Fett fel!
Nu är Karin Ahlborg ute på farligt hal is i sin senaste krönika. Hon tar där parti för läkaren Annika Dahlkvist som bland annat hävdar att man inte blir fet av fett, och att vi tvärtom blir feta eftersom vi äter för lite fett. Det är minst sagt fascinerande att se Ahlborg så villigt ta till sig fakta som stämmer med hennes egen ståndpunkt (som för övrigt mer tycks bottna i ren trots än vetenskapliga belägg), samtidigt som hon i ett svep avfärdar hela den moderna fetma-forskningen.
Nu kan man ju tycka vad man vill om fettskräcken i samhället som gör att i övrigt rationella människor jagar minimjölk och lättmargarin tills de stupar, men ett vetenskapligt faktum är att kaloriintag och kaloriförbränning avgör vår vikt. Äter man mer än man gör av med lagras extrakalorierna i form av fettvävnad. Allt annat vore ren magi och lika fantastiskt som det smått legendariska fettplåstret.
Rent teoretiskt kan man äta vad som helst utan att gå upp i vikt - gelehallon, kokosfett eller morötter spelar ingen roll - men fett är vanskligt eftersom det är det kaloririkaste vi har: 1 gram innehåller 9 kalorier. Protein och kolhydrater har runt 4 kalorier per gram. Det krävs ingen avancerad matematik för att förstå att det är lättare att äta sig fet på en fettrik kost än på en fettfattig dito.
Visserligen kan man kritisera kostråd som får oss att sky fett. Fett är nyttigt, i små mängder och av rätt sort. I en varierad och nyttig kost behöver fett ingå, och man kan faktiskt gå ned i vikt utan att skära ned på sitt fettintag (tänk Atkins). Men då måste man å andra sidan skära ned på annat för att kompensera kalorierna, vilket gör att man riskerar gå miste om viktiga vitaminer och mineraler. Det är fullt möjligt, och det är inget som forskningen hymlar med. Men att som Annika Dahlkvist hävda att det är en myt att fett gör oss feta är helt enkelt inte sant.
Förutom att vara dyra är finns dessutom tecken på att lågkolhydratdieter kan vara farliga på sikt. Som en parantes är det för övrigt ett ohyggligt resursslöseri att äta protein i stället för kolhydater - för varje kilo kött (protein) krävs åtskilliga kilo spannmål (kolhydrater).
Det som skrämmer mig med det här är främst att Karin Ahlborg - skribent på Sveriges största kvällstidning - inte har uppvisat mer kritiskt tänkande än en undulat i det här fallet. Kanske är det önsketänkande som får henne att omfamna Dahlqvist, men som journalist borde hon veta bättre. Låter något för bra för att vara sant är det troligtvis just det det.
Vill du gå ned i vikt gör du klokt i att inte låta dig förföras av mirakelkurer och dåligt underbyggda rön. Ät helt enkelt lite färre kalorier och rör dig mer. Det är kanske inte lika roligt som att äta bacon till frukost, men det ger garanterat resultat. Och ha tålamod, viktminskning sker inte över en natt (såvida du inte köpt fettplåstret då förstås).
16 kommentarer:
Undrar vart det där sunda bondförnuftet tog vägen? Ät allt, men inte alltid och rör på kroppen litegrann varje dag - då är saken biff. Atkins och andra påhitt slänger vi i soptunnan, förslagsvis Sverkers röda.
Jag har ett kanonbra förslag till alla som behöver gå ner i vikt! Lyssna noga nu och gör exakt som jag säger. Ät enbart två hallonbåtar till frukost, lunch och middag. Resultat utlovas, snabba sådana. Kanske ska jag skriva en bok och marknadsföra det hela? Då kanske jag kan hiva in några miljoner så jag får min framtid säkrad? ;)
Gitto, din blogg är kanonbra :)
Lev, må och ät hallonbåtar.
Woho! Jag är på hallonbåtsdieten! Visst kommer min hy bli bättre, visst kommer jag slippa sjukdom och alltid vara lycklig också? :)
Kul att du gillar min blogg, jag gillar din!
Intressant inlägg Gitto!
