Matnördighet kontra folklighet!
Min mor har ringt mig och uttryckt halvt sammanhängande tankar om att jag borde bli kommersiellare. Satsa mer på en svensk adaption av fesendjan till exempel, i stället för att blogga om ett recept som kräver så mycket valnötter att det avskräcker medelsvensson.
Och min syster har tidigare avfärdat min blogg som pretentiös. Hon tycker att jag inriktar mig för mycket på konstiga ingredienser och för mycket på vitlök (vilket hon hatar). Samtidigt läser hon min blogg jämt.
Själv ser jag inte min blogg som ett redskap för att nå ut till så många som möjligt (visst älskar jag att folk läser och kommenterar, men huvudsaken är ändå att jag får förmedla min matkärlek och min humor till folk som är intresserade). Och samtidigt finns det så många utmärkta bloggar av typen "Dagens recept" och liknande att jag misstänker att jag skulle ha svårt att stå mig i den eminenta konkurrensen.
Jag måste också påpeka att jag egentligen inte ser någon skiljelinje mellan nördighet och folklighet. Idag är så många människor nyfikna på ny mat att det är löjligt att dela in oss i grupper. De gånger man är nyfiken på mer utmanande mat än den vanliga måste man ju också ha någonstans att vända sig!
Efter det här inlägget blir en omröstning lätt vinklad, men jag vill ändå fråga dig läsare vad du tycker om min blogg. Är den för nördig? Eller för lite nördig? Lämna gärna kommentarer, och känn dig fri att vara anonym så att du slipper vara rädd för att jag hyser ett oresonligt agg mot dig (det gör jag inte). Jag är uppriktigt intresserad av hur min blogg uppfattas av er läsare. Ge mig konstruktiv kritik, så att jag kan bli en bättre bloggare.
.
6 kommentarer:
I längden kan man inte vara någon annan än sig själv. Matnörd, matgalning eller vad annat man nu är så du ska ju självfallet fortsätta skriva om sånt som intresserar dig.
Jag är ju redan inbiten matnörd, med en burk hing i väskan att ta med hem, men jag har aldrig tänkt att jag borde göra saker och ting annorlunda. Eller jo, i början gjorde jag det emellanåt, innan jag insåg att det inte skulle representera den jag är i längden.
Jag kan itne äta valnötter, men det är jäkligt intressant att det finns mat som bygger på sjuhundra gram valnötter. Jag tycker inte att kommersialisering är något att sikta på, eller att eftersträva, om man nu inte är ute efter att tjäna pengar på det.
Jag respekterar matlagningskonsten. Periodvis har jag varit intresserad av detta skapande, dvs när man är i ett förhållande. Dock blir det mest bzzzzzzzzzt pling (micromat) när man som nu, är singel. Då orkar man inte snickra ihop något extraordinärt.
Man kanske inte har så mycket att orda om. När man som mig är bzzzzzt pling :).
Bra sida iallafall, kikar in då och då.
haha! så pretto tycker jag inte att du är, jag tycker bara om att gnälla ju. och när får jag gästblogga om all den äckliga mat du lagat?
Jessica: Nej, jag är då verkligen inte ute efter att tjäna pengar. Allt jag vill är att förmedla mitt matintresse. Och du har rätt i att det inte går att vara någon annan än sig själv, men inrikting kan man ju välja. Men jag trivs bra med min blogg. Och med 250 läsare om dagen måste jag ju göra någonting rätt. :)
rollx: Mikromat är också mat! Och hade jag varit singel så hade det nog inte blivit så mycket matbloggande, vem skulle då äta upp all min goda mat?
claudia: Okej, gnäll på. :) Och du får blogga om min äckliga mat när du vill, bara skriv ihop något så publicerar jag det!
Hittills har du åstadkommit en perfekt blandning skulle jag säga - mycket inspirerande. Det enda felet med din blogg, som jag ser det, är att den får mig att inse att jag aldrig kommer att våga bjuda dig på middag... ;)
Hej Gitto!
Jag har nyss börjat läsa på din blogg som jag tycker är spännande och intressant och alldeles lagom matnördig ;-)
Givetsvis var jag tvungen att rösta också ... men det var svårt att hålla sig ifrån att kryssa i den sista formuleringen bara för att den var så j-a roligt formulerad ... :-)
Hälsar/
Veronica
Skicka en kommentar