Retrotema: Tillbaks till barndomen

Jag har ett bra tag umgåtts med tanken på att laga lite retromat. Retro som i sent sjuttiotal och tidigt åttiotal, då ansjovisfiléer härskade oinskränkt på varma mackor, då kassler hette kasseler och frotterade sig med chilisås och ananas och då legymgrönsaker betydde en fryst blandning av ärtor, majs och paprika. Då pimientooliverna var höjden av raffinerat garnityr och det räckte med lite soja och ananas i en rätt för att den skulle kunna få prefixet "kina-".

Kanske överdriver jag. Kanske är jag orättvis. Men faktum är att jag hyser en djup kärlek till denna min tidiga barndoms mat, en kärlek som närts av min växande samling Köksalmanack och gamla kokböcker. Och igår köpte jag till Magnus för fem kronor boken Kom in på en öl och en smörgås som på sent sjuttiotal gavs ut av Pripps. Den är helt underbar. Smörgåsar, grillspett och lättare rätter blandat med ölromantik och texter av storheter som Slas, Marianne Höök och med en singel av Olle Adophson (som tyvärr saknades i boken jag köpte).

Alltså, retromat. Jag har ansträngt mig för att få fotografierna så retrofula som möjligt och har försökt lirka dit de rätta guldova tonerna i Photoshop och givetvis serverar jag maten på mina Grön Anna-tallrikar. Lyssna med fördel på Tommy Körberg från sent sjuttiotal under tiden maten inmundigas. Alternativt Xanadu-soundtracket med Olivia Newton-John och ELO - då infinner sig garanterat den rätta stämningen...

Till lunch blev det givetvis varma smörgåsar, denna underbara pizzaförvrängning! Den ena följer receptet från Kom in på en öl och en smörgås:
"Falsk pizza". Den äkta är godare. (Se kokboken!) Vad gör man när resurserna är begränsade? Så här: Skär småfranska i halvor, rosta, bred med smör och ketchup. Garnera med ansjovis och ostgratinera.

Gott? Tja... Ansjovisen har en rätt genomträngande smak och kommer kanske inte riktigt till sin rätt på en pizza. Men är det sjuttiotal så är det!

Den andra frallhalvan blev till en klassisk Hawaii-macka. Smör, chilisås, en tunn skiva kasseler (Kasseler! Jag älskar det ordet och har sagt det säkert 50 gånger idag) samt en skiva ananas. Även det ostgratinerat. Gott! (Det omdömet kommer kanske inte som någon överraskning för de av er som är bekanta med min faiblesse för ananaspizza)

Till middag då? Jo, nu plockades det stora artilleriet fram! Till förrätt blev det gratinerat franskbröd, vilket - om man får tro både Köksalmanack och Kom in på en öl och en smörgås var omåttligt populärt.

Receptet ur Kom in på en öl och en smörgås lyder som följer:

Först skär ni 2 hg rökt skinka i små, små tärningar och blandar dem med finhackad ättiksgurka, 3 msk finklippt persilja och 1 dl majonäs. Sedan skär ni brödet i skivor men så att det håller ihop i botten. Blandningen brer ni ut mellan varannan skiva så att man kan skära dubbelsmörgåsar. Därefter slår ni in brödet i folie, sätter in det i medelvarm ugn fär det får stå i 15-2o minuter. Tag en klunk öl medan ni väntar. Till sist skär ni upp brödet i varma dubbelsmörgåsar. Ge alla varsin servett så att de kan hålla smörgåsen i den ena handen och ölglaset i den andra.

Jag tyckte det var rätt äckligt - men Magnus tuggade i sig med gusto.

Och sedan var det dags för kasselern igen. Spett med kassler, grön paprika och ananas penslades med en vinägrettsås och stektes i ugn på hög värme. Receptet hämtades från samma källa som övriga... Till? Sås på gräddfil och chilisås smaksatt med en skvätt av ananasspadet - vad annars? Samt en grönsallad. Hade jag varit riktigt retro hade jag förstås kokt Uncle Bens och blandat med frysta ärtor, majs och paprika, men så mycket mat orkade vi inte efter det gratinerade brödet.

Och äntligen en fullträff! Både jag och Magnus åt och suckade förtjust åt svunna tider.