Mäktiga muffins

Mäktiga, men väldigt goda muffins. Syrligheten från körsbären balanserar den feta kakan perkfekt. Ingen vardagsmuffin direkt, men på söndagar kan man äta en sådan här med gott samvete.

Körsbärsfyllda chokladmuffins
10 st

200 g smör
100 g 80% choklad
3 dl socker
4 ägg
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 dl körsbärsmarmelad

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret, ta det från plattan och bryt i chokladen. Rör om tills chokladen smält och ställ åt sidan så länge. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker och sikta ned det i äggvispet. Blanda samman. Tillsätt choklad- och smörblandningen och blanda om.

Häll smeten på 10 stora muffinsformar och klicka i lite körsbärsmarmelad i mitten av varje muffin. Grädda 20 minuter.

Retrotema: Tillbaks till barndomen

Jag har ett bra tag umgåtts med tanken på att laga lite retromat. Retro som i sent sjuttiotal och tidigt åttiotal, då ansjovisfiléer härskade oinskränkt på varma mackor, då kassler hette kasseler och frotterade sig med chilisås och ananas och då legymgrönsaker betydde en fryst blandning av ärtor, majs och paprika. Då pimientooliverna var höjden av raffinerat garnityr och det räckte med lite soja och ananas i en rätt för att den skulle kunna få prefixet "kina-".

Kanske överdriver jag. Kanske är jag orättvis. Men faktum är att jag hyser en djup kärlek till denna min tidiga barndoms mat, en kärlek som närts av min växande samling Köksalmanack och gamla kokböcker. Och igår köpte jag till Magnus för fem kronor boken Kom in på en öl och en smörgås som på sent sjuttiotal gavs ut av Pripps. Den är helt underbar. Smörgåsar, grillspett och lättare rätter blandat med ölromantik och texter av storheter som Slas, Marianne Höök och med en singel av Olle Adophson (som tyvärr saknades i boken jag köpte).

Alltså, retromat. Jag har ansträngt mig för att få fotografierna så retrofula som möjligt och har försökt lirka dit de rätta guldova tonerna i Photoshop och givetvis serverar jag maten på mina Grön Anna-tallrikar. Lyssna med fördel på Tommy Körberg från sent sjuttiotal under tiden maten inmundigas. Alternativt Xanadu-soundtracket med Olivia Newton-John och ELO - då infinner sig garanterat den rätta stämningen...

Till lunch blev det givetvis varma smörgåsar, denna underbara pizzaförvrängning! Den ena följer receptet från Kom in på en öl och en smörgås:
"Falsk pizza". Den äkta är godare. (Se kokboken!) Vad gör man när resurserna är begränsade? Så här: Skär småfranska i halvor, rosta, bred med smör och ketchup. Garnera med ansjovis och ostgratinera.

Gott? Tja... Ansjovisen har en rätt genomträngande smak och kommer kanske inte riktigt till sin rätt på en pizza. Men är det sjuttiotal så är det!

Den andra frallhalvan blev till en klassisk Hawaii-macka. Smör, chilisås, en tunn skiva kasseler (Kasseler! Jag älskar det ordet och har sagt det säkert 50 gånger idag) samt en skiva ananas. Även det ostgratinerat. Gott! (Det omdömet kommer kanske inte som någon överraskning för de av er som är bekanta med min faiblesse för ananaspizza)

Till middag då? Jo, nu plockades det stora artilleriet fram! Till förrätt blev det gratinerat franskbröd, vilket - om man får tro både Köksalmanack och Kom in på en öl och en smörgås var omåttligt populärt.

Receptet ur Kom in på en öl och en smörgås lyder som följer:

Först skär ni 2 hg rökt skinka i små, små tärningar och blandar dem med finhackad ättiksgurka, 3 msk finklippt persilja och 1 dl majonäs. Sedan skär ni brödet i skivor men så att det håller ihop i botten. Blandningen brer ni ut mellan varannan skiva så att man kan skära dubbelsmörgåsar. Därefter slår ni in brödet i folie, sätter in det i medelvarm ugn fär det får stå i 15-2o minuter. Tag en klunk öl medan ni väntar. Till sist skär ni upp brödet i varma dubbelsmörgåsar. Ge alla varsin servett så att de kan hålla smörgåsen i den ena handen och ölglaset i den andra.

Jag tyckte det var rätt äckligt - men Magnus tuggade i sig med gusto.

Och sedan var det dags för kasselern igen. Spett med kassler, grön paprika och ananas penslades med en vinägrettsås och stektes i ugn på hög värme. Receptet hämtades från samma källa som övriga... Till? Sås på gräddfil och chilisås smaksatt med en skvätt av ananasspadet - vad annars? Samt en grönsallad. Hade jag varit riktigt retro hade jag förstås kokt Uncle Bens och blandat med frysta ärtor, majs och paprika, men så mycket mat orkade vi inte efter det gratinerade brödet.

Och äntligen en fullträff! Både jag och Magnus åt och suckade förtjust åt svunna tider.

Återställd!

Nu är det inte ett dugg synd om mig längre. Magnus är hemma sen några timmar tillbaka, vi har ätit kronärtskockor och livet leker!

Est quaedam flere voluptas

Något av det tristaste som finns är att vara ensam utan någonting att göra. Magnus jobbar än och själv har jag bloggat dagens matfeberkvot, handlat vin och öl (som jag än så länge får tuta i mig ensam), planterat om mina kryddörter till en blomlåda (som jag springer och tittar till var femte minut i hopp om att de börjat blomma) och förberett en löjligt enkel middag på kronärtskocka (vad jag förberett? Jag har gjort ett citronsmör till).

Alltså inget kvar att göra. Inga pengar på mobilen, så jag kan inte ringa någon. Köpte en trisslott, skrapade och förlorade 25 kr i ett svep. Skajpade familjen på Öland - min mor har just kommit hem från Wales och jag ville berätta för henne om Matfeber på Expressen - men syrran svarade och fräste "Du får ringa sen, hon är trött. Ingen vill se på mina kattungar heller!".

Alltså sitter jag här. Storrökandes (ja, jag har börjat igen om det var någon som inte listat ut det än), vinpimplandes, självömkandes och slösurfandes. Och det är fredag, så ingen kommer läsa det här och kommentera.

Fast snart kommer nog Magnus hem, och då blir allt bra igen. Så tyck inte för synd om mig. Men lite kanske?

Gittogether igen!

Precis som Lisa skriver är det dags för ännu ett Gittogether, denna gång ett lunchmöte på Esperanto nu på torsdag. Anmäl er hos Lisa!

Med smak av sumak

Jag har orerat förr om min kärlek till lamm, men det tål att sägas igen. Lamm borde vi äta mer av! Så här års gör man bäst i att köpa Nya Zeeländskt lamm, eftersom det är resurssnålare än att föda upp lamm i uppvärmda lador under vårvintern, trots den långa båtfrakten.

Sumak är bäret från en buske som växer i Mellanöstern och medelhavsregionen. Den är släkt med både murgröna, giftek och giftsumak och har på grund av sitt tannininnehåll använts för att garva skinn (för övrigt kommer ordet tannin från det engelska ordet tanning, vilket betyder just garvning). Det har en sur och fruktig smak och passar riktigt bra till lamm, eftersom sumaksyrligheten balanserar den typiska, lite skarpa smak som lammfett ibland kan ha.

Jag bakade mina egna wraps till den här kebaben, men det funkar bra med tunnbröd eller vetetortillas om man inte orkar stå och kavla bröd innan maten. Annars är det bara att göra en vanlig vetebrödsdeg (gärna med lite olivolja i), kavla ut till tunna kakor och grädda i stekpanna någon minut på varje sida. Det tar tid, men är helt klart värt det extra arbetet!

