Pelmeniminnen

När jag gick i fjärde klass började Tatjana i min klass. Hennes familj var ryska judar från Moskva, och de hade flytt från antisemitiska trakasserier på arbetsplatsen, i skolan och från grannarna. Jag och Tatjana, eller Tanja som hon kallades, blev snabbt bästa vänner och mellanstadiets sommarlov tillbringade jag därför till större delen på flyktingförläggningen, bildskönt belägen vid Byrums strand. Inga andra ölänska barn fick leka där, för det visste ju alla att det bara var tjyvande zigenare och annat löst och potentiellt farligt folk som bodde där. Som tur var har mina föräldrar alltid struntat fullständigt i vad andra säger och lät mig gärna leka där (vem vill inte hellre att ens barn ska umgås med intellektuella ryssar än öländska bondungar?).

Och vilka somrar sen! Vi hoppade mellan raukarna, metade från piren, lekte bosnisk kull (ett väldigt våldsam och rolig ta-fastlek som mest gick ut på att föra så mycket oväsen som möjligt), gick ärenden åt tanter och spionerade på Tanjas storasyster Oksana. Då och då blev man handgripligen insliten i någon av lägenheterna och blev bjuden på allt från burek och albanska dolmas och till extremt sockerlagsindränkta baklavor och madeleinekakor av leende tanter som muttrade på konstiga språk. Hur mätt man än var gällde det bara att äta, le tillbaka och mumla "dobre" till allas förtjusning.

Mitt bästa matminne från dessa somrar är ändå Tanjas mamma Irinas underbara pelmeni. Hon gjorde dels små söta tortelliniliknande pelmeni av den sorten de flesta känner till, men också enorma portionspelmeni med stekt oljig köttfärs och vitkål i. Och det är dessa jag minns bäst - det räcker med att tänka på dem så känner jag precis hur det smakade... Vi brukade sitta på trappan ned mot stranden med varsin ångande varm pelmeni i handen. Servetten som var lindad runtomkring degknytet hindrade bara nödtortigt fettet från att rinna längs underarmarna när man bet hål i toppen, och när man ätit upp var det bara att hoppa i vattnet och tvätta sig ren.

Tyvärr har jag aldrig lyckats återskapa Irinas recept, och det är länge sedan nu som jag hörde av familjen. Trist nog fick de inte stanna i Sverige, eftersom de inte ansågs tillräckligt förföljda i sitt hemland. De flyttade så småningom till Israel, men hade svårt att förlika sig med behandlingen av palistinerna, och ogillade tanken på att både Oksana och Tanja skulle behöva göra militärtjänst. Det senaste jag hörde var att de slagit sig ned i New York, där föräldrarna hade välbetalda jobb som datorprogrammerare.

Mina pelmeni påminner om Irinas i storleken, men fyllningen är av det klassiska slaget: blandfärs med bara lite lök och svartpeppar som smaksättning. Det går givetvis bra att göra vanliga små pelmeni, men tänk då på att koktiden blir kortare, ca 5-7 minuter. Det här är inget exakt recept, av den enkla anledningen att jag gör olika från gång till gång. Men det är lätt att prova sig fram!

Här gottar sig två stora pelmeni i en aning buljong, en rejäl klick smör och hackad persilja.

Pelmeni
8 stora

5 dl vetemjöl
3 ägg
1/2 tsk salt
ev lite vatten

400 gram blandfärs
1/2 dl mjölk
1 stor gul lök
1/2 tsk salt
svartpeppar

Buljong eller vatten till kokning

Till servering: smör, persilja, någon god senap eller riven pepparrot

Blanda mjöl, ägg och salt till en smidig deg. Tillsätt någon matsked vatten om degen är för torr (det beror på storleken på äggen). Knåda degen ordentligt.

Hacka löken smått. Blanda den med färs, mjölk, salt och peppar.

Koka upp vattnet eller en god buljong i en stor gryta.

Nu kommer det enda knepiga: att uppskatta hur mycket deg du behöver. Hela degen går inte åt om du gör stora pelmeni, men väl om du gör små. Det som blir över håller hur länge som helst i frysen, så det är ingenting att oroa dig för). För stora pelmeni behövs bitar som är lite större än en golfboll, för små behövs, tja, betydligt mindre bitar.

Ta alltså degbitar av valfri storlek. Kavla ut dem på mjölat bakbord till tunna cirklar. Lägg ordentligt med färs på varje bit. Vik ihop varje degcirkel till en halvmåne och försegla kanterna med lite vatten. Se till att de är väl hopnypna, annars kan de gå upp under kokningen! Sjud pelmenin (några åt gången) i ca 12 minuter. Ta upp med hålslev och servera med några av tillbehören, eventuellt också med lite av buljongen (annars blir den en god soppa dagen efter - det är bara att slänga i vad man har hemma!).

Ska man inte äta upp alla pelmeni samma dag är det bäst att frysa in dem okokta och koka dem frysta (då får man givetvis koka några minuter längre).