Panik i kubik!
Vad är det med mig? Jag har drabbats av akut folkskygghet, irritation och lipsillssyndromet om vartannat. Jag har fått trycka i mig betablockerare för att ta bort de fysiska symptomen (hjältklappning, svart hål i magen, klump i halsen, andnöd - you name it!), men den psykiska biten kvarsvår. Stackars Magnus har fått trösta och försiktigt klappa på ryggen större delen av dagen, och jag kan inte ens förklara vad som är fel. Kanske är det den hemska drömmen jag hade i morse där min mamma sa åt mig att jag blivit riktigt fet? Eller är det på grund av den hemska kylan utomhus? Eller bara den tiden på månaden?
Skit samma, jag vill inte ha det så här! Lite whisky botar temporärt, även om det säkerligen ger mig än större ångest i morgon. Men det här med långsiktiga lösningar är inte riktigt min grej. Jag ska ha en trevlig kväll, äta apelsinanka och inte grina ned i tallriken.
(Observera att det här inte är ett så kallat rop på hjälp, utan bara en saklig redogörelse för min överdjävliga situation just nu. I morgon har jag garanterat glömt bort att jag någonsin mådde dåligt.)
8 kommentarer:
Då är vi fler som mår uschligt idag. Efter en osedvanligt jobbig vecka på jobbet kom jag igår på mig själv att stå och storgrina när jag skalade potatis, och vad jag gjorde efter ett glas vin ikväll var etter värre. Jag behöver nog semester, eller nåt ännu bättre...
Jag har också haft en råusel vecka så det verkar vara nåt epidemiskt.
Min vecka har också varit kass. Jag tror det är vädret. Februari brukar annars vara en av mina favoritmånader.
Jag trodde att det bara var de kvinnliga matbloggarna som drabbats av något ångestvirus, men så kommer en Mikael också. Hur mår jag egentligen? Nä, jag kanske inte heller är på topp. Usch!
(Men snart kommer nog kommentarsfältens superbesservisser och talar om för oss alla hur okunniga vi egentligen är om dåligtmående och hur många års erfarenhet vi egentligen saknar, i jämförelse.)
mikael, jessika, sara r och k: Jag är glad att jag inte är ensam om att må dåligt, det hjälper faktiskt lite att veta att man inte är ensam...
Och K: säkert kommer vi få veta att vi inte kan tävla med de värsta dåligmåarna, men det får man faktiskt ta. Man får tänka på att det är positivt att någon annan mår sämre än en själv och skippa tävlingsmomentet i det hela. :)
En av de viktigaste mänskliga rättigheterna är rätten att må dåligt oavsett orsak.
Eller att få ha en balkong.
K: vem kan vara nedstämd efter din kommentar om kommentarsfältens superbesservisser, jag skrattar så jag gråter! stämmer så väl!
Skicka en kommentar