Gult är inte fult!

Okej, jag bloggar väl en soppa idag så att jag inte framstår som total fotbollsnörd i stället för matbloggare (även om det är så jag känner mig just nu!).

Den här soppan var en verkligen glad överraskning. Jag hade ingen som helst aning om vad jag höll på med eftersom jag inte kunde bestämma mig för vad jag egentligen var sugen på. Alltså tjongade jag ned lite vad jag hade hemma och möttes av Magnus jubel: han korade det till den bästa soppa jag någonsin gjort förutom bouillabaissen i somras. Inte illa pinkat av några rotfrukter och lite kryddor. Men så är också Magnus bacon- och Margitfantast av rang, så han är antagligen partisk. Men jag gillade också kombinationen av söta rotfrukter, starka kryddor, syran från limen och den salta, feta baconen.

Solgul rotfruktssoppa med baconfräs och persilja
2 personer

1 gul lök
1 msk olivolja
1 liten morot
1oo g kålrot (en drygt centimetertjock skiva)
1 tsk malet korianderfrö
1/2 tsk kanel
2 tsk gurkmeja
1 torkad, mortlad chili
3 dl vatten
2,5 dl mjölk
herbamare eller salt samt svartpeppar efter smak
1/2 - 1 pressad lime
1/2 paket bacon
1 msk solrosfrön
1/2 dl hackad persilja

Hacka löken och fräs den i olivoljan några minuter utan att den tar färg. Skala och hacka kålrot och morot ganska smått och tillsätt rotfruktshacket, koriandern, kanelen gurkmejan och chilin. Låt allting fräsa under omrörning fem minuter.

Tillsätt vattnet och låt rotsakerna koka mjuka under lock. Mixa soppan slät i matberedare eller mixer (eller passera den genom en sil i nödfall). Tillsätt mjölken och koka upp. Smaka av med herbamare eller salt och lite nymalen svartpeppar. Smaka av med tillräckligt mycket limejuice för att soppan inte ska kännas jolmigt söt.

Hacka baconet smått och stek baconbitarna i sitt eget fett tills den börjar bli knaprig. Rör då ned solrosfröna och låt dem få lite färg. Strö baconfräset och finhackad persilja över soppan och servera.

Smuliga rotsaker

Ibland börjar man längta efter saker och smaker man inte stött på på länge. Den vegetariska mat jag lagade som tonåring (enbart med handledning av Londonvegetarianska-hälsokostfreakrestaurangerna Crank's bitvis genialiska, bitvis urusla kokbok som jag fick av min första pojkväns storasyster) är en sådan sak.

Och en natt när jag inte kunde sova plockade jag fram kokboken igen. Det är en väldigt märklig skrift: samtidigt som den rekommenderar att man inte skalar rotfrukterna på grund av att näringsinnehållet då minskar rekommenderar de på klassiskt engelskt maner att man kokar ihjäl de samma i 50 minuter. Men om man inte tar allt för hårt på deras metodik går det att laga en hel del spännande mat. Rotfruktssmulpajen nedan är ett bra exempel på detta.

Jag har förändrat en hel del i receptet: smör- och ostmängden är minskad, nötmängden är ökad. Stuvningen höftade jag ihop på egen hand. Och dessutom var jag så o-Crankiansk att jag åt anrättningen till en blodig biff. Men den milda rotsaksgratängen med kontrasten mellan mjuka rotsaker och krispigt lock gifte sig perfekt med biffens fylliga köttsmak. En underbar kombination!

Rotfruktssmulpaj
4 personer

2 dl blandade nötter
75 g smör
2 dl grahamsmjöl
2 dl finriven smakrik ost (gärna emmenthaler eller grevé)

ca 800 g rotfrukter
förslagsvis:
2 morötter
2 palsternackor
1 liten bit rotselleri
1 liten bit kålrot
ca 4 dl mjölk
1 msk koncentrerad grönsaksfond
det gröna från en purjolök
rikligt med persilja
2 msk maizena + 1 dl vatten
salt och vitpeppar

Hacka nötterna ganska smått för hand eller i matberedare. Blanda nötter, mjöl och smör till en smulig blandning och rör ned osten. Ställ åt sidan så länge. Sätt ugnen på 200 grader.

Skala rotfrukterna och skär dem i centimeterstora tärningar. Lägg dem i en kastrull och häll på mjölk så att det nätt och jämnt täcker. Tillsätt grönsaksfonden. Sjud grönsakerna i 10 minuter. Hacka under tiden purjolöken och persiljan och blanda ned det i rotsakskoket. Blanda maizenan och vattnet och häll ned det i kastrullen. Låt stuvningen sjuda tills den tjocknat, ca 5 minuter. Smaka av med salt och vitpeppar.