Sumakkryddad lammfärskebab
4 personer

500 g lammfärs
2 finhackade vitlöksklyftor
3 msk sumak
1 tsk kryddpeppar
1 tsk spiskummin
1 hackad röd chili
1 tsk salt
olivolja till stekning

Blanda färsen ordentligt med kryddorna och låt vila i kylen en halvtimme. Forma med oljade händer färsen till små avlånga korvar, 14 - 16 st. Stek i olivolja på medelhög värme ett par minuter på varje sida. Strö gärna lite extra sumak över den färdiga kebaben.

Servera i wraps med sallad, rödlök, tomat, saltgurka och myntayoghurt (2 dl tjock yoghurt blandat med 1 tsk torkad mynta samt lite salt).

Från köksfönstret

Min lilla chili har knoppar. Min fars bär redan frukter, men han vattnar också sina med kiss. Det gör inte jag, av den enkla anledningen att jag inte kommer på idén förrän jag redan sitter på toaletten.

Men min paprika blommar i alla fall!

Dagens inköp: en liten, burrig lavendelplanta vars blommor ska få smaksätta fisksoppor och creme brulee i sommar. Den måste bara växa till sig lite först!

Dagens andra inköp - och ett riktigt kap. 20 kronor för en förvisso ranglig, men uppenbart livsduglig ingefärsmynta (Mentha x gracilis 'ginger'). Det är en myntakorsning som, precis som namnet antyder, har en mild ingefärston. Ska verkligen bli spännande att använda!

Amarettobiscotti

Klart man ska fylla på det sinande förrådet av småkakor hemma! Magnus, som är usel på att äta frukost, lyckas i alla fall få i sig ett par biscotti till morgonkaffet. Och bara han äter någonting är jag nöjd - att vara matbloggerska och ha en sådan smäcker pojkvän är ju nästan pinsamt!

Hur som helst, byt inte ut smöret mot margarin i just det här receptet. Smöret accentuerar amaretton perfekt och skapar en extra nötigt fyllig smak. Underbara och försvinnande goda. Varför intalar man alltid sig själv att det är skorpor och inte småkakor man äter?

Amarettobiscotti
50-60 st

100 g mandel
100 g smör eller margarin
3 dl socker
3 ägg
3 msk amaretto
7,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 180 grader.

Skålla eventuellt mandeln och hacka den grovt.

Rör ihop socker och smör till en pösig röra. Rör ned ett ägg i taget och tillsätt sedan amaretton och mandeln. Blanda väl. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker och rör ned det i smeten. Rör ihop till en deg.

Dela degen i två delar och rulla ut den till två längder (degen är rätt kladdig, så arbeta snabbt). Lägg dem på plåt med bakplåtspapper och grädda långt ned i ugnen i ca 25-30 minuter.

Sänk värmen till 75 grader och ta ut plåten. Skär längderna i skivor lite på snedden (här kommer garanterat en del skorpor gå sönder, men det är ingenting att bry sig om!) och lägg tillbaka på plåten.

Torka biscottin i ugnen i en timme eller tills de är knuspertorra. Sätt gärna en smörkniv eller någonting annat (helst inte av metall om du inte längtar efter att bränna dig!) mellan ugnslucka och ugn så att fukten kan pysa ut.

Lita aldrig på häxor...

Den som oroar sig för att min dekadens ska minska i och med den nya loggan behöver inte bekymra sig. Just nu dricker jag dagens andra folköl och planerar för fler - de ä ju hälj! Idag har jag tagit en tur till mellanösternbutiken Nya Frukthuset och handlat gröna, bäbisbajsdoftande oliver, inlagd vildgurka (långa, härliga saker som jag ännu inte vågat smaka), kikärtsmjöl, grönt vete och turkisk konfekt.

Det här med turkisk konfekt, eller lokum som det heter på turkiska, är en historia i sig. Ända sedan jag var liten och såg Narnia-serien (som jag för övrigt tyckte var skitläskig) har jag velat smaka det. Det är nämligen så att den snygga häxan bjuder den elaka Edmund på detta i sin släde, och eftersom jag redan då var en depraverad typ som var kär i Spökplumpen och hejade på Shredder i Turtles hade jag sedan länge förstått att den onda sidan hade bra mycket roligare saker att erbjuda... Alltså har Turkish Delight, som det heter på engelska, alltid varit sinnebilden för depraverad njutning för mig.

Man skulle ju kunna tro att jag - efter att ha smakat diverse arabiskt snask, som ofelbart är toksött och inte särskilt gott alls - borde omprövat min idé om lokum som mitt Taunitzer See. Men inte.

Och idag hittade jag det för första gången. 35 kronor för en ask - som hittat! Jag rusade snabbt hem de tre kilometerna från Nya Frukthuset, slet upp asken och smakade en bit. Det smakade sött, mjöligt, geléigt och rosenvatten. Ärligt talat lyckades det blanda två vidriga konsistenser med alldeles för mycket blomstersötma. Vidrigt! Jag var tvungen att spotta ut biten för att bli av med känslan av att en alien tagit över min mun. Besviken lade jag paketet i min växande hylla för snask. Där samsas bland annat läskigt färgglada kanderade kikärter med supersalta rostade melonfrön, räliga jackfruitchips och en halwa som var så söt att den brände i halsen. Innehållet växer dessvärre långt mycket snabbare än det krymper...

Vad kan man då dra för slutsats av denna sedelärande historia? Tja, lita aldrig på onda häxor - det finns uppenbarligen ett skäl till att de alltid förlorar i slutänden. Har de inget bättre än slemklumpar med rosensmak att erbjuda kan de knappast bygga ett imperium. Och folköl botar alla besvikelser.

Uppdatering: Magnus fick nyss smaka på otygen. Hans första omdöme var "Ja, det är nog inte det godis som går åt först på en fest". Sedan tog han en tugga till från en annan vinkel och fräste "Usch, det smakade likadant där!". Ingen höjdare, med andra ord.

Nytt utseende, samma sida

Jag kände att det var dags att byta ut den pixliga loggan mot någonting fräschare, och resultatet ser du ovan. Visst är det snyggt? Det är min enormt skicklige bror Marcus som gjort den - jag är supernöjd!

Och vid sextiden återuppstod hon...

Fira aldrig någonting med tjeckisk körsbärslikör. Framför allt inte på nära nog fastande mage. Jag har varit sängliggande hela dagen, och först nu börjar jag komma tillbaka till livet, tack vare kopiösa mängder treo, lightcola och en snuskigt fet hawaii-pizza med bearnaisesås (jag skäms inte, det är en av få bakfyllekurer som verkligen fungerar).

Ett litet steg för mänskligheten...

...men ett glädjeskutt för Gitto! Nu är jag nästan matskribent på riktigt. I alla fall tycker jag om att se det så (och regna nu inte på min parad). Matfeber finns numera även hos Expressen!

Torrt men gott!

Har man en fullsmockad frys är det inte lönt att ens överväga ett vanligt brödbak - bättre då att satsa på något som håller sig i rumstemperatur. Och eftersom Magnus hade orerat om grissini vid flera tillfällen kände jag att det var dags att skrida till verket.

Ofta använder man ju en vanlig pizzadeg till grissini, men jag tycker det blir absolut bäst om man tillsätter ett ägg till degen. Dels blir den smidigare, dels får de färdiga pinnarna en fylligare smak (dessutom har jag nästan en hel platta ägg i kylen som måste göras av med). Det går bra att göra vanliga, släta grissini, men jag var förstås tvungen att laborera med lite olika smaksättningar. Längt till vänster på bilden är flingsalt och svartpeppar, sedan lite vallmofrön - kanske inte så banbrytande, men gott. De två till höger är lite mer vågade: torkad nori och sesamfrön, samt en blandning av paprikapulver, grovstött kummin och lite, lite cayennepeppar. Helt omöjligt att säga vilken variant som blev godast, men under pistolhot skulle jag nog välja norivarianten...

Grissini
35-40 st

25 g jäst
2 dl vatten
1 ägg
2 msk olivolja
1 tsk salt
7 dl vetemjöl special
uppvispat ägg till pensling samt valfri smaksättning

Smula jästen i en bunke och rör ut med lite av vattnet. Häll i resten av vattnet, ägget och oljan och rör om. Tillsätt salt och mjöl och knåda ordentligt till en smidig deg. Låt jäsa 1 timme.

