Ett konstgjort problem

Det är lite som att spela TP mot sladdsyrran, att basha Karin Ahlborg. Ingen vidare match, alltså. Hade jag varit en vänligare själ hade jag låtit bli båda aktiviterna, men jag är, trots min söta uppsyn, rätt igenom ond. So, here we go...

Karin Ahlborg är som vanligt helt vild över någon kemisk substans - den här gången är det sukralos - och som vanligt när hon blåser i sin mistlur trasslar hon in sig i begreppen. Jag säger ingenting om sukralos, jag dricker cola light i mängder och inbildar mig inte på något sätt att jag gör min kropp en tjänst, men jag vill helt enkelt inte bli tjock. Det är säkert skadligt, även om det inte finns några klara bevis på det än. Och att ett ämnes kemiska struktur liknar DDT betyder faktiskt inte att det behöver bära på samma egenskaper.

Vad som retar mig än mer är att Karin Ahlborg ställer konstgjorda sötningsmedel mot naturliga sådana (i det här fallet stevia), på ett sätt som ska få oss att tro att allt som är naturligt är bra, medan konstgjorda ämnen är sådant som blandas ihop i labratorier av galna professorer med världsdominans på agendan. Kan ingen på Aftonbladets mat-redaktion ta sig tid att förklara för Karin Ahlborg att bara för att någonting växer ur jord så betyder det inte nödvändigtvis att det är nyttigt? Eller vad sägs om till exempel digitalis, belladonna, stormhatt eller gullregn? Alla är de fullt naturliga, men ändå inte så nyttiga att sätta i sig.

Det här med människors uppfattning om konstgjort kontra naturligt är något av ett problem. Det är inte säkert att naturligt alltid är bäst, eller ens nyttigast. Jag läste någonstans (eventuellt i Diane Ackermans "A natural history of the senses") att till exempel articifiell banansmak dels är mycket mindre resurskrävande (tänk dig själv hur mycket banan det behövs för att få ut lite koncentrerade bananestrar), dels nyttigare, eftersom det vid framställningen av det naturliga banansmaksextraktet krävdes en hisklig massa onyttiga kemikalier och dessutom fanns det ofta rester av bekämpningsmedel kvar i den färdiga, ack så naturliga produkten. Det konstgjort framställda extraktet var dock helt rent. Se där, så man kan bedra sig!

Nu verkar i och för sig stevia vara ett tämligen bra sockersubstitut utan kända biverkningar, men detsamma gäller faktiskt för sukralos. Hade det funnits väl sammanställda bevis för sukralosets farlighet hade du inte hittat ämnet i din läsk, utan i en dödskallemärkt dunk. Och hittills har ingen jag känner trillat ihop och dött av light-läsk, däremot trillar folk ihop och dör av överviktsrelaterade sjukdomar varje dag. Vilket fenomen bör vi lägga vår energi på?