Slutjobbat!
Jag har gjort allting för sista gången idag! Jag har gjort salladsbuffén och frallor och räkmackor och köttbullemackor, sopat golven, stått i kassan, stekt spätta, kokat pasta, torkat borden, rotat fram kylklampar som inte är buckliga, lyssnat på idiotkockens idiotharanger, dansat till sextiotalspop i köket, gjort vitkålssallad, coleslaw, mimosasallad och pastasallad, svarat "Stensötorpet*, det är Margit!" glatt i telefon bara för att mötas av chefens sura stämma som undrar om jag "slutat stirra omkring och sett till att allt är i ordning inför lunchen", letat fram majonäshinken som är gömd bakom trettio kilo marinerat kött, burit in varor och varit allmänt glad och trevlig för sista gången.
Aldrig mer sätter jag min fot på det där jäkla stället! I alla fall inte som anställd (jag ska hämta mina sista drickspengar om några dagar). Jag trodde jag skulle känna himlastormande glädje och en viss sorg, men allt känns som vanligt, eftersom jag helt enkelt inte förstått att jag faktiskt slipper gå dit igen. Jag kommer vakna prick klockan halv sju i morgon - precis som alla dagar - och sömnigt fråga Magnus om han ringt och väckt kocken och be honom ställa fram väckarklockan. Men jag är ledig! Jag är arbetslös! Och jag älskar det!
Min favoritstammis Julle, en kärv men mycket rolig gammal man, har varit retsamt förtvivlad över att jag slutar. För vem ska då plocka undan hans favoritbestick (jodå, han har faktiskt sådana) innan lunchen? Och vem ska se till att han får en extra stor portion? Och vem ska skämta och småflirta med honom? Han säger att det "är knäck i mig" på ett mycket uppskattande sätt, och låter mig förstå att det inte är någon vidare ordning på de andra servitriserna. Han säger att nu när jag försvinner ska han banne mig börja mata kajorna, bara för att jäklas. Och han säger, på sitt härligt retsamma vis, att det får bli hans födelsedagspresent, att jag äntligen försvinner, eftersom han fyller 74 år den 1:a augusti.
Och klart jag var tvungen att ge honom en kombinerad avskeds- och födelsedagspresent idag! En halvflaska Jameson fick han, eftersom han råkat berätta att han är förtjust i mild irländsk whisky (en lugn lunch hade han och jag improviserad whiskyprovning i kassan). Han var överlycklig över gåvan, och lovade att ta sig en rejäl rackare till kvällen. Sedan förlorade han sig som vanligt i fascinerande berättelser om sin ungdom när tjejerna som hängde som klasar kring honom.
*Jadå, nu kan jag avslöja var någonstans jag jobbat hela sommaren
6 kommentarer:
Grattis typ?!?
Anar jag ändå inte ett visst vemod?
Åtminstone när det gäller dina stammisar. Jag har semester nu och kommer på mig själv att sakna vissa av mina patienter, de kommer ju att vara utskrivna när jag kommer tillbaka.Nåja, grattis iaf :)
Grattis, eller vad man säger, och hoppas att du i alla fall kan tänka dig att jobba vidare i branchen, även om det verkar ha varit struligt ?
Stammisar är bland det bästa som finns!
Hoppas att du fått sova ut idag, förresten, nu när du är ledig! Ha det bra!
Skönt för dig, jag vet hur det känns att jobba på ett jobb och bara vantrivas med chefen och sånt.
Så tänkte jag att jag skulle skriva en kommentar också eftersom det var så länge sedan jag gjorde det.
Men jag har läst din blog hela sommaren, och tänkte jag skulle testa några av dina recept nu på semestern när jag har tid :-)
Det är väl ganska uppenbart att Du är en instabil person som höjer upp sig själv till skyarna, det verkar som att du har ganska stora problem. Du bör nog rannsaka dig själv innan du hänger ut andra personer till höger och vänster.
anonym: ärligt talat förstår jag inte ett dugg av din kommentar. Vänligen förklara dig, så kan vi diskutera vidare. Vill du ta det privat så finns min mejladress i menyraden till höger, annars är det fritt fram att kommentera nedan.
Skicka en kommentar