Och rätt svar var...
...Homarus Gammarus, mer känd som hummer. Ingen lyckades klämma ur sig det rätta svaret, även om Jonas Bergroth var noga med att påpeka att det inte var hummer. Jag korar Jessica - som gissade på kräftor från farbror Bengt - till vinnaren. För visst var det av honom jag fick den vackra hummern! Fast hon får dela platsen med Jonas, vars färgblindhet snuvade honom på priset.
Att leveransen kom från mor och far har sin förklaring. De andra fick sina humrar (då färska!) vid nyår. Min stoppades i frysen och kommer nu äntligen nå sin slutdestination, dvs min och Magnus magar.
Hummern ska ätas som den är, med endast lite majonäs och hembakad baguette. Aldrig i livet att jag krånglar till någonting så ljuvligt som hummer! Fast majonäsen är smaksatt med lite rivet apelsinskal och ett uns anis...
Min syster har för övrigt något av mani på kräftor och för ett tag sedan bekände hon sina kulinariska drömmar för mig: "Åh, tänk dig att koka in humrar i kräftlag, Margit! Åh, jag skulle dö! Tänk dig stora humrar som smakar kräfta. Mm-m-mm!" Här börjar hon göra bitrörelser ut i tomma luften. "Åh, jag skojar inte, det vore det godaste man skulle kunna äta ju! Jjag MÅSTE göra det någon gång!" Syrran är för övrigt den enda jag träffat som kan äta kräftor snabbare än jag, vilket gör oss till ett livsfarligt inslag på kräftskivor, eftersom vi båda är dödligt inställda på att inte den andra ska få lägga vantarna på flest kräftor.
Claudia, ska vi inte ha vinterkräftskiva snart? Snälla?
10 kommentarer:
Äh, jag trodde att man hade fram till tolvslaget på sig. Jag satt ju och tänkte, ju...
Åh, förlåt... Jag skulle ha varit tydligare. Mitt fel. Men hummern var utsökt i alla fall. :)
Egentligen skulle jag utlysa tävling om alla mina bilder. Har hittills bara haft, med vissa undantag, en skräpig mobilkamera som givit avtryck snarare än fotografier på min blogg. Ingen, vet vad bilderna föreställt innan jag talat om det. Nu har jag köpt en mindre skräpig mobil; Sony Ericsson Cyper shot med autofocus och 3.2 megapixel zoom och blixt.
men det var inte det godaste man kunde äta. det är ju inte samma textur på hummerns kött - vilket jag naturligvtis borde förstått, men helt glömde bort i min iver. tacka vet jag kräftor, dessa små saftiga kryp. jag tror att jag har en hink i frysen på öland, som jag fått av pappa. vi exakt MÅSTE äta upp dem snart. jag vet - det blir ju en perfekt inflyttningsmiddag i min nya lägenhet nästa vecka! (har du förresten tänkt på att jag kommer att bo precis bredvid systembolaget?)
tack tack. är värt ett segerwienerbröd på eftermiddagen :).
Det var då själva tusan. Att jag kunde ta så fel. Ja, det lär bli en kulinarisk högtidsstund alldeles oavsett. Blir det vitt vin (eller möjligen folköl) till?
lager: Ja, dina bilder är lite obskyra ibland. Men varför satsade du inte på en enkel digitalkamera i stället för en ny mobil? Du hade antagligen kommit billigare och bättre undan. :)
Claudia: Ja! Får Magnus komma också? Han vill inte ha så många kräftor (jag har redan varnat och sagt att han får äta västerbottenpaj i stället). Han står för lite snaps i sådana fall!
jessica: Ja, det är du verkligen värd!
Jonas: Det blev faktiskt vatten till, eftersom vi gjort av med alla pengarna i Stockholm. Men hummern var så god att det hade varit synd att döva smaklökarna med alkohol. Rent ljuvlig var den.
klart att han får. synd att jag inte har någon respektive bara. men det blir nog trevligt ändå. jag har ju förresten minou, hon gillar också kräftor.
Claudia: Underbart! Men visst ska vi göra västerbottenpaj då? Och du? Du har ju fortfarande min kakform, den får du inte glömma att ta med dig...
Gitto - jag behövde något att prata i också. Men som jag sagt tidigare. Har en gammal Leica CL med Zeiss kanonoptik (normal och 90mm) som är till salu till samlare, eller bytes mot prestandakamera, digital.
Fick jag det sagt också på en välläst plats!
Skicka en kommentar