Auberginegryta

Jag blev så förtjust i granatäppelkoncentratet att jag var tvungen att göra slut på det häromdagen i en trevligt kryddig bastardisering av fesenjan. Helt vegansk dessutom och med bara lite valnötter eftersom en rätt med sju hekto valnötter inte är något man bör sätta i sig allt för ofta. Det mår varken plånbok eller mage bra av.

Aubergine är en helt underbar grönsak. Den har en mild men ändå distinkt frisk smak, faller samman på ett härligt geggigt sätt om man kokar den tillräckligt länge och suger upp andra smaker på ett härligt vis. En perfekt grytfrukt med andra ord, så det var ingen slump att den fick utgöra basen i grytan. Och lyssna inte på dem som säger att aubergine är beskt, det är den inte. I alla fall inte om den tillagas ordentligt. Det där med att ha salt på auberginen "för att dra ur det beska" är en missuppfattning. Det enda som händer är att en del vätska dras ut, vilket gör auberginen mindre sladdrig om den ska stekas. I en gryta som denna är det med andra ord helt onödigt.

Auberginegryta med granatäpple och valnötter
3 personer

2oo g valnötter
2 gula lökar
2 msk olivolja
1 tsk spiskummin
2 tsk mald koriander
1 aubergine
1 grön paprika
1/2 spansk peppar (eller annan chili)
4 dl vatten
3/4 dl granatäppelkoncentrat
1/2 dl socker
salt och peppar
hackad persilja till garnering

Grovhacka och rosta valnötterna i en torr stekpanna. Lägg åt sidan så länge.

Strimla löken och fräs den i en gryta med olivolja, spiskummin och koriander tills den mjuknar. Skär auberginen i skivor som du sedan skär i kvartar. Låt fräsa med löken. Hacka chilin, skär paprikan i bitar och tillsätt till grytan. Låt auberginen få lite färg och slå sedan över vattnet.

Tillsätt granatäppelkoncentrat, socker och de rostade valnötshacket. Salta och peppra. Låt koka ihop minst en kvart, gärna lite längre. Späd eventuellt med mer vatten om det behövs.

Garnera grytan med persilja och servera med basmatiris.