Kalmarpärlor: Lilla puben

Mitt absoluta favoritställe i Kalmar är Lilla Puben, som verkligen gör skäl för sitt namn. Det är inte mycket mer än ett hål i väggen, men med Kalmars bästa öl- och whiskysortiment skänker stället en ny glans åt den gamla klyschan att storleken inte har någon betydelse (men se till att vara där tidigt, annars är det garanterat knökat! Mellan 17-19 är bästa tiden att njuta av stället, sedan blir trängseln märkbar). Medelåldern på besökarna är just medelålders, men det gör också att atmosfären är betydligt lugnare än på de andra ställena kring Larmtorget. Hit går man inte för att råragga eller dansa loss, utan för attt njuta av en god öl i trevligt sällskap. Den lilla uteserveringen är verkligen den perfekta platsen att njuta av Larmtorgets larmande utan att hamna mitt i smeten.

Lägg dessutom till att maten är omsorgsfullt lagad utan att vara dyr, vilket verkligen är sällsynt i Kalmar och att servitriserna är så trevliga att jag misstänker att de nallat ur spritförrådet - det är omöjligt att gå dit utan att få en familjär hand på axeln och bli kallad "älskling" eller "lilla gumman". Men eftersom det inte finns någon falskhet i deras sätt är det omöjligt att bli förnärmad, tvärt om känner man sig bara ovanligt väl omhändertagen.

Och de av er som minns min förra rubrikbild på bloggen förstår att jag känner mig hemma på ett ställe där en ölflaska av varje sort sparas på hyllor...

...och det har blivit ett par med åren - här syns bara en bråkdel!


Magnus beställde biff Lindström som knappast var extraordinär, däremot välkryddad och mycket bra för 99 kronor. Jag beställde en ceasarsallad för 89 pix som både var mättande och god. Dock hade jag velat ha lite mer sardellsälta i dressingen och den färdigrivna parmesanen drog ned betyget lite. Dock väldigt prisvärt, även om jag vaknade klockan halv fyra i morse och var så vrålhungrig att jag åt en avocado med lite tabasco innan jag somnade om.

Och att avnjuta en lagavulin till kaffet med perfekt folkspanarläge mot Larmtorget är en njutning värd namnet.

Sedan kan man nöjt gå hemåt genom det alltigenom vackra Kalmar (gamla Domushuset, numera Kvasten, undantaget), njuta av grönskan, busvisslingarna från de uttråkade fångarna på fängelset och fiskmåsarnas skriande.

Ships that pass in the night...

Jag går mot Maxi för att köpa lammracks och lite annat smått och gott och röker en cigarett längs vägen. Jag är ledig i morgon, ser ni, och Magnus slutar för första gången på hela sommaren tidigare än klockan sent, nämligen klockan 17. En fylleglad tjej går emot mig med en oöppnad burk Staropramen.

Tjejen: Får jag köpa en cigg av dig?
Jag: Du får en, mot en klunk av din öl.
Tjejen: Lätt!
Jag: (ger henne en cigarett) Varsågod!
Tjejen: (räcker mig ölen) Ta den! Jag är stupfull! Så jävla skönt att äntligen få en cigg!

Jag ger tjejen tre cigaretter till som tack för burken och begrundar min fantastiska lycka ölklunkandes hela vägen mot Maxi. Och visst är det fascinerande, hur man kan byta glädje med en vilt främmande människa? Jag var ölsugen och hon röksugen. Tillsammans jämnade vi ut excesserna lite.

Ett år tillsammans!

Syndafloden faller över Kalmar. Men som sagt har vi på grund av vårt arbete skaffat oss en pervers syn på så kallat dåligt väder. Regn ingår inte i den kategorin, däremot solsken och milda brisar.

Firar man ett år med sin livs kärlek måste man faktiskt göra någonting speciellt av dagen. Vi bestämde oss för en picknick i Slottsparken, eftersom vår första gemensamt lediga dag förra sommaren förgylldes av en sådan. Även den gången stod gazpacho och rabarberpaj på menyn, men i år var de båda rätterna ytterligare förädlade.

I parken bygger de ett nytt konstmuseum. Lyftkranen var i alla fall mäktig även om museets placering lämnar mycket att önska.

