torsdag, april 26, 2007

Om Saras kök

Jag har hittills undanhållit mig att kommentera Saras kök, eftersom jag lytt under sentensen att den som ingenting snällt har att säga inte bör säga någonting alls. Men nu är måttet verkligen rågat!

För det första klarar jag inte av Ann Söderlunds hemska bimbostil. Jag förstår faktiskt inte att någon kvinna anno 2007 känner sig manad att spela dum blondin med bäbisröst. Jag är ledsen, men jag förstår det faktiskt inte. Missförstå mig rätt - jag är övertygad om att Ann egentligen är rätt intelligent, men det är just det som gör mig så irriterad... Varför spela nidbilden av en tramsig, fladdrig dum tjej?

Och vad som retar mig nästan än mer är Saras hurtfriskhet och totala tondövhet. Idag framförde hon den rätt intelligenta åsikten att det var tråkigt om man hela livet skulle tänka på att äta rätt, och att det gjorde att allt kom att kretsa kring det (eller någonting liknande). Men så plötsligt bräker hon ur sig "Men jag, jag tänker aldrig på att äta rätt - jag bara gör det ändå!" (det här var heller inte ad verbatim men nära nog). Och där någonstans kreverade jag. Vad fint det känns att höra. Sara behöver aldrig kämpa mot ett chipssug. Sara är inte sugen på McDonalds. Sara behöver inte ens tänka på att äta rätt - Sara bara gör det! Ja, ni fattar va?

Däremot inte sagt att jag inte förstår de som gillar programmet. Det är nyttiga recept, vilket faktiskt är trevligt, Sara är kunnig, Ann är tja, bäbisgullig och det hela är väldigt latte-mammigt. Jag antar att det fyller en funktion, men dessvärre inte för mig.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller helt med. Som kämpande kvinna för jämställdhet, så blir jag ledsen över konceptet att ha med en dum bimbo i ett matprogram. Visst, kanske finns det en uns av underhållning - men fanns det verkligen inget annat sätt att "hotta upp" programmet? Det verkar som idétorka har rådit på SVT...

Ok, recepten är nyttiga, men hennes allvarliga stil gör att det blir lite flourtant över henne :-)

Kul att se att bloggen är igång igen!
/Kalmarstudent

Christina sa...

Håller också med, hå hå ja ja.

MrArboc sa...

Håler med dig, ett av de få matprogram jag inte orkar titta på...

Anonym sa...

Håller fullt med, Saras nedlåtande stil och besserwisserattityd sänker hela programmet. Plus hennes överdrivna rädsla för socker; socker är gott!

izza sa...

Haha, måste bara skriva ett inlägg för att jag tyckte programmet var så bra! :) (jag har i min blogg kommenterat mer varför)

Susanne sa...

ja, det är ett mycket irriterande program. Misslyckas helt med att uppbåda den där trevliga känslan som är fundamentet för alla bra matlagningsprogram. Penalism möter dadaism funkar helt enkelt inte. Jag tittar på Dr Who på TV2 istället.

systerjesus sa...

Jag orkar inte med fler knäppar på näsan. När de talade om bearnaise såg Sara ut som de talade om knark. Visst maten ser god ut men det är så uppenbart att här lagas den fina maten och där ute finns och äts den fula maten.

By the way du skriver väldigt bra och entusiasmerande.

Viktoria Schiöler sa...

Å Gitto, du satte huvudet på spiken. Jag fixar inte heller Saras duktigstil och Anns flams. Men maten blir jag alltid sugen på.

Emelie sa...

Kikade runt på bloggportalen och såg att vi hade liknande bloggadresser ^^

Anonym sa...

Håller med, man kan tappa aptiten för mindre...

Anonym sa...

Jag tycker det är ganska roligt. Man märker att Ann tycker att hon Sara är värsta löken, som typ odlar dinkel i balkonglådorna som hon sen lagar en jättefräsch brunch av. Eller gör hemvävd välling tills sin dotter. Typ. Ni har sett det så ni hajar grejen. Sara bara: "alltså jag skulle aaaldrig äta en fiskpinne" och Anne ger kameran en blick som typ säger: "men släpp den jävla quinoan och kom med i matchen". I like.

Anonym sa...

Hej Margit, håller helt med dig om Saras mat.

Din hemlige beundrare Michael