måndag, februari 19, 2007

Oväntat!

Ja, vad ska man säga. Jag är mållös. Givetvis omvärderar jag min syn på Karin Ahlborg nu. Gillar man mig så måste man vara en bra människa.

3 kommentarer:

Lisa sa...

Karin Ahlborg är helt fantastisk när hon ägnar sig åt journalistik eller saker man kan ha åsikter om utan djupare kunskap (som snutten idag om Wallenbergare) Och bedrövlig när hon tror att hon är expert på näringslära eller andra mer komplxa saker. Faktafelen radar upp sig. Då pratar vi inte om närkliga slutsatser man drar av fakta utan om grundläggande fakta som är fel. Jounalister som tror att de är experter är ett av de stora problemen idag. (I kombination med den postmodernistiska tron på att alla teorier är åsikter med samma värde. Vilket gör att kostdissidenter utan torrt på fötterna värderas tokhögt.)

Synd att en journalist med både integritet och formuleringsförmåga har ett sådant kunskapsförakt. Hon skulle kunna bli hur bra som helst om skaffade lite djupare kunskaper i de ämnen hon skrev om.

Anonym sa...

Nejnejnej - du får inte sluta hacka på Karin bara för att hon fjäskar på detta sätt. Hon måste få lite mothugg när hon har fel.
Och en liten kram när hon har rätt.
För i slutändan håller jag med Lisa: Karin Ahlborg är understundom en briljant, rabiat terrier, fullt i klass med Sverker Olofsson. Hon har integritet och mod, mycket viktiga egenskaper.
Men ibland är hon fullständigt ute och cyklar. Och på Aftonblajet finns ingen som säger emot henne, så det måste finnas andra som står för motvikten.

Gitto sa...

stellan: Tro inte jag låter bli att skälla på Karin när jag tycker att hon har fel - nu vet jag ju att hon läser min blogg och kan därför förhoppningsvis få fram mitt budskap (vilken underbar lyx!).

Och vad jag inte nämnt i bloggen är att hon faktiskt skriver rasande bra krönikor ibland, framför allt när hon vivisekterar den svenska köttindustrin!

Och att hon rekommenderar mig TROTS att jag hackar på henne gör henne till en sympatisk människa, det var det jag försökte få fram i mitt inlägg.