Håller med om att man ska vara kritisk till nya mirakelkurer, absolut. Samtidigt är det ju intressant med nya hypoteser om mekanismerna bakom fetma. Är, precis som du en stark anhängare av Newtons grundläggande lagar om energi. Intag och förbränning av kalorier är centralt. Jag vill bara lyfta fram ett par saker som är intressanta i diskussionen huruvida fett eller kolhydrater är den stora boven bakom fetma.
1. Inget insulin, ingen fettväv. Ett exempel är t.ex. nydebuterad diabetes (typ 1) där man får en enorm nedbrytning av fettväven oavsett vad man äter (pga insulinbrist). Och insulinnivåerna hos friska styrs ju till övervägande del av kolhydratintaget.
2. Beläggen för att mättade fetter är skadliga och ger upphov till sjukdom är egentligen inte så himla väl underbyggda. Noterbart är också att kolesterol inte är en riskfaktor för t.ex. stroke (vilket ju är en åderförkalkningssjukdom). Övervikt är en enorm riskfaktor för många sjukdomar. Högt fettintag är inte lika bra fastställt som farligt.
3. Fett och protein ger ofta en högre grad av mättnadskänsla än kolhydrater, man "står sig längre" på dem. Därför är det inte helt självklart att man väljer att äta lika många kalorier om man äter en fettrik eller en kolhydratbaserad kost.
Det var allt från mig...
Tack Oskar för dina klargörande kunskaper. Jag kände inte till det där med insulin och fettvävnad, men jag är medveten om att det faktiskt finns en kontrovers mellan kolhydrat-förespråkare och fett/protein-förespråkare. Däremot köper jag inte Karin Ahlborgs resonemang om att fett per se är nyttigt. Jag tror dock att en varierad och något kaloribegränsad diet är bästa vägen till viktminskning, även om det givetvis går att gå ned i vikt med Atkins och liknande (annars skulle det ju inte vara så populärt). Vad jag värjer mig mot är att Ahlborgs krönika liksom ger grönt ljus till alla som vill gå ned i vikt utan att försaka något, vilket jag tycker är oansvarigt av henne.
Gitto: Japp. Hyn blir perfekt. Alla andra problem också, såväl fysiska som psykiska. ;)
Oskar: Appropå punk 3. Man kan ju äta dubbelt så många gram kolhydrater som fett och ändå få samma mängd energi. Om man provar att en gång äta en portion bacon och en annan gång att äta fiberpasta så att det blir samma mängd kalorier. Vad håller man sig mätt längst på? Jag röstar på fiberpastan, men det är ett helt ovetenskapligt påstående från mig. Någon som vet?
-> Camilla: Jag vill inte alls framstå som en förespråkare av fettrik kost, fett är inte visat vara helt ofarligt, men jag ville bara peka på att detta inte är helt enkelt och att det också finns fenomenet med satiety index, mättnadsindex, som ofta är högre för t.ex. proteiner än kolhydrater. Det är ju delvis basen i Atkinsdieten (som har sina nackdelar helt klart). Jag har också på nära håll sett ett försök där man delat upp folk med åldersdiabetes i två grupper, en som fick restriktioner vad gäller kolhydratintag (de fick istället käka bacon och ägg till frukost), och en som skulle äta en mer "kostcirkelfördelad" diet med samma mål för kaloriintag. Det var en skillnad i viktnedgång (bacon-och-ägg-gruppen gick ner mest i vikt) kanske delvis beroende på att dessa faktiskt lyckades hålla sig under det tak för totalt kaloriintag man skulle försöka klara. Sedan tror jag, utan att vara någon expert på området, att just fiberpasta är ett exempel på en ganska mättande form av kolhydratrik kost. Min poäng var att mättnad är mer komplicerat än bara kaloriinnehåll och att hur mat mättar säkert är av betydelse för hur väl olika dieter lyckas.
Bacon eller fiberpasta? Jag röstar på att man äter det som är godast! Bacon OCH fiberpasta.
Befriande klok kommentar.
