Fruktig anka...

Ja, bilden blev jätteful. Men jag var hungrig och ni får använda er fantasi... Såsen var helt ärligt den bästa jag någonsin gjort. Dessvärre är den mer en approximation än ett exakt recept (försök själv minnas de exakta mängderna samtidigt som du hanterar ankfett, dansar till sena sjuttiotalshittar och försöker blogga), så smakerna kan behöva justeras.

Anka är, som ni alla vet vid det här laget, min absoluta favorit ur det animaliska skafferiet. Dels på grund av den karakteriska smaken (långt ifrån broilerpippi och gummiaktiga kycklingfiléer), dels för att den är ljuvligt fet. Det är alltså långt ifrån vardagsmat, men den här frysta ankan har ruvat i min frys (pun intended) i säkert två månader och i går kväll kände jag att det var dags att ta upp den på tining.

Köp gärna anka med inälvspåse (eller inälvorna intakta om du är händig och har ankfarm i närhen), för de är slöseri att förfara! Som såsbas är de perfekta och ger en fyllighet som ingen flaskfond i världen kan slå - även om det förstås går med en skvätt kycklingfond i såsen i värsta fall.

Körsbärssåsen kom till av flera veckors smågrubblande. Jag ville inte göra apelsinanka igen, men kände att den fruktiga syrligheten var viktig för att balansera ankans lite jolmiga fetma. Plommon fraktade från Kina kändes, tja... Inte helt ekokorrekt. Så varför inte göra slut på den där burken körsbärsmarmelad som min figur inte tillåter mig på frukostmackan (notera paradoxen att den tillåter det till middag). Tillsammans med lite Cherry Heering, lite vinäger och salvia från balkonglådan blev det en ljuvlig syrlig sås med en svag doft av kanel.

Överkurs är att ta vara på ankfettet och steka potatisen i den. Gör så här: skär av halsskinn och onödigt hudflabb kring gumpen. Titta inuti ankan, där kan också finnas också fett att slita ut. Skär allt i mindre bitar och stek på medelstark värme i stekpannan. Pressa ur fettet med en stekspade och häll av (genom sil) allteftersom. Häll även av fettet och stekskyn som samlats i botten av formen på den stekta ankan när den är färdigstekt. Häll i ett kärl och låt det skikta sig. Häll av så mycket av ankfettet du kan, men se till att inte få med stekskyn. Skär halvcentimetertjocka skivor potatis och fritera i ankfettet på hög värme.

Ugnstekt anka med körsbärssås
4 personer

1 anka (a 2-3 kilo) inklusive ätliga inälvor
salt, svartpeppar

4 shalottenlökar
2 msk smör
4-5 dl vatten
1 kanelstång
1 dl körsbärsmarmelad
1/2 dl cherry heering
2-3 msk balsamvinäger
salt, svartpeppar
1 msk färsk, hackad salvia
1 msk maizena, utrört i lite vatten

Sätt ugnen på 175 grader. Gnid in ankan med salt och svartpeppar. Bryn runt om i en het panna så får du ett knaprigare skinn. Stek ankan i ca 1 1/2 timme till en innertemperatur på 75 grader (då är ankan fortfarande lite rosa, men då är den allra godast och saftigast).

Under tiden gör du såsen. Hacka inälvorna och shalottenlöken och fräs dem i smöret tills de börjar få färg. Slå över vattnet, tillsätt kanelstången och låt sjuda en timme utan lock. Sila fonden, tillsätt körsbärsmarmelad och körsbärslikör. Låt reducera till ca 3 dl.

Ställ åt sidan till ankan är färdig. Häll av stekskyn från ankan och häll av så mycket du kan av fettet. Häll stekskyn i såsen, smaka av med vinäger, salt och peppar, tillsätt salvian och maizenan och låt koka ihop ett par minuter. Tranchera ankan och servera såsen till.

I stormens öga

I kväll har vi ätit helstekt anka med körsbärsås, ankfettsfriterad potatis och haricot verts. Vissa har det bra, med andra ord. Men sådana dagar blir allt mer sällsynta i takt med att sommarsäsongen närmar sig. Magnus kommer att jobba minst fjorton timmar varje dag och jag kommer nog snitta på tio. Bloggen kommer inte att ligga i träda, men fokus kommer nog mer vara på smarta lunchlådor. För tvingas jag äta en kall gyrostallrik till på stående fot kommer jag nog hamna på sluten avdelning.

i morgon kommer jag jobba allra minst 14 intensiva timmar igen, så nu måste jag sova. Receptet på ankan och den absolut underbara körsbärssåsen kommer upp i morgon på morgonen, någonstans mellan den kulturellt okorrekta solariesolningen och feberbloggandet som allt som oftast föregår min egentliga arbetsdag.

Koppärriga kärringen och jag!

Den koppärriga kärringens tofu är en spännande rätt om man inte tidigare provat sichuanpeppar. Första gången jag lagade den fegade jag alldeles för mycket med sichuanpepparn, men den här gången blev det mycket bättre. Fast smaka dig fram, det är en krydda som kräver viss tillvänjning. Men det ska vara så mycket att det pirrar lite i tungan, annars går man miste om halva upplevelsen. En helt underbar rätt!

Fast min syrra är nog av en helt annan åsikt... Jag lät henne smaka ett par korn sichuanpeppar häromdagen och reaktionen lät inte vänta på sig: hon formligen flög upp ur soffan och sprang runt lägenheten spottades och fräsandes i säkert fem minuter. Efteråt var hon nära tårarna och undrade vad jag var för en jävla sadist. Men hon är också väldigt kryddkänslig och jag ser det som min uppgift att uppfostra henne lite. Får hon själv bestämma äter hon mest smörgåsar med tonfiskröra.

Rätten som ni ser på bilden är en vegetarianiserad variant med quornbitar, men det berodde bara på att jag fick lite gratisprover från quourn som jag ville använda upp. Det blev riktigt bra det med, men riktigt samma sak blev det förstås inte. På bilden syns också lite blandade wokade grönsaker, ris och picklad babylotusrot, men det är överkurs.


Ma Po Tofu
4 personer

1 - 1 1/2 tsk sichuanpeppar
2 vitlöksklyftor
1-2 röd chili
3 cm färsk ingefära
1 msk neutral olja
200 g fläskfärs
1 1/2 dl vatten
1-2 msk fermenterad bönpasta
1 msk socker
1 /2 msk risvinäger eller äppelcidervinäger
200 g fast tofu
1 msk maizena utrört i lite vatten
salladslök till garnering

Rosta sichuanpepparkornen i en het stekpanna tills de börjar dofta. Mal i mortel eller kryddkvarn och ställ åt sidan så länge.

Hacka vitlöken, chilin och ingefäran smått. Fräs hacket tillsammans med fläskfärsen. När fläskfärsen är brynt, tillsätt bönpastan, sockret och vinägern och blanda om. Smaka av och justera smaken, det ska vara en bra balans mellan sälta, syra och sötma. Tillsätt sichuanpepparn.

Tärna tofun i kuber och tillsätt den samt maizenan. Låt koka ihop några minuter. Garnera med strimlad salladslök och servera med ris eller nudlar.

Gitto i P4 igen!

Hoho, lyssna på mig i P4 (scolla ned och välj Margits matblogg) idag! Det blev faktiskt riktigt bra! Fast jag har inget minne av att jag sa att min matbudget var 4000 kronor i månaden - det hoppas jag verkligen inte. Fast jag har aldrig vågat räkna efter...

Och roligt att de fokuserar helt på min korta sjuttiotalsperiod i textuppläsningen... För eventuella nytillkomna läsare kan jag hänvisa till receptregistret i högermarginalen, där finns en hel del annan mat!

Öl mot ål!