Sätt ugnen på 200 grader. Dela degen i två delar och kavla ut, en åt gången, till en kvadratisk deg, ca 20x20 cm). Skär 1 cm breda remsor av degen och rulla till dem lite, så att de får fin form (kom bara ihåg att alla försök att få dem perfekta kommer resultera i vansinne). Lägg remsorna ganska tätt tillsammans på plåt med bakplåtspapper - det bör bli lagom till två plåtar.

Jäs grissinin 30 minuter. Pensla sedan med ägg och strö på eventuell smaksättning. Grädda i ca 30 minuter, eller tills grissinin känns torr (båda plåtarna samtidigt funkar fint om du byter plats på plåtarna efter halva tiden). Låt svalna på galler.

Pedruxella Gran

Det här godset på Mallorca har min far ägt. Det säljs nu för i runda slängar 80 miljoner kronor. Det värsta är att han sålde det innan jag föddes, så jag fick aldrig uppleva det. Men kolla in pressklippen. Är det inte min far, vars huvud sticker upp bland grottorna? Och ja, det är han som levde med "två kvinnor och 8 barn". Fast riktigt så dekadent som rubriken antyder var det inte. Men det är en annan historia. Jag ska försöka övertala min far att gästblogga om det.

Bacontröst

Har man en älskling som har haft en usel dag måste man givetvis trösta på något vis. En extra lång kram och lite massage räcker långt, men ibland räcker någonting riktigt gott längre... Och bjuder man på både och, tja, då är man garanterat i hamn.

Och har Magnus en dålig dag så är inte heller min dag så värst rolig. Framför allt inte om det dåliga med dagen innebär att vad som skulle varit en kort arbetsdag på 6 timmar förvandlades till ett tolvtimmarspass. Lösningen heter nästan alltid fett i någon form. Bäst att dubbelgardera sig med mina två favoritsorter: bacon och ost.

Alltså svängde jag ihop en löjligt enkel och dito god dipp, eftersom jag dessutom bakat grissini idag (recept kommer i morgon). Det blir en fast och krämig röra som på grund av den rätt höga sältan bäst kommer till sin rätt till lite mesigare saker. Ät den till chips och du riskerar drabbas av hypernatriemi. Men god är den!

Bacon- och pecorinodipp
4 portioner

1 paket bacon
100 g philadelfiaost
1/2 turkisk yoghurt
75 g pecorinoost
1 vitlöksklyfta
nymalen svartpeppar
2 tsk hackad färsk rosmarin

Strimla baconen fint och stek den riktigt knaprig. Låt rinna av på hushållspapper. Blanda philadelphiaost och turkisk yoghurt. Finriv pecorinoosten och blanda ned den i röran. Pressa ned vitlöksklyftan, mal över svartpeppar och tillsätt rosmarinen, samt nästan all bacon. Blanda, lägg upp i skål och strö över resterande bacon.

Somnambulerande middag?

Lördagens middag var synnerligen fräsch, och kom egentligen till av en slump. Tråkigt som jag hade (Magnus jobbade som vanligt) tog jag med min syster Claudia till kvällens matinköp. Eller i alla fall hennes röst i telefonen (vi talar gratis med varandra i mobilen). Jag hade ingen aning om vad jag egentligen ville ha, och det blev inte mycket lättare av Claudias och mitt konstanta tjattrande (vad vi talade om har jag ingen aning om, ljudskapandet är ibland ett ändamål i sig). Alltså vankade jag säkert 10 varv runt butiken. Tittade här och där. Plockade åt mig lite allt möjligt. Kommer hem och tittar i kassen. Va? Köpte jag allt det här? Melon? Pilgrimsmusslor? Citronmeliss? Tydligen hade mitt undermedvetna redan komponerat ihop middagen utan min hjälp.

Toast med grillade pilgrimsmusslor, melon och citronmeliss
2 personer

1/2 galiamelon
1 dl citronmelissblad
1/2 dl olivolja
2 msk pressad citron
salt, nymalen svartpeppar

8 pilgrimsmusslor
olivolja till pensling

2 nävar blandad sallat
2 rostade eller smörstekta brödskivor
flingsalt

Skala och skär melonen i bitar. Hacka citronmelissbladen mycket fint, och blanda dem med olivoljan och citronen. Smaka av med salt och peppar. Blanda citronetten med melonbitarna.

Hetta upp en grillpanna till hög värme. Pensla pilgrimsmusslorna med oljan och grilla dem på hög värme, 1 minut på varje sida räcker.

Lägg salladsbladen på toasten, fördela melonbitarna runtomkring och placera pilgrimsmusslorna överst. Skeda över lite av melondressingen på musslorna och strö över lite extra flingsalt. Ät genast!

Fuskfiskburgare med ljuvlig röra!

Det är mycket med det jordiska just nu, och jag har dessvärre inte hunnit lägga ut några recept under helgen. Men nu kommer kompensationen!

Först ut en liten, enkel sås som hamnade på fiskburgare på lördagslunchen. Fiskburgaren i sig är inte mycket att orda om: en dubbelvikt allaska pollockfilé (ja, jag vet...), dubbelpanerad i ströbröd och sesamfrön, en blandad sallad, saltgurka och lite knaperstekt bacon mellan två bröd. Snabbfixad lunch helt enkelt. Men såsen, eller snarare röran - till var verkligen en hit. Den kommer jag att göra ofta igen!

Äppelröra till fisk
2 personer som tillbehör

1 syrligt äpple
1 liten rödlök
1 msk söt, grovkornig senap
1/2 dl tjock yoghurt
1/2 dl hackad dill

Riv äpplet och hacka rödlöken. Blanda tillsammans med övriga ingredienser.

It's oh so quiet...

Anledningen till att bloggen är tyst är

a) jag jobbade hela dagen igår
b) jag har superont i huvudet
c) jag har blivit intervjuad av P1 hela morgonen (mer om det när det blir aktuellt)
d) jag måste gå till min syster och titta på kattungar nu, annars slutar hon aldrig tjata.

Skärpning utlovas snart, förhoppningsvis redan i kväll.

Dobrou chuf, Daniel!

Daniel lovade i en kommentar att översätta texten på knödel-paketet jag köpte i Tjeckien. Här kommer texten (minus alla konstiga krusiduller ovanför bokstäverna):

"Obsah sacku vysypte do misy a prilijte 0,2 - 0,25 l studene vody. Vymichejte testo, ktere nechte 5 minut odpocinout. Z testa upravte na pomoucnenem vale 2 knedliky ve tvaru valecku o delce 12 cm. Knedliky vlozte do vrouci vody a varte 20 minut. Z tohoto mnozstvi pripravite 20 platku knedliku. Dobrou chuf!"

Alltså, jag tror att jag fattar att man ska blanda påsen med vatten, knåda 5 minuter, forma till knödlar och koka 20 minuter. Men jag vill vara säker på att jag inte missar något viktigt. Typ "Glöm absolut inte att knödel är giftigt om man inte läser Fader vår över den", eller någonting liknande.

Fantasilös inventering

Jag har drabbats av akut inspirationsbrist. Efter pizzaspektaklet igår har jag ingen som helst idé om vad vi ska äta idag. Det här händer inte mig ofta, som ni kanske vet. Men när det händer drabbar paniken mig med sin fulla kraft.

