Sju sorters kak-maraton!
Magnus gav mig ett par grytlappar i före-julpresent igår. Jag blev överlycklig. Föga anade han vilken hjälp de skulle vara. I vanliga fall använder jag mig av en släng (köksslang för en gammal skitig handduk som vikarierar för allt från svettnäsduk, via grytlappssubstitut, till vapen mot fientliga servitriser), men idag fick jag verkligen användning av mina fina grytlappar.
Magnus är nämligen i Älmhult i kväll (om ni bara visste hur jag hatar den staden som stjäl min älskling allt som oftast), och det betyder att jag har gott om tid att göra vad jag vill. I den bästa av världar i alla fall. De som hängt med min blogg ett tag vet att jag lovat min mor att baka en del av julkakorna. Sagt och gjort.
I och med Fuglesang-febern (oh yeah, det ordet kommer att ge så många googlegenererade besök de närmsta dagarna!) bestämde jag mig för att testa var människans gräns går... Är det verkligen möjligt att baka sju sorters kakor i rad? Är den mänskliga kroppen byggd för att röra kakdeg efter kakdeg? Efter en sväng ned på ICA Maxi för att proviantera de få saker som min mor inte redan försett mig med (och ett besök på Systembolaget givetvis, i ett hett kök behöver man svalka sig!) började jag mitt experiment: sju sorters kak-maraton!
14:30 började jag med degen till de finska pinnarna. Den åkte in i kylen. Under tiden lagade jag Märtas skurna chokladkakor.
14:45 In med chokladkakorna i ugnen.Jag låter den där förbannade pinndegen vila och satsar i stället på drömmar. Det går bra, förutom att jag råkar ha i lite för mycket mjöl. Jag knådar in lite extra olja, vilket avvärjer katastrofen. Jag öppnar en öl (pripps blå light - jag måste banta i mig mina kläder igen).
15:00 Dags att baka drömmarna. Det går alldeles utmärkt. Köket stinker hjorthornssalt och jag inser att cigaretterna är slut. Jag går och köper nya eftersom drömmarna ska vara 20 minuter i ugnen (jag har 2 1/2 plåt). När jag kommer tillbaka gör jag bondkakedegen och slänger in den i kylen.
Så här ser det ut efter chokladrutorna är skurna och svalnade. I påsen ligger sirap, ägg, potatismjöl och hasselnötter. På golvet skymtar ogräddade drömmar samt min matta som jag använde som avsvalningsplats.
15:30 Jag tar en rök- och mejlpaus och låter alla kakor gräddas färdigt. Jag smsar Magnus och får reda på att han krockat, dock utan personskador. Jag ringer min mor och diskuterar kakor i allmänhet.
16:00 Jag gör degen till schackrutorna. Min mor kräver 3x3 rutor samt en kant. Jag funderar länge på den optimala ration mellan brun och vit deg och stoppar sedan in degen i kylen. Jag öppnar ännu en öl.
16:15 Jag gör en paus för mejlande, dricker min öl och mår bra.
16:3o Jag skär och gräddar bondkakedegen. Den blir ganska fin faktiskt.
17:00 Jävla finska pinnar! Jag tar itu med dem nu. Först ett glas vin bara. Och kolla mejlen. Sen fixar jag dem. Har ni förresten märkt att finska pinnar-deg (liksom playdough) har en förmåga att under knådning bilda luftfickor inuti degen. När man råkar trycka lite extra på den utsatta biten spricker den och sjunker ihop. Det är sådant stoff mina febermardrömmar skapas ur (och känslan av att bläddra med tummen genom hela psalmboken). På riktigt.
17:15 Finska pinnarna fixade och in i ugnen. Nu gör jag syltkaksdegen. Den ska också ligga och vila ett tag.
17:20 In med de sista finska pinnarna i ugnen.
17:30 Dags för schackrutorna. Jag skär upp i 9 bitar (plus en vit bit extra för kanten) och inser först för sent att a) jag har för lite deg till kanten runt och b) de fyra hörnen på kakan är av vit deg, vilket gör att den vita kanten inte framträder så vackert som den borde. Min mor förlåter mig dock efter ett telefonsamtal. Jag använder lite syltkaksdeg för att täcka de skarvar där degen inte räckte.
17:50 Gräddning av schackrutorna och tillverkning av uppåkradegen.
18:00 Utbakning av syltkakorna. Observera att det här inte är vanliga små syltkakor utan kavlade cirklar med en mindre degcirkel med hål i. Den lilla cirkeln penslas med ägg, mandelhack och pärlsocker strös på och sylt läggs i hålet. Jag har INGA kakformar. Men som tur är glas av olika storlek. Jag tar ett glas vin. Jag bakar ut kakhelvetena och dricker lite vin till. För att ta ut cirkeln i mitten använder jag mitt drinkmått.
18:30 Kakjävlarna är färdiga. Jag har ett långt samtal med min mor om allt möjligt (jag dricker ett glas vin till under tiden). Hon avslutar med kommentaren: glöm inte uppåkrakakorna bara, det är din systers favorit. Min syster Claudia alltså, hon som är 22 år gammal och då och då gör sin röst hörd på den här bloggen. De kakorna vill man inte misslyckas med. Jag avstår ett glas vin.
18:40 Paus för mejlande.
18:50 Jävla uppåkrakakor, nu kör vi! Och det går perfekt - degen är lätt att kavla ut och kakorna lägger sig precis som de ska. Mandelhacket har blandat sig perfekt med pärlsockret och världen känns som en bra plats att leva på.
19:20 Alla kakor är färdigbakade och det råder någon slags julefrid. Jag tar ett glas vin till. Ett stort glas vin alltså. Jag mår bra.