Nu är jag återuppstånden från de döda! Hela helgen har jag jobbat på helvetesrestaurangen. I lördags jobbade jag 14 timmar, i söndags bara 7,5. Men de futtiga timmarna var så krävande att det tog mig 45 minuter i stället för den sedvanliga halvtimmen att gå hem. Fötterna värkte till den grad att jag fick ta små tantsteg hem.

I söndags var det alltså Mors dag. Tydligen är det någon oskriven regel här i Kalmar som innebär att man firar det genom att äta lunch på just vår restaurang runt klockan 14, för helt plötsligt smällde det till med ca 60 personer med bordsservering, plus en stadig ström i kassan. Vi var tre personer i servisen, tre i köket och en i disken, och vi hade lätt kunnat vara det dubbla utan att någon hade behövt lata sig. Som det var nu fick (i teorin) en person stå i kassan, en annan springa ut med mat, och en tredje ta upp bordsbeställningar. Men det fungerar ju inte riktigt så i verkligheten, utan man gör ju allt på en gång. Alltså har jag sprungit en halv mara.

Och det verkligt trista är att det inte går att arbeta fortare än vad man gör, och då får människor oundvikligen vänta. Det är inte arbetsbelastningen som är det värsta, utan det sorgliga faktum att människor betalar 169 kr för en riktigt usel trerättersmeny och det enda som på något vis kan kompensera detta är riktigt bra, snabb och solig service. Att inte hinna ge folk det där lilla extra leendet eller vänliga skämtet... Men det verkade gå bra trots alls, vi hade inte ett enda klagomål och inga sura miner. Gästerna såg ju i alla fall att vi arbetade så fort vi kunde.

Hur som helst resulterade helgen inte bara i en liten fin lön (jag har köpt tre klänningar, ett par skor, ansiktsvård och Penfolds Bin 2) utan även en rökt ål samt ett halvt kilo fryst, flådd ål. Historien bakom är värd att berätta.

Blåstället, som vi kallar honom på grund av hans klädval, är en gammal alkoholiserad och pratglad sjöman. Han har haft en kvinna i varje hamn, farit på alla sju hav och så vidare ad nauseam. Han ser ganska härjad ut, men rätt vital för sina snart 70 år. Varje sommar tillbringas på restaurangens uteservering tillsammans med sina gamla sjöfararkamrater, där de fyllnar till ordentligt. Blåstället kallar mig omväxlande "darling", "stumpan", "gullet" och "sweetie", men jag väljer att inte höra det.

Blåstället maler och maler. Visserligen rätt intressanta berättelser, men han slutar aldrig. Och när han har nått tre öl har han för vana att upprepa allt han tidigare sagt under tiden han dricker tre öl till. Dessutom blir han snäppet otrevligare för varje öl. Hur som helst pratade vi ål i lördags. Han hade fått upp så mycket ål att han inte visste vad han skulle göra med den, sa han. Jag tar gärna en, sa jag snabbt som attan för att han inte skulle hinna byta samtalsämne. Och det kunde jag få. Visserligen ifrågasatte han i allt grövre ordalydelser min förmåga att koka ål, men det vägde lätt i beräkningen, eftersom jag älskar ål. Min enda farhåga var att han skulle glömma bort det hela dagen efter.

Men vem kommer cyklandes klockan halv elva på söndagen med en kasse ål om inte Blåstället? Han krävde en öl för besväret, och det fick han. Men till hans stora förtret inte förrän klockan slagit elva.

Den rökta ålen åts igår med äggröra, knäckebröd och färsk lök. Det var nog den bästa ål jag har ätit. Vad jag ska göra av den råa ålen? Ålakakor, en underbar öländsk variant på kroppkakorna. Magnus protesterar hejvilt, men är man ihop med en matbloggare får man finna sig i en del.

Kort om allt

Jag är äntligen tillbaka från Stockholm och Gulddrakengalan! Det var jätteroligt och hade allt som krävs för en bra kväll: bra mat, gratis vin och trevliga människor. Roligast av allt var att träffa Johan Croneman, som verkligen är en av mina favoritskribenter. Trots att jag var aningen mer än salongsberusad konverserade han artigt och verkade uppriktigt intresserad av att kolla in min blogg. Med andra ord borde jag försöka skriva någonting riktigt spirituellt och kvickt just nu, men jag orkar inte. Igår kväll fick jag reda på att jag skulle jobba på helveteskrogen idag, och jag har ägnat de senaste 8 timmarna åt att springa runt som en galning. Fötterna värker, jag är svettig och, som en konsekvens av detta, arg som ett bi.

Nu ska jag gå till min syster och dricka alldeles för mycket öl. Det är det enda vettiga jag kan göra just nu. Skriver jag någonting mer kommer det att urarta i en lång och sentimental redogörelse för hur synd det är om mig. Och det är varken sant eller läsvärt.

Och just det! Min syrra har fångat en trekilosgädda som jag lyckades tjata mig till, så någonting gott har ändå sprungit ur den här trista dagen.

Tillfälligt utmattningstillstånd och plåster på såren

Jag borde egentligen ha bloggat om gårdagens underbara mapo doufu idag, men jag är alldeles för utmattad efter att ha gått upp halv fem i morse. Ni får förlåta mig, det blir en annan dag i stället...

Jag bjuder på ett par bilder på Claudias kattungar i stället. De är så söta!

Gäddfiske

Hossmoån utanför Kalmar, klockan halv sex på morgonen. Innan dess hade jag och Wille fiskat mört vid järnvägsstationen. Syrrans kompis Emelie hade grävt mask. Jag och Claudia hade gjort smörgåsar. Emelie hade bakat rulltårta och bryggt kaffe. Wille hade med sig hobnobs.

Efter en del initialt krångel (trä spöt fel och upptäcka det efter att man krånglat dit flöte och blytyngder och sånt) satte vi igång med gäddmetet. Claudia metade abborre. Hon han inte mer än doppa spöt i vattnet förrän det nappade. "Neeej!" vrålade hon, "inte än! Jag är inte förberedd!"

Så här stor var den! Claudia fick fem abborrar på lika många timmar. Jag fick en liten, men var lika glad ändå. Wille fick två gäddor, men eftersom han hade glömt håven och det var brant strandkant lyckades båda smita.

Helt plötsligt ropar Emelie, som tyst stått och kastat spö en bit bort. "Hjälp, jag tror jag har nåt på kroken! Vad gör jag?!"

Och minsann, det blev faktiskt tre kilo gädda åt Emelie. Fast hon vägrade att hålla i den innan den var död. Wille var, som framgår av bilden, överlycklig!

Jag fick en av Claudias abborrar (resten skulle hon ge till katten, den dumma flundran), eftersom hon inte ville rensa dem. Den har filéats och byxats. Det blev inte mycket kvar (jag erkänner mer än gärna att jag är urusel på allt vad fiskhantering gäller), men det kommer att bli så gott.

Och kanske, kanske ska vi ut och fiska igen i kväll.

Fiskafänge!

I morgon går en gammal dröm i uppfyllelse: jag ska fiska gädda! Klockan 5 på morgonen blir jag upphämtad av Barometern-OT:s travexpert och nöjesprofil Wille för bilfärd mot Hossmoån. Jag har ett superlångt kastspö som jag snott av den lika superlånge Magnus. Dock blott rudimentära fiskekunskaper. Sist jag fiskade var när jag tio. Då försvann draget efter två kast, och min kompis snåla mamma avtvingade mig 25 kronor för det.

Hasselnötsbröd

Det här brödet är baserat på ett valnötsbröd ur Kärlek, oliver och timjan av Anna Bergenström. Men nöden krävde att jag använde hasselnötter i stället, och med en tillsats av rosmarin blev det ett ljuvligt bröd med en lite kryddig ton och underbart knapriga nötbitar i. Och det blir ännu godare rostat med chevréost och lite honung ringlat på.