Jag har bland annat (att rabbla upp allt jag har gömt i skafferierna är inte möjligt, och än mindre eftersträvansvärt, eftersom det bland annat inkluderar mögliga citroner och en avocado från i mars längst in i kylen):

I kylen:
bacon (den vanliga billighetsvarianten, jägarbacon samt någon slags tjockskuren variant som kallas baconbitar och egentligen är skivat sidfläsk)
25 ägg
en bit pizzadeg från igår
säkert 700 g smör
200 g margarin sen Dackes tid
massa potatis (mest påsar med två kvar i varje)
morötter och en palsternacka
några svartrötter
en flaska Magnus goda senapsdressing
ungefär 5 blad sallad och 10 rädiseskivor
gul, röd, schalotten- och vitlök
ajvar
3 sorters inlagd gurka (polsk dill-, dansk asie- och turkisk salt-)
röd- och svartvinbärsgelé
svartvinbärssylt
krusbärsmarmelad
rosenbladsmarmelad
körsbärsmarmelad
hallonsylt
kaprisbär
en halväten burk tjeckisk rödkål med äpple (öppnad i november, men fascinerande nog luktar den fortfarande underbart fräscht - jag har inte vågat smaka dock!)
soltorkade tomater
leverpastej
fefferoni
inlagd minilotusrot
thailändsk fermenterad räkpasta (Magnus börjar hulka bara jag öppnar burken)
iranska grönsakspickles (som bara smakar surt)
jäst
älgsalami
kallrökt oxfilé
bosnisk korv
philadelfiaost
hemgjord lökmarmelad
typ 5 sorters senap

I frysen:
en gammal halv helstekt entrecote
en hel anka (men den tinar inte tills i kväll)
hemkokad räkbuljong
två kilo räkskal som ska bli mer räkbuljong
hemkokad köttbuljong
nässelavkok
nässlor
någon slags fiskfiléer (alaska pollock tror jag, de är köpta på netto och smakar harmlöst av ingenting)
oxbringa (tinar inte heller i tid)
mushy peas
bondbönor
diverse burkar jag inte vågar öppna (jag tror att någon innehåller jättegod lammgryta, men jag orkar inte öppna och gissa)
1 kilo salt sill från innan jul (garanterat förstörd vid det här laget - eller vad tror ni?)
massor av påsar av ganska äcklig hemgjord äppelchutney från i höstas (det gudomliga staffet är hårt när man envisas med att palla och tillaga äpplena på fyllan)
1 påse med ca 15 frysta, kokta vita bönor
1 paket fryst dill
1 paket fryst basilika

I skafferiet:
Rågsikt
vetemjöl
vetemjöl special
2 dl dinkelsikt
japanskt klibbigt ris
persiska nudlar
mängder av japansk pulversoppa
sardiner i tomatsås (jag avskyr dem, men jag äter dem när jag är ensam hemma)
bulgur
5 cl amaretto (nej, inte ens jag har lyckats dricka det rent!)
cashewnötter
tarhonya
ett paket tjeckisk knödelmix (jag har inte lyckats dechiffrera informationen på baksidan om hur den ska tillagas... Tjeckiskspråkiga - hör av er!)
sött (sirap, socker, brödsirap, vaniljsocker, gullvivesocker, glukossirap)
bakpulver, bikarbonat, hjorthornssalt
nötcreme
pumpakärnor
popcorn
pärlgryn
2 msk majsmjöl
1 oöppnat paket sojamjöl (jag kommer nog aldrig öppna det heller)
gröna linser
bondbönor
gula linser
solrosfrö
sesamfrö
torkad shiitake
torkad lime (som jag fick av rara Jens Linder men inte använt än. En konstant källa till dåligt samvete)
glasnudlar
torkad wakame i form av pokemonfigurer
ströbröd (vanligt jäkla ströbröd - det finns inte panko i Kalmar!)

I kryddhyllan:
svart kardemumma
5 sorters peppar (två svarta, två vita, en långpeppar)
spiskummin
koriander
havssalt
vanligt jäkla salt
rosmarin
oregano
mejram
cayennepeppar
kanel
timjan
gurkmeja
curry
svarta vallmofrön
enbär
kummin
paprikapulver
torkad thaichili

På köksbänken:
1 kruka dill
sweet chilisås
tabasco
arabisk chilisås (som tabasco fast godare, vilket förklarar varför den nästan är slut)
maltvinäger
rödvinsvinäger
äppelcidervinäger
rapsolja
olivolja
mirin
mörk kinesisk soya
ljus japansk soya
granatäppelkoncentrat
rosenvatten
apelsinblomsvatten
en tom whiskyflaska (den har inte gått upp på den legendariska hyllan som finns i min banner)

I övrigt:
10 kilo basmatiris (under min bokbänk)
knäckebröd (över kylen)
chips (i chipsskåpet)
en halv ask Paradis (i chipsskåpet)
3 kexchoklad (i chipsskåpet)
rostade melonkärnor (gissa var? Men snacks måste stoppas undan, annars äter man det hela tiden!)
färsk rosmarin (i fönstret)
5 apelsiner på dekis (i fruktskålen)

Ja, ni fattar va: jag har INGENTING att laga mat på! Skämt å sido är det läskigt när man inser hur mycket mat man har och hur lite fantasi man har att komplettera ingredienslistan med. Förslag mottages med glädje.

"Åh Margit, i tytchär öm di..."

Bästa låten i kategorin "Sånger som nämner mitt namn".

Världens godaste pizza!

"Det här är den godaste pizza jag någonsin ätit, alla kategorier" sammanfattade Magnus maten igår, och jag kunde inte annat än att yla i kapp av njutning. Det här var så gott att jag, för en gångs skull, saknar ord. Alla som inte testar den här pizzan får faktiskt skylla sig själva!

Testa verkligen degen - den blev sanslöst bra! Matig utan att vara tung, och en textur som inte liknar något annat tack vare den kokta bulguren. Korven jag använde mig av var Rosas lammprinsar (förr kända som lammsnoppar, men trist nog fick de inte heta det något längre tag), men vilken god lammkorv som helst fungerar.

Världens godaste pizza
4 portionspizzor

Degen:
1 dl bulgur + 2 dl vatten
25 g jäst
3 dl vatten
1 msk olivolja
1 tsk salt
ca 9 dl vetemjöl special

Fyllning:
2 gröna paprikor
4 tomater (jag tog gula)
2 röda lökar
250 g lammkorv
2 dl ajvar relish
svartpeppar

Toppa med:
150 g pecorinoost
1 dl rostade pumpakärnor
några nävar machesallat
ett par kvistar rosmarin

Getostsås med rostad vitlök:
100 g getfärskost
1 dl mjölk
6 rostade vitlöksklyftor

Koka upp bulguren med den första vattenmängden. Koka den riktigt mjuk, ca 15-20 minuter beroende på storlek. Kokar vattnet in innan grynen är mjuka, tillsätt mer vatten. Låt bulguren svalna.

Smula jästen i en bunke och rör ut med lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet, bulgurgrynen, oljan och saltet och blanda väl. Tillsätt mjölet och arbeta samman mycket väl till en smidig, men ganska mjuk deg, gärna med degkrokar eller i degblandare. Forma degen till en boll, olja den lätt och låt jäsa i 3 timmar i bunken. När degen hotar att jäsa över, tryck ned degen genom att köra fingrarna i den.

Sätt ugnen på 275 grader. Dela paprikorna i halvor, ta bort kärnhuset och pensla dem med lite olja. Lägg i ugnsfast fat tillsammans med de 6 vitlöksklyftorna till såsen. Rosta tills paprikaskinnet svartnat och vitlöken mjuknat, det tar 15-20 minuter. Lägg sedan den varma paprikan i en plastpåse och låt svalna. Skala sedan paprikan och skär i strimlor.

Skär tomat, rödlök och lammkorv i skivor.

Mosa ned de rostade vitlöksklyftorna i getfärskosten. Tillsätt mjölken och rör ut till en tunn sås.

Sätt ugnen på 275 grader. Låt två plåtar stå inne i ugnen när den värms upp. Dela degen i 4 delar och kavla ut till pizzabottnar (testa gärna att olja degen lätt i stället för att mjöla den). Lägg pizzabottnarna på de förvärmda ugnsplåtarna (allra enklast och bäst är att grädda pizzorna i två omgångar).

Bre ajvar på pizzan. Fördela tomat, rödlök, grillad paprika och lammkorv på pizzorna. Mal över lite svartpeppar.

Grädda högt upp i ugnen tills korven har fått fin färg, ca 10 minuter.

Hyvla pecorino över den färdiga pizzan, strö över lite pumpakärnor och toppa med salladen. Ringla över lite av såsen.

