torsdag, maj 17, 2007

Lita aldrig på häxor...

Den som oroar sig för att min dekadens ska minska i och med den nya loggan behöver inte bekymra sig. Just nu dricker jag dagens andra folköl och planerar för fler - de ä ju hälj! Idag har jag tagit en tur till mellanösternbutiken Nya Frukthuset och handlat gröna, bäbisbajsdoftande oliver, inlagd vildgurka (långa, härliga saker som jag ännu inte vågat smaka), kikärtsmjöl, grönt vete och turkisk konfekt.

Det här med turkisk konfekt, eller lokum som det heter på turkiska, är en historia i sig. Ända sedan jag var liten och såg Narnia-serien (som jag för övrigt tyckte var skitläskig) har jag velat smaka det. Det är nämligen så att den snygga häxan bjuder den elaka Edmund på detta i sin släde, och eftersom jag redan då var en depraverad typ som var kär i Spökplumpen och hejade på Shredder i Turtles hade jag sedan länge förstått att den onda sidan hade bra mycket roligare saker att erbjuda... Alltså har Turkish Delight, som det heter på engelska, alltid varit sinnebilden för depraverad njutning för mig.

Man skulle ju kunna tro att jag - efter att ha smakat diverse arabiskt snask, som ofelbart är toksött och inte särskilt gott alls - borde omprövat min idé om lokum som mitt Taunitzer See. Men inte.

Och idag hittade jag det för första gången. 35 kronor för en ask - som hittat! Jag rusade snabbt hem de tre kilometerna från Nya Frukthuset, slet upp asken och smakade en bit. Det smakade sött, mjöligt, geléigt och rosenvatten. Ärligt talat lyckades det blanda två vidriga konsistenser med alldeles för mycket blomstersötma. Vidrigt! Jag var tvungen att spotta ut biten för att bli av med känslan av att en alien tagit över min mun. Besviken lade jag paketet i min växande hylla för snask. Där samsas bland annat läskigt färgglada kanderade kikärter med supersalta rostade melonfrön, räliga jackfruitchips och en halwa som var så söt att den brände i halsen. Innehållet växer dessvärre långt mycket snabbare än det krymper...

Vad kan man då dra för slutsats av denna sedelärande historia? Tja, lita aldrig på onda häxor - det finns uppenbarligen ett skäl till att de alltid förlorar i slutänden. Har de inget bättre än slemklumpar med rosensmak att erbjuda kan de knappast bygga ett imperium. Och folköl botar alla besvikelser.

Uppdatering: Magnus fick nyss smaka på otygen. Hans första omdöme var "Ja, det är nog inte det godis som går åt först på en fest". Sedan tog han en tugga till från en annan vinkel och fräste "Usch, det smakade likadant där!". Ingen höjdare, med andra ord.

9 kommentarer:

Mia sa...

Jag har ett antal Turkish Delight-recept bookmarkade och mitt intresse stammar från precis samma källa. (skaffa inte den gamla serien på DVD, förresten, för det som var jättespännande ca. 1990 ser och låter ganska så malätet 2007. Isynnerhet då Aslan. För att inte tala om dom TECKNADE flygande hästarna etc.) Tillsvidare har jag dock inte komit så långt som att testa något av dem.

Anonym sa...

Oh, då är jag beredd... jag har också alltid sett Turkish Delight som något jättegott, Edmund verkar ju så glad i det.

Jag tycker du ska samla ihop en hög med vänner och bjuda dem på udda-snacks-buffé!

Anna-Eva sa...

Nä fy, det smakar verkligen blä. Sånt här däremot, är jag svag för:

http://www.sunshinesweets.com/store/images/T/BAKLAVA-PISTACHIO.jpg

idaida sa...

Men Gitto, du måste prova fler! Jag lovar, slipper man de rosa som smakar vedervärdigt (anledningen till att jag fortfarande inte vågat använda rosenvatten i någonting någonsin) så kan man ändå hitta andra som helt okej - ja till och med goda! Leta efter de som är vita eller gyllenbruna som är smaksatta med kokos. Dom är bra bra bra! Inga barndomsfantasier ska behöva sluta i besvikelse. Häxorna skall alltid segra! Med kokoslokum som hemligt vapen.

Anonym sa...

ja, jag tror också på att smaka fler. jag tror inte att de edmund satte tänderna i var rosa, jag får en bild i huvudet där de är vita...

Anonym sa...

inget ont om godis i allmänhet, men appråpå godis från utlandet...

jag var och intevjuade imamen på Lunds moske pga min uppsats jag skriver nu. han bjöd mig på bland det vidrigaste jag någonsin smakat, chockladdoppade dadlar rullade i kokos från Egypten. låter kanske inte helt fel... men tro mig, det var vidrigt! dessutom var jag inte riktigt i position att neka hans ständiga trugande... det var en 3,5 timmes intervju som jag aldrig glömmer. pfew!


p.s min dator är hel igen! nu läser bloggen igen! och vad jag kan se blir det bara bättre o bättre!

Clivia sa...

Mmmm, jag älskar lokum. Men de där med rosenvatten är knepiga! Testa naturella eller de med kokos, eller de som smakar pistage. Men det räcker med en i taget!

Anonym sa...

angående lokum så skulle jag vilja ge dig rådet att inte köpa det på ask utan försöka köpa lösvikt. Vissa säger att lokum är godare när det fått "vila" och bli lite segare. en variant är att äta Lokum mellan 2 mariekex, det är riktigt mumsigt. lokum med rosenvatten är sådär jag föredrar gula. Och försök aldrig stoppa för stora bitar i munnen, är små munsbitar, annars växer det bara i munnen.

Magdalena. sa...

Det finns olika sorters turkish deligt, jag tycker att den där röda turkish delighten inte är god över huvud taget.. Det finns annan turkish delight med nötter som är väääääldigt god!

(Det vad dessutom det Edmund åt i Narnia, den vita delighten med nötter) ... Så ja, man ska inte säga att turkish delight är äckligt, för det finns varienter som är myyycket goda!