Hasselnötsbröd med rosmarin
1 litet bröd

150 g hasselnötter
1/4 paket jäst
2 dl vatten
1 tsk salt
1 msk hackad färsk rosmarin
3 msk olivolja
2 dl rågsikt
3 dl vetemjöl


Hacka hasselnötterna grovt och lägg åt sidan så länge. Lös upp jästen i lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet, saltet, rosmarinen och olivoljan. Blanda ned rågsikten, hasselnötshacket och vetemjölet och knåda ordentligt till en jämn deg.

Låt degen jäsa övertäckt en timme. Ta upp på lätt mjölat bakbord, knåda igenom degen lätt och forma den till ett avlångt bröd. Lägg i en lätt oljad brödform och låt jäsa 40 minuter. Sätt ugnen på 200 grader. Pensla brödet med lite vatten och grädda i 30 minuter. Låt svalna på galler.

Retrotema: fortsättningen

Styrkta av lördagens ananaskasseler kände vi oss mogna att tillaga denna radhuslängornas paradrätt: ugnsstekt falukorv! Jag var van att få min med bara konserverade hela tomater i botten, men Magnus orerade lyriskt om färska tomater, lök och äpple i sin barndomsversion. Och det lät onekligen mer lockande.

Jag kände mig inte tillräckligt retro för att satsa på någon av lågbudgetvarianterna med hälften vatten i, så det blev Scans Deli-variant. En rå provsmakning fick med beröm godkänt (varför finns det så få recept med rå falukorv, denna underbara husmanssushi?). Den färdiga rätten var ännu bättre! Inte på något sätt nyttigt, nyskapande eller spännande, men sweet bejesus vad skönt det var att få äta sig tillbaka till barndomen - det var säkert tio år sedan jag sist åt falukorv! Och jag lovar, i kväll blir det roligare mat...

Ugnsfalukorv
4 personer

500 g falukorv
dl grovkornig söt senap
100 g lagrad ost (gärna herrgård eller grevé)
2 äpplen
1 stor gul lök
4 tomater
salt, svartpeppar

Sätt ugnen på 225 grader. Skär snitt i hela falukorven. Bre lite senap i varje snitt och peta ned en ostskiva. Skala och kärna ur äpplena och skiva dem. Skiva tomat och lök. Varva tomat, äpple och lök i en ugnsfast form, salta och peppra och lägg falukorven på grönsaksbädden. Stek i ugn i ca 30 minuter (täck med aluminiumfolie om falukorv och ost tar för mycket färg). Servera med potatismos och sallad.

Mäktiga muffins

Mäktiga, men väldigt goda muffins. Syrligheten från körsbären balanserar den feta kakan perkfekt. Ingen vardagsmuffin direkt, men på söndagar kan man äta en sådan här med gott samvete.

Körsbärsfyllda chokladmuffins
10 st

200 g smör
100 g 80% choklad
3 dl socker
4 ägg
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl körsbärsmarmelad

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret, ta det från plattan och bryt i chokladen. Rör om tills chokladen smält och ställ åt sidan så länge. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker och sikta ned det i äggvispet. Blanda samman. Tillsätt choklad- och smörblandningen och blanda om.

Häll smeten på 10 stora muffinsformar och klicka i lite körsbärsmarmelad i mitten av varje muffin. Grädda 20 minuter.

Retrotema: Tillbaks till barndomen

Jag har ett bra tag umgåtts med tanken på att laga lite retromat. Retro som i sent sjuttiotal och tidigt åttiotal, då ansjovisfiléer härskade oinskränkt på varma mackor, då kassler hette kasseler och frotterade sig med chilisås och ananas och då legymgrönsaker betydde en fryst blandning av ärtor, majs och paprika. Då pimientooliverna var höjden av raffinerat garnityr och det räckte med lite soja och ananas i en rätt för att den skulle kunna få prefixet "kina-".

Kanske överdriver jag. Kanske är jag orättvis. Men faktum är att jag hyser en djup kärlek till denna min tidiga barndoms mat, en kärlek som närts av min växande samling Köksalmanack och gamla kokböcker. Och igår köpte jag till Magnus för fem kronor boken Kom in på en öl och en smörgås som på sent sjuttiotal gavs ut av Pripps. Den är helt underbar. Smörgåsar, grillspett och lättare rätter blandat med ölromantik och texter av storheter som Slas, Marianne Höök och med en singel av Olle Adophson (som tyvärr saknades i boken jag köpte).

Alltså, retromat. Jag har ansträngt mig för att få fotografierna så retrofula som möjligt och har försökt lirka dit de rätta guldova tonerna i Photoshop och givetvis serverar jag maten på mina Grön Anna-tallrikar. Lyssna med fördel på Tommy Körberg från sent sjuttiotal under tiden maten inmundigas. Alternativt Xanadu-soundtracket med Olivia Newton-John och ELO - då infinner sig garanterat den rätta stämningen...

Till lunch blev det givetvis varma smörgåsar, denna underbara pizzaförvrängning! Den ena följer receptet från Kom in på en öl och en smörgås:
"Falsk pizza". Den äkta är godare. (Se kokboken!) Vad gör man när resurserna är begränsade? Så här: Skär småfranska i halvor, rosta, bred med smör och ketchup. Garnera med ansjovis och ostgratinera.

Gott? Tja... Ansjovisen har en rätt genomträngande smak och kommer kanske inte riktigt till sin rätt på en pizza. Men är det sjuttiotal så är det!

Den andra frallhalvan blev till en klassisk Hawaii-macka. Smör, chilisås, en tunn skiva kasseler (Kasseler! Jag älskar det ordet och har sagt det säkert 50 gånger idag) samt en skiva ananas. Även det ostgratinerat. Gott! (Det omdömet kommer kanske inte som någon överraskning för de av er som är bekanta med min faiblesse för ananaspizza)

Till middag då? Jo, nu plockades det stora artilleriet fram! Till förrätt blev det gratinerat franskbröd, vilket - om man får tro både Köksalmanack och Kom in på en öl och en smörgås var omåttligt populärt.

Receptet ur Kom in på en öl och en smörgås lyder som följer:

Först skär ni 2 hg rökt skinka i små, små tärningar och blandar dem med finhackad ättiksgurka, 3 msk finklippt persilja och 1 dl majonäs. Sedan skär ni brödet i skivor men så att det håller ihop i botten. Blandningen brer ni ut mellan varannan skiva så att man kan skära dubbelsmörgåsar. Därefter slår ni in brödet i folie, sätter in det i medelvarm ugn fär det får stå i 15-2o minuter. Tag en klunk öl medan ni väntar. Till sist skär ni upp brödet i varma dubbelsmörgåsar. Ge alla varsin servett så att de kan hålla smörgåsen i den ena handen och ölglaset i den andra.

Jag tyckte det var rätt äckligt - men Magnus tuggade i sig med gusto.

Och sedan var det dags för kasselern igen. Spett med kassler, grön paprika och ananas penslades med en vinägrettsås och stektes i ugn på hög värme. Receptet hämtades från samma källa som övriga... Till? Sås på gräddfil och chilisås smaksatt med en skvätt av ananasspadet - vad annars? Samt en grönsallad. Hade jag varit riktigt retro hade jag förstås kokt Uncle Bens och blandat med frysta ärtor, majs och paprika, men så mycket mat orkade vi inte efter det gratinerade brödet.

Och äntligen en fullträff! Både jag och Magnus åt och suckade förtjust åt svunna tider.

Återställd!

Nu är det inte ett dugg synd om mig längre. Magnus är hemma sen några timmar tillbaka, vi har ätit kronärtskockor och livet leker!

Est quaedam flere voluptas

Något av det tristaste som finns är att vara ensam utan någonting att göra. Magnus jobbar än och själv har jag bloggat dagens matfeberkvot, handlat vin och öl (som jag än så länge får tuta i mig ensam), planterat om mina kryddörter till en blomlåda (som jag springer och tittar till var femte minut i hopp om att de börjat blomma) och förberett en löjligt enkel middag på kronärtskocka (vad jag förberett? Jag har gjort ett citronsmör till).

