Favism*

Bondbönor (lat. Vicia Faba), eller favabönor som de också kallas är stora, härliga bönor. Färska är de så underbara att de trotsar all beskrivning, men även torkade utgör ett trevligt komplement till våra vanligare baljväxter. Det är en av världens äldsta kulturväxter och har precis som många andra baljväxter den trevliga egenskapen att det binder kväve i jorden. Detta gör att marker där bondbönor växt behöver tillföras mindre konstgödsel - ett trevligt plus i sammanhanget som har utnyttjats av bönder i långa tider.

Intressant och fullkomligt ovidkommande kuriosa vad gäller bondbönor är att man i vissa delar Italien sår bondbönor på Allhelgonadagen. Det är en rest från Romarriket, där bondbönor betraktades som de dödas mat och offrades i stora mängder till dödingarna under Lemuriahögtiden.

Jag älskar bondbönor. Det är någonting i den mjöliga, smått gräsiga smaken som tilltalar mig oerhört, och de är både praktiska och goda till mycket. Falafel på blötlagda, malda bondbönor är oslagbar och klassisk mat i bland annat Egypten. I Kina friterar man bondbönor tills skalet spricker, saltar och serverar dem sedan som snacks (det fräser och spottar dock något enormt, så testa inte hemma om du inte är både modig och smärttålig!). En av mina allra bästa - om än kanske inte så spektakulära - paradrätter är en fiskgryta smaksatt med ett uns tomatpuré och lite sherry med stora härliga bondbönor och lite blandade rotfrukter i, toppat av härligt citron- och dillsmör.

Igår blev det dock inga excesser, men väl en av mina vardagsfavoriter, nämligen det grekiska bönmoset fava (som ju helt enkelt betyder böna). Det är oslagbart enkelt och väldigt gott. Hemligheten är god olivolja och rostad och egenmalen spiskummin (men igår fuskade jag och använde färdigmalen). Och använd för allt i världen oliver med kärnan kvar, de färdigurkärnade euroshoppervarianterna smakar bränt gummi och har ingen plats i matlagning.

Fava
2 hungriga eller till 4 som förrätt

5 dl kokta bondbönor
1 dl olivolja
ev 2-3 msk vatten
2 tsk spiskummin
3 stora pressade vitlöksklyftor
saften av 1 liten citron
salt och peppar
1 stor hackad rödlök
svarta oliver

Mosa ihop bondbönorna med olivoljan i en kastrull. Värm sakta och späd eventuellt med lite vatten om det blir för stabbigt. Tillsätt spiskummin, pressad vitlök, citronsaft och salta och peppra ordentligt. Det ska bli ett ganska löst mos (så fort det svalnat av lite blir det torrt och hårt!), som lätt går att skopa upp med bröd. Stjälp upp i en skål och dekorera med mycket hackad rödlök(jag brukar jag låta den hackade löken ligga i blöt en halvtimme i kallt vatten och sedan låta den rinna av. På det viset blir den mycket mildare i smaken) och generöst med oliver. Servera varm med ett gott bröd och extra olivolja att ringlas över.

Blir det någon fava över går det bra att klicka ut små biffar på en tallrik eller bricka och låta det stå i kylen över natten. Sedan är det bara att steka det till små härliga biffar morgonen efter och servera med tapenade på bröd till en lyxig frukost.

*Favism är en sjukdom som Oskar en gång upplyste mig om. Det är en ärftlig enzymbrist som innebär att om man äter bondbönor eller andas in dess pollen så spricker de röda blodcellerna som poppat popcorn (eller ja, inte riktigt, men det låter så härligt äckligt att beskriva det så!), med blodbrist och akut njursvikt som följd. (Sorry Oskar för eventuella fel i min beskrivning, du är hjärtligt välkommen att rätta till dem!)