fredag, mars 16, 2007

I ankans vändkrets

Det blev en kväll i ankans tecken, eftersom det var dags att provsmaka de underbara håvorna min mor anbringat från Frankrike. Förrätten, som inte ser så mycket ut för världen, var helt ljuvlig. Paté på anka med en absolut oslagbar lökmarmelad från Les Impeccables som jag måste se till att antingen återskapa (ingredienserna var uppmuntrande få och naturliga) eller hitta i någon av Stockholms saluhallar. Magnus, som är tveksam till allt vad patéer heter åt pliktskyldigt upp med en aningen skärrad min. Men jag älskade det!

Till huvudrätt blev det confiterat anklår, som nog är det godaste jag någonsin ätit. Jag överdriver inte! Det var så underbart gott att jag inte ens tänker ge mig på att beskriva det - varje försök kommer att få mig låta som en Bong på syra.

Confiterad anka betyder för övrigt att den är långsamt inkokt i sitt eget fett, vilket gör den förunderligt mör och saftig och inte nådigt onyttig. Dessutom får man på köpet en massa underbart ankfett som är det bästa man kan steka och fritera i smakmässigt. Rent hälsomässigt är det ungefär som att kedjeröka asbest eftersom det är ett väldigt mättat fett, men det behöver man inte låtsas om.

Receptet är i alla fall så löjligt enkelt att det inte ens är ett recept, men ni får det ändå!

Confiterade anklår med persiljepotatis
2 personer

1 burk confiterat anklår
7-8 potatisar
1 liten bunt persilja
flingsalt och nymalen svartpeppar

Lägg ankburken i hett vatten en halvtimme så att fettet smälter. På det viset slipper du karva fram anklåren ur något som liknar ett djupfryst paket smör. Plocka fram två anklår och spara de andra två till en annan dag (så länge de ligger under ett skyddande fettlager håller de minst en vecka om du försluter burken noggrant). Häll av en deciliter av fettet och ställ åt sidan så länge.

Stek ankan riktigt knaprig (det behövs inget extra matfett), först med skinnsidan ned och sedan andra sidan. Ta upp och varmhåll i ugn (100 grader räcker). Skala och skiva potatisen i halvcentimetertjocka skivor. Hetta upp ankfettet i stekpannan. Fritera potatisen riktigt krispig och fin (det tar cirka tio minuter).

Hacka persiljan. Häll av fettet ur stekpannan (spara det, det kan användas igen!) och blanda potatisen med persilja, salt och rikligt med svartpeppar.

Servera. Även här åt vi ankan med lite av lökmarmeladen, men det är egentligen onödigt med sås eftersom ankan är så saftig och smakrik att det inte behövs.

11 kommentarer:

Mo sa...

Jag åt gåslevermousse med lökmarmelad och fantastiskt bröd på nyårsafton i Bryssel. Och champagne. Åh, dekadens! Jag skulle - helt ärligt - kunna äta det varje dag.

Nu tjatar jag på grannen Vasastans Ost i Sthlm om att de ska ta in lökmarmelad (på gul lök). Jag har bara hittat på röd i Sverige. Var finns på gul? Man kanske kan göra egen? Ser väldigt gott ut hursomhelst, Gitto.

Gitto sa...

mo: Den jag har är gjord på gul lök, och jag har gott hopp om att lyckas återskapa den. Återkommer när jag lyckats någorlunda.

Och tjata på Vasastans Ost lite till. Vill de ha namn och adress till den franska distrubutören på min marmelad är det bara att mejla mig på gittogitto/snabela/hotmail/punkt/com.

Lagers tabberas sa...

Gitto - vet du vad det här är`?
Rimma över natten lätt, bara ingnidet med salt. Torka av och packa tätt i en kastrull med en bottenskyla av fettet från skrovkoket dagen innan. Sätt på låg värme och låt sjuda sakta i 2 1/2 timme eller tills köttet lätt lossnar från benen. Ta upp med hålslev. Sila bouljong och fett och ställ kallt. Kör under salamandern eller i ugnens grill tills knaprigt gyllene. Servera med nyfriterad pommes och lite hett fett som sås.
Det här gör jag en gång i månaden och vi blir glansiga i ansiktet när v äter.

Anonym sa...

Läser din blogg med fantastiskt stor behållning dagligen och måste säga att du höjt dig ytterligare en nivå på sista tiden. För min del är det ett nöje att inse att man inte är den enda 20-nånting studenten som lägger en absurd mängd tid, pengar och tankeverksamhet åt mat. Blev också glad åt bong referensen. Återigen är jag inte ensam om att vara uppdaterad på kroglivet i städer jag inte vistas i särskilt ofta. Det är sådant som gör en matfantast till en stolt nörd. Fortsätt blogga så kanske jag får tummen ur att göra detsamma. Eric

Jessika sa...

Jag älskar confiterad anka. Jag ska köpa på mig stort laget ankfett när jag är i Stockholm för gittogethern. Tillsammans med diverse annat. Confiterad anka brukar vara min nyårsmåltid :).

Gitto sa...

lager: åååh, jag blir hungrig bara du skriver så...

eric: Tack för dina fina ord, det är verkligen roligt att höra att du gillar min blogg. Och skaffa nu en blogg, det är hur kul som helst! För övrigt tycker jag att du ska titta in på bloggträffen den 28:e om du har vägarna förbi Judit och Bertil på söder.

jessica: Jag funderar också på att köpa på mig lite ankfett där uppe - vi kanske kan gå på shoppingrunda tillsammans?

Lisa sa...

Åh, nu skriver du så att jag vill be ge mig till Östermalmshallen och köpa mig fördärvad. Fågelfett räknas inte till de värsta fetterna. Beror väl lite på vad pippin ätit men förmodligen är de rätt OK. Mycket enkelomättat och en del grenade fettsyror.

Jens sa...

Det ser fantastiskt ut. Kommer de där fina lårbitarna verkligen från en konservburk? I så fall säger det en del om klasskillnaden på franska och svenska konserver...

Lisa sa...

Inte för att låta bitter men du har samma sorts anka som jag ser jag och jag kommer inte in i burken!

Nu bor jag ju i Paris och har stadig anktillgång men det är lika mycket högtid för mig som det verkar vara för dig, det där med konfiterad anka. Eftersom min konservöppnare inte rår på burken så får dock min lilla pippi vila tills grannen kommer hem och jag kan låna en öppnare av honom. Under tiden porrsurfar jag ankrecept och -artiklar, och då kom jag till ditt arkiv.

En sak jag lagt märke till här i Frankrike är att de gärna serverar med vitlök, det tycker jag ärligt talat sabbar smaken. En anka jag åt på restaurang var inte bara vitlöksbemängd utan också dränkt under ett tjockt lager ost!!!
Men du gick varligt fram med din förstår jag, ser mycket gott ut =)

Jonny sa...

Tackar min lyckliga stjärna för att det finns confiterade anklår här i Beijing! Pekinganka i all ära men ibland vill man ha lite europeisk mat. Har precis lagat det här receptet och sitter nu och njuter lagom glansig om läpparna efter allt ankfett.

Ville bara tacka för din inspiration och göra dig uppmärksam på att dina recept lagas numera också i Kina. Snart blir det dags för raggmunkar härborta också...=)

Anonym sa...

Vart får jag tag på "anka i konservburk"!!!!!!!!? Har letat överallt!