Litterär glögg

Vinlusen skrev såhär om Dufvenkrooks whisky-spetsade specialare: "det här är glögg för människor som i den mån de överhuvud taget läser fiktion, helst läser Robert Ludlum och Tom Clancy". En sådan underbar diss gjorde mig givetvis sjukt sugen på att ge den ett försök. För glögg är gott. Whisky är gott. Alltså borde en sådan glögg förena det bästa av två världar... Svinstark glögg är dessutom ett underbart alibi för en lite smålullig kväll.

Sagt och gjort tog jag Magnus med mig till Systembolaget. Han var inte svårövertalad, nämn ordet bara ordet whisky så... Passade även på att plocka på mig lite högrev (förbluffande låga 39 kronor kilot, och givetvis svenskt) samt purjolök till kvällens fiskgryta. Magnus hittade en ny upplaga av TP Genus, och eftersom vi verkligen harvat igenom varenda fråga i den gamla versionen var han bara tvungen att slå till. Så om ni ikväll hör någon som vrålar i vantro och ilska så är det jag som förlorat igen.

Men glöggen då? Ja, den var jättegod. Det som Vinlusen tyckte var vek kryddning tyckte både jag och Magnus var en befriande ren eftersmak. Och spritigheten upplevde vi som behaglig. Det surrar trevligt i mitt huvud efter en inmundigad deciliter. Kort och gott, en mycket trevlig knockout till glögg. Med 20% alkoholhalt är den dessutom perfekt för alla som inte orkar med julafton med släkten utan att bedöva neuronerna ordentligt.

Vad jag läser? Inte Clancy i alla fall. Ni kan kolla in mina favoritböcker i min blogger-profil.