Alltså inget kvar att göra. Inga pengar på mobilen, så jag kan inte ringa någon. Köpte en trisslott, skrapade och förlorade 25 kr i ett svep. Skajpade familjen på Öland - min mor har just kommit hem från Wales och jag ville berätta för henne om Matfeber på Expressen - men syrran svarade och fräste "Du får ringa sen, hon är trött. Ingen vill se på mina kattungar heller!".

Alltså sitter jag här. Storrökandes (ja, jag har börjat igen om det var någon som inte listat ut det än), vinpimplandes, självömkandes och slösurfandes. Och det är fredag, så ingen kommer läsa det här och kommentera.

Fast snart kommer nog Magnus hem, och då blir allt bra igen. Så tyck inte för synd om mig. Men lite kanske?

Gittogether igen!

Precis som Lisa skriver är det dags för ännu ett Gittogether, denna gång ett lunchmöte på Esperanto nu på torsdag. Anmäl er hos Lisa!

Med smak av sumak

Jag har orerat förr om min kärlek till lamm, men det tål att sägas igen. Lamm borde vi äta mer av! Så här års gör man bäst i att köpa Nya Zeeländskt lamm, eftersom det är resurssnålare än att föda upp lamm i uppvärmda lador under vårvintern, trots den långa båtfrakten.

Sumak är bäret från en buske som växer i Mellanöstern och medelhavsregionen. Den är släkt med både murgröna, giftek och giftsumak och har på grund av sitt tannininnehåll använts för att garva skinn (för övrigt kommer ordet tannin från det engelska ordet tanning, vilket betyder just garvning). Det har en sur och fruktig smak och passar riktigt bra till lamm, eftersom sumaksyrligheten balanserar den typiska, lite skarpa smak som lammfett ibland kan ha.

Jag bakade mina egna wraps till den här kebaben, men det funkar bra med tunnbröd eller vetetortillas om man inte orkar stå och kavla bröd innan maten. Annars är det bara att göra en vanlig vetebrödsdeg (gärna med lite olivolja i), kavla ut till tunna kakor och grädda i stekpanna någon minut på varje sida. Det tar tid, men är helt klart värt det extra arbetet!

Sumakkryddad lammfärskebab
4 personer

500 g lammfärs
2 finhackade vitlöksklyftor
3 msk sumak
1 tsk kryddpeppar
1 tsk spiskummin
1 hackad röd chili
1 tsk salt
olivolja till stekning

Blanda färsen ordentligt med kryddorna och låt vila i kylen en halvtimme. Forma med oljade händer färsen till små avlånga korvar, 14 - 16 st. Stek i olivolja på medelhög värme ett par minuter på varje sida. Strö gärna lite extra sumak över den färdiga kebaben.

Servera i wraps med sallad, rödlök, tomat, saltgurka och myntayoghurt (2 dl tjock yoghurt blandat med 1 tsk torkad mynta samt lite salt).

Från köksfönstret

Min lilla chili har knoppar. Min fars bär redan frukter, men han vattnar också sina med kiss. Det gör inte jag, av den enkla anledningen att jag inte kommer på idén förrän jag redan sitter på toaletten.

Men min paprika blommar i alla fall!

Dagens inköp: en liten, burrig lavendelplanta vars blommor ska få smaksätta fisksoppor och creme brulee i sommar. Den måste bara växa till sig lite först!

Dagens andra inköp - och ett riktigt kap. 20 kronor för en förvisso ranglig, men uppenbart livsduglig ingefärsmynta (Mentha x gracilis 'ginger'). Det är en myntakorsning som, precis som namnet antyder, har en mild ingefärston. Ska verkligen bli spännande att använda!

Amarettobiscotti

Klart man ska fylla på det sinande förrådet av småkakor hemma! Magnus, som är usel på att äta frukost, lyckas i alla fall få i sig ett par biscotti till morgonkaffet. Och bara han äter någonting är jag nöjd - att vara matbloggerska och ha en sådan smäcker pojkvän är ju nästan pinsamt!

Hur som helst, byt inte ut smöret mot margarin i just det här receptet. Smöret accentuerar amaretton perfekt och skapar en extra nötigt fyllig smak. Underbara och försvinnande goda. Varför intalar man alltid sig själv att det är skorpor och inte småkakor man äter?

Amarettobiscotti
50-60 st

100 g mandel
100 g smör eller margarin
3 dl socker
3 ägg
3 msk amaretto
7,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 180 grader.

Skålla eventuellt mandeln och hacka den grovt.

Rör ihop socker och smör till en pösig röra. Rör ned ett ägg i taget och tillsätt sedan amaretton och mandeln. Blanda väl. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör ned det i smeten. Rör ihop till en deg.

Dela degen i två delar och rulla ut den till två längder (degen är rätt kladdig, så arbeta snabbt). Lägg dem på plåt med bakplåtspapper och grädda långt ned i ugnen i ca 25-30 minuter.

Sänk värmen till 75 grader och ta ut plåten. Skär längderna i skivor lite på snedden (här kommer garanterat en del skorpor gå sönder, men det är ingenting att bry sig om!) och lägg tillbaka på plåten.

Torka biscottin i ugnen i en timme eller tills de är knuspertorra. Sätt gärna en smörkniv eller någonting annat (helst inte av metall om du inte längtar efter att bränna dig!) mellan ugnslucka och ugn så att fukten kan pysa ut.

Lita aldrig på häxor...

Den som oroar sig för att min dekadens ska minska i och med den nya loggan behöver inte bekymra sig. Just nu dricker jag dagens andra folköl och planerar för fler - de ä ju hälj! Idag har jag tagit en tur till mellanösternbutiken Nya Frukthuset och handlat gröna, bäbisbajsdoftande oliver, inlagd vildgurka (långa, härliga saker som jag ännu inte vågat smaka), kikärtsmjöl, grönt vete och turkisk konfekt.

Det här med turkisk konfekt, eller lokum som det heter på turkiska, är en historia i sig. Ända sedan jag var liten och såg Narnia-serien (som jag för övrigt tyckte var skitläskig) har jag velat smaka det. Det är nämligen så att den snygga häxan bjuder den elaka Edmund på detta i sin släde, och eftersom jag redan då var en depraverad typ som var kär i Spökplumpen och hejade på Shredder i Turtles hade jag sedan länge förstått att den onda sidan hade bra mycket roligare saker att erbjuda... Alltså har Turkish Delight, som det heter på engelska, alltid varit sinnebilden för depraverad njutning för mig.

Man skulle ju kunna tro att jag - efter att ha smakat diverse arabiskt snask, som ofelbart är toksött och inte särskilt gott alls - borde omprövat min idé om lokum som mitt Taunitzer See. Men inte.

Och idag hittade jag det för första gången. 35 kronor för en ask - som hittat! Jag rusade snabbt hem de tre kilometerna från Nya Frukthuset, slet upp asken och smakade en bit. Det smakade sött, mjöligt, geléigt och rosenvatten. Ärligt talat lyckades det blanda två vidriga konsistenser med alldeles för mycket blomstersötma. Vidrigt! Jag var tvungen att spotta ut biten för att bli av med känslan av att en alien tagit över min mun. Besviken lade jag paketet i min växande hylla för snask. Där samsas bland annat läskigt färgglada kanderade kikärter med supersalta rostade melonfrön, räliga jackfruitchips och en halwa som var så söt att den brände i halsen. Innehållet växer dessvärre långt mycket snabbare än det krymper...

Vad kan man då dra för slutsats av denna sedelärande historia? Tja, lita aldrig på onda häxor - det finns uppenbarligen ett skäl till att de alltid förlorar i slutänden. Har de inget bättre än slemklumpar med rosensmak att erbjuda kan de knappast bygga ett imperium. Och folköl botar alla besvikelser.

