onsdag, april 04, 2007

Skitdrömmar och ankdammar

Det har varit ett väldigt bashande av både de kulturellt korrekta medelklasskoftorna och den ytliga konsumtionsälskande Ebba von Sydowska fashionistafalangen i såväl bloggvärlden och i de etablerade medierna. Ett skyttegravskrig där båda sidor är kulturellt bevandrade innerstadsbor med mediejobb. Den ena halvan försvarar sin rätt att konsumera, att vara ytlig och "att drömma skitdrömmar" som Nina Björk ilsket uttryckte det, och den andra halvan försvarar sin rätt att med lätt rödtonade glasögon föraktfullt se ned på de förstnämnda.

Ärligt talat förstår jag inte varför alla helt plötsligt känner sig så hotade av varandra - det kan ju knappast ha kommit som någon nyhet att dessa två falanger finns? Hitintills har de ju lyckats samexistera relativt friktionsfritt, med de vanliga små undantagsgrälen på kultursidorna som mer styrts av personliga motsättningar, om än med ideologiska förtecken. Men uppenbarligen har någonting hänt. Genom Sisela Lindbloms Stureplanskritiska bok "De skamlösa" och Johan Klings dito skildring i filmen "Darling" har en mängd pyrande ilska katalyserats. Båda sidor hävdar att den andra sidan är översittare, elitistiska och dryga, och båda sidor tycker sig slå underifrån. Båda sidor har rätt, och båda har fel.

Visst, det pågår ett ibland rent slentrianmässigt dissande av allt som har med den nyrika medelklassens påstått futtiga drömmar på kultursidorna, men samtidigt är det inte heller någonting nytt att kulturskribenter får spel på de präktigt antikonsumtionistiska värderingarna som den bildade medelklassen ångar av. Det anses fint att nära ett sunt konsumtionshat à la Nina Björk, men det anses nästan lika fint att, iklädd rollen som sanningssägare, "göra upp" med kulturkoftorna, speciellt bland den yngre generationen kulturskribenter (tänk Natalia och Skugge).

Symptomatiskt är också hur begränsad den här striden är. Det är ett bråk mellan bildade människor i innerstaden, sådana som har lyxen att kunna såväl tokkonsumera som att avstå av princip. Och hur gärna de än låtsas att de kämpar för något stort så luktar det väl mycket ankdamm om det hela. För majoriteten av det svenska folket har inte valet att skaffa dyra kök som inte används, köpa gucciväskor och manolo blahniks. De har inte råd! Man kan anföra reallöneökningar som orsaken till konsumtionshysterin tills man blir blå i ansiktet: faktum kvarstår att de flesta människor inte kommer längre än till att drömma de där skitdrömmarna. Eller, som allt fler ungdomar idag, tar ett sketet sms-lån för att ha råd med den där väskan. Det är alltså inte överflödet av pengar som skapat konsumtionen, det är överflödet av drömmar. Ska man vara riktigt elak kan man alltså påstå att båda sidor i den här striden försvarar sin rätt att tillhöra en elit, och diskussionen blir därefter.

Men vad är då summan av kardemumman i det här bråket egentligen? [här hade jag ett citat som vackert bevisade min tes, men det liiiilla problemet var att det var en skröna - se Lisas länk i kommentarerna. Så går det när man inte faktagranskar sina texter ordentligt!] Det är det gamla generationsgrollet i kulturskribenttappning. Den nya generationen visar inte tillbörlig respekt gentemot de äldre skribenterna. De vill konsumera och vara kulturellt kreddiga samtidigt, medan den äldre generationen svartsjukt bevakar sina värderingar. Har inte de fått köpa dyra kläder så ska ingen annan heller få det. Det hela är egentligen ganska gulligt trots de stundtals ganska hätska tongångarna.

Själv tänker jag fortsätta att leva på studielån ett bra tag till, och som någon påpekade för mig så kommer jag aldrig att bli rik som matskribent. Jag gör det alltså med andra ord väldigt lätt för mig: jag kommer aldrig att behöva välja sida.

Läs gärna Lisas inlägg i debatten. Vettigare kan det inte sägas.

