Ur led är tiden
Claudia är bakfull. Jag och Magnus också. Det hindrar oss inte från att ställa till med kräftskiva i kväll. Det är en gammal tradition jag och Claudia har, eftersom vi båda är helt kräfttokiga och kan drabbas av suget när som helst. Vi har haft kräftskiva till både påsk och försommar och nu är det alltså dags att ställa till en vinterkräftskiva.
Claudia är dock väldigt orolig för att på något vis bli förfördelad när det gäller kräftuppdelningen och ringde upp i morse för att få klarhet i vissa detaljer:
C: Äter Magnus huvudena på kräftan också?
M: Jag vet inte, tror inte det.
C: Va? Då äter han ju som ett barn, bara stjärt och klor?
M: Ja, vadå då? Det gör ju vi också*.
C: Jaaa... Men äter han huvuden också blir han ju mättare och då behöver han ju inte lika många kräftor. Säg åt honom att han inte får äta för många!
Vi ska också ha västerbottenpaj, så ingen lär gå hungrig därifrån. Men jag oroar mig för att min fumliga bakfyllemotorik ska sätta käppar i hjulet på mina försök att få i mig flest kräftor.
*Både jag och Claudia kan äta huvudena på kräftorna, men vi tycker inte det är särskilt gott. Vi nöjer oss med att suga ut all den goda vätskan. Och på sin egen kräftskiva behöver man inte tvinga i sig huvuden bara för att man ska.
5 kommentarer:
Shit vad trevligt. Sjunger ni och har patetiska hattar också, precis som det skall vara?
Vi brukar ha kräftis på svärisarnas ställe i skärgården. En gång var Annas kille med och han var ung och blyg, så han hade bara med sig 4 mellis. Det slutade med att har vann disko-tävlingen på morgonkvisten. Jag är stolt att jag har den inverkan på folk.
Margit jag vill oxå ha kräftor! Och jom ni ursäktar mig så är jag ett barn som bara äter stjärten.... (ibland klorna..)
"Huvudet" är ju godast!
soffan: Näe, men det gör vi å andra sidan inte på våra sommarkräftskivor heller. Vi äter under djup andakt. :)
Siri: Du får väl äta kräftor med oss nästa gång. Men då kan du väl äta klorna också?
jonas: Nja, där råder det delade meningar. Jag tycker inte det. :)
Dert fanns en tid i Sverige (1600 tal) då det fanns så mycket flodkräftor att kungen skrev en förordning om att hopen på gårdarna inte fick serveras detta som mat mer än tre gånger per vecka. Storbönderna och adeln använde då kräftor till att gödsla åkrarna.
När min son var sex år gammal och hans syster nio köpte jag dyra flodkräftor till vår lilla "kräftskola". En kväll i kräftans vändkrets bara med oss. Och jag visade och de gjorde efter samtidigt som jag såg hur min son äcklades och höll god min i elakt spel. Så sa jag till min son att suga kraftigt där undertill varpå han replikerade skräckslagen:
"Pappa jag gillar allt på en kräfta utom själva suget"!!!
Skicka en kommentar