Uppdatering: Magnus fick nyss smaka på otygen. Hans första omdöme var "Ja, det är nog inte det godis som går åt först på en fest". Sedan tog han en tugga till från en annan vinkel och fräste "Usch, det smakade likadant där!". Ingen höjdare, med andra ord.

Nytt utseende, samma sida

Jag kände att det var dags att byta ut den pixliga loggan mot någonting fräschare, och resultatet ser du ovan. Visst är det snyggt? Det är min enormt skicklige bror Marcus som gjort den - jag är supernöjd!

Och vid sextiden återuppstod hon...

Fira aldrig någonting med tjeckisk körsbärslikör. Framför allt inte på nära nog fastande mage. Jag har varit sängliggande hela dagen, och först nu börjar jag komma tillbaka till livet, tack vare kopiösa mängder treo, lightcola och en snuskigt fet hawaii-pizza med bearnaisesås (jag skäms inte, det är en av få bakfyllekurer som verkligen fungerar).

Ett litet steg för mänskligheten...

...men ett glädjeskutt för Gitto! Nu är jag nästan matskribent på riktigt. I alla fall tycker jag om att se det så (och regna nu inte på min parad). Matfeber finns numera även hos Expressen!

Torrt men gott!

Har man en fullsmockad frys är det inte lönt att ens överväga ett vanligt brödbak - bättre då att satsa på något som håller sig i rumstemperatur. Och eftersom Magnus hade orerat om grissini vid flera tillfällen kände jag att det var dags att skrida till verket.

Ofta använder man ju en vanlig pizzadeg till grissini, men jag tycker det blir absolut bäst om man tillsätter ett ägg till degen. Dels blir den smidigare, dels får de färdiga pinnarna en fylligare smak (dessutom har jag nästan en hel platta ägg i kylen som måste göras av med). Det går bra att göra vanliga, släta grissini, men jag var förstås tvungen att laborera med lite olika smaksättningar. Längt till vänster på bilden är flingsalt och svartpeppar, sedan lite vallmofrön - kanske inte så banbrytande, men gott. De två till höger är lite mer vågade: torkad nori och sesamfrön, samt en blandning av paprikapulver, grovstött kummin och lite, lite cayennepeppar. Helt omöjligt att säga vilken variant som blev godast, men under pistolhot skulle jag nog välja norivarianten...

Grissini
35-40 st

25 g jäst
2 dl vatten
1 ägg
2 msk olivolja
1 tsk salt
7 dl vetemjöl special
uppvispat ägg till pensling samt valfri smaksättning

Smula jästen i en bunke och rör ut med lite av vattnet. Häll i resten av vattnet, ägget och oljan och rör om. Tillsätt salt och mjöl och knåda ordentligt till en smidig deg. Låt jäsa 1 timme.

Sätt ugnen på 200 grader. Dela degen i två delar och kavla ut, en åt gången, till en kvadratisk deg, ca 20x20 cm). Skär 1 cm breda remsor av degen och rulla till dem lite, så att de får fin form (kom bara ihåg att alla försök att få dem perfekta kommer resultera i vansinne). Lägg remsorna ganska tätt tillsammans på plåt med bakplåtspapper - det bör bli lagom till två plåtar.

Jäs grissinin 30 minuter. Pensla sedan med ägg och strö på eventuell smaksättning. Grädda i ca 30 minuter, eller tills grissinin känns torr (båda plåtarna samtidigt funkar fint om du byter plats på plåtarna efter halva tiden). Låt svalna på galler.

Pedruxella Gran

Det här godset på Mallorca har min far ägt. Det säljs nu för i runda slängar 80 miljoner kronor. Det värsta är att han sålde det innan jag föddes, så jag fick aldrig uppleva det. Men kolla in pressklippen. Är det inte min far, vars huvud sticker upp bland grottorna? Och ja, det är han som levde med "två kvinnor och 8 barn". Fast riktigt så dekadent som rubriken antyder var det inte. Men det är en annan historia. Jag ska försöka övertala min far att gästblogga om det.

Bacontröst

Har man en älskling som har haft en usel dag måste man givetvis trösta på något vis. En extra lång kram och lite massage räcker långt, men ibland räcker någonting riktigt gott längre... Och bjuder man på både och, tja, då är man garanterat i hamn.

Och har Magnus en dålig dag så är inte heller min dag så värst rolig. Framför allt inte om det dåliga med dagen innebär att vad som skulle varit en kort arbetsdag på 6 timmar förvandlades till ett tolvtimmarspass. Lösningen heter nästan alltid fett i någon form. Bäst att dubbelgardera sig med mina två favoritsorter: bacon och ost.

Alltså svängde jag ihop en löjligt enkel och dito god dipp, eftersom jag dessutom bakat grissini idag (recept kommer i morgon). Det blir en fast och krämig röra som på grund av den rätt höga sältan bäst kommer till sin rätt till lite mesigare saker. Ät den till chips och du riskerar drabbas av hypernatriemi. Men god är den!

Bacon- och pecorinodipp
4 portioner

1 paket bacon
100 g philadelfiaost
1/2 turkisk yoghurt
75 g pecorinoost
1 vitlöksklyfta
nymalen svartpeppar
2 tsk hackad färsk rosmarin

Strimla baconen fint och stek den riktigt knaprig. Låt rinna av på hushållspapper. Blanda philadelphiaost och turkisk yoghurt. Finriv pecorinoosten och blanda ned den i röran. Pressa ned vitlöksklyftan, mal över svartpeppar och tillsätt rosmarinen, samt nästan all bacon. Blanda, lägg upp i skål och strö över resterande bacon.

Somnambulerande middag?

Lördagens middag var synnerligen fräsch, och kom egentligen till av en slump. Tråkigt som jag hade (Magnus jobbade som vanligt) tog jag med min syster Claudia till kvällens matinköp. Eller i alla fall hennes röst i telefonen (vi talar gratis med varandra i mobilen). Jag hade ingen aning om vad jag egentligen ville ha, och det blev inte mycket lättare av Claudias och mitt konstanta tjattrande (vad vi talade om har jag ingen aning om, ljudskapandet är ibland ett ändamål i sig). Alltså vankade jag säkert 10 varv runt butiken. Tittade här och där. Plockade åt mig lite allt möjligt. Kommer hem och tittar i kassen. Va? Köpte jag allt det här? Melon? Pilgrimsmusslor? Citronmeliss? Tydligen hade mitt undermedvetna redan komponerat ihop middagen utan min hjälp.

Toast med grillade pilgrimsmusslor, melon och citronmeliss
2 personer

1/2 galiamelon
1 dl citronmelissblad
1/2 dl olivolja
2 msk pressad citron
salt, nymalen svartpeppar

8 pilgrimsmusslor
olivolja till pensling

2 nävar blandad sallat
2 rostade eller smörstekta brödskivor
flingsalt

Skala och skär melonen i bitar. Hacka citronmelissbladen mycket fint, och blanda dem med olivoljan och citronen. Smaka av med salt och peppar. Blanda citronetten med melonbitarna.

Hetta upp en grillpanna till hög värme. Pensla pilgrimsmusslorna med oljan och grilla dem på hög värme, 1 minut på varje sida räcker.

Lägg salladsbladen på toasten, fördela melonbitarna runtomkring och placera pilgrimsmusslorna överst. Skeda över lite av melondressingen på musslorna och strö över lite extra flingsalt. Ät genast!

Fuskfiskburgare med ljuvlig röra!

Det är mycket med det jordiska just nu, och jag har dessvärre inte hunnit lägga ut några recept under helgen. Men nu kommer kompensationen!