Häll stuvningen i en smord ugnsform och fördela smuldegen ovanpå. Grädda tills pajtäcket fått vacker färg, ca 30 minuter.

Sunshine on a plate

Solen skiner och jag med den. Jag är på strålande gott humör över den tidiga sommaren. Nyss flög en enormt tjockfluffig humla in och nosade runt bland min rosmarin och mina chiliplantor för att sedan vända ut i solen igen. Vad passar bättre en sådan här dag än solgula rotsaksplättar till lunch? Lite som raggmunkar, fast fräschare och aningen nyttigare. Blir det några rester är de smaskiga kalla på smörgås.

Solskensplättar
7-8 st

1 dl mjölk
1/2 dl dinkelsikt
1 ägg
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk spiskummin
1 krm cayennepeppar
1/2 tsk salt
1 morot
1 bit kålrot (ungefär lika mycket som moroten)
1 vitlöksklyfta
lite neutral olja till stekning

Vispa ihop dinkelsikt och mjölken till en klumpfri smet. Vispa ned ägget. Tillsätt kryddorna. Låt stå och svälla en halvtimme. Riv morot och kålrot grovt och blanda i smeten. Hacka vitlöken fint och blanda ned den också.

Hetta upp en stekpanna med lite olja i till medelvärme. Klicka ut små plättar (ca 1/2 dl smet per plätt är lagom) och stek några minuter på varje sida så att de får fin färg (låt det gärna vara lite spänst kvar i de rivna rotsakerna, det blir godare så). Servera med en sallad. En klick kesella och lite sweet chilisås är också gott till.

Ett fel och två rätt

Kotlettrad blev gårdagens middag trots att jag är mindre förtjust i orökt och orimmat fläskkött (typ allt som inte är bacon eller sidfläsk). Men jag saknade helt matinspiration igår och den hela benfria kotletten såg snäll ut där den låg i köttdisken. Och det blev totalt misslyckat och totalt rätt på samma gång. Jag lyckades nämligen med konststycket att glömma bort köttet i ugnen för att jag retade mig så på en usel film vi såg. Resultatet blev en torr och intetsägande kotlett som visserligen var inte var äcklig, men den stirrade besviket på mig från tallriken.

Men tillbehören! Jag kokte bulgur med en liten skvätt kycklingfond och blandade med smått tärnad paprika, blekselleri, majs och riktigt vitlöksstark ölkorv. Mums! Och dessutom lyckades jag åstakomma enormt goda sötsura palsternackor. Så det är det receptet ni får idag... Laga det redan i kväll!
Sötsura palsternackor med cashewnötter
4 personer som tillbehör

4 palsternackor
1 vitlöksklyfta
2 msk neutral olja
1 torkad thaichili (eller någon annan torkad eller färsk chili i måttlig mängd)
2 tsk äppelcidervinäger
1 msk honung
1 dl rostade cashewnötter
salt

Strimla palsternackorna och hacka vitlöken. Hetta upp oljan i en stekpanna och tillsätt palsternacksstrimlor och vitlök. Smula över thaichilin. Fräs palsternackan så att den mjuknar, får färg men ändå inte helt tappar spänsten. Rör i vinäger och honung och smaka av så att det blir lagom sötsurt. Låt allt koka ihop lite. Hacka cashewnötterna grovt och blanda ned dem. Salta efter smak.

När pärlgrynet kom till byn

Magnus är en man som inte ser lättvindigt på sina uppdrag. Alltså hände det sig att jag efter att ha smsat en vag önskan om att han väl kunde köpa lite rotfrukter av något slag kom hem till en kyl som dignade av morötter, potatis, svartrot, majrovor, selleri, kålrot, palsternacka och en hel annat i grönsaksväg. Vilken karl! Därför har ni Magnus att tacka för dagens recept, en enkel och kryddig soppa på morot och majrova. Jag slängde även ned lite pärlgryn, eftersom puréade soppor ofta blir lite trista utan något att tugga på.

Pärlgryn kan vara lite knivigt att hitta, men finns ibland i invandrarbutiker. Men det hela låter mer exotiskt än det är, pärlgryn är bara ett lite vackrare namn för skalade korngryn ocjh vanliga korngryn är ett bra substitut (de är dessutom nyttigare!). Men de kräver en betydligt längre koktid.

Morots- och majrovesoppa med pärlgryn
4 personer

1 dl pärlgryn eller korngryn
1 liten gul lök
1 msk olivolja
1 kanelstång
3-4 morötter (400 g)
1 majrova
1 liter vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
1 tsk gurkmeja
1 tsk spiskummin
1 msk tomatpuré
cayennepeppar efter smak
nymalen svartpeppar
saften från en halv citron

Koka pärlgrynen eller korngrynen mjuka efter förpackningens anvisningar.

