Bacontröst
Har man en älskling som har haft en usel dag måste man givetvis trösta på något vis. En extra lång kram och lite massage räcker långt, men ibland räcker någonting riktigt gott längre... Och bjuder man på både och, tja, då är man garanterat i hamn.
Och har Magnus en dålig dag så är inte heller min dag så värst rolig. Framför allt inte om det dåliga med dagen innebär att vad som skulle varit en kort arbetsdag på 6 timmar förvandlades till ett tolvtimmarspass. Lösningen heter nästan alltid fett i någon form. Bäst att dubbelgardera sig med mina två favoritsorter: bacon och ost.
Alltså svängde jag ihop en löjligt enkel och dito god dipp, eftersom jag dessutom bakat grissini idag (recept kommer i morgon). Det blir en fast och krämig röra som på grund av den rätt höga sältan bäst kommer till sin rätt till lite mesigare saker. Ät den till chips och du riskerar drabbas av hypernatriemi. Men god är den!
Bacon- och pecorinodipp
4 portioner
1 paket bacon
100 g philadelfiaost
1/2 turkisk yoghurt
75 g pecorinoost
1 vitlöksklyfta
nymalen svartpeppar
2 tsk hackad färsk rosmarin
Strimla baconen fint och stek den riktigt knaprig. Låt rinna av på hushållspapper. Blanda philadelphiaost och turkisk yoghurt. Finriv pecorinoosten och blanda ned den i röran. Pressa ned vitlöksklyftan, mal över svartpeppar och tillsätt rosmarinen, samt nästan all bacon. Blanda, lägg upp i skål och strö över resterande bacon.
1 kommentar:
Tusan också. Nu har man hittat hit också... när skall jag jobba?
Den perkekta flickvännen? Skall visa det här hemma minsann.
"Lösningen heter nästan alltid fett i någon form." <- genialt.
Men med tanke på all självömkan jag vältrar mig i periodvis så skulle det kanske inte bli så fagert resultat, varken vid skärpet eller i kärlen.
Den där pilgrimstoasten skall jag testa. Jag är pilgrimsfantast (originellt va?) men brukar köra den med en min berömda balsam-ingefära-apelsin-reduktion..Och den känns lätt lite pretto.
/vito
Skicka en kommentar