Att regnet vräkte ned gjorde oss inte modstulna, tvärt om! Dels kändes det underbart asocialt att picknicka i ösregn, dels fick vi parken i stort sett för oss själva (vi satt regnskyddade på utomhusscenen). Fast inte riktigt. Mitt i vår fyrarätters picknick (kompletterat med favoritölen Zeunerts Werde, underbara Rotari Rosé och lättdruckna Porcupine Ridge) dök det upp en liderlig sälle i skepnad av kapten Andersson. Han var tämligen berusad, men bjöd på god underhållning och ett rejält glas whisky var. Han berättade om sin barndom med en alkoholiserad och bindgalen far, hur har blev skickad från Uddevalla till korrektionsanstalt i Kalmar som trettonåring och om när han förlorade sin oskuld med en köksa på nämnda korrektionsanstalt. Dessutom var han mycket intresserad av att diskutera sex i alla dess former.

Installerade under tak kunde vi njuta av utsikten mot restaurang Byttan. Det var underbart att använda det stora objektivet till att spana på hur servitriserna arbetade när vi själva slapp.

Kapten Andersson var underhållande ett tag (man begåvas med en abnormt stor tolerans för fulla sjömän när man jobbar på min restaurang), men så småningom ville vi vara för oss själva igen. Alltså satte vi honom, elakt nog, på en taxi till restaurangen. Idag fick vi veta att han nära nog retat livet ur C, en av servitriserna. Hon föreslog att han inte skulle dricka fler öl, varpå han svarat: "Jag förstår...". C var skitnöjd över att hon fått sitt budskap igenom ända tills han fortsatte: "Det är felet med er tjejer idag, ni onanerar för mycket".



Hur som helst, maten. Jag visste faktiskt inte att Lisa hade utlyst en gazpachotävling, men det här får bli mitt modesta bidrag. Den är väldigt traditionell, förutom att jag blandar ut den med mineralvatten. Men jag tycker att den blir extremt sommarfräsch på det viset. Givetvis får den picknickfraktas i komprimerad form och blandas i serveringsögonblicket, men det behöver jag knappast säga. Mums är det i alla fall, även en regnig dag!

Gazpacho
6 personer som förrätt

6 stora tomater
2 stjälkar bladselleri
2/3 gurka
1/2 gul lök
4 vitlöksklyftor
1 grön paprika
1/2 - 1 spansk peppar
3 skivor kantskuret franskbröd
1 dl god olivolja
2 msk sherryvinäger
salt, svartpeppar
5 dl mineralvatten

garnering:
1/3 hackad gurka
1 hackad röd paprika
hackade eller slantade rädisor
skivad salladslök
krutonger (stek tärningar av franskbröd frasiga i olivolja)

Skålla tomaterna, ta bort kärnorna och hacka dem grovt. Skär sellerin i mindre bitar (även bladen). Skala gurkan och hacka den också. Hacka lök, vitlök och paprika någorlunda fint. Släng ned alla grönsaker i matberedaren tillsammans med franskbrödet uppbrutet i mindre bitar. Kör till en puré. Tillsätt olivoljan och vinägern. Smaka av med salt och svartpeppar (den ska vara ganska starkt kryddad eftersom den späs ut senare). Häll på flaska och packa ned i picknickkorgen.

Vid servering blandar du ut den tjocka soppan med lite mineralvatten så att den får en trevlig konsistens och bubblar lite friskt. Strö över de hackade grönsakerna och lite krutonger.

I nyaste numret av Vi (som ännu inte nått butikerna) är jag med under rubriken "På uppgång" - även om de långa arbetsdagarna gör att jag snarare känner mig på dekis. Det är den utmärkta och väldigt trevliga Jenny Morelli som intervjuat mig på ett kafé på Mariatorget.

Bilden blev inget vidare (eller så har jag bara en absurd självbild - den tesen understöds av att det finns runt tre bilder på mig själv som jag är nöjd med), men vad som framför allt är intressant är att jag säger att det finns en sak jag aldrig skulle blogga om: tonfisk på burk. Lagom till intervjun publiceras därför ett recept som går stick i stäv med denna kommentar. Men faktum är att jag ogillar de flesta recept med burktonfisk, och inte gärna sätter i mig det, inte ens de dyrare varianterna. Vitello tonnato är ett ljuvligt undantag.

