sluta inte skriva för allt i världen! ditt senaste inlägg får mig verkligen att vilja åka dit samtidigt som det känns som om jag redan varit där! knasig känsla, men ändå!

KrakelSpektakel sa...

Åh, låter som ett ställe värt att besöka. Även om jag aldrig varit i kalmar.

Gitto sa...

space babe: åh, Åhlensrestaurangen ja... Där var vi ibland också. Fast jag har nog inte varit där på 15 år, trots att jag bor i stan numera.

Pelle: tack! Jag blir så oerhört glad när du skriver så! Kramar hela vägen till Lund!

krakel: har du någonsin vägarna förbi så bjuder jag dig på en fika där! :)

Xtian sa...

Naturligtvis håller jag med ovanstående, du skriver mycket målande och medryckande. En fröjd att läsa.

Att det sen är något jag kan relatera till, längta till och frammana egna bortglömda bilder och minnen, ja det gör inte saken sämre.

På Hamnkaféet har jag bl.a. blivit kär i kokaffe, gjort slut på ett förhållande och fyllt min stora trut med deras ordentliga mackor. Jag överdriver ofta men tvekar inte att säga att Hamnkaféet är ett av de mest genuina ställen man kan gå till. Utan överdrift.

(Igår hade vi en diskussion om bästa pizzerian i Kalmar. Fundera på den ett tag.. vi är nyfikna på vad du tycker!)

Gitto sa...

xtian: Det är verkligen roligt att få så mycket beröm, jag tackar och bockar!

Och Hamnkaféet är verkligen minnen, det verkar det vara för alla som någonsin varit där... det går helt enkelt inte att förhålla sig neutralt till det!

Vad gäller pizzerior är jag ganska lat. Jag håller mig i mina egna trakter, så det blir ofta en skabbig esplanaden-pizzeria vars gatupratare ropar ut "Pizza! Kebab! Sallader! Gyros!". De har helt okej pizza även om de inte tycks känna till oregano. Men får jag välja väljer jag lätt Pizzeria Italia, de har den här underbara blandingen av skabbigt och gott som kännetecknar en bra pizza. Inte för fettdrypande (dvs osten svettas inte ut sitt innehåll över hela pizzan), fräscha ingredienser (färska champinjoner OMG!) och lagom salt, pepprigt och varmt. Men skulle jag bara ta mig utåt skulle jag säkert hitta bättre pizzerior. Men jag är som sagt lat.

En varning dock för Pizzapalatset på södercentrum. De skulle inte känna igen en pizza på jeopardy ens. Det är bara för vidrigt. Och hur fan lyckas man få en nygräddat pizza kall på en halv minut?!

Tomas Jonsson sa...

När jag var liten hade jag tio mil till Kalmar. Idag har jag fyra. Hamnkaféet är en klassiker. Där blir man mätt på en smörgås.

Jag har minnen från när jag var knattereporter på Radio Kalmar som på den tiden låg på andra sidan stadsporten. Efter morgonsändningen, strax efter åtta så gick alltid morgonteamet på hamnkaféet och åt frukost. Jag var med några gånger. Idag finns en magi kvar runt dessa kvarter.

Kul att hitta ännu en blogg från Kalmar. Ska återkoma hit!

Gitto sa...

Hej Tomas!

Kul att du har hittat hit och hoppas att du kommer tillbaka!

Det är roligt att fler än jag har nostalgiska minnen från Hamnkafét, det är ett helt fantastiskt fik som förtjänar ett större klientel än det har!