Det ska trugas...

Magnus: Jag tänkte diska upp lite snabbt.
Margit: (skrikandes från toaletten) Nej, det är lugnt! Du behöver inte! Jag tar det i morgon - det är ju inte så mycket!
Magnus: Äsch, jag diskar!
Margit: (fortfarande pipandes från toaletten) Nej! Jag tar det... Låt det vara! Jag vill ju spela TP med dig!
(tystnad)
Margit: Fast... Jag behöver ju röka lite. Ta disken då, så röker jag.

Gudomlig orättvisa

Syster Claudia: Det är så orättvist, folk håller på att skicka saker till dig hela tiden!
Jag: Va?
C: Du bara skriver på bloggen "jag vill ha det här och det här" och så skickar alla det till dig!
J: Vadå? Det är väl inte mitt fel att de är snälla?
C: Jävla fjäskande...
J: Du är bara avundsjuk!
C: Jag skrev en gång på nätet att jag ville ha en symaskin. Ingen skickade det till mig!
J: Va, var skrev du det?
C: Äh, nånstans... Men jag fick ingen.

Idag...

...känns som en bra dag. Jag börjar bli friskare och solen skiner bara måttligt, vilket förhoppningsvis betyder att Magnus kan stänga restaurangen i tid idag. Jag har fått en inbjudan till Gulddraken, vilket betyder att jag snart är på väg upp till Stockholm igen. Jag börjar greppa och få fason på min nya blogg efter ett par dagars inspirationsbrist och förkylningsorkeslöshet.

Jag har dock ingen aning om vad jag ska äta till middag. Men det ger sig nog efter en titt i kylskåpet. Idag vill jag dricka rosévin whisky rödvin och bli glad och lite lullig!

Lyckat misstag!

I förrgår bakade jag kavring (helt vanlig kavring, googla fram recept eller använd dig av vilken kokbok som helst). För sent insåg jag att jag bara hade en brödform. Lösningen? Stjälpa ned resten av smeten i en kakform förstås.

Vad som först verkade vara ett flagrant misstag - kakformen var stor och brödet blev alltså rätt platt - visade sig vara ett veritabelt snilledrag! Jag kunde ju göra en smörgåstårta av det. Eftersom jag förknippar kavring med ägg och sill var fyllningen given: hackat ägg, ansjovissill, rödlök, krispig rädisa, gräslök, dill och creme fraiche. Och det blev ruggigt gott! I natt, när jag låg och läste i min stillhet, vaknade plötsligt Magnus, satte sig upp och sa "Det var en väldigt, väldigt god smörgåstårta", varpå han tvärt somnade om.

Allt annat än att bjuda syster Claudia på tårtavsmakning hade varit oförlåtligt och lett till uteslutning ur den Richertska familjen - Claudia älskar verkligen smörgåstårta. Hon läser Ulf Elfvings bok Smörgåstårta som om det vore Bibeln och skulle, misstänker jag, sälja utvalda delar av sin familj (läs mig) för att få en hemleverans räksmörgåstårta på bakfyllan. Hon gjorde som hon alltid gör: åt två stora bitar och gnällde sedan över att hon var mätt. Fast hon gillade den också, och fick med en kvarts tårta hem.

Någonting som för övrigt kan vara bra att veta när man bakar kavring och andra bakverk som innehåller bikarbonat är om man tillsätter solrosfrön så blir de knallgröna. Rätt festligt och alldeles ofarligt, men det tillhör definitivt saker man vill veta innan man skär upp brödet.
Smörgåstårta med sill och ägg
12 bitar

1 kavringsbotten (bakad i rund form, 22 cm i diameter)
1 stor burk ansjovissill (600 g)
6 hårdkokta ägg
1 knippe rädisor
1 rödlök
1 kruka gräslök
1 kruka dill
2,5 dl creme fraiche
nymalen vitpeppar

Till garnering:
3-4 dl creme fraiche
2 hårdkokta ägg
1 knippe rädisor
1 kruka dill

Dela kavringen i 3 bottnar. Grovhacka sill, ägg, rädisor och rödlök. Lägg i en skål. Finhacka dill och gräslök och tillsätt. Blanda om. Blanda allt med creme fraiche - det ska bara binda ihop fyllningen, och absolut inte bli för fuktigt. Smaka av med vitpeppar.

Fördela röran på de två understa kavringsbottnarna. Lägg ihop bottnarna och täck med den översta botten. Bred creme fraiche över hela tårtan och garnera med äggklyftor, rädisor och dill.

Berusade revben

I söndags jobbade jag på restaurangen. På morgonen hade jag köpt tunna revben på Maxi (i samband med en liten påfyllning av restaurangvarorna). Alltså fick jag marinera revbenen på jobbet. Man tycker ju att det vore lätt med tanke på att jag hade tillgång till ett helt kök, men det krävdes en hel del uppfinningsrikedom och snokande i skafferier och barhyllor. Tyvärr har vår kock en försmak för worcestershiresås och torkad dragon i sin matlagning, något som jag kanske inte uppskattar så vansinnigt. Men bra blev det till slut, framför allt när jag gjort en räd till baren... Varför är det mycket lättare att blanda andras sprit i maten än sin egen? (Obs! retorisk fråga!).

Men sanningen å säga är det inte marinaden som spelar första fiol i den här anrättningen, utan revbenen själva. Det kräver en hel del tid - vår middag var inte färdig förrän midnatt - men genom att steka revbenen på mycket låg värme blir de otroligt saftiga och goda. Förutom revbenen åt vi en snabb tomatbaserad barbequesås (se receptskiss nedan), ris och marinerade majskolvar.

Lågtemperaturstekta revbensspjäll i whiskymarinad
3-4 personer

1000 g tunna revbenspjäll
1 dl tigersås
3 msk mörk soja
1 dl whisky (jag tog Bell's)
2 msk farinsocker
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk malen ingefära
svartpeppar efter smak

Blanda alla ingredienserna till marinaden. Lägg revbenssjällen i en dubbel plastpåse och slå över marinaden. Knyt om påsen och låt marinera ett par timmar, gärna över natten (mitt marinerade ca 10 timmar).

Sätt ugnen på 100 grader. Ta upp revbensspjällen ur marinaden (men släng den inte, se såsen nedan!) och låt droppa av. Lägg revbenen på en lätt oljad plåt och låt stå mitt i ugnen 3 1/2 timme. Vrid sedan upp värmen till 250 grader, flytta upp revbenen och låt dem få fin färg på båda sidor (passa noga så att de inte bränns).

Gott till revbensspjällen är en enkel barbequesås som får puttra under tiden köttet går i ugnen. Fräs helt enkelt en stor hackad lök i lite neutral olja tills den är genomskinlig, blanda i en burk krossade tomater och smaka av med marinad (jag tog större delen av marinaden). Koka ihop en halvtimme. Mixa såsen om du vill ha den slät, själv tycker jag att det är gott med lite tuggmotstånd.

DN-länken

Här är länken till DN-reportaget. Nu även med bild. Den blev inte så dum, trots allt. Men så är ju också Fredrik Funck en av Sveriges bästa fotografer.

Jag är fortfarande helt vansinnigt förkyld, men Magnus har i alla fall lovat att laga pasta carbonara i kväll. Perfekt när man är täppt i näsan, tjock i halsen och febrig och behöver förlita sig på salt, fett och varmt för att få ut någonting mer än bukfylla av middagen.

Nu ska jag läsa mer i On food and cooking. Problemet är bara att jag blir så vansinnigt hungrig av den!

Paus

Jag är brakförkyld och har dessutom skållat halva vänsterfoten eftersom jag tippade en gryta kokande vatten över den igår. Ingen bra dag med andra ord. Återkommer med något slags recept senare under dagen. Just nu ligger jag i sängen och läser On food and cooking.

Ketchupeffekten

Expressen i veckan, matfeber-lansering, radio idag. Och än är det inte slut! Kolla söndagsbilagan i morgondagens DN så får ni se någonting roligt.