Se bara till att använda bra tonfisk. Köper du Euroshoppers variant smakar det därefter. Jag använde Abbas bitar i olja, och det fungerade fint. Och var inte heller rädd för att rosasteka fläskfilén, chansen är större att du dör av besvikelse över torrt, trådigt kött än av salmonella eller trikiner. Vill du inte chansa, satsa då hellre lite extra pengar på en kalvstek, det hade jag gjort om bara Maxi behagat saluföra det.

Vad gäller de två sorterna rapsolja är det givetvis överkurs, men jag gillar den nötiga smaken av kallpressad rapsolja. Men jag blandar gärna ut den med sin mildare syster eftersom jag ogillar när nötsmaken tar överhand.

Att varken vitellon eller bönsalladen som ackompanjerade den inte finns på bild beror på att vi råkade äta upp dem innan någon av oss kommit på det här med fotografering.

Vitello tonnato
4 personer

600 g fläskfilé
2 äggulor
1 tsk dijonsenap
1 dl kallpressad rapsolja
1 dl vanlig rapsolja
2 burkar tonfisk i olja
1 dl avrunnen kapris
1/2 - 1 dl vitt vin
saften av 1/2 citron
salt, svartpeppar

Kapris och citronklyftor till garnering

Sätt ugnen på 125 grader. Bryn fläskfilen runt om i en panna. Salta och peppra. Lägg i en ugnsform och stek tills innertemperaturen är 65 grader. Låt svalna och skiva sedan i 1 1/2 cm-tjocka bitar.

Blanda äggulorna och senapen. Rör ned de båda oljorna, först droppvis och sedan i lite större mängder till en majonäs. Låt tonfisken rinna av från oljan och tillsätt den. Mosa ihop till en röra och tillsätt sedan kaprisen. Späd med vitt vin till en tjock sås och smaka av med citron, salt och svartpeppar.

Bre såsen över köttskivorna. Garnera med kapris och citron. Servera kallt. Nypotatis eller bara lite bröd är gott till.

Den här bönsalladen är enkel och smakrik. Funkar givetvis med vilka bönor som helst, men just borlottibönornas milda krämiga smak gör sig perfekt till den nötiga dressingen.

Ta vilka kryddörter du vill! Det går bra med bara basilika om man inte har lyxen att odla kryddor i balkonglådan. Själv tog jag persilja, salvia, ingefärsmynta, oregano, citronmeliss och apelsintimjan.

Bönsallad med solrosvinägrett

2 msk solrosfrön
1 stor vitlöksklyfta
1/2 tsk salt
3 msk kallpressad rapsolja
1 msk äppelcidervinäger
1 tsk råsocker
1 dl hackade, blandade kryddörter
svartpeppar
1 burk borlottibönor

Rosta solrosfröna i en stekpanna tills de börjar få färg. Mortla dem tillsammans med vitlöken och saltet. Rör ned oljan, vinägern och sockret. Tillsätt de hackade kryddörterna och smaka av med svartpeppar. Rör ned bönorna och låt vila över natten, eller i alla fall 4 timmar.


Klart man måste ha lite ost också. Vi åt en härligt välstinkande roquefort. Eftersom den luktade som mina fötter efter en lång arbetsdag var bildkompositionen given. Kapten Andersson fick även han en överbliven bit och konstaterade karakteristiskt nog att den smakade flänsost. Fast han åt den ändå med mycket god aptit.

Förra året åt vi också rabarberpaj i portionsformar, men den genialiska idéen med rosenmarmelad kom till av en slump i år. Eftersom jag alltid brukar göra för mycket av allting tog jag bara ett par rabarberstänglar till pajen. Efter att jag fyllt dem såg det misstänkt ynkligt ut, så jag tog min hemgjorda rosenmarmelad och klickade på. Receptet på den kommer nog så smångingom, men annars går det bra att använda sig av den sorten man hittar i arabiska butiker. Annars kan man fuska och bara koka ihop en näve rosenblad, några droppar rosenvatten och lite socker, det fungerar också.

