10 saker jag önskar 2007
1. Att det börjar säljas mer arabiska ingredienser i Kalmar (speciellt torkade stora favabönor och apelsinblomvatten).
2. Att jag slutligen ska våga mig på att läsa Conrads Heart of darkness.
3. Att jag kommer hitta minst en ny favoriträtt.
4. Att jag lyckas sluta röka.
5. Att bloggen får fler besökare och blir omnämnd i minst en stor tidning (hybris, jag vet! Men man får väl drömma..?).
6. Att jag kommer in på kulinarisk kockutbildning i Grythyttan.
7. Att jag ska våga mig på att göra sufflé.
8. Att jag, en gång för alla, lyckas göra upp med min minst sagt vacklande mentala hälsa.
9. Att alla jag älskar och håller av får vara friska.
10. Att jag äntligen lär mig vissla.
13 kommentarer:
jag vill också lära mig vissla, på riktigt. fanns en hel del andra bra grejor på din lista med!
En mycket trevlig önskelista. Jag tror du fixar allihop!
Jag håller med atir/Rita, det där fixar du lätt!!
Önskar dig all framgång med det du önskar dig :).
Undrar om din önskan att läsa Heart of Darkness grundar sig på samma orsaker som min gjorde? Jag drar mig till minnes en viss mindre lyckad filmvisning under geografi-undervisningen på gymnasiet... ;)
Jag fick faktiskt läst den för något år sedan, men kan tyvärr inte minnas om den gjorde poängen med det hela så värst mycket klarare. Men så är ju förstås min smak på litteratur erkänt undermålig...
Jag tror du lyckas med allt. Utom att lära dig vissla! Det krävs åratal av ihärding träning och mental förberedelse för att ens begripa hur svårt det är att lära sig det.
Åh. Grythyttan. Det finns även med på min framtidsönskelista. Jag vill, jag vill! Nu!
Vad krävs för att komma in på Grythyttan?
Om de har rosenvatten, varför inte apelsinblomsvatten?
josefine: vi får lära oss vissla tillsammans. :)
atir, ilva och jessica: Tack så mycket! Jag ska göra mitt bästa...
Kråkan: Ja, dels den där förbannade filmvisningen som var helt idiotisk - fattade ingenting, tror jag sov igenom halva, men jag hyser också en stark aversion gentemot den eftersom min mamma har tjatat i 10 år på mig att jag MÅSTE läsa den, den är SÅ bra. Jag har blivit mer och mer övertygad om att jag inte kommer fatta vad den går ut på och känna mig helt idiotförklarad när jag tragglat mig igenom den. :)
max: Jag kan i alla fall busvissla!
Jessica: ja, jag förstår inte heller varför de tar in det ena men inte det andra. Jag ska tjata lite på Coop!
För att komma in på Grythyttan krävs liite bättre betyg än vad jag har, så jag ska skriva högskoleprovet i vår, trots att jag egentligen inte vågar.
Jag tror att jag har apelsinblomsvatten så om du bestämmer dig om handmixern så kan jag slänga med lite ;).
Grythyttan lät ju spännande, berätta lite mer.
jessica: ledsen att jag inte hört av mig om mixern... Jag tar den gärna, men inte förrän i slutet av månaden, då mina csn-pengar rullat in. Hör av mig ang det senare!
kinna: Det är förhoppningsvis första steget i en karriär som matskribent för min del. Här kan du läsa mer om det!
Härliga föresatser. Jag klarade min mentala hälsa genom att sluta dricka alkohol - det fungerade! Ju tidigare desto bättre, sägs det.
Så räffade jag en massa folk som gått på Grythyttan - var ju där och tog emot pris för min historiska bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas" och knöt kontakter som jag utvecklar till socialiserande umgänge just nu - fanatiska matnördar, men när jag åt den festmeny i Tore Wretmans bibliotek (det var visst den andra middagen som någonsin hållits i detta blivliotek) så blev jag sisådär impad av maten, omoget bollande med smaker som sket sig mot slutet. Man började sådär optimistiskt och med ett leende på läpparna med det funkade inte alltid som med en chokladmousse ovanpå en salt bredsjö blå. Första tuggan en sensation - resten, det vi kallar för eftersmak var rena rama bulleribånget och framkallade märkliga äckelkänslor, milt sagt, men roligt var det och sällskapet och miljön vägde upp just det bottennappet, min bordsdam och den som haft den stora vänligheten att bjuda mig till bords var Inger Grimlund.
Skicka en kommentar