Off topic: Psykologi för dummies 1-20 p
Jag måste bara få gnälla av mig lite över kursen psykologi 1-20. Förutom det lilla problemet att jag inte är särskilt intresserad av ämnet (jag är intresserad av det mänskliga psyket, men jag föredrar lite hårdare vetenskaper som neurologi framför teorier och föklaringsmodeller av Freud och Piaget) så visade det sig efter en snabb överslagsräkning att säkert hälften av mina kursare ömt vårdar något specifik diagnos som de ställer frågor om i tid och otid (mest otid) för att riktigt visa att de minsann har förstahandserfarenhet av torgskräck, trauman, panikångest och så vidare. Tyvärr verkar ingen lida av social fobi, då skulle de klädsamt nog vara lite mindre pladdriga.
Jag har inget problem med att folk har psykiska problem, det har jag själv så att det räcker till ett helt kompani. Däremot har jag problem med människor som inte inser att de sitter på föreläsningarna för att lära sig någonting nytt, utan i stället försöker få läraren att agera obetald psykolog. På min studietid.
Idag hamnade dock trauma-mannen (som inte försitter en chans att berätta att han minsann lyckades tänka bort ett stort ospecigierat trauma genom positiva tankar och mental styrka) hamna i bråk med torgskräcks-kvinnan genom att hävda att hon lätt borde kunna tänka bort sina problem för det hade minsann han gjort. Jag bet ihop och försökte se det som en fallstudie.
Jag är medveten om att jag är vädligt elak och grinig nu, men jag går helt enkelt inte så bra ihop med andra människor. Framför allt inte 5 timmar om dagen, varav hälften av tiden är grupparbeten. Det lakar ur mig totalt, och jag börjar tänka onda tankar om personer som säkert är rätt hyggliga egentligen. Lösningen? Jag går hem, bakar, lagar lite mat, läser DN och bloggar och får en extra kram av Magnus. Det brukar hjälpa.
13 kommentarer:
På grundkursen i statskunskap sp var det skyttegravskrig mellan borgerliga blocket och det socialistiska. Så att det nästan var på gränsen till slagsmål ibland. Vissa ämnen är kända för det där, att folk försöker hjälpa sig själva eller ja, odla ett intresse ännu mer för att ge sin framtida karriär en skjuts.
Jag vet inte om det är en sådan bra metod... Vad säger läraren?
De som såg politiska karriärer framför sig lyckades mycket bra ska tilläggas.
Du-blir-lycklig-bara-du-tänker-rätt-typen är bland de mest osmakliga.
För även om jag mot förmodan lyckats tänka mig själv till lycka – vem är jag att tala om för andra hur deras problem och lösningar är beskaffade?
Då har jag ju tagit min egen subjektiva upplevelse av verkligheten som facit för hur alla människor fungerar. Och har dessutom den oerhört dåliga smaken att slå folk i skallen med att jag egentligen tycker de tänker fel – hårdraget att de är korkade som mår dåligt.
Nej, har man inget mera inlevelsefullt eller tröstande att säga människor som mår pyton bör man hålla käft.
Vad, jag hetsar upp mig. Jaja, men det är ju faktiskt så – det är väldigt provocerande med människor som tycker tillvaron är enkel och inte kan begripa att den inte är lika lätt för alla andra.
Hahaha! Studenter alltså...
Du låter inte gnällig- du låter sund, det blir nog bättre sen..Evolutionspsykologi skulle jag vilja läsa och fysiologisk psykologi
mors mors j
En fråga som är off-topic: Vart köper man favabönor? Jag har sökt på flertalet ställen utan resultat...
Jonas (och alla andra), tänk dig lycklig är väldigt mycket dr. Phil. Jag tycker inte om dr. Phil eller andra som med sådan självsäkrehet ploppar ut att sluta sjåpa dig och ryck upp dig så ordnar det sig. Om det bara vore så lätt...