Gitto i P4

Hur gick det då idag när jag pratade matbloggar i P4? Förvånansvärt bra, med tanke på att jag var så nervös att jag höll på att kräkas innan de ringde. Jag jobbade dessutom extra på restaurangen och fick utverka en kvarts ledighet (inte så svårt eftersom Magnus var dagens chef) för direktsändning via telefonen. Om ni lyssnar riktigt noga i bakgrunden kan ni vagt höra ett klicketi-klicketi-klick som kommer sig av att jag darrade något så enormt att örhängena slog i telefonluren. Men det gick ju som sagt bra. Men hjälp vilken konstig röst jag har!

Lyssna här! Knappt 21 minuter in i andra delen (tryck "nästa" på mediaspelaren så kommer du till del två) av programmet Kombi finns min något darriga stämma till allmän avlyssning.

Fruset solsken

Jag är medveten om att det här är ett recept få av er kan eller ids göra, och det är verkligen synd. Den bräckliga gullvivesmaken kommer alldeles till sin rätt i en sådan här gräddig dessert där den slipper konkurrera med andra smaker.

Gullviveparfait
6 portioner

5 äggulor
1 1/2 dl gullvivesocker
3 dl vispgrädde
2 msk gullviveessens

Vispa äggulorna och sockret tills sockret har löst sig och det har blivit en pösig kräm. Smaksätt med gullviveessensen. Vispa vispgrädden fast, men inte så hårt att den börjar gryna sig. Vänd försiktigt ned den vispade grädden i äggblandningen. Fördela i 6 portionsformar eller 1 större form (ca 1 liter). Frys i minst 5 timmar. Tina parfaiten i kylskåpet en kvart innan servering.

Laxpaket!

Det här blev ruggigt gott! Och trots att Magnus har någon konstig aversion mot lax (samtidigt som han paradoxalt nog älskar röding, sik, öring och andra laxfiskar) erkände han att det inte alls var så dumt. "Det är en helhet" sa han och gjorde cirklar runt tallriken. Och jag är beredd att hålla med. Ramslöken och laxen gifte sig med marinaden som gifte sig med taboullehn som gifte sig med limesåsen som gifte sig med morotsalladen. Det är så crossover att jag blir vindögd, men ändå känns smakerna inte ett dugg tillkämpade. Ät och njut!

Grillad lax i ramslökspaket
4 personer

600 g skinnfri laxfilé
1/2 dl ljus soja
1/2 dl mirin
2 msk risvinäger eller äppelcidervinäger
ca 32 ganska stora ramslöksblad
tandpetare
neutral olja

Dela laxfilén i 8 bitar. Blanda soja, mirin och vinäger i en skål eller dubbel plastpåse. Marinera laxen i 3 timmar i kylen. Skaka påsen då eller vänd bitarna om du använder en skål, så att alla delar blir jämt marinerade.

Koka upp en kastrull med vatten och doppa ramslökbladen ett och ett i det heta vattnet, bara några sekunder per blad. Lägg dem allt eftersom i kallt vatten.

Sätt ugnen på 200 grader.

Ta upp laxbitarna ur marinaden och låt dem rinna av (men spara marinaden!). Vira in bitarna i ramslök och fäst med tandpetare.

Pensla laxpaketen med lite olja och grilla dem snabbt i en het grillpanna så att de får snygga
ränder. Flytta över till en ugnsform, häll över marinaden, och låt gå klart i ugnen, ca 15 minuter.

Ramslökstaboulleh
4 personer

2 dl grovkornig bulgur
4 dl vatten
1 grönsaksbuljongtärning
1/2 dl olivolja
3 msk pressad citron
8 soltorkade tomater i olja
14 späda ramslöksblad
salt och nymalen svartpeppar

Koka upp bulguren tillsammans med vattnet och grönsaksbuljongen. Låt koka ca 15 minuter eller tills allt vatten kokat in och bulgurkornen är mjuka. Låt svalna något och rör sedan ned olivoljan och citronsaften. Hacka de soltorkade tomaterna och ramslöken grovt och blanda ned. Smaka av med salt och peppar.

Limesås 4 personer

Rivet skal av 1 lime
2 msk pressad lime
1 msk muscavadossocker
2 dl gräddfil
1/2 röd chili, hackad

Blanda limeskal och limejuice med muscavadossocker och chilin tills sockret löser sig. Rör ned gräddfilen och låt stå ett par timmar att mogna.

Morotsallad
4 personer

4 morötter, skalade och rivna
1/2 dl senapsvinägrett (av valfri sort - jag använder mig av Magnus hemliga familjerecept. men kolla typ Anna Bergenströms kokböcker eller sök på nätet)
3 msk rostade pumpafrön

Blanda allt. Låt gotta ihop sig någon timme.

Mer ätbart solsken!

Okej, jag ska sluta skriva om gullvivor snart - nu har jag inga kvar! De här sista stackarna ska bli dekoration på en gullviveparfait jag tänkte ha som dessert i kväll.

Blomkandering är enkelt, men vansinnesframkallande pilligt. Principen är enkel: ta en blomma, doppa den i lätt uppvispad äggvita och rulla den sedan i lite florsocker. Borsta av överflödet. Lägg på bakplåtspapper och torka i mycket svag ugnsvärme (ca 50 grader) med ugnsluckan på glänt tills de har blivit hårda.

Dessvärre är det inte så enkelt. Det fastnar för mycket äggvita och socker och resultatet blir stora sockerklumpar till blomster. Inte så snyggt. Jag gav upp efter tjugotalet blommor. Men några blev fina i alla fall!

Matfeber!

Nu är det officiellt: jag har blivit med ny blogg! Numera kommer ni även att hitta mig på Matfeber. Det är som ni ser helt annorlunda mot det jag har gjort tidigare, och ger mig en mindre summa pengar varje månad. Matfeber kommer att fungera som en blandning av nyheter och länktips och jag hoppas att det kan bli ett trevligt tidsfördriv för matintresserade människor.

Det här kommer inte att påverka Kärlek, mat och folköl, annat än att jag kanske kommer ha råd att köpa mat även i slutet av månaden fortsättningsvis. Jag planerar hålla samma halvt maniska uppdateringstakt även fortsättningsvis.

Lyssning för lördagslata

För de av er som vill höra min inte så värst fagra stämma går det bra att slå på P4 klockan 12:45 i morgon. Då ska jag, föga förvånande, prata om matbloggar med Uje Brandelius i programmet Kombi. Mer än så vet jag inte själv än, men det kan säkert bli spännande. Jag slipper slipper i alla fall baka paj den här gången (peppar peppar).

Off topic: kattungar

Trots att jag drömt mardrömmar hela natten känner jag mig rasande pigg och glad. Idag ska jag hälsa på Claudias siameskattungar. Kanske har de redan öppnat ögonen?

Så här såg de ut i onsdags...

Bara tre dagar gamla kattungar är ett litet mirakel, även om de kanske inte besitter någon klassisk skönhet.

Mamma Minou är både stolt och beskyddande. Jag tyckte förr att hon var helt dum i huvudet, men jag måste säga att hon har växt med sin uppgift.

Det här är minstingen, som är misstänkt lik ET. Hon måste flaskmatas eftersom hon bara blir bortskuffad vid tuttarna. Fast hon blir rasande arg varje gång och vill inte alls äta. Hon väger bara 63 gram, och har inte gått upp någonting sedan födseln. Fast man får se det från den ljusa sidan - hon har i alla fall inte gått ned och verkar riktigt pigg ändå. Fast ibland somnar hon mitt i flaskmatningen.

Ramslöksfest!

Vad gör man då med ramslöken man fått? Någonting alldeles extra givetvis - här har ju mer eller mindre lagts upp för vardagsfest! Det här är lättlagad mat, trots de många ingredienserna. Allt utom lammentrecoten kan, och bör göras färdigt tidigare. Gör tomaterna under dagen, potatisen strax innan du börjar med lammentrecoten och låt sedan potatis och tomater stå med i ugnen när du steker lammentrecoten.