Först ut en liten, enkel sås som hamnade på fiskburgare på lördagslunchen. Fiskburgaren i sig är inte mycket att orda om: en dubbelvikt allaska pollockfilé (ja, jag vet...), dubbelpanerad i ströbröd och sesamfrön, en blandad sallad, saltgurka och lite knaperstekt bacon mellan två bröd. Snabbfixad lunch helt enkelt. Men såsen, eller snarare röran - till var verkligen en hit. Den kommer jag att göra ofta igen!

Äppelröra till fisk
2 personer som tillbehör

1 syrligt äpple
1 liten rödlök
1 msk söt, grovkornig senap
1/2 dl tjock yoghurt
1/2 dl hackad dill

Riv äpplet och hacka rödlöken. Blanda tillsammans med övriga ingredienser.

It's oh so quiet...

Anledningen till att bloggen är tyst är

a) jag jobbade hela dagen igår
b) jag har superont i huvudet
c) jag har blivit intervjuad av P1 hela morgonen (mer om det när det blir aktuellt)
d) jag måste gå till min syster och titta på kattungar nu, annars slutar hon aldrig tjata.

Skärpning utlovas snart, förhoppningsvis redan i kväll.

Dobrou chuf, Daniel!

Daniel lovade i en kommentar att översätta texten på knödel-paketet jag köpte i Tjeckien. Här kommer texten (minus alla konstiga krusiduller ovanför bokstäverna):

"Obsah sacku vysypte do misy a prilijte 0,2 - 0,25 l studene vody. Vymichejte testo, ktere nechte 5 minut odpocinout. Z testa upravte na pomoucnenem vale 2 knedliky ve tvaru valecku o delce 12 cm. Knedliky vlozte do vrouci vody a varte 20 minut. Z tohoto mnozstvi pripravite 20 platku knedliku. Dobrou chuf!"

Alltså, jag tror att jag fattar att man ska blanda påsen med vatten, knåda 5 minuter, forma till knödlar och koka 20 minuter. Men jag vill vara säker på att jag inte missar något viktigt. Typ "Glöm absolut inte att knödel är giftigt om man inte läser Fader vår över den", eller någonting liknande.

Fantasilös inventering

Jag har drabbats av akut inspirationsbrist. Efter pizzaspektaklet igår har jag ingen som helst idé om vad vi ska äta idag. Det här händer inte mig ofta, som ni kanske vet. Men när det händer drabbar paniken mig med sin fulla kraft.

Jag har bland annat (att rabbla upp allt jag har gömt i skafferierna är inte möjligt, och än mindre eftersträvansvärt, eftersom det bland annat inkluderar mögliga citroner och en avocado från i mars längst in i kylen):

I kylen:
bacon (den vanliga billighetsvarianten, jägarbacon samt någon slags tjockskuren variant som kallas baconbitar och egentligen är skivat sidfläsk)
25 ägg
en bit pizzadeg från igår
säkert 700 g smör
200 g margarin sen Dackes tid
massa potatis (mest påsar med två kvar i varje)
morötter och en palsternacka
några svartrötter
en flaska Magnus goda senapsdressing
ungefär 5 blad sallad och 10 rädiseskivor
gul, röd, schalotten- och vitlök
ajvar
3 sorters inlagd gurka (polsk dill-, dansk asie- och turkisk salt-)
röd- och svartvinbärsgelé
svartvinbärssylt
krusbärsmarmelad
rosenbladsmarmelad
körsbärsmarmelad
hallonsylt
kaprisbär
en halväten burk tjeckisk rödkål med äpple (öppnad i november, men fascinerande nog luktar den fortfarande underbart fräscht - jag har inte vågat smaka dock!)
soltorkade tomater
leverpastej
fefferoni
inlagd minilotusrot
thailändsk fermenterad räkpasta (Magnus börjar hulka bara jag öppnar burken)
iranska grönsakspickles (som bara smakar surt)
jäst
älgsalami
kallrökt oxfilé
bosnisk korv
philadelfiaost
hemgjord lökmarmelad
typ 5 sorters senap

I frysen:
en gammal halv helstekt entrecote
en hel anka (men den tinar inte tills i kväll)
hemkokad räkbuljong
två kilo räkskal som ska bli mer räkbuljong
hemkokad köttbuljong
nässelavkok
nässlor
någon slags fiskfiléer (alaska pollock tror jag, de är köpta på netto och smakar harmlöst av ingenting)
oxbringa (tinar inte heller i tid)
mushy peas
bondbönor
diverse burkar jag inte vågar öppna (jag tror att någon innehåller jättegod lammgryta, men jag orkar inte öppna och gissa)
1 kilo salt sill från innan jul (garanterat förstörd vid det här laget - eller vad tror ni?)
massor av påsar av ganska äcklig hemgjord äppelchutney från i höstas (det gudomliga staffet är hårt när man envisas med att palla och tillaga äpplena på fyllan)
1 påse med ca 15 frysta, kokta vita bönor
1 paket fryst dill
1 paket fryst basilika

I skafferiet:
Rågsikt
vetemjöl
vetemjöl special
2 dl dinkelsikt
japanskt klibbigt ris
persiska nudlar
mängder av japansk pulversoppa
sardiner i tomatsås (jag avskyr dem, men jag äter dem när jag är ensam hemma)
bulgur
5 cl amaretto (nej, inte ens jag har lyckats dricka det rent!)
cashewnötter
tarhonya
ett paket tjeckisk knödelmix (jag har inte lyckats dechiffrera informationen på baksidan om hur den ska tillagas... Tjeckiskspråkiga - hör av er!)
sött (sirap, socker, brödsirap, vaniljsocker, gullvivesocker, glukossirap)
bakpulver, bikarbonat, hjorthornssalt
nötcreme
pumpakärnor
popcorn
pärlgryn
2 msk majsmjöl
1 oöppnat paket sojamjöl (jag kommer nog aldrig öppna det heller)
gröna linser
bondbönor
gula linser
solrosfrö
sesamfrö
torkad shiitake
torkad lime (som jag fick av rara Jens Linder men inte använt än. En konstant källa till dåligt samvete)
glasnudlar
torkad wakame i form av pokemonfigurer
ströbröd (vanligt jäkla ströbröd - det finns inte panko i Kalmar!)

I kryddhyllan:
svart kardemumma
5 sorters peppar (två svarta, två vita, en långpeppar)
spiskummin
koriander
havssalt
vanligt jäkla salt
rosmarin
oregano
mejram
cayennepeppar
kanel
timjan
gurkmeja
curry
svarta vallmofrön
enbär
kummin
paprikapulver
torkad thaichili

På köksbänken:
1 kruka dill
sweet chilisås
tabasco
arabisk chilisås (som tabasco fast godare, vilket förklarar varför den nästan är slut)
maltvinäger
rödvinsvinäger
äppelcidervinäger
rapsolja
olivolja
mirin
mörk kinesisk soya
ljus japansk soya
granatäppelkoncentrat
rosenvatten
apelsinblomsvatten
en tom whiskyflaska (den har inte gått upp på den legendariska hyllan som finns i min banner)

I övrigt:
10 kilo basmatiris (under min bokbänk)
knäckebröd (över kylen)
chips (i chipsskåpet)
en halv ask Paradis (i chipsskåpet)
3 kexchoklad (i chipsskåpet)
rostade melonkärnor (gissa var? Men snacks måste stoppas undan, annars äter man det hela tiden!)
färsk rosmarin (i fönstret)
5 apelsiner på dekis (i fruktskålen)

Ja, ni fattar va: jag har INGENTING att laga mat på! Skämt å sido är det läskigt när man inser hur mycket mat man har och hur lite fantasi man har att komplettera ingredienslistan med. Förslag mottages med glädje.

"Åh Margit, i tytchär öm di..."

Bästa låten i kategorin "Sånger som nämner mitt namn".

Världens godaste pizza!

"Det här är den godaste pizza jag någonsin ätit, alla kategorier" sammanfattade Magnus maten igår, och jag kunde inte annat än att yla i kapp av njutning. Det här var så gott att jag, för en gångs skull, saknar ord. Alla som inte testar den här pizzan får faktiskt skylla sig själva!