Oskar och Camilla: Nog vet vi alla att mättnad och kaloriinnehåll inte alltid korresponderar med varandra - se bara på vanlig läsk. Bli bara inte ovänner över någonting jag skrivit ihop i halvilsket tillstånd, då kommer jag inte sova gott i natt! :)
Lisa: Jag röstar på bacon, fiberpasta och ost! Fast som alltid i rimliga mängder. Både magen och själen ska få sitt...
Gitto: Inte ovänner alls. Blogga nu det där receptet på pasta, bacon och ost bara så är allt lugnt :)
Åh, det var ju inte alls meningen att jag skulle ge upphov till osämja... Ja, jag tror absolut att kombination är det bästa, vem sjutton sitter och äter bara bacon frivilligt? Eller pasta för den delen? Jag är bara en grubblare som slägde ur mig en fråga, egentligen utan närmare genomtanke. Mat ska ju vara gott och hälsosamt, det uppnår man genom att ha olika ingredienser och kombinera dem på ett bra sätt.
Kram till er alla :)
JAg har ingenting att säga just om bantning annat än att jag från läktaren alltsomoftast konstaterar att bantningstrender alltid har varit och är som vädret, föränderligt. Den mänskliga naturen är för det mesta ute efter mesta möjliga vinning för minsta möjliga ansträngning.
Jag läste en annan Ahlborg krönika där hon gjorde tummen ner för sk. nashi-päron. Det brukar översättas som äppelpäron. På japanska betyder nashi just päron och ett bättre ord att använda för dom är sandpäron. De är en trevlig bekantskap, läskande, krispiga, men ska erkännas inte samma smak som t ex ett Ingrid Marie äpple. Nu tycker jag att nashi ska ätas och bedömas på sina egna meriter. En nashifrukt är inte tänkt att vara ett substitut för ett "vanligt" äpple. Ahlborg gav nashi veckans minus och kommenterade att de bara lusade ner affärerna och smakade ingenting, bara eländigt vattniga, och inte tillnärmelsevis lika mycket smak som ett äpple i varje fall. Jamen, vill du ha ett äpple så köp ett vanligt äpple då!! Ingen köper ju gurka om det är paprika de ska ha egentligen.
Om man skriver om kost så kan man väl, och jag håller med Gitto ;), uppvisa mer kritiskt tänkande och researcharbete än en undulat eller möjligtvis en gråsparv.
Under de perioder, särskilt på våren, som jag har lite svårt för äpplen, så är nashi helt perfa. Inte så mycket syra och mycket läskande.
Är det bara jag som kör efter devisen "blandad kost och hyggligt med motion"? 83kg/185cm man.
Fler och fler börjar att fett inte är så farligt som vi tidigare trott. Fettskräcken har sitt ursprung i en förfalskad forskningsrapport från 50-talet. Efter det har man gång på gång försökt bevisa att det stämmer men det har blivit fel varje gång. Hos folkslag som inuiter och massajer där man äter en stor del fett saknar man våra hjärt och kärlsjukdomar, diabetes och övervikt. Vi äter för mycket kolhydrater och för lite fett för att må bra. Det finns en jättebra svensk sida på www.fatlies.net. Orkar man läsa lite här kommer man att bli både glad och samtidigt förbannad. Läs så förstår ni vad jag menar.
LCHF För livet
Ja, fett innehåller fler kcal än kolhydrater. Därmed inte sagt att fett är onyttigt och gör oss feta! Jag tror, precis som Karin Ahlborg att det ändå måste vara nyttigare att äta riktigt naturligt fett som i tex Bregott än någon syntetiskt framställd sörja som ska försöka vara nyttig och likna riktigt smör, som tex Lätta.
Äter du en kost med mycket naturligt fett blir du dessutom mätt fortare än om du äter en kolhydratrik kost (självklart utesluter jag inte grönsaker- bara onödiga kolhydrater såsom pasta och ris och vitt bröd!).
Till sist vill jag säga att många människor idag äter mycket färdigmat som innehåller mycket fett. Fettet är dessutom av den onyttiga sorten som kallas transfett som bevisat täpper igen blodkärlen på folk (och orsakar bröstcancer hos kvinnor).
-UNDVIK!
Superbra diskussion, fortsätt så!
:-)
Skicka en kommentar