13 kommentarer:

Jessica sa...

Oftast så är det ju också så att det är de som har pengarna som kan välja om de ska avstå från köket och Stureplan som en aktiv protest. Resten av oss är just bara resten.

Lisa sa...

Sweetie pie!
Jag tillhör tyvärr inte de välbemedlade som kan tokkonsumera men inte har råd. Jag tjänar som en ordinär undersköterska.
Så blanda inte in mig i bashingen så är du snäll. Jag bashhar enbart de som använder sina prylar för att tracka andra.

Dessutom är ditt fina citat från "Sokrates" en skröna. Så använd inte det för att bevisa något.

Lisa sa...

Som har råd att tokonsumera men väljer bort det. Menar jag ju ovan så klart.

Och här är en länk med intressant läsning om varför man inte ska använda citat som bevis för sin tes utan att kolla upp dem:

Faktoider:Sokrates

Gitto sa...

Lisa: som du ser har jag ändrat texten nu. Du tillhör inte basharna, och anledningen att jag länkade till dig har jag nu klargjort längst ned i texten. :)

Lisa sa...

Däremot kommer JAG at bli bashad som fan för mitt senaste inlägg. Men det bryr jag mig inte om.

Anonym sa...

Fan vad du skriver bra. Även då det inte handlar om mat. Är så jävla fylld av grämelse att jag missade gittogethern att jag inte knappt orkat varken läsa eller blogga sista tiden. Fy bubblan.--

Anonym sa...

Ey!
Det här var lungt den snyggaste analysen av läget hittils. fast det känns jävligt kulturkoftigt att jag äns bryr mig om det alls. Det är verkligen inte som att jag har råd med vare sig väskorna eller de inerstadslägenheter som samtliga inblanade i tjafset tycks bo i, oberone vilken fallang de tillhör. FÖ är det lite roligt att Isobel skriver så snyftande om sina fattiga drömmar i svd artickeln när hon sedan bloggar friskt om att gå på räk-nånting med pärlhalsband.

Gitto sa...

Soff: Det blir fler gittogether, don't you fret. :) Ser fram emot att träffa dig då.

anonym: Tack så mycket! Jag känner mig också lite kluven till att jag ens orkar bry mig, men på något sätt gör man ändå det. Fast en korrigering: jag tror att Isobel skrev artikeln i Expressen (om vi nu pratar om samma artikel. Men jag vet att hon inte har så gott om pengar, däremot när hon väl drömmarna. Och pärlhalsband kan ju faktiskt ärvas och är inte per automatik lika med rikedom. Men jag förstår vart du vill komma. Det blir lätt en dubbelhet i de här sakerna. :)

Morelli sa...

basha blev jag plötsligt osäker på vad det betyder men bra analys!
jenny (gammal)
glad påsk! din lågtemperaturentrecote ska vi prova snart

Gitto sa...

Jenny: Basha är en försvenskning det engelska ordet bash . Egentligen tycker jag själv illa om Skugge/Kazmierska-svengelskan, men basha är så användbart att jag inte kan använda mig av med det. Hoppas du inte tar illa upp av min analys - jag menar verkligen inte att nedvärdera någon sida, men jag tycker det saknas ett utanför tullarna-perspektiv på debatten.

Lycka till med lågtempsköttet! Kram och glad påsk!

Gitto sa...

"vänja mig av" ska det givetvis stå.

Morelli sa...

tar absolut inte illa upp och uppskattade ditt utanför tullarna perspektiv och tror inte att jag ligger i en skyttegrav...men funderar över om det finns en ny slags vänster som skulle kunna börja hylla och markandsföra icke-ägandet..det känns rätt långt borta...Nu: skansen! mors mors

Space babe sa...

Hm, jag tycker också att du skriver bra även när det inte handlar om mat, men säger inte Nina Björk just det att hon INTE HAR RÅD?

Finns det anledning att tro att en kulturskribent tjänar bättre än en matskribent? Knappast, enligt min erfarenhet.

Vad var det för sokrates-citat? Jag ska kolla in Lisas länk.