Testa verkligen degen - den blev sanslöst bra! Matig utan att vara tung, och en textur som inte liknar något annat tack vare den kokta bulguren. Korven jag använde mig av var Rosas lammprinsar (förr kända som lammsnoppar, men trist nog fick de inte heta det något längre tag), men vilken god lammkorv som helst fungerar.

Världens godaste pizza
4 portionspizzor

Degen:
1 dl bulgur + 2 dl vatten
25 g jäst
3 dl vatten
1 msk olivolja
1 tsk salt
ca 9 dl vetemjöl special

Fyllning:
2 gröna paprikor
4 tomater (jag tog gula)
2 röda lökar
250 g lammkorv
2 dl ajvar relish
svartpeppar

Toppa med:
150 g pecorinoost
1 dl rostade pumpakärnor
några nävar machesallat
ett par kvistar rosmarin

Getostsås med rostad vitlök:
100 g getfärskost
1 dl mjölk
6 rostade vitlöksklyftor

Koka upp bulguren med den första vattenmängden. Koka den riktigt mjuk, ca 15-20 minuter beroende på storlek. Kokar vattnet in innan grynen är mjuka, tillsätt mer vatten. Låt bulguren svalna.

Smula jästen i en bunke och rör ut med lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet, bulgurgrynen, oljan och saltet och blanda väl. Tillsätt mjölet och arbeta samman mycket väl till en smidig, men ganska mjuk deg, gärna med degkrokar eller i degblandare. Forma degen till en boll, olja den lätt och låt jäsa i 3 timmar i bunken. När degen hotar att jäsa över, tryck ned degen genom att köra fingrarna i den.

Sätt ugnen på 275 grader. Dela paprikorna i halvor, ta bort kärnhuset och pensla dem med lite olja. Lägg i ugnsfast fat tillsammans med de 6 vitlöksklyftorna till såsen. Rosta tills paprikaskinnet svartnat och vitlöken mjuknat, det tar 15-20 minuter. Lägg sedan den varma paprikan i en plastpåse och låt svalna. Skala sedan paprikan och skär i strimlor.

Skär tomat, rödlök och lammkorv i skivor.

Mosa ned de rostade vitlöksklyftorna i getfärskosten. Tillsätt mjölken och rör ut till en tunn sås.

Sätt ugnen på 275 grader. Låt två plåtar stå inne i ugnen när den värms upp. Dela degen i 4 delar och kavla ut till pizzabottnar (testa gärna att olja degen lätt i stället för att mjöla den). Lägg pizzabottnarna på de förvärmda ugnsplåtarna (allra enklast och bäst är att grädda pizzorna i två omgångar).

Bre ajvar på pizzan. Fördela tomat, rödlök, grillad paprika och lammkorv på pizzorna. Mal över lite svartpeppar.

Grädda högt upp i ugnen tills korven har fått fin färg, ca 10 minuter.

Hyvla pecorino över den färdiga pizzan, strö över lite pumpakärnor och toppa med salladen. Ringla över lite av såsen.

Det ska trugas...

Magnus: Jag tänkte diska upp lite snabbt.
Margit: (skrikandes från toaletten) Nej, det är lugnt! Du behöver inte! Jag tar det i morgon - det är ju inte så mycket!
Magnus: Äsch, jag diskar!
Margit: (fortfarande pipandes från toaletten) Nej! Jag tar det... Låt det vara! Jag vill ju spela TP med dig!
(tystnad)
Margit: Fast... Jag behöver ju röka lite. Ta disken då, så röker jag.

Gudomlig orättvisa

Syster Claudia: Det är så orättvist, folk håller på att skicka saker till dig hela tiden!
Jag: Va?
C: Du bara skriver på bloggen "jag vill ha det här och det här" och så skickar alla det till dig!
J: Vadå? Det är väl inte mitt fel att de är snälla?
C: Jävla fjäskande...
J: Du är bara avundsjuk!
C: Jag skrev en gång på nätet att jag ville ha en symaskin. Ingen skickade det till mig!
J: Va, var skrev du det?
C: Äh, nånstans... Men jag fick ingen.

Idag...

...känns som en bra dag. Jag börjar bli friskare och solen skiner bara måttligt, vilket förhoppningsvis betyder att Magnus kan stänga restaurangen i tid idag. Jag har fått en inbjudan till Gulddraken, vilket betyder att jag snart är på väg upp till Stockholm igen. Jag börjar greppa och få fason på min nya blogg efter ett par dagars inspirationsbrist och förkylningsorkeslöshet.

Jag har dock ingen aning om vad jag ska äta till middag. Men det ger sig nog efter en titt i kylskåpet. Idag vill jag dricka rosévin whisky rödvin och bli glad och lite lullig!

Lyckat misstag!

I förrgår bakade jag kavring (helt vanlig kavring, googla fram recept eller använd dig av vilken kokbok som helst). För sent insåg jag att jag bara hade en brödform. Lösningen? Stjälpa ned resten av smeten i en kakform förstås.

Vad som först verkade vara ett flagrant misstag - kakformen var stor och brödet blev alltså rätt platt - visade sig vara ett veritabelt snilledrag! Jag kunde ju göra en smörgåstårta av det. Eftersom jag förknippar kavring med ägg och sill var fyllningen given: hackat ägg, ansjovissill, rödlök, krispig rädisa, gräslök, dill och creme fraiche. Och det blev ruggigt gott! I natt, när jag låg och läste i min stillhet, vaknade plötsligt Magnus, satte sig upp och sa "Det var en väldigt, väldigt god smörgåstårta", varpå han tvärt somnade om.

Allt annat än att bjuda syster Claudia på tårtavsmakning hade varit oförlåtligt och lett till uteslutning ur den Richertska familjen - Claudia älskar verkligen smörgåstårta. Hon läser Ulf Elfvings bok Smörgåstårta som om det vore Bibeln och skulle, misstänker jag, sälja utvalda delar av sin familj (läs mig) för att få en hemleverans räksmörgåstårta på bakfyllan. Hon gjorde som hon alltid gör: åt två stora bitar och gnällde sedan över att hon var mätt. Fast hon gillade den också, och fick med en kvarts tårta hem.

Någonting som för övrigt kan vara bra att veta när man bakar kavring och andra bakverk som innehåller bikarbonat är om man tillsätter solrosfrön så blir de knallgröna. Rätt festligt och alldeles ofarligt, men det tillhör definitivt saker man vill veta innan man skär upp brödet.
Smörgåstårta med sill och ägg
12 bitar

1 kavringsbotten (bakad i rund form, 22 cm i diameter)
1 stor burk ansjovissill (600 g)
6 hårdkokta ägg
1 knippe rädisor
1 rödlök
1 kruka gräslök
1 kruka dill
2,5 dl creme fraiche
nymalen vitpeppar

Till garnering:
3-4 dl creme fraiche
2 hårdkokta ägg
1 knippe rädisor
1 kruka dill

Dela kavringen i 3 bottnar. Grovhacka sill, ägg, rädisor och rödlök. Lägg i en skål. Finhacka dill och gräslök och tillsätt. Blanda om. Blanda allt med creme fraiche - det ska bara binda ihop fyllningen, och absolut inte bli för fuktigt. Smaka av med vitpeppar.

Fördela röran på de två understa kavringsbottnarna. Lägg ihop bottnarna och täck med den översta botten. Bred creme fraiche över hela tårtan och garnera med äggklyftor, rädisor och dill.