Favabönor hittar man vanligtvis i mellanösternorienterade affärer.
jessica: ja, människor som hävdar sig själva på andras bekostnad tar sig ju vanligtvis rätt långt. Det är inte ens någonting att beklaga, det är ju en självklarhet. Själv vill jag inte ta mig särskilt högt upp i hierarkin... Jag vill bli dåligt betald matskribent på frilansbasis, ha ett litet hus på gotland och odla min trädgård. Samt ett eller två barn och Magnus. Jag kan inte tänka mig någonting värre än att göra karriär till den grad att det blir ett mål som överskuggar de andra sakerna i livet.
jonas: Ja, det är det som gör mig så arg på den mannen, att han är totalt okänslig för andra människor. Vi talade om post-traumatiskt stressyndrom, varpå han uttryckte den föga intelligenta åsikten att "det måste ju vara jättelätt att bli av med genom att 'tänka om' minnet". Mmm... Det är därför som PTSD är så oerhört svårbehandlat och förstör människor för livet.
Det värsta av allt är att mannen vill bli psykolog. Hade jag hamnat hos en sådan som honom när jag mådde som värst hade jag nog inte funnits idag. Mannen är livsfarlig!
Morelli: Evolutionspsykologi verkar väldigt intressant, det skulle jag också vilja läsa! Och det blir nog bättre, precis som du säger. Alla är fortfarande inne i självhävdelse-fasen...
Camilla: Du bor i Vadstena va? Åker du till Jönköping någon gång finns en del mellanösternbutiker ute på Råslätt. Jag vill minnas att du är ifrån Umeåtrakterna från början? I sådana fall kan jag varmt rekommendera Mariehemsstjärnan på Mariehem, där köpte jag mina första favabönor. Fast det är inte alltid de har några hemma. Men vill du verkligen ha favabönor och inte hittar kan du mejla mig så skickar jag ett paket till dig!
Om det är nån tröst så måste man gå psykologprogrammet för att bli psykolog. Om det nu inte är psykologprogrammet du har börjat på för i så fall är det ju ja, lite lätt jobbigt att ha en sån kille som ska vara professionell psykolog någongång framöver.
Att folk med mer eller mindre mysko självbild söker sig till psykologin är en gammal sanning. Vad som alltid irriterar mig med sådana människor (jag har stött på dem betydligt oftare än jag har haft lust till under mina avverkade 120 högskolepoäng) är deras totala brist på att skilja på självupplevt och allmängiltigt.
Bara för att man har en erfarenhet av något gör detta inte automatiskt att man har något av intresse att delge andra människor.
Dessutom: vad som är "sant" för en person är väldigt sällan sanningen för andra. Det där med subjektivt och objektivt verkar vara en svår nöt att knäcka för vissa..
När jag läste genusvetenskap var det en kvinna som punkterade alla diskussioner med att dra fram sitt "jag-har-egna-barn-alltså-vet-jag-allt-om-socialt-och-biologiskt-kön-kortet".
Jaja, blablabla. Du är inte ensam iallafall. Det var väl mest det jag ville säga.
Och göra lite reklam för min blogg då. Massor av brödbak, arab-mat och galna teorier! (Det var jag som bidrog med foul-receptet för några veckor sen)
Om du vill ta en pallplats i kategorin "kursens jobbigaste student", ur föreläsarnas perspektiv då, så rekommenderar jag dig boken Seductive Mirage av Allen Esterson. Alternativt kan du kika lite på länken: http://www.dynam-it.com/forpsyk/pdf/pw.pdf
jessica: han kommer säkert nästla sig över till psykologprogrammet. Och den dagen jag äntligen orkar söka hjälp för mina problem kommer han att vänta på mig med sina positiva tankar... Gah!
Sannah: Ja, självupplevt är väldigt sällan samma sak som allmängiltigt. Och varför delge en grupp på 36 människor dina psykiska problem? Jag förstår det inte? Det måste vara av samma skäl som din genuskvinna drämde till med barnen... Själva det att få vinna i argumenten... Men det fina i kråksången är att den dagen det blir aktuellt och alla börjar dra upp sina upplevelser kan jag (som alltid sitter tyst i vanliga fall) drämma till dem allesammans med min borderline, min gereral anxiety, mina panikattacker och min sociala fobi. Om jag skulle vilja, det vill säga. :)
Oskar: Tack! Min huvudföreläsare är rabiat freudian, så jag behövde verkligen det där för att nollställa mig själv. Men jag kommer nog inte argumentera mot lärarna... Orka?
Tack Gitto, jag ska ta mig till Mariehem vid nästa norrlandstripp! Trevligt inlägg om hur man ska gå till väga med udda varor förresten! :)
Skicka en kommentar