måndag, april 09, 2007

Påskfirande i Västerkvarn

Trakterna mellan Alvesta och Jönköping har varit en mystisk vit fläck på min mentala karta. Men så icke längre! Det var en milt sagt skitnervös Gitto som satte sig i hyrbilen för att träffa större delen av Magnus släkt under påsk, men som alltid visade det sig att jag inte hade någonting att vara rädd för. Alla, och då menar jag alla 22 mer eller mindre främmande fastrar, farföräldrar, föräldrar, syskon, syskonbarn och så vidare, var genuint rara, trevliga och intelligenta. Helt plötsligt förstod jag att Magnus inte - vilket jag ibland haft skäl att misstänka - bara trillat ned från himlen en dag, utan att han är varsamt förädlad av många generationer smålänningar och västgötar.

Dagarna förlöpte bra. Jag satte mig själv på disktjänst när all släkt droppade in. På det viset slapp jag sitta i ett hörn och se dum ut. Fast sen fick jag det skräckinjagande uppdraget att dekorera laxtårtan Magnus mamma gjort, vilket inte var en uppgift för ett skenande hjärta, darriga händer och en hjärna på högvarv. Resultatet blev, som ni kan se, ganska surrealistiskt.
Fast god var den! Liksom all annan mat: sill, ägghalvor, köttbullar, janssons frestelse, ugnsomelett med stuvad spenat, couscoussallad och säkert tio andra saker jag glömt. Tur att några snapsar satte igång kroppen igen, annars hade jag aldrig orkat med äggletandet.

Inte för att jag hittade något ägg, hur jag än spanade i träd, husgrunder och mellan stock och sten. Magnus slutade så småningom att flinandes fotografera en ilsken Gitto och förbarmade sig över mig. Han hittade påskägget direkt.

Och jag fick födelsedagspresenter! Av Magnus rara farmor Rut fick jag en egenhändigt broderad bakduk och två grytlappar. Var beredda på att ni kommer få se dem på foton i framtiden. Av Magnus föräldrar fick jag senaste John Rebusboken (jag har redan plöjt halva) och av faster Ulla fick jag två jättesöta äggkoppar som snart ska invigas.

Ägg ja. Jag kunde givetvis inte låta bli att köpa med mig tjugo purfärska ägg från grannen för samma mängd kronor. De var alldeles nyplockade och fortfarande varma, och idag har jag för första gången lyckats göra perfekta pocherade ägg. Och så de smakar - tänk att det kan vara en sådan skillnad från butiksäggen! Jag har alltid haft problem att äta allt för rinnig gula, men det här var ljuvligt och nu kommer jag att pochera frukostägg tills det rinner gula ur öronen på mig. Ännu ett bevis på att jag faktiskt måste skaffa höns så småningom.

1 kommentar:

claudia sa...

en gång gjorde jag en laxtårta - jag tänkte vara snäll och bjuda mina nära och kära att smaka den. ingen ville dock komma hem till mig för att göra det (inte du heller - och det ska jag sanna mina ord aldrig glömma), så jag fick äta upp hela tårtan själv. det var inte det lättaste ska jag säga, för man mår lite lätt illa efter en enda bit. ena halvan blev hela dagens alla måltider, och den andra blev fyllemat (vilket resluterade i att jag senare kräktes upp massvis av små röda romkorn). det var inte en rolig upplevelse, men jag måste ändå medge att jag detta till trots blev väldigt sugen på laxtårta när jag såg din bild. kanske en ovanligt väldekorerad tårta?