Men håll med om att inget säger kärleksjubileum som rosor? Att den lite jolmiga rosensmaken skulle gifta sig väl med den syrliga rabarbern hade jag redan gissat, men det här var banne mig fenomenalt! Tillsammans med den svala gräddfilsglassen kan det vara någonting av det bästa jag skapat. Eftersom jag var så mätt lyckades jag bara få i mig halva pajen, men Magnus åt med glädje upp mina rester också.

Det blir lite deg över, men den kan man antingen slänga eller frysa i väntan på bättre tider.

Gräddfilsglassen måste jag också slå ett slag för! Den är mild och krämig och med en härlig syrlighet som piggar upp det mesta. Testa den tillsammans med sommarens alla frukter!


Minirabarberpaj med gräddfilsglass
2 portioner

50 g smör
2 dl vetemjöl
1 ägg
200 g rabarber (2-3 stjälkar)
2 msk vatten
1/2 dl råsocker
1 tsk potatismjöl
2 msk rosenmarmelad

Nyp ihop smör och vetemjöl. Tillsätt ägget och blanda snabbt samman till en deg. Ta två små portionspajformar och tryck ut 2/3 av degen i dem. Nagga degen med en gaffel. Ställ formarna i frysen tillsammans med den överblivna degen i 20 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader. Förgrädda pajskalen i 10 minuter. Under tiden skalar du rabarbern om den är grov, annars skär du den bara i skivor. Lägg den i en kastrull, slå på vattnet och tillsätt råsockret och koka utan lock tills rabarbern börjar mjukna och sockerlagen nästan kokat in. Ta från plattan och rör i potatismjölet.

Ta den sista tredjedelen av pajdegen och kavla ut den på ett väl mjölat bakbord. Skär fyra remsor som i längd motsvarar diagonalen på pajformerna. Fyll pajerna med rabarbern, täck med ett tunt lager rosenmarmelad och dekorera med två korslagda pajdegsremsor på varje paj och grädda i 20 minuter på 225 graders ugnsvärme.

gräddfilsglass

2 äggulor
1 dl sötad, kondenserad mjölk
1 tsk vaniljsocker
3 dl gräddfil

Blanda den kondenserade mjölken, äggulan och vaniljsockret i en metallskål. Rör samman över vattenbad tills krämen tjocknar. Låt svalna, blanda ned gräddfilen och frys, antingen i glassmaskin eller i frysen (rör då om smeten varje halvtimme de första tre timmarna).

Sedan gick vi hem, lagom berusade efter vinet och bjudwhiskyn och somnade sålunda klockan 16 efter en varm dusch. Klockan 22 vaknade vi igen och åt korv med räksallad och bröd och kollade sedan på natt-tv till klockan tre. En underbar dag, med andra ord.

Äntligen matblogg!

Jag har äntligen haft en ledig kväll, och har haft grillafton tillsammans med syrran. Äntligen fick jag en chans att länsa balkonglådans kryddörter, och tur var det - oreganon och ingefärsmyntan hotar de andra växternas överlevnad genom sitt vidlyftiga leverna. De två växterna skrevar orgiastiskt ut sig hur som helst och har redan dödat min stackars blyga lavendel som hamnade i kläm mellan dem. Men rosmarinen, salvian, persiljan och citronmelissen har numera åtminstone en chans till återhämtning.

Alltså blir det äntligen matblogg igen. Jag är rädd att ni får suga länge på den här karamellen, men jag hoppas på att hinna koka lite rosenmarmelad någon av de närmsta dagarna. Men nu har ni ju i alla fall recept för ett par dagar framöver.


Till förrätt blev det grillad sparris med citronsmör. Otroligt gott i all enkelhet. Jag tänker inte ge något recept på grillad sparris (pensla med olja, strö över salt, grilla dem tills de börjar mjukna - svårare är det inte!), men om någon nu skulle behöva ett recept på det perfekta citronsmöret kommer det nedan. Funkar lika bra till kronärtskockor och alla sorters primörer.

