fredag, november 24, 2006

Att lära av sina misstag

"Det har brustit någonstans" brukar politiker lite vagt säga när någon har klantat sig rejält. Men jag ska skippa skitsnacket och gå direkt till pudelns kärna. Så här ligger det till: när jag jag skrev min text om Jan Hedh var jag ganska så asplakat. Fråga mig inte varför, men jag skriver helt enkelt bättre när jag är berusad. Däremot är mitt omdöme inte alltid lika skarpt som min tunga, och ibland blir det helt fel. Att häva ur sig en sådan sak om Jan Hedh är inte schysst, och inte heller berättigat. Inte heller för det fram mina argument, och det är synd om min i övrigt sakliga kritik av Jan Hedh skyms av ett onödigt och lumpet personangrepp.

Visst hade jag snabbt kunnat rätta till mitt misstag dagen efter, men jag undviker i görligaste mån att läsa mina texter när jag väl har publicerat dem. Annars sitter jag och rättar till stavfel, skriver om och skriver om in absurdum. Det hade ju varit ett plus om jag hade gjort det i just det här fallet. Men hur som helst är den onödiga och lumpna meningen nu borttagen från texten, och har förhoppningsvis gått en snabb död till mötes.

Det här förringar givetvis inte på något sätt mitt dåliga omdöme, men jag kan i alla fall säga att jag kommer tänka mig för innan jag publicerar elakheter på min blogg.

Jag överväger för övrigt att skaffa alkolås till min lilla laptop. Alternativt slipa ned min vassa tunga en aning.

12 kommentarer:

Lisa sa...

Hmmm, trösta dig mef hur jag kände mig när jag gjort några av mina bärsta missar (dagens inlägg). Du skriver hur kul som helst.
Det här är en storm i ett vattenglas. Det ärr bra att få sig en tanleeställare tidigt i den långa ärifyllda karriären (för det är så jag ser din situation).

Jag var hemst elak i början när jag skrev för Gourmet, i synnerhet när ajg var anonym som krogkritiker. Jag tror inte jag hade självförtroende nog att inse att jag hade makt utan trodde heela tiden att jag sparkade uppåt när jag i själva verket var i överläge.


Man kommer faktiskt längre med att vara snäll. Och det är en större utmaning att vara rolig utan att vara hemskt elak.

björn w sa...

Gitto: dina avböner gör dig heder. Tror sällan jag sett någon som lyft fram ett eget tillfälligt misstag så här mycket utan att hymla. Respekt! Låt dig inte nedslås bara, utan fortsätt skriva roligt, elakt och bra precis som du gör.

Gitto sa...

Lisa: Tack för alla komplimanger och all uppmuntran, jag är djupt rörd och sänder härmed upp halva min sats citroncookies med mandel och vit choklad! Ge mig din adress! :)

Du har rätt i att det kanske är en storm i ett vattenglas, men när det stormar i ens eget vattenglas är det ändock ganska obehagligt.

Björn W: Tack så mycket för stödet. Jag ska fortsätta skriva roligt och bra och rikta min elakhet mot döda ting i fortsättningen.

Anonym sa...

Håller med Lisa och Björn. Du har förklarat, redigerat och förklarat igen. Man kan inte göra mer.

Och man måste få lära sig längs med resans gång.

fredrik sa...

öööhhh.... (utalat med harklande hals och suckande efterton) Måste allt vara så PK jämt! Jag hamnade på den här bloggen färsta gången strax före inlägget om Hedh, och jag fastnade just för humorn i språket, och den personliga touchen. Jag skrattade för mig själv över det plötsliga angreppet på Hr Hedh, men det slog mig aldrig att någon kunde uppfatta det annat än ironiskt.

Jag bor inte i Sverige, så jag hade ingen aning om vem Jan Hedh var. Men tack vare Gitto så vet jag det nu. Det bestående intrycket efter att ha läst inlägget var att vi har en ny, professionell kändisbagare vars recept är svåra att ge sig på. Allt annat var glömt tills en Hr K kom och påminde mig, nu sitter det dock inetsat i knoppen.

Låt oss slippa den typen av nolltolerans. Så snälla Gitto, skippa alkolåset och självcensuren, få bloggar håller din kvalitét.

Jonas Bergroth sa...

Kanske lite sent detta, men inte mindre uppriktigt: det här är en förbannat trevlig matsida. Tänk på det och försök att strunta i K.
Att göra missar är mänskligt, att försöka ställa tillrätta efteråt är hedervärt.
Att, som vår anonyme vän, försöka sätta dit folk med paragrafrytteri bakom hycklad rättskaffenhet tyder mer på något i gränslandet mellan småaktighet och sadism.

Jag tycker du förtjänar risotto med enbär och trattkantareller, vällagrad salami och onödigt dyrt vin!

Annette sa...

Nej, snälla Gitto, inget alkolås. (Det kanske blir mycket färre inlägg då, också...).

Det absolut mest obehagliga med allt det här är K:s angrepp på dig.

Fortsätt skriv!

Jonas Bergroth sa...

Salamin och vinet ska alltså vara tillbehör, inte röras ner i den stora krämigheten. (ibland undrar jag hur en som uttrycker sig så otydligt som jag, faktiskt kan försörja sig på att skriva)

Lisa sa...

Hej Jonas, trevligt att se dig här!
Du kan trösta dig med att kika på alla mina felslag. Jag skriver maskin som en femåring.

Gitto sa...

Jessica: Tack!

Fredrik: Jag är glad att du ser det så, och att det var rätt del av min Hedh-kritik som gick fram till dig!

Jonas Bergroth: Tack för komplimangerna! Och tack för den underbara risotton! I kväll äter jag dock en portergryta med brysselkål, potatis och ganska billigt, men gott vin (Dao Primavera).

Anette: Nej, jag tror inte jag kan skaffa alkolås till datorn ens. och det är nog tur, för precis som du förutspådde skulle det bli betydligt färre inlägg då!

anna sa...

Herregud, varför säger ni alla att det är hedervärt att göra avbön för sina missar, det här var ju inte ens ngn miss?

Köp aldrig dadlar som kostar tio kr/pkt, de är konstiga.

K sa...

Jag blev också glad över detta Gittos inlägg. Det var roligt skrivet och modigt och visar att jag hade fel när jag trodde att hon var en mobbare som inte skulle förstå vad jag menade. Jag beundrar folk som kan se och erkänna att de gjort ett misstag. Jag är glad om jag har fått någon som läste mina inlägg att förstå att andra kan bli väldigt ledsna av vad som skrivs om dem på en blogg.

Jag använde också hårda ord, för jag skrev i direkt polemik mot vad jag uppfattade som en mobbare. Det är skillnad på att slå uppåt och nedåt, som även Lisa noterade. Lisas kommentar är också en av de få som har gett mig något att tänka på.

I övrigt blir jag bara nedslagen över de ryggradsinstinktiva ointelligenta mobbpåhopp som riktas mot mig i kommentarerna.

Och herr K, varifrån kom den slutsatsen?

K