Och har du tillgång till ramslök måste du lova att du testar den här pestoliknande såsen, den var helt underbar. Mild och smakrik på samma gång, och med en härligt grön vitlökston.

Grillad lammentrecote
3 personer

400 g lammentrecote
1 msk olivolja
flingsalt
nymalen svartpeppar

Sätt ugnen på 100 grader. Ta upp entrecoten, torka den runt om och pensla den med lite olivolja. Strö över flingsalt och svartpeppar och grilla den runtom i en riktigt het grillpanna tills den får fin färg. Stick in en stektermometer rätt in i den tjockaste änden och sätt hela grillpannan i ugnen. Ta ut köttet när temperaturen nått 62 grader. Låt vila 10 minuter och skär sedan upp i skivor.

Ugnsbakade potatishalvor
3 personer

7 medelstora potatisar
1/2 dl olivolja
nymalen svartpeppar
flingsalt

Sätt ugnen på 225 grader. Skrubba potatisen och dela den i halvor. Pensla både under och översida med olivolja och ställ potatisen med snittytan upp i en ugnsform. Strö över peppar och flingsalt. Baka potatisen i ca 30 minuter.

Ramslökspesto
3 personer

100 g späda ramslöksblad
1 dl rostade pumpafrön
75 g getfärskost eller chevré
3 msk olivolja
salt
nymalen svartpeppar

Kör ramslök och pumpafrön till en finhackad röra i matberedaren. Tillsätt getosten och olivoljan och kör ihop till en kräm. Smaka av med salt och svartpeppar.

Långrostade körsbärstomater
3 personer

1 ask kvistkörsbärstomater
1 msk olivolja
1/2 tsk salt

Sätt ugnen på 125 grader. Ringla lite olivolja i botten av en ugnsform och placera tomaterna (med kvist och allt) i formen. Strö över saltet. Rosta i ugn i ca 2 timmar och 30 minuter eller tills tomaterna börjar bli skrynkliga.

Solsken i en burk!

Det blev en hel del gullvivor över efter gullvivesnapsmakandet, så jag passade på att ta till vara dem också genom att göra gullvivesocker. Det blir ett vackert gult socker med en tydlig blomsmak. Vad jag ska göra med det vet jag inte än, men jag kan tänka mig att det är gott i diverse desserter: creme brûlée, att smaksätta pannacotta med, att strössla över glass eller kanske att rulla små gräddiga vit chokladtryfflar i? Hur som helst är det busenkelt att göra och håller långt efter det att gullvivorna i backarna vissnat!

Gullvivesocker

3 dl gullviveblom (bara den gula innerblomman)
3 dl strösocker


Mixa socker och gullvivor. Torka i mycket låg ugnsvärme (ca 50 grader) i ca 20 minuter. Rör om då och då. Mixa sockret igen och häll upp på burk.

Som ett brev på posten...

...Eller två. Jag upphör aldrig att förvånas och förtjusas av människors vänlighet. Idag damp två paket ned utanför dörren. Först och främst, så hade den fantastiska Annica vänligheten att skicka mig ett jättepaket ramslök. Ja, det är helt otroligt. Hon plockade alltså en enorm bunt ramslök igår, paketerade det och skickade det till mig. Det kom fram idag, och bladen var som nyplockade! Återigen, tack Annica! I kväll blir det en än så länge hemlig festmåltid med ramslök...

Och som om det inte var nog hade hon dessutom grävt upp ett par ramslökplantor till mig! De är hjälpligt planterade och ska åka hem till Vedborm i helgen. Där blir de förhoppningsvis början på ett enormt bestånd vitlöksdoftande ramslök. Vi får väl se om de klarar sig! (Och ja, det är ätpinnar och stektråd som blev en kreativ stöttning av plantorna...)

Men inte slutar historien där... Superrara Fastfoodlovers-redaktionen hade dessutom skickat mig en mycket flott och multifunktionell korkskruv eftersom jag förlorade min gamla! Den kommer väl till pass eftersom jag inte fått kolsyrevinöppnaren jag fick av Översättarhelena att fungera riktigt som den ska ännu.

Jag är så rörd av all vänlighet att jag nog måste lägga mig och vila en stund. Annars börjar jag nog lipa av ren extas. Ramslök! Korkskruvar! Åååh, kattungar*! Jag tror jag bjuder på en bild på en av de vildtulpaner jag fick av min mor i helgen som en liten tackblomma.

*"Ååh, kattungar" har blivit min och Magnus omskrivning för "Nu kommer jag nog snart börja storböla", på grund av att jag, när jag känner mig riktigt arg och hängig, går hem och kollar på söta djurbilder på Cute Overload tills tårarna kommer. Det kan rekommenderas, man mår mycket bättre efteråt!

Buteljerat solsken

När jag var liten brukade jag alltid dra loss den gula blomman från blomfodret och suga i mig den lilla droppen nektar som väntade i röret. Ingenting har en sådan smak av vår för mig - det är blommigt, soligt och honungssött.

Nu är jag vuxen och kan ta till vara på gullvivans smak till resten av året. Fast jag kommer nog alltid fira den där första riktiga vårdagen genom att rusa ut till ängen bakom huset i Vedborm och suga i mig gullvivor bland alla berusat surrande humlor och snabbfotade spindlar.

Gullvivesnaps
35 cl essens

ca 4 dl gullviveblommor till 35 cl brännvin

Plocka en ansenlig mängd gullvivor (kolla så att gullvivorna inte är fridlysta i ditt län först). Dra ut de gula blommorna ur foderhöljet och lägg det gula i en flaska (det tar ett bra tag, men det är ganska rofyllt arbete). Slå på brännvin så att det täcker blommorna. Låt stå en vecka och sila sedan bort blommorna. Häll snapsen på flaska, låt mogna ett par veckor och späd sedan essensen med brännvin till önskad smak.

Rensa ogräs: kirskålsufflé

Ett av mina nyårslöften var ju att göra sufflé, och nu är det dags, för första gången. Sufflésmetsproprotionerna kommer från en gammal Bonniers stora kokbok (när det gäller sufflé tänker jag inte uppfinna hjulet på nytt!), men kirskålstillägget är mitt. Och kan man ens hävda upphovsrätt på sufflésmet - det finns ju inte så många sätt att göra den på egentligen?

Och så god den var! Sufflén passade verkligen utmärkt till dagens böckling, men jag tror att varmrökt sik hade varit ännu godare (av den enkla anledningen att jag är tokig i varmrökt sik). Fast det hade de inte på Konsum inne i stan, och till Maxi orkade jag inte ta mig idag. Rökt skinka eller knaperstekt bacon hade nog också fungerat bra. Anar ni möjligtvis ett mönster? Helt rätt: rökt mat + kirskål = supergott!

Kirskål är ett utmärkt ogräs att ta vara på, men se till att bara plocka skotten - de stora plantorna är inte alls lika goda. Smaken påminner lite om blekselleri med tydliga lakritstoner. Rå tycker jag att den är rätt äcklig, men alla håller inte med: Serendipisk mat-Louise har fått kirskålsdille - läs mer där!

Min sufflé blev inte så jättehög av den enkla anledningen att jag övervispade äggvitorna. Gör inte det! Vispa dem fluffiga och fasta, men inte så att de börjar flocka sig.

Kirskålsufflé
2 hungriga

2,5 l kirskål (löst packad)
2,5 dl vätska (hälften grädde, hälften kokspad från kirskålen)
3 msk vetemjöl
1 msk
3 äggulor
ca 1 tsk salt
1 krm vitpeppar
2 krm nyriven muskotnöt
7 äggvitor
3 msk maizena

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en stor suffléform med mjöl, ställ den i kylen en halvtimme och smörj den sedan igen. Mjöla den och ställ tillbaka den i kylen tills det är dags att använda den.

Förväll kirskålen i lite vatten. Låt rinna av och spara kokvattnet. Hacka kirskålen grovt och lägg åt sidan.

