Jaha, då var dags att presentera svaren på frågorna! Det var roligt att se att så många gissade rätt på så mycket, och på det hela får jag ta och ge er med beröm godkänt i kursen gittologi.
Den grönsak som aldrig hittas i mitt hem är kålrot. Precis som Anette tycker jag att denna rot förstör allt den kommer i kontakt med. Däremot hör både brysselkål och rotselleri till mina absoluta favoriter i grönsaksdisken och ligger ofta på lut i min kyl. Men alla ni som gissade på isbergssalladen kan trösta er med att jag ogillar den också. Bitter, vattnig och trist. Men ibland slinker den ned i diverse wraps, där den fungerar bra som utfyllnad.
Nästan alla gissade rätt när det gällde min kriminella bana. Medhjälp till urkundsförfalskning står för den enda, men väldigt fula, pricken i mitt register. Så går det när man lånar ut sitt pass till någon. Jag måste dock inflika att det inte har saknats tillfällen i mitt förflutna när jag skulle kunna ha åkt dit för ringa narkotikabrott, men de roliga tiderna är förbi.
Dödssynderna var det färre som gissat rätt på. Visst, man skulle ju lätt kunna tro att en matbloggare skulle hänge sig åt ohämmat frosseri, men jag är faktiskt ganska frugal i min livsföring. Visserligen äter jag gärna gott, men inga enorma mängder. Fast folköl frossar jag i och för sig rätt så ohämmat i, så ett halvt rätt kan man få för det. Lust gör jag mig skyldig till löjligt ofta, men jag måste nog ändå säga att lättja är min péché mignon. Jag kan ligga och dra mig hur länge som helst, skjuta upp allt till sista kvällen och är misstänksam mot alla som är fysiskt aktiva (jag avfärdar dem som masochister).
Och när det gäller min favoritsubstans så trodde föga förvånande nästan alla att det var alkohol det rörde sig om. Det är rätt, även om jag är beroende av alla drogerna på listan förutom kokain. Jag har dock testat det under mitt vilda Londonår, och det var så kul att jag har passat mig ytterst noga för det sen dess.
Skönt att se att ingen trodde att jag hyste agg mot Lisa Förare Winbladh (även om jag trodde att hon skulle gissa på sig själv bara för att djävlas en aning!). Linda Skugge tycker jag inte ens illa om, hon är ett sådant skämt att hon inte förtjänar att tas på allvar. Jag ser henne som ett förvuxet barn som testar gränser. Maria Abrahamsson hyser jag en konstig hatkärlek till. Jag tycker mycket illa om hennes populistiskt rabiata rabulism, men samtidigt brukar jag i slutet av varje ledare inse att jag håller med henne. Vilket gör mig rasande, imponerad och förtjust, allt på samma gång. Karin Ahlborg däremot... Nu får jag inte jobba upp ett raseri, för då kommer det sluta värre än när jag skrev om Jan Hedh. Visserligen vaknar Karin Ahlborg då och då upp ur sin sockerkoma och skriver någonting mycket läsvärt och intelligent om exempelvis svenskt kött, men däremellan är det totalt mörker. Jag tror att hon inbillar sig att hon är en sanningssägare i klass med Werle i Ibsens Vildanden, men för det mesta propagerar hon bara ohämmat frosseri och hat mot allt ekologiskt. Ahlborg verkar tro att det finns ett absolut likhetstecken mellan fet och söt mat och livsnjutande. Det gör det ibland, men långt ifrån alltid. Det tyder på en fantasilöshet av rang. Puh, nu har jag skrivit av mig.
Det värsta jag gjort när jag är full då? Inte att skriva om Jan Hedh i alla fall. Det var förvisso hemskt gjort av mig, men det resulterade i alla fall inte i personskada och halvt förfrusna fingrar. Utifrån detta kan ni kanske gissa er till att min värsta fyllebravad var att som 19-åring cykla omkull och slå ut en bit av tanden. Dessutom skrapade jag upp halva ansiktet, och irrade runt blodig och förvirrad i helt fel del av staden och provade min nyckel i diverse lås. Sedan dess har jag aktat mig för vodka i dricksglas och bosniska fester, för det var det som ledde mig käpprätt in i fördärvet den kvällen. Men jag kom i alla fall hem till slut, och det syns inte så mycket på tanden. De andra två eskapaderna är lika sanna, men tillhör dock min kära systers bedrifter. Jag tröttnar aldrig på att höra om när hon stövlar in (bildligt - hon hade supit bort skorna också) hos en främmande man och säger "Jag ska ha kaffe när jag vaknar. En hel jävla kanna!". Jag brukar mest somna när jag blir full, men hon kan gå på autopilot hur länge som helst.
Och så den sista frågan då. Alla alternativen är sanna, men det är bara en sak jag försöker dölja. Inte ens Magnus visste om det innan han gjorde testet. Och nej, det är inte att jag varit gift (även om det hade varit ett roligt sätt att berätta det för honom). Men då och då när jag är ensam hemma med en flaska vin slår jag på lite Shania Twain och frossar i dålig smak, sjunger med och dansar cowboydansen. Det behöver man ibland.
Hoppas att ni är nöjda med dagens dos bekännelselitteratur. Bonuspoäng och kakor till den som avslöjar någonting smaskigt om sig själv i kommentarerna!