Citronsmör med olivolja

50 g smör
2 msk olivolja
det rivna skalet av 1/2 citron
1 msk citronsaft
lite flingsalt

Rör smör och olivolja mjukt. Tillsätt citronskal och citronsaft. Smaka av med flingsalt.

Båda spetten blev väldigt goda, men min favorit var nog faktiskt kalkonen, mest för att den blev löjligt saftig utan att få den där vattniga känslan som kycklingfilé oftast får. Men kalkon är väldigt mesigt i sig själv, så se till att krydda marinaden ordentligt.

Laxen är godast om den inte är helt genomgrillad, men se då till att köpa kvalitetslax och inte någon extrapris-variant. Frys den gärna innan tillagning om du är rädd för parasiter. Själv lever jag farligt och använder mig av färsk lax. Än har jag inte dött!

Kalkonspett med balsamvinäger och oregano
4 personer
400 g kalkonfilé
2 msk tomatpuré
3 msk balsamvinäger
1-2 msk råsocker
2 msk finhackad färsk oregano
2 krm mortlad svartpeppar
1 finhackad vitlöksklyfta
1 dl rosévin

Skär kalkonfilén i mindre kuber. Blanda överiga ingredienser till en marinad. Smaka av och justera smaken - det beror på syran i balsamvinägern hur mycket socker du behöver tillsätta. Slå marinaden över kalkonen och låt marinera ett par timmar. Rör om då och då.

Trä kalkonbitarna på spett, pensla gallret med olja och grilla tills köttet är genomstekt, ungefär 3 minuter på varje sida. Pensla med marinaden under grillningen för extra smak.

Laxspett med lime, fisksås och chili
4 personer
400 g skinnfri laxfilé
2 msk fisksås
1 msk ljus soya
1-2 msk honung
Rivet skal och saft av 2 lime
1 tsk hackad ingefära
1 hackad röd chili

Skär laxen i mindre bitar. Blanda övriga ingredienser till en marinad. Marinera ett par timmar. Trä laxen på spett och pensla gallret med olja. Grilla någon minut på varje sida - laxen behöver bara få färg, inte bli genomstekt.


Den här idén är snodd från Buffé eller Ica-kuriren, jag minns inte riktigt. Men att trä potatisen på spett är min egen snilleblixt och gör det lite enklare att hantera potatisarna.

Baconlindad färskpotatis
4 personer

15 små färskpotatisar
1 paket bacon
15 små kvistar färsk rosmarin
5 grillspett

Skrubba och koka färskpotatisen. Häll av vattnet och låt svalna. Dela baconpaketet i två delar. Lägg en kvist rosmarin på varje baconskiva, lägg på en färskpotatis och linda om baconen. Trä upp den baconlindade potatisen på spett - 3 på varje är lagom. Grilla tills baconet är knaprigt.

Enkel och rasande uppfriskande sås som passar till det mesta grillade. Jag har lagat olika varianter på den här såsen så länge jag har lagat mat seriöst, och tröttnar aldrig på den. Men så är jag också löjligt förtjust i kalla såser.

Lime- och ingefärsmyntasås
4 personer

2,5 dl gräddfil
1 tsk honung
det rivna skalet av en lime
2 msk hackad ingefärsmynta
salt och nymalen peppar

Blanda allt. Låt vila i kylen minst 1 timme.


Har du inte ingefärsmynta hemma går det givetvis bra med vanlig mynta, men då får du justera proportionerna beroende på myntans styrka. Ingefärsmynta är nästan löjligt mild, men bjuder å andra sidan på en mängd subtila smakupplevelser och är väl värd att odla. Den växer dessutom som ogräs, vilket gör att man med gott samvete kan använda sig av den i maten.

Ingefärsmojito
per 6:a

1/2 lime i klyftor
1 näve ingefärsmynta
1 1/2 msk råsocker
4 cl ljus rom
mineralvatten

Lägg limeklyftorna och ingefärsmyntan i ett stöttåligt glas. Strö över sockret och mortla ihop med någonting kraftigt - typ en mortelstöt eller liknande. Tillsätt sedan rom, blanda ihop och slå på mineralvatten så att glaset blir fullt. Drick och var glad.

