torsdag, november 29, 2007

The importance of being Margit

Det finns som bekant Facebook-grupper för allt. Idag gick jag med i gruppen "All Margit's in the world" och har redan haft mejlkontakt med en Margit i Kansas. Det är helt fantastiskt onödigt, men ack så roligt! Framför allt eftersom de enda Margitar jag träffat tidigare* är min farmor och en arkitekt som besökte mitt högstadium en gång. Och annars har jag bara stött på Margitar i dödsannonserna, vilket förstås är lite deprimerande. För varje Margit som dött har känslan av att "snart är det bara jag kvar" ökat.

Men jag är alltså inte ensam - tjoho! Det finns hela nio personer med i gruppen, varav tre svenska. Underbart!

*Nu har jag ju inte träffat den här Kansas-Margiten, men så petig behöver man ju inte vara.

8 kommentarer:

Örjan sa...

Användandet av bra personnamn går i cykler.Vissa 30 år andra 50-60 år.
(Antager att det finns studier av detta).
Margit (avledning av Margareta) är ett bra och vackert namn användbart internationellt.
(Min faster född 1912 hette Margit)
Inom närmaste 10 åren spår jag att det kommer att bli populärt igen.

Mitt eget namn Örjan tror jag har dålig framtid,trots dess härstammning från Gregorius, George, Georg mm. Ö-et försvårar internationellt.

Annat namn som jag tror försvinner är det udda Jerk.
Har god vän född -55 med det namnet.

Stackars Jerkar som vill besöka eller jobba i engelsktalande länder.Hoppas de har ett användbart andranamn, eller extrastark personlighet.

Kan Du komma på fler svenska namn som ger negativa associationer på utländska språk?

Men fram för flera Margitar.

MrArboc sa...

Har stött på en annan person som hade samma för- och efternamn som mig. I en dödsannons.

Fatta hur det kändes att sitta där på jobbet med en kopp kaffe innan dagens slit ska börja och se sitt eget namn i en dödsannons...

Vet inte ens varför jag läser den sidan, men men...

Lagers tabberas sa...

Inte en djävel döptes till Göran under 2005-2006 inte ens som mellannamn.

Anonym sa...

Jag tycker att Margit är jättefint, synd ... fast ändå bra när man tänker efter ... att inte fler heter det.
/Tråk-Eva ;-)

Gitto sa...

Örjan: Jo, jag känner till cyklerna, vilket gör mig mer och mer förvånad över att mitt namn inte börjat dyka upp i tabellerna än. Fast när det väl gör det så kommer jag känna mig enormt ungdomlig och fräsch! :)

Och Jerk kommer nog försvinna, precis som du säger. Ökad anglifiering gör nog att sådana namn tappar i status. :)

McArboc: Ja, varför läser man dödsannonserna egentligen? Jag gör deet mest för att se om det finns någon fin dikt i dödsrunorna (det gör det allt för sällan).

Fast min egen dödsannons har jag redan sett eftersom min nu framlidna farmor var min namne. Det var faktiskt rätt creepy, framför allt som min far skrivit en väldigt vacker dödsrunedikt.

Lager: Jag tror det är Perssons fel. Vem vill att ens barn ska förknippas med en överviktig, faktiskt ganska gnällig (om än erkänt kompetent) politiker? Du får helt enkelt ta och höja Göran-statusen på egen hand!

Anonym: Eva är vackert det med. Och det är ju som tur är inte namnet som gör människan, utan tvärt om. Tack vare att jag känner en fantastisk Eva tycker jag att det namnet är underbart välklingande!

Malinka sa...

Kommentera på ett flera månader gammalt inlägg, får man ens det?

Men i alla fall: Jag känner en alldeles nyfödd Margit. Den tidigare Margit jag kände skulle ha fyllt 100 i år.

katrin sa...

Min mamma heter Margit! Hon hör till generationen mellan Facebook och dödsannonserna men får ofta sitt namn förväxlat med Marit, så jag vet inte hur vanligt namnet egentligen är i den generationen.

Job sa...

Jag har inga namnfränder alls. någonstans :(