Off topic: jättebläckfiskar

I natt hade jag mardrömmar hela natten. Bland annat drömde jag att jag gjort egen ost och att Magnus förstörde den på något vis, vilket jag vaknade upp och givetvis skällde ut honom efter noter för. Magnus tog det som en gentleman och bad ordentligt om ursäkt varpå vi båda somnade om.

Sedan fortsatte min märkliga dröm med att jag fick ta hand om tio afrikanska asylsökande och försökte försvara dem mot en hemsk jättebläckfisk. I drömmen existerade bläckfisken egentligen i en Stephen King-roman, och jag kunde inte i mitt liv lista ut om jag befann mig i själva romanen (vilket med min drömlogik skulle innebära att jag skulle besegra den eftersom det goda alltid vinner) eller om bläckfisken hade rymt från romanen (viket skulle innebära att jag var chanslös eftersom folk i verkligheten definitivt inte spöar mordiska jättebläckfiskar). Jag vaknade av mitt eget skrikande och vågade givetvis inte somna om igen. Fast det var ändå dags att gå upp.

Fast vad jag egentligen undrar är varför man känner sig så fysiskt mörbultad efter mardrömmar... Jag har en dov huvudvärk och en molande obehagskänsla i kroppen trots att jag varit vaken i 4 timmar. Är det så enkelt att man ligger och spänner sig under mardrömmarna?

Pedruxella Gran

Det här godset på Mallorca har min far ägt. Det säljs nu för i runda slängar 80 miljoner kronor. Det värsta är att han sålde det innan jag föddes, så jag fick aldrig uppleva det. Men kolla in pressklippen. Är det inte min far, vars huvud sticker upp bland grottorna? Och ja, det är han som levde med "två kvinnor och 8 barn". Fast riktigt så dekadent som rubriken antyder var det inte. Men det är en annan historia. Jag ska försöka övertala min far att gästblogga om det.

Mardrömmar

Jag skulle ut och morgonpromenera med syster Claudia idag, men efter en hel natts paniksvettiga mardrömmar* (min metabolism klarar inte lösgodis på kvällen) kände jag mig mindre sugen. Men klockan åtta pep det lyckligtvis till i mobilen. Meddelandet från syrran löd: "Vi skiter i att gå ut idag. Måste sova, har drömt så mycket i natt. Kan gå i morgon. Okej?".

Det gav mig en chans till en lat morgon. Jag har ätit baconchips till frukost, sett fem avsnitt av Alton Browns Good Eats (förvånansvärt underhållande på ett nördtöntigt vis) och funderat på om jag inte borde gå och köpa kaffe trots allt (fast jag tror jag nöjer mig med det där teet längst bak i skafferiet). Kanske inte lika konstruktivt som en morgonpromenad, men skönt ändå. Idag ska jag försöka baka lite.

*Ni som har hängt med ett tag minns kanske att Magnus bland annat hånglat upp frk Brax i mina drömmar. Den här gången ingick han skenäktenskap med någon blond liten snärta som behövde svenskt medborgarskap. Problemet var bara att jag upptäckte att det inte var något skenäktenskap och... Ja, ni fattar. Hemskt. Dessutom utspelade sig drömmen på en färja där slutfinalen av Melodifestivalen gick av stapeln. Kicki Danielsson vann. Jag blev dessutom jagad i korridorerna av Per Jodenius som ville att jag skulle förråda min mor eftersom hon tydligen satt med viktig insiderinformation i dataskandalen. Med andra ord alla komponenter som behövs för en riktig mardröm.

Sjukt off topic

Jag måste bara berätta vad jag drömde i natt efter att ha läst National Geographic strax innan sängdags. Dels läste jag en bildspecial om kolibris, dels en artikel om Smokey Mountains, där även en älg figurerade. I mitt sjuka nattliga inre sammanblandades detta till en mardröm av rang.

Jag blev således jagad av en älg, som till hörntänder hade två enorma kolibrinäbbar (en meter långa säkert). Dessa näbbar stack den tydligen in i ögonen på människor för att på det viset nå till hjärnan och suga ut innehållet. Behöver jag berätta att jag snubblade och att älgen fick tag på mig?

Jag vaknade skakandes och storgråtandes och försökte förklara för en sömndrucken Magnus om den hjärnätande kolibriälgen. Jag tror inte han förstod.