Furir i Agadir
Jag har medvetet undvikt att skriva någonting om den här plågan till låt, för den fastnar så villigt i huvudet att man riskerar sinnessjukdom. Ett tag gick jag och sjöng alla mina tankar till den entoniga melodin, och varje gång den dyker upp i mitt huvud förbannar jag min syster för att hon spelade den för mig. Men den är så rolig! Lyssna och plågas. Mona L Olsson kan du läsa mer om här. Det finns inte så mycket information om henne, men jag hoppas någonstans inom mig att hon fick sin kapten-i-marockanska-armén, hinsides om inte annat.
Som ni märker har jag ingenting att skriva. Jag bakade scones i morse eftersom jag paradoxalt nog inte orkade gå 20 meter till det Ekelunds konditori för min frukostmat. Men ingen människa behöver ett sconesrecept, så jag tänker inte blogga om det. I morgon blir det dock andra bullar. Eller småkakor. Någonting ska hittas på i alla fall.
4 kommentarer:
har du fortfarande den låten i huvudet? jag lyssnade lite på den när jag fick den, men man blir ju lite halvknäpp av den så jag lät den ligga...
min fråga är, vad har hänt med msn? jag har ju nästan ett färdigt inlägg om studentens rödvinliv att skicka :)
Pelle: Jepp, den dyker upp i huvudet då och då...
Och min msn funkar inte, har inte orkat ladda ned en ny! Men du kan väl mejla den till mig?
Lyckos dig som har ett konditori på löjligt nära håll. Jag måste åka bil i minst två mil för att hitta en bagare värd namnet. Tur man kan själv...
märta: jag önskar att jag hade långt till närmsta bageri, så att jag inte kunde använda min lathet till att stödja dem. De är så förbannat otrevliga och slöa där att de inte förtjänar ett öre av mitt studiemedel!
Men är man lat så är man...
Skicka en kommentar