19:30 Jag är ganska berusad. Skit i kakorna. Raj raj raj! :)
Och resultatet? Jag skulle kunnat fotografera de 10 kakburkar som står i min hall, men jag nöjer mig med en allmän bild på min bedrift:
Och ja, jag är helt utmattad. Jag kommer nog inte äta en enda kaka till jul. Jag vill inte se skiten mer! Nu ska jag dricka mig full... I alla fall så pass berusad att iag kommer sova länge i morgon.
16 kommentarer:
oj! du är verkligen en supermänniska margit!
är det bara jag eller blir det mer och mer svordomar ju längre inlägget blir? :)
jag har nu laddat upp med kött till nyåret, älg och vildsvinsfile har jag, tror du att det funkar att köra tillsammans, typ lite B/W sådär? eller ska man bara ta ena?
tänkte bjuda min vän på middag och vill ju inte göra fel :)
du skriver så bra, det är så roligt att läsa!! :)
Tack Margit! Din blogg har verkligen fått mig sugen på att börja härja i köket.
Väldigt imponerande :) Inte SÅ sugen på att göra om bedriften i mitt kök ska jag erkänna. :)
Pelle: knappast, jag är långt ifrån en supermänniska!
Och ja, jag svär mer och mer ju längre ned i kakträsket jag sjunker.
Vore jag du så skulle jag bjuda på rådjur till nyår (eller ännu hellre skita i det hela och komma till kalmar). Vad du ska bjuda på beror rätt mycket på vilka styckdelar det är. Mejla mig, Pelle!
evamari: Varsågod! Det är precis den känslan jag vill skapa med min blogg. Nu ska jag ligga och pösa nöjt hela kvällen!
Anne: gör inte om det. Jag är helt urblåst i hjärnan...
Mycket imponerande. Själv bidrar jag med ett par sillinläggningar till julbordet hos la familia i Hälsingland. Fadren har GI-dietat sig och tycker att det blir så tröstlöst att lägga in sill själv, eftersom det är så mycket socker i.
Schackrutor med TRE x TRE rutor? Okej, ge mig ett glas vin också ;).
Imponerande! Håller med att det inte är så kul med själva bakningen, men resultatet är gott.=)
Det här var det roligaste jag läst på mycket, mycket länge.
He-he, du är inte bara duktig, men också rolig!
Pratade med din bror i lördags då vi skrev vår tenta. Han sa att du hade bett honom att gästblogga om jap. mat någon gång! Det skulle vara intressant! Behöver du någon gästbloggare om ukrainsk mat så vet du var jag finns :)
jonas: GI är en styggelse på julbordet. En gång om året måste man få svina loss på¨allt onyttigt!
jessica: Vinet är slut dessvärre...
kinna: Ja, fast nu är jag helt trött på kakor, dessutom utan att ha ätit en enda!
Andreas: Tack!
Anja: Du är mer än välkommen att gästblogga om ukrainsk mat, det vore jättekul.
Otroligt coolt och roligt på samma gång. Gillar pausen 15.30 där du mejlar, tar hand om en smärre bilolycka och telefonerar. För att sedan oförhappandes fortsätta med med kakbaket. Snacka om att ha målfokusering(för att använda trist klyschord från projektledare).
Vi skulle ha svårt att äta 7 sorters kakor(eller nja...) än mindre baka dom...
Uppåkrakaka? Från Uppåkra i Skåne? eller var då ifrån?
Lots o' love.
/Redaktionen FFL
Bra jobbat Margit! Nu kanske du slutar tjata på mig att jag måste äta kakor också. Jag glömde tala om att jag alltid penslar schackrutorna med ägg och strör över en aning strösocker så att de blir glansiga. Jag antar att dina bröder överlever ändå. Och nu blir det säkert en hel del över som Marcus kan ta med till Lund - han kan väl bjuda på kakkalas. Nu har du bara knäckebröden kvar!
Xtian: Ja, jag var oerhört målmedveten i mitt bakande. Har ett lätt autistiskt drag ibland som hjälper mig att fokusera på uppgiften. :)
Slavdrivarmamma: Jag har nötchokladrutorna kvar också! Och hade du nått jäkla recept på julknäcktet eller?
Mammans julknäcke
Ta lite surdeg, cirka 7 dl ljummet vatten (eller lite mer?), 1 pkt jäst, mycket malda brödkryddor, salt, grovt och fint rågmjöl, också lite annat mjöl av vad du har hemma(specialvete, vanligt, dinkel, graham, rågsikt etc.) Blanda till fast deg. Låt jäsa och knåda ut till små bullar som du kavlar ut tunt, sist med kruskaveln på båda sidor. Lägg dem i flera högar på varandra (lätt mjölade med rågmjöl) och låt jäsa lite innan du gräddar dem på heta plåtar i ganska hög värme (får prova dig fram. Ev. får du nagga dem innan om de blåser upp. Låt dem "torka" lite innan du lägger ihop dem.
Lätt som en plätt och blir mycket gott! Fast jag brukar tycka att det är ganska jobbigt. Låt inte Magnus äta upp dem.
Okej att vinet är slut... men whisky då?!? Eller vad du nu har som är alkoholhaltigt.
hm, mammas schackrutor brukar ha lite skarpare rutor, och de där syltkakorna har för mycket sylt på sig. och ska de inte ha glasyr också (inte för att det är gott - det blir bara alldeles för sött, så där så att det river i halsen - men de brukar ju ha det)? annars var du duktig, du får kanske göra om det nästa år igen (om de smakar gott vill säga). du förstår väl hur stort det är att jag säger det - jag godkänner dig att baka MAMMAS julkakor!
Skicka en kommentar