Tjälknulreceptet
Den nordiska aftonen var mycket trevlig och maten fantastisk. Det mest bestående minnet var att lutfisk faktiskt är gott. Jag hade lovat att smaka av ren artighet men fann mig ta en portion till (våghalsigt när det vankas tiorätters).
Tjälknulen var en smärre succé att döma av omdömena. Själv hade jag nog önskat mig lite mindre sälta, men det är nog en smaksak. Jag tog använde mig av älgfransyska vilket blev mycket bra, men det går utmärkt med mindre möra bitar från till exempel bogen.
Tjälknul
1 - 1 1/2 kilo älgstek (djupfryst)
1 liter vatten
1/2 dl salt
1 msk socker
10 korn vardera av svart- och vitpeppar eller 4 långpepparfrön
10 enbär
Sätt ugnen på 80 grader. Lägg älgsteken (ej tinad) på ugnsgallret i mitten på ugnen och sätt en plåt under så att den köttsaft som droppar av inte bränner fast i ugnsgolvet. Glöm bort i sex timmar. Stick sedan in en stektermometer så att den sitter mitt i den tjockaste delen av köttstycket. Stek ytterligare 4-8 timmar beroende på köttets storlek - termometern ska visa runt 70 grader.
När köttet börjar bli färdigt kokar du upp salt och socker med vattnet och tar sedan av plattan. Krossa pepparkornen och enbären grovt och låt dem dra i lagen. När köttet är färdigt lägger du det i en liten kastrull eller bunke och slår över lagen så att den täcker. Låt vila i kyl ett dygn.
Ta upp köttet ur lagen som nu gjort sitt, skär upp och servera kallt med till exempel potatisgratäng eller rotfruktspuré.
4 kommentarer:
Jag kan intyga att det var gott. Långpepaprn var ett genidrag. Men det var hiskligt salt. Jag skulle nog minska saltet med nästan hälften.
Ja, jag tyckte som sagt också det var för salt, men det var många olika åsikter om det. Men jag minskar i receptet, nu har jag jag ju kompetent medhåll!
Min man tycker också att det var för salt. Och han är mindre känslig för salt men mer generellt petig än jag.
Grattis till lufiskerfarenheten - det brukar vara så, envetna motståndare ger med sig bara de får smaka denna gudomliga spis. Nu vet ju inte jag hur enveten Du varit, artighet lönar sig alltså i längden.
När jag bodde i Norge (fem långa år) vad den stora glädjen dels morgonsimmad torsk vi hämtade på Forneby i islåda på em och dels lutfisken på restaurang Gamle Rådhus som serverades mede ribbefett och ringerikepotatis mellan oktober till april.
I höstas fick jag förmånen att skriva om lutfisk i tidningen Populär Historia och kunde berätta att lutfisken var Gustav III alldeles speciella favoriträtt och att han åt lutfisken med sås och gröna ärter, alltså precis som vi gillar den idag. Svenskarna var först med lutfisk och då av gädda och idag äter vi 4000 ton per år, nu mest lutfisk av långa (i Norge torsk och i Finland sej).
Skicka en kommentar