Hacka löken och fräs den mjuk i olivoljan. Skala och tärna morötter och majrovan. Tillsätt rotsakstärningarna och alla andra ingredienser förutom citronsaften. Koka mjukt under lock, ca 15 minuter. Mixa allt slätt med en stavmixer, tillsätt korngrynen och smaka av med citronsaft och eventuellt mer kryddor.

Servera med ett gott bröd och en klick tjock yoghurt smaksatt med lite torkad eller färsk mynta.
Slutligen måste jag få bjuda på den här något konfunderande sentensen som kryptiskt nog prydde pärlgrynspaketet. Pärlgryn som preventivmedel, anyone?

Älg efter helg

En påse märkt "älgbiffar" vandrade ur min kyl till tining på köksbordet idag. Jag vet inte vad det var för styckdel, men jag misstänker innanlår. Pelle var pushern och han verkade inte ha några närmare detaljer att delge mig. Hur som helst bestämde jag mig för att det var slöseri att tillaga köttet på något annat sätt än biffviset. Det var gott, men aningen segt. Nästa gång steker jag dem antingen riktigt blodiga, eller så låter jag dem bräsera i sin sås ett tag...


Men vem är jag att klaga? Älg är nästan löjligt gott, och smaken kompromissas inte av hårdhetsgraden på köttet. Helt sanslöst gott! Rödvinssåsen bloggar jag om så småningom, för den kräver ett eget kapitel!

En udda och mycket trevlig sallad skapade jag på äpple och majrova. Magnus blev helt tagen och krävde att få provsmaka ren majrova. Majrovornas pepprighet går väl ihop med dijonsenapen och bryts av på ett trevligt sätt med äpplets sötma. En av mina bättre sallader faktiskt! Fast precis som namnet tillstår har inte majrova säsong nu, utan först på försommaren. Vänta gärna till dess, men kan du inte hålla dig finns italiensk växthusuppdriven rova. Den är god den med, men varken särskilt ekologiskt eller smakmässigt jämställd med den svenska varianten. Fy mig!

Äppel- och majrovesallad
4 personer

1 stort fast äpple
1 majrova
2 msk (gärna kallpressad) rapsolja
1 msk dijonsenap
2 tsk äppelcidervinäger
salt och peppar
2 msk persilja till servering

Blanda senap, olivolja och vinäger på botten av en skål. Det blir en relativt homogen röra. Salta och peppra måttligt. Strimla äpple och majrova (båda utan skal) och blanda med dressingen. Strimla ned persilja alldeles innan servering (den blir saggig om den får ligga för länge med vinägern).

Ett annat tillbehör för dagen var gremolatachampinjonerna med purjo. Gott till både kött och fisk, men extra gott där man behöver lite citronsmak för att lätta upp en annars tung anrättning.

Gremolatachampinjoner med purjolök
4 personer som tillbehör

300 g champinjoner
2 msk smör
det gröna från en purjolök
2 vitlöksklyftor
rivet skal från en halv citron
1 stor vitlöksklyfta
1/2 dl hackad persilja
salt och svartpeppar

Skölj champinjonera om det behövs, inte annars. Skiva dem tunt och lägg dem i en stekpanna. Hacka purjolök grovt och finhacka vitlöken. Stek på hög värme tills de släppt allt vatten och börjar få färg. Tillsätt smöret, purjolöken och vitlöken. Fräs tills purjolöken mjuknar. Salta och peppra och blanda med persiljan. Servera direkt.

PS Tack återigen Pelle för underbar mat. Ta inte åt dig för att jag klagade på biffarna, för de var sjukt goda. Jag måste nog bara veta mer om styckningsdel innan jag tillagar dem optimalt nästa gång... DS

Till mamma:

Ja, vad ska man engligen göra med ett kilo palsternacka om man vill att de otacksamma barnen ska äta upp det? Gratäng gick visst inte hem. Men palsternackspuré då?

Ta hälften mjölig potatis och hälften palsternacka. Skala, skär i bitar. Koka mjukt. Mosa med potatisstöt. Späd med lite mjölk eller grädde (det är lika bra att göda dem, framför allt nu när Claudia är hemma. Går hon upp lite i vikt behöver hon köpa nya kläder som jag också kommer i!).
Salta och peppra.

Eller gör, som jag förslog på telefon, sötsyrlig palsternacka i ugn. Skala och skär palsternackan i strimlor. Rör ihop några matskedar honung, lite citronsaft (jag vet att jag sade vinäger, men det var bara för att jag var yrvaken), citronrasp och kanske lite stött fänkål. Salt, peppar, olivolja. In i ugn tills de är fina, rör då och då så att det inte bränner fast.

Eller fritera palsternackan i stavar. Låtsas att det är vanliga pommes frites och se om de märker skillnaden (det är långt ifrån säkert, de kan ju inte ens skilja på svart vinbärssylt och lingonsylt).