Lupinprojektet: antiklimax

Nej, de blev faktiskt inte speciellt goda alls, mina lupinfrön. De smakar nästan ingenting. Efter allt detta arbete och gullande med de små fulingarna står jag nu med tre burkar av någonting som smakmässigt (med en enorm portion god vilja) kan beskrivas som sojabönor i saltlake - inte alls som de jag ätit tidigare.

Uppenbarligen står lupinfrönas bitterhet i direkt omvänd proportionalitet till min egen sådan.

Men det var i alla fall ett hedervärt projekt, och någongång snart ska jag ta itu med felsökning och försöka en gång till. Under tiden har jag gott om annat att syssla med. I morgon åker jag på blixtvisit till Stockholm eftersom Magnus ska på 100 höjdare-gala (han har gjort en dokumentärfilm om Nybros egen James Bond) och jag ska äta middag med en god vän.