Visa mig ditt ansikte och jag ska ge dig din tallrik

I ungefär nitto procent av fallen vet man vad gästerna kommer att beställa innan de ens bestämt sig själva.

Nästan alla pensionärer väljer stekt rödspätta med remouladsås och kokt potatis. Om de inte kommer ifrån någon ort utanför Småland. Då tar de kroppkakor med skirat smör och lingon eftersom de vill smaka på den regionala kulturen. I båda fallen är det kokt potatis som lockar, något som styrks av att de i enstaka fall kan beställa veckans pasta: "fast med kokt potatis".

Är det helg slår de flesta pensionärer dock på stort och beställer fläskfilé med kantarellsås och klyftpotatis: "fast med kokt potatis".

Ibland får man in våghalsiga pensionärer som beställer en gyrostallrik var. De är sådana där som antingen rest runt lite i världen eller önskar att de hade gjort det. Och ja, en gång beställde en liten charmerande dam gyros med kokt potatis...

Arbetarkillarna på lunchen sneglar snabbt på lunchmenyn. Om det inte är någonting helt förkastligt (typ lax med kall romsås, kycklingfilé med paprikasås eller något annat tjejigt) beställer de bara en dagens. De äter här varje dag, och kräver därför variation.

De flesta under trettio beställer en gyrostallrik på lunchen. Är de väldigt lantliga beställer de dock gärna kroppkakor, eller möjligtvis en lövbit.

Är de inne på helgen beställer de en megaburgare.

Har killarna en flickvän i släptåg beställer hon antingen pasta (i den felaktiga tron att det inte är stabbigt), rödspättan (i den felaktiga tron att all fisk är magert) eller en grekisk sallad.

Är flickvännerna inne ensamma eller i tjejgäng beställer de gyros eller megaburgaren.

Lövbit med bearnaisesås och pommes frites beställs av två kategorier. Dels folk som vet att en lövbit är pressat kött som går snabbt att steka, dels människor som läser det som "lövbiff" och som beställer därefter. "En lövbit" upprepar jag och hoppas att budskapet går in, eftersom man inge gärna vill skylta övertydligt med att man jobbar på ett ställe som prånglar ut pressad köttfärs. Nästan alla finner sig i situationen när väl tallriken anländer, även om det går ett litet besviken skugga över någras ansikten.

Alla ambulansförare och brandmän beställer pasta. Då skriver man dit "stor portion" på lappen utan att de behöver säga något. Jag är med och räddar liv, eftersom jag ser till att de inte drabbas av blodsockerfall under den där kritiska perioden.

Är det helg beställer nästan alla över fyrtio fläskfilé med kantarellsås och alla under samma åldersstreck megaburgare. I det förstnämda fallet handlar det nog om en slags extravagans, i det sistnämnda om att bota bakfyllan.

Barnfamiljer är notoriskt svåra, framför allt om de har med sig svärföräldrarna. Då blir det gärna ett mischmasch av spättor, dagens lunch, barnhamburgare och korv med pommes och med så många specialbeställningar att lappen ser ut som Kerouacs anteckningar.

Lika väl som jag vet vad folk beställer, lika väl vet jag var de kommer att sätta sig.

Dessa sitter på framsidan:
Ensamma män i shorts som beställer lunch
Förälskade par som beställer glass
Nästan alla som köper kaffe och kaka
Pensionärer som beställer av à la cartemenyn på lunchen
hundägare
mannen som har en katt i ett koppel
alla som bara köper öl

Dessa sitter på baksidan:
De flesta matgästerna
större sällskap som fikar
stammisar

Dessa sitter inne:
pensionärer
riktiga fyllon (de har närmare till baren på det viset)
barnfamiljer som hittat barnstolarna och inte orkar släpa ut dem
i princip alla när det regnar

Man blir med andra ord en riktig människokännare av att jobba på restaurang. Och de gånger man har fel är det därför extra roligt. Motbevisa mig gärna!