måndag, februari 12, 2007

Om vedermödorna med tjälknul

Just nu ligger en tjälknul (ja, man kan säga tjälknöl också, men knul låter mycket roligare) på lut i sin lag i kylen. Den ska serveras på en nordisk afton i morgon - mer om den på onsdag. Dock är jag nästan hysteriskt orolig för om den blir bra eller ej, och jag har provsmakat en liten bit i kanten. Den var genomrosa och god!), och jag är nu skitskraj att köttet kommer vara på tok för blodigt i mitten. Och jag kan ju inte gärna skära sönder den för att kolla...

Samtidigt tror jag att jag bara drabbats av en släng av min vanliga hispighet, för innertemperaturen var 70 grader - precis som det skulle enligt recepten jag konsulterade. Och annars får jag skylla på Jens, som är den som anordnar det hela, för det är delvis hans recept jag följt. Praktiskt va?

Fast det här med termometern är ju en historia i sig. Jag ringde min mor och bad att få låna en. Ett par timmar senare dök hon upp med inte en, utan tre stektermometrar!

Mamma: Den här är ny, men jag tror inte den funkar så bra, det verkade inte så när jag använde den. Den här fungerar inte, MEN, lyssna nu! (håller upp en tredje termometer av annan sort med alla gradangivelser avskavda) Den här fungerar, och jag tänkte att du kan ju jämföra gradangivelserna med den trasiga!

Eftersom den trasiga och den avskavda termometern inte verkade stämma överens sinsemellan (formen var olika och jag spårade resterna av texten "vilt" på helt olika ställen höjdmässigt) satsade jag på den opålitliga, nya termometern. Och vi får väl se hur det gick!

Dessutom hade jag bara 1 kilo älgstek, vilket är i minsta laget för en tjälknul. Därför var jag ännu mer beroende av korrekta temperaturangivelser. Recepten jag konsulterade angav alla 1 1/2 kilo kött som lagom, men jag kunde ju knappast klistra på ett par älgbiffar för att öka vikten!

Och så till de sista av mina vedermödor. När jag skulle koka lagen igår plockade jag fram mina korianderfrön och mina lagerblad och insåg att jag, min vana trogen, härbärgerat tomma kryddpåsar i skafferiet. Klockan var strax efter 22 och affärer stängda. Gah!

Alltså improviserade jag en kryddning med långpeppar och enbär som nog fungerar fint. I alla fall hoppas jag det. Det är en mycket nervös Gitto som tar bussen upp till storstaden i morgon.

Receptet kommer på onsdag kväll om det visar sig bli bra.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ska du ta med dig köttet på bussresan ?!! ok, jag har haft med mig fryst mat på tåg tex men på en bussresa som tar x antal timmar mer..du är modig isåfall

Anonym sa...

Lägg inte köttknulen i hatten som tanten som snattat fryspippi gjorde. Hon svimmade i kassan. Med ett kilo älg under mössan kommer du inte att se klok ut.

Gitto sa...

helena och soffan: I've got it all planned... Jag har kylbag och kylklampar (eller i alla fall ett par frysta vattenfyllda petflaskor). Hela härligheten ska stå i bussens bagageutrymme, där är det ej isolerat och alltså rätt kallt. Bussresan tar knappt sex timmar, så det är lugnt!

Lagers tabberas sa...

Att Du bara orkar bussa så förbaskat. Det vore bättre för köttet att få flyga?
För övrigt, var det 70 grader så får Du ett perfekt kött. Jag har en digital termometer som jag köpte isf sockertermometer en gång. Den är skitbra, men dröm om mion förvåning när den var borta en dag jag behövde den. Jag frågade Rodjana och hade håängt ut "sladden" genom fönstret för att se om ungarna behövde halsduk, vantar och mössa. Och där fick den hänga - vi tog in den och diskade av den när vi behövde ha de till kött.