Auberginegryta

Jag blev så förtjust i granatäppelkoncentratet att jag var tvungen att göra slut på det häromdagen i en trevligt kryddig bastardisering av fesenjan. Helt vegansk dessutom och med bara lite valnötter eftersom en rätt med sju hekto valnötter inte är något man bör sätta i sig allt för ofta. Det mår varken plånbok eller mage bra av.

Aubergine är en helt underbar grönsak. Den har en mild men ändå distinkt frisk smak, faller samman på ett härligt geggigt sätt om man kokar den tillräckligt länge och suger upp andra smaker på ett härligt vis. En perfekt grytfrukt med andra ord, så det var ingen slump att den fick utgöra basen i grytan. Och lyssna inte på dem som säger att aubergine är beskt, det är den inte. I alla fall inte om den tillagas ordentligt. Det där med att ha salt på auberginen "för att dra ur det beska" är en missuppfattning. Det enda som händer är att en del vätska dras ut, vilket gör auberginen mindre sladdrig om den ska stekas. I en gryta som denna är det med andra ord helt onödigt.

Auberginegryta med granatäpple och valnötter
3 personer

2oo g valnötter
2 gula lökar
2 msk olivolja
1 tsk spiskummin
2 tsk mald koriander
1 aubergine
1 grön paprika
1/2 spansk peppar (eller annan chili)
4 dl vatten
3/4 dl granatäppelkoncentrat
1/2 dl socker
salt och peppar
hackad persilja till garnering

Grovhacka och rosta valnötterna i en torr stekpanna. Lägg åt sidan så länge.

Strimla löken och fräs den i en gryta med olivolja, spiskummin och koriander tills den mjuknar. Skär auberginen i skivor som du sedan skär i kvartar. Låt fräsa med löken. Hacka chilin, skär paprikan i bitar och tillsätt till grytan. Låt auberginen få lite färg och slå sedan över vattnet.

Tillsätt granatäppelkoncentrat, socker och de rostade valnötshacket. Salta och peppra. Låt koka ihop minst en kvart, gärna lite längre. Späd eventuellt med mer vatten om det behövs.

Garnera grytan med persilja och servera med basmatiris.

Damons frestelse

Damon frågade för ett tag sedan om jag lagat hans favoriträtt fesenjan. Det hade jag inte, men sporrad av hans beskrivning var jag givetvis tvungen att att göra ett försök. För hur ska man kunna motstå en rätt som inbegriper kombinationen valnöt och granatäpple? Fast lite läskigt är det ju att laga någon annans favoriträtt - tänk om jag fått allt om bakfoten? Jag har alltså trålat recept över hela google, gått till biblioteket och botaniserat kokböcker och till och med frågat ut Mikrolivs iranske ägare över en påse valnötter. Men i slutänden gjorde jag som vanligt: litade på mina smaklökar under tillagningsprocessen. Resultatet kan du ta del av nedan.

Damon har dessutom lovat att blogga fesenjan någon gång i framtiden, så håll utkik. Hans recept lär vara bra mycket bättre än mitt. För laga fesenjan SKA du (nötallergiker är ursäktade, men inga andra), det visade sig nämligen vara gudomligt gott! Tack Damon för tipset!

Som du ser är inte rätten främst populär för sitt vackra utseende, men i det här fallet står faktiskt smaken i omvänd proportion till skönheten. Att det ser ut som om någon har använt din kastrull som avträde är bara att acceptera.

Fesenjan
En jättesats

900 g kycklingfilé
700 g valnötter
3 gula lökar
3 vitlöksklyftor
3 msk smör
1 kanelstång
1 tsk riven muskot
7 dl vatten
1 kycklingbuljongtärning
0,5 g saffran
2-3 dl granatäppelkoncentrat (fontana)
3-4 msk socker
salt och peppar

Skär kycklingfilén i mindre bitar. Bryn hastigt i lite smör och lägg åt sidan så länge. Mal valnötterna fint i matberedare.

Hacka lök och vitlök. Ta fram din största kastrull, helst tjockbottnad eftersom såsen har en tendens att bränna fast annars. Fräs lökhacket på medelvärme i smöret och tillsätt efter ett par minuter de malda valnötterna, kanelstången och muskoten. Fräs ytterligare några minuter under omrörning. Pass på, valnötter är inte goda när de är brända!

Häll på vatten, tillsätt buljongtärning och saffran. Nu kommer den roliga delen! Tillsätt granatäppelkoncentrat och socker. Här får du smaka dig fram. Jag tyckte att 3 dl granatäppelkoncentrat och 3 matskedar socker var lagom, men jag har å andra sidan ingen aning om hur fesenjan "ska" smaka. Men det man inte låta sig hindras av. Huvudsaken är ju att det smakar gott.

Låt såsen koka på ganska svag värme utan lock i 30 minuter. Rör om då och då så att det inte bränner fast, och tillsätt mer vatten om/när det behövs. Det ska bli en tjock, mörk sås.

Tillsätt sedan kycklingen och låt koka ytterligare 20 minuter, nu under lock. Servera med basmatiris. Mums fillibabba - vad det nu kan tänkas heta på farsi.