Pepparkaksskinka, wtf?

Idag damp senaste Allt om mat ned i brevlådan. Julnummer givetvis, och precis som varje år fullt av nyskapande julrecept. Vad sägs om julskinka med pepparkaksgriljering, julgravad lax (även där med pepparkakssmaker), glögg- och transbärsglaserad pastej. Bland annat. Och det verkar väldigt gott, men frågan är hur många som lagar de här recepten till jul? Vad jag också skulle vilja se är ett enda julnummer av Allt om mat där de redovisar de bästa klassiska julrecepten, i stället för att konstla till det. För hur gör man egentligen de absolut bästa pepparkakorna? Och exakt hur ska en perfekt julskinka tillagas? Det finns förstås ett inbyggt problem i dessa frågeställningar, eftersom många har sina nedärvda recept och för den delen inärvda föreställningar om hur julmat ska smaka. Men kanske skulle det ändå vara en välbehövlig hjälp för alla de där människorna som jul efter jul misslyckas med sillen, skinkan eller klenäterna?

Och framför allt: vill man verkligen att allt på julbordet ska smaka pepparkaka, glögg, nejlikeapelsin och kanel? För ofta präglas de nyskapande recepten av att man tar en julrelaterad smak och applicerar det på någonting annat. Vem vill att julskinkan ska smaka pepparkaka när man tvingats mumsa pepparkakor hela dagen i väntan på julbordet?

Själv ska jag äta min mammas utmärkta julmat, som präglas av rena smaker och no frills. Det jag tycker bäst om är mammas ryska piroger, med antingen köttfärs- eller ris och svampfyllning. Och hemlagad senapssill. Och den där smörgåsen med julskinka och Edvins senap som slinker ned vid midnatt när jag och min syster gör en sista raid mot kylen. Hon tar alltid vörtbröd, mammas köttbullar och rödbetssallad. Trots att man egentligen inte får i sig en smula till så smakar den ändå så underbart. Kanske för att det är tradition.