Berusade revben

I söndags jobbade jag på restaurangen. På morgonen hade jag köpt tunna revben på Maxi (i samband med en liten påfyllning av restaurangvarorna). Alltså fick jag marinera revbenen på jobbet. Man tycker ju att det vore lätt med tanke på att jag hade tillgång till ett helt kök, men det krävdes en hel del uppfinningsrikedom och snokande i skafferier och barhyllor. Tyvärr har vår kock en försmak för worcestershiresås och torkad dragon i sin matlagning, något som jag kanske inte uppskattar så vansinnigt. Men bra blev det till slut, framför allt när jag gjort en räd till baren... Varför är det mycket lättare att blanda andras sprit i maten än sin egen? (Obs! retorisk fråga!).

Men sanningen å säga är det inte marinaden som spelar första fiol i den här anrättningen, utan revbenen själva. Det kräver en hel del tid - vår middag var inte färdig förrän midnatt - men genom att steka revbenen på mycket låg värme blir de otroligt saftiga och goda. Förutom revbenen åt vi en snabb tomatbaserad barbequesås (se receptskiss nedan), ris och marinerade majskolvar.

Lågtemperaturstekta revbensspjäll i whiskymarinad
3-4 personer

1000 g tunna revbenspjäll
1 dl tigersås
3 msk mörk soja
1 dl whisky (jag tog Bell's)
2 msk farinsocker
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk malen ingefära
svartpeppar efter smak

Blanda alla ingredienserna till marinaden. Lägg revbenssjällen i en dubbel plastpåse och slå över marinaden. Knyt om påsen och låt marinera ett par timmar, gärna över natten (mitt marinerade ca 10 timmar).

Sätt ugnen på 100 grader. Ta upp revbensspjällen ur marinaden (men släng den inte, se såsen nedan!) och låt droppa av. Lägg revbenen på en lätt oljad plåt och låt stå mitt i ugnen 3 1/2 timme. Vrid sedan upp värmen till 250 grader, flytta upp revbenen och låt dem få fin färg på båda sidor (passa noga så att de inte bränns).

Gott till revbensspjällen är en enkel barbequesås som får puttra under tiden köttet går i ugnen. Fräs helt enkelt en stor hackad lök i lite neutral olja tills den är genomskinlig, blanda i en burk krossade tomater och smaka av med marinad (jag tog större delen av marinaden). Koka ihop en halvtimme. Mixa såsen om du vill ha den slät, själv tycker jag att det är gott med lite tuggmotstånd.

DN-länken

Här är länken till DN-reportaget. Nu även med bild. Den blev inte så dum, trots allt. Men så är ju också Fredrik Funck en av Sveriges bästa fotografer.

Jag är fortfarande helt vansinnigt förkyld, men Magnus har i alla fall lovat att laga pasta carbonara i kväll. Perfekt när man är täppt i näsan, tjock i halsen och febrig och behöver förlita sig på salt, fett och varmt för att få ut någonting mer än bukfylla av middagen.

Nu ska jag läsa mer i On food and cooking. Problemet är bara att jag blir så vansinnigt hungrig av den!

Paus

Jag är brakförkyld och har dessutom skållat halva vänsterfoten eftersom jag tippade en gryta kokande vatten över den igår. Ingen bra dag med andra ord. Återkommer med något slags recept senare under dagen. Just nu ligger jag i sängen och läser On food and cooking.

Ketchupeffekten

Expressen i veckan, matfeber-lansering, radio idag. Och än är det inte slut! Kolla söndagsbilagan i morgondagens DN så får ni se någonting roligt.

Gitto i P4

Hur gick det då idag när jag pratade matbloggar i P4? Förvånansvärt bra, med tanke på att jag var så nervös att jag höll på att kräkas innan de ringde. Jag jobbade dessutom extra på restaurangen och fick utverka en kvarts ledighet (inte så svårt eftersom Magnus var dagens chef) för direktsändning via telefonen. Om ni lyssnar riktigt noga i bakgrunden kan ni vagt höra ett klicketi-klicketi-klick som kommer sig av att jag darrade något så enormt att örhängena slog i telefonluren. Men det gick ju som sagt bra. Men hjälp vilken konstig röst jag har!

Lyssna här! Knappt 21 minuter in i andra delen (tryck "nästa" på mediaspelaren så kommer du till del två) av programmet Kombi finns min något darriga stämma till allmän avlyssning.

Fruset solsken

Jag är medveten om att det här är ett recept få av er kan eller ids göra, och det är verkligen synd. Den bräckliga gullvivesmaken kommer alldeles till sin rätt i en sådan här gräddig dessert där den slipper konkurrera med andra smaker.

Gullviveparfait
6 portioner

5 äggulor
1 1/2 dl gullvivesocker
3 dl vispgrädde
2 msk gullviveessens

Vispa äggulorna och sockret tills sockret har löst sig och det har blivit en pösig kräm. Smaksätt med gullviveessensen. Vispa vispgrädden fast, men inte så hårt att den börjar gryna sig. Vänd försiktigt ned den vispade grädden i äggblandningen. Fördela i 6 portionsformar eller 1 större form (ca 1 liter). Frys i minst 5 timmar. Tina parfaiten i kylskåpet en kvart innan servering.

Laxpaket!

Det här blev ruggigt gott! Och trots att Magnus har någon konstig aversion mot lax (samtidigt som han paradoxalt nog älskar röding, sik, öring och andra laxfiskar) erkände han att det inte alls var så dumt. "Det är en helhet" sa han och gjorde cirklar runt tallriken. Och jag är beredd att hålla med. Ramslöken och laxen gifte sig med marinaden som gifte sig med taboullehn som gifte sig med limesåsen som gifte sig med morotsalladen. Det är så crossover att jag blir vindögd, men ändå känns smakerna inte ett dugg tillkämpade. Ät och njut!

Grillad lax i ramslökspaket
4 personer

600 g skinnfri laxfilé
1/2 dl ljus soja
1/2 dl mirin
2 msk risvinäger eller äppelcidervinäger
ca 32 ganska stora ramslöksblad
tandpetare
neutral olja

Dela laxfilén i 8 bitar. Blanda soja, mirin och vinäger i en skål eller dubbel plastpåse. Marinera laxen i 3 timmar i kylen. Skaka påsen då eller vänd bitarna om du använder en skål, så att alla delar blir jämt marinerade.

Koka upp en kastrull med vatten och doppa ramslökbladen ett och ett i det heta vattnet, bara några sekunder per blad. Lägg dem allt eftersom i kallt vatten.

Sätt ugnen på 200 grader.

Ta upp laxbitarna ur marinaden och låt dem rinna av (men spara marinaden!). Vira in bitarna i ramslök och fäst med tandpetare.

Pensla laxpaketen med lite olja och grilla dem snabbt i en het grillpanna så att de får snygga
ränder. Flytta över till en ugnsform, häll över marinaden, och låt gå klart i ugnen, ca 15 minuter.

Ramslökstaboulleh
4 personer

2 dl grovkornig bulgur
4 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1/2 dl olivolja
3 msk pressad citron
8 soltorkade tomater i olja
14 späda ramslöksblad
salt och nymalen svartpeppar

Koka upp bulguren tillsammans med vattnet och grönsaksbuljongen. Låt koka ca 15 minuter eller tills allt vatten kokat in och bulgurkornen är mjuka. Låt svalna något och rör sedan ned olivoljan och citronsaften. Hacka de soltorkade tomaterna och ramslöken grovt och blanda ned. Smaka av med salt och peppar.

Limesås 4 personer

Rivet skal av 1 lime
2 msk pressad lime
1 msk muscavadossocker
2 dl gräddfil
1/2 röd chili, hackad

Blanda limeskal och limejuice med muscavadossocker och chilin tills sockret löser sig. Rör ned gräddfilen och låt stå ett par timmar att mogna.

Morotsallad
4 personer

4 morötter, skalade och rivna
1/2 dl senapsvinägrett (av valfri sort - jag använder mig av Magnus hemliga familjerecept. men kolla typ Anna Bergenströms kokböcker eller sök på nätet)
3 msk rostade pumpafrön

Blanda allt. Låt gotta ihop sig någon timme.