Misokyckling

Det här kan vara den absolut sämsta matbild jag publicerat. Men a) jag var vrål- hungrig och b) lite full. Inte de bästa förut- sättning- arna för ett bra matfoto. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det var supergott. Trots allt mitt ylande om att jag inte gillar kyckling så har jag faktiskt börjat förlika mig med pippin. Bra det, eftersom det är nyttigare och mer miljömässigt korrekt än att äta så mycket nötkött som jag gör (nu blev jag förstås vansinnigt sugen på råbiff bara därför).

Hur som helst är det lättlagat och lite japaninfluerat. Misosoppspulvret i marinaden var en stundens ingivelse, men det gjorde hela kycklingen. Dessutom flöt det omkring massa härliga små algbitar i skyn som fick fungera som ett mycket klent grönsaksalibi (jag hade helt enkelt glömt grönsaker, och det var inte förrän jag lagt upp allt på tallriken som jag insåg att något fattades).

Misokyckling
4 personer

1 stor kyckling, styckad i 4 delar

marinad:
2 msk ljus japansk soja
2 msk mirin
1 portionspåse misosoppspulver
1 msk finhackad ingefära
2 hackade vitlöksklyftor

Lägg kycklingbitarna i en dubbel plastpåse. Blanda ihop alla ingredienser till marinaden och slå den över kycklingen. Pressa ut så mycket luft som möljigt ur påsen och knyt om. Marinera minst 4 timmar, gärna längre. Vänd påsen då och då så att alla delar marineras någorlunda jämnt.

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg kycklingen tillsammans med marinaden i en lätt inoljad ugnsform. Stek kycklingen ca 40 minuter (ös då och då med marinaden), eller tills köttsaften är genomskinlig när du sticker kniven i den tjockaste delen av låret.

Servera med ris. Och glöm inte lite grönsaker till.