Burn ryggbiff, burn...

Gårdagens middag var som vanligt sen (det är sällan vi äter före klockan 21), men väldigt god. Whuskyflamberad ryggbiff med melonsallad, paprikasås och rostad sötpotatis. Magnus var lyrisk, och det är det bästa betyg man kan få.

Och flambering... Jag älskar det! Dels på grund av den underbara smaken, men mest på grund av att det faktiskt brinner i min stekpanna. Det är minst sagt häftigt!

Om någon får spunk av att jag häller 18-årig Highland Park på biffen så vill jag bara påpeka att en halv deciliter på köttet gör mer nytta än 1 dl i mig.

Whiskyflamberad biff
2 personer

300 g ryggbiff i skivor
1 msk smör
salt, svartpeppar
1/2 dl whisky

Så här ska det se ut när du slagit på whiskyn. Se bara till att den är någorlunda rökig, och gärna lite söt. Då kommer biffen bli ljuvlig och smaka som grillad fast bättre...

Hetta upp smöret tills det börjar bli brunt i en riktig het stekpanna. Lägg i biffarna i pannan och stek någon minut på varje sida (den exakta tillagningstiden varierar med biffens tjocklek och din egen blodtörst, så där får du helt enkelt prova dig fram). Salta och peppra på båda sidor. Slå över whiskyn och tutta på med en tändare (ej under fläkten bara!). Låt brinna ut och servera.

Det kan inte undgått någon reguljär läsare av bloggen att jag är förtjust i att göra sås på rostad paprika. Inte så konstigt, eftersom den rostade paprikan får en koncentrerad smak och en stark sötma som gör sig perfekt som såsbas. Den här varianten är en majonäsliknande sås som inte går av för hackor!

Gyllene paprikasås
4 personer

1 gul eller orange paprika
1 äggula
1 tsk äppelcidervinäger
1 tsk dijonsenap
1 dl kallpressad rapsolja
salt

Sätt ugnen på 250 grader. Dela och kärna ur paprikan. Pensla den med lite olja, lägg den i en ugnsform och rosta den tills skalet svartnat. Lägg paprikan i en plastpåse och låt den svalna, så blir den lättare att skala.

Lägg den skalade paprikan tillsammans med äggulan, vinägern och senapen i en matberedare och mixa till en jämn smet. Tillsätt oljan, först droppvis, och sedan i en tunn stråle. Servera.

Den här melonsalladen blev riktigt god. Det går givetvis att använda andra sorters melon men jag tycker att den sötsliskiga honungsmelonen och den gurkkrispiga piel de sapo passar särdeles bra tillsammans. Piel de sapo betyder för övrigt "paddskinn", något man lätt förstår etymologin bakom om man får se melonen.

Det fanns ungefär en deciliter kvar av melonsalladen efter middagen och jag gjorde en en ansats att länga den. Då vrålade Magnus "Va! Du kan ju inte kasta bort den?!" och lovade dyrt och heligt att äta upp den till frukost. Vilket han faktiskt gjorde, mannen som inte ens kan få i sig en halv drickyoghurt i vanliga fall.

Melonsallad med cashewnötter och ingefärsmynta
4 personer

1/4 honungsmelon
1/4 piel de sapo
3 salladslökar
1/2 dl hackad ingefärsmynta
2 tsk äppelcidervinäger
1 tsk honung
2 msk kallpressad rapsolja
salt, svartpeppar
1 dl rostade och hackade cashewnötter

Skär melonerna i centimeterstora kuber och strimla salladslöken. Blanda ingefärsmynta, vinäger, honung och olja till en vinägrett. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar och blanda vinägrett och melonkuber. Strö över cashewnötterna och servera.