På spaning efter den tid som flytt...
Jag och Claudia äter pistaschnötter och läser Köksalmanack från 1984, 1985 och 1987 och håller på att skratta ihjäl oss. Roligast är att kolla vad vi skulle ha ätit på våra födelsedagar enligt kalendern, skratta åt en ung Bengt Frithiofsson, Marie-Louise Telegrin och att äcklas åt "Kineskarré", "Stora grytan" (skinkstek med vitkål, ananas och buljong och just inget mer) och åt "härliga soppan" (rotelleri, grönsaksbuljong och vita bönor i tomatsås). Och vem hade gissat att stekt torskrom var en sådan stapelvara att det skulle ätas minst en gång i veckan?
5 kommentarer:
Jag trodde torskrommen var mer 70-tal. Det fick jag ofta som barn. Jag har väldigt tydliga minnen av både smaken och konsistensen. Vad blev den av? Försvunnen mat...
Torskrom är nog min mammas favoriträtt (säkert av nostalgiskäl) äter det därför då och då. Det är ju gott men lite smaklöst.
Det var inte många år sen Birgitta Rasmussen och "billiga veckan" huserade i tidningen Buffé, vill jag påminna om... typ 1,5 år sen eller nåt.
Louise mammas favoriträtt. Nu känner jag mig riktigt riktigt gammal.
Vi åt också torskrom när vi var små, och jag minns det som riktigt gott. Vad jag förvånades över var mest mängdentorskromsrecept som förekom - det och fiskbullar var uppenbarligen 80-talets enda kontakt med fisk. :)
För övrigt så har jag faktiskt en burk torskrom hemma i kylen, men jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med den. Egentligen vill jag skiva och steka den som vi åt när vi var små, men taramasalata lockar också. Och problemet är att det är köpt från ett tillfälligt parti på Netto och bara gudarna vet när jag kommer hitta mer torskrom, så det gäller att prioritera rätt. Hm.
Skicka en kommentar