Blanda grädde och kirskålkokspad i lika proportioner. Tillsätt vetemjöl och smör och koka upp. Låt svalna en aning. Blanda ned äggulorna och rör om (antingen i vattenbad eller genom att flytta kastrullen av och på en platta på lägsta värme) tills du har en tjock kräm. Blanda ned kirskålen och smaka av med salt, vitpeppar och riven muskot.

Vispa äggvitorna tillsammans med maizenan tills du kan vända äggvitorna uppochned utan att få någonting i huvudet eller golvet. Offra först en tredjedel av äggviteskummet genom att röra ned det i ägggulekrämen. Blanda försiktigt ned resten av äggvitan i två omgångar - det ska bara bli nätt och jämnt blandat.

Fyll suffléformen med smeten och dra ett streck i smeten längs kanten på formen (på det viset stiger sufflén uppåt och inte som en hiroshimabomb över kanterna). Grädda i 25 minuter. Öppna inte ugnsluckan förrän du ska ta ut sufflén, utan nöj dig med att spana på pösandet genom ugnsluckans glas.

Gitto i Expressen (eller hur man bakar en paj under tidspress)

Man kan ju verkligen fråga sig varför jag står med en fånig min och en mystisk paj i dagens Expressen... Det gör jag med!

Det här är vad som hände. För några veckor sedan ringde en Sara från Expressen och ställde några frågor om matbloggar som jag svarade på efter bästa förmåga. Sedan detta:

- Vi behöver någon på bild också, kan du ställa upp?
- Okej...
- Vilket tid passar det dig?
- Nu i veckan eller?
- Idag! Det går ut i morgon (vilket det alltså inte gjorde).
- Öööh... I morgon?! (det är här paniken börjar komma:) Om några timmar? Om tre timmar?
- Okej, då skickar vi en fotograf till klockan 16!

Luren på. Jag ser mig omkring. Det är minst sagt ostädat med kläder utspridda överallt, kastruller, tallrikar och diverse lösa delar av min matberedare tronar i diskhon. Det är obäddat. Jag tittar på mig själv. Mjukisbyxor, gammal tröja, slappar-bh, raggsockor. Oduschad, mörk runt ögonen, luggen åt alla håll. Och så den där förbannade jättefinnen som jag bara var tvungen att klämma. Varför idag, av alla dagar?

Det är nu jag inser att det gäller att jobba fort. Jag är aldrig så bra på att få saker gjorda som under tidspress, men det betyder också att jag blir helt hispig. Så här såg tiden mellan 13:30 och 16:00 ut.

13:30 Ringer Magnus. Ylar högt i luren och förklarar situationen. Blir lugnare av att höra hans röst.
13:35 Ringer mamma. Ylar högt i luren och förklarar situationen. Blir skitnervös av att mamma hispar upp sig. "Drick nu inga öl" säger mamma. Som om jag skulle!
13:37 Hmm... Jag hade ju faktiskt en folköl kvar i kylen. Den behöver jag!
13:40 Diskar maniskt samtidigt som jag dricker ölen. Mår bättre.
13:5o Telefonen ringer. Expressen-Sara igen. "Jo, vi tänkte det... Du har ingen paj eller nåt? I frysen kanske? Det måste vara nåt på fotot". Vaaa?! Paj? Är de tokiga? Okej, okej, jag bakar en paj... Diskar ännu mer maniskt.
14:00 Inventerar skafferiet. Paj, paj, paj... Hittar fryst vårrulledeg. Det får vikariera som filodeg. Hittar tre äpplen. En citron. Dadelsirap. Mandlar. Äh, det går bra.
14:05 Rusar till Mikrolivs efter kanel och 3 äpplen till.
14:15 Kastar mig in i duschen.
14:20 Kastar mig ut ur duschen med en inpackning i håret. Gör pajen. Skalar äpplen, smälter smör och blandar äpplelklyftor med citronsaft, dadelsirap, kanel och mandel. Det blir brunt av dadelsirapen och helt plötsligt inser jag att det inte är en vacker matfärg.
14:30 Det ringer. Expressen-Sara undrar om jag känner till några bokförlag som ger ut kokböcker eftersom hon inte fått tag på någon på Bonniers. Gaaah, har hon inte hört talas om Google? Jag rabblar på måfå från kokboksryggarna. Och just det, kan jag sammanställa en lista på några av mina favoritmatbloggar?
14:35 Fortsätter på pajen. Penslar vårrulledeg med smör, lägger ihop arken tre och tre. Varvar
deg och äppelblandning. Försöker dekorera med lite korslagda remsor och hackad mandel, men fy vad det ser ut! Äsch. In i ugnen på 200 grader.
14:50 Skölja ur inpackningen. Föna håret. Platta håret med plattång. Jäkla hår, varför ser det inte ut som i shampooreklamen?
15:05 Sminkning. Den där förbannade finnen.
15:25 Pajen klar. Jag kan inte låta bli att skratta åt monstret jag skapat.
15:30 Men hur ser det ut?! Jag har ju inte städat! Fuskstädar genom att fösa in kläder i garderober. Sopar golvet. Tar en stor låda och slänger ned hårspännen, kortlekar, papper, bowlingklot, datorsladdar och allt annat som skräpar. Nu ser det okej ut.
15:45 Hittar en ganska ren klänning. Den får funka.
15:50 Skriver lista på bloggar jag gillar och mejlar över till Expressen.
16:00 Fotografen kommer. Det hela är över på tio minuter.

Resten av dagen försökte jag varva ned. Ungefär lagom till Aktuellt andades jag normalt igen.

Gullvivefånst och kirskålsknäkras

Nu har jag plockat säkert halva norra Ölands gullvivebestånd. I alla fall känns det så. Vad jag ska göra med dem rapporterar jag om i morgon!

Dessutom har jag nu ca 3 liter kirskål, till min fars illa dolda förtjusning. Han har rynkat på näsan åt allt mitt samlande, men kirskålseländet ville han gärna slippa! Jag hade kunnat plocka en mindre skottkärra full bakom huset, men knäna krasade oroväckande efter tio minuters hukande (att sitta på knä är inte ett alternativ - då kan spindlarna få tag på mig!). Nu gäller det bara att lista ut vad jag ska göra med ogräset...

Den vilda jakten på ramslöken

Jag är hemma hos familjen på Öland och bestämde mig för leta rätt på ramslök. Lättare sagt än gjort visade det sig. En snabb googling visade att det fanns ramslöksbestånd i prästgårdsreservatet i Böda, inte allt för långt från Vedborm. Sagt och gjort cyklade jag iväg i solskenet och kom efter tjogo minuters idogt trampande fram till Böda kyrka. Runt våtmarken i norr skulle det finnas och jag gav mig hoppfullt iväg.

Vad våra vänner på länsstyrelsen glömt att nämna att det förutom sagda våtmark och presumtiva ramslöksbestånd även fanns en kompakt vägg av sly och slån runt den lilla stigen, och en machete modell större hade behövts för att inventera allt annat än den gullvivekantade stigen framför mig. Men jag misströstade inte, och skärskådade vart enda blad på jakt efter mina drömmars lökväxt. Ingenstans fanns den att uppbringa, och då kröp jag praktiskt taget på alla fyra genom vegetationen. Däremot har nog större delen av områdets fästingar fått ett nytt hem på mig, men det lär jag bli varse inom de närmsta dagarna.

Trots den gäckande ramslöken kom jag inte tomhänt hem - jag plockade vild gräslök i massor för att stilla min löklängtan. Den är strävare och mattare i bladen än sin kultiverade syster, men har å andra sidan en starkare löksmak.

Och när jag kom hem stod min mamma med en 3-litersbunke nässelskott i handen. "Åh, jag ska också plocka" sa jag lite avundsjukt. "De är till dig" sa mamma, som redan igår tvivlat starkt på ramslöksplockandet vilket lett till ett smärre gräl. Men allt är förlåtet. Mamma fick rätt, precis som mammor ska ha (fast hon hade fel i sak, ramslök är inte fridlyst utanför Blekinge).

Nu ska jag ut och plocka kirskål för allt vad tygen håller!