Slutligen vill jag bara berätta att syrrans siameskattungar just nu är i sin sötaste vecka. De piper omkring överallt och vill man kan man plocka kattungar som äpplen från tygsoffan. Den här bilden är på den flaskmatade lilla flickan som är min systers absoluta favorit.

Öl mot ål!

Nu är jag återuppstånden från de döda! Hela helgen har jag jobbat på helvetesrestaurangen. I lördags jobbade jag 14 timmar, i söndags bara 7,5. Men de futtiga timmarna var så krävande att det tog mig 45 minuter i stället för den sedvanliga halvtimmen att gå hem. Fötterna värkte till den grad att jag fick ta små tantsteg hem.

I söndags var det alltså Mors dag. Tydligen är det någon oskriven regel här i Kalmar som innebär att man firar det genom att äta lunch på just vår restaurang runt klockan 14, för helt plötsligt smällde det till med ca 60 personer med bordsservering, plus en stadig ström i kassan. Vi var tre personer i servisen, tre i köket och en i disken, och vi hade lätt kunnat vara det dubbla utan att någon hade behövt lata sig. Som det var nu fick (i teorin) en person stå i kassan, en annan springa ut med mat, och en tredje ta upp bordsbeställningar. Men det fungerar ju inte riktigt så i verkligheten, utan man gör ju allt på en gång. Alltså har jag sprungit en halv mara.

Och det verkligt trista är att det inte går att arbeta fortare än vad man gör, och då får människor oundvikligen vänta. Det är inte arbetsbelastningen som är det värsta, utan det sorgliga faktum att människor betalar 169 kr för en riktigt usel trerättersmeny och det enda som på något vis kan kompensera detta är riktigt bra, snabb och solig service. Att inte hinna ge folk det där lilla extra leendet eller vänliga skämtet... Men det verkade gå bra trots alls, vi hade inte ett enda klagomål och inga sura miner. Gästerna såg ju i alla fall att vi arbetade så fort vi kunde.

Hur som helst resulterade helgen inte bara i en liten fin lön (jag har köpt tre klänningar, ett par skor, ansiktsvård och Penfolds Bin 2) utan även en rökt ål samt ett halvt kilo fryst, flådd ål. Historien bakom är värd att berätta.

Blåstället, som vi kallar honom på grund av hans klädval, är en gammal alkoholiserad och pratglad sjöman. Han har haft en kvinna i varje hamn, farit på alla sju hav och så vidare ad nauseam. Han ser ganska härjad ut, men rätt vital för sina snart 70 år. Varje sommar tillbringas på restaurangens uteservering tillsammans med sina gamla sjöfararkamrater, där de fyllnar till ordentligt. Blåstället kallar mig omväxlande "darling", "stumpan", "gullet" och "sweetie", men jag väljer att inte höra det.

Blåstället maler och maler. Visserligen rätt intressanta berättelser, men han slutar aldrig. Och när han har nått tre öl har han för vana att upprepa allt han tidigare sagt under tiden han dricker tre öl till. Dessutom blir han snäppet otrevligare för varje öl. Hur som helst pratade vi ål i lördags. Han hade fått upp så mycket ål att han inte visste vad han skulle göra med den, sa han. Jag tar gärna en, sa jag snabbt som attan för att han inte skulle hinna byta samtalsämne. Och det kunde jag få. Visserligen ifrågasatte han i allt grövre ordalydelser min förmåga att koka ål, men det vägde lätt i beräkningen, eftersom jag älskar ål. Min enda farhåga var att han skulle glömma bort det hela dagen efter.

Men vem kommer cyklandes klockan halv elva på söndagen med en kasse ål om inte Blåstället? Han krävde en öl för besväret, och det fick han. Men till hans stora förtret inte förrän klockan slagit elva.

Den rökta ålen åts igår med äggröra, knäckebröd och färsk lök. Det var nog den bästa ål jag har ätit. Vad jag ska göra av den råa ålen? Ålakakor, en underbar öländsk variant på kroppkakorna. Magnus protesterar hejvilt, men är man ihop med en matbloggare får man finna sig i en del.

Buteljerat solsken

När jag var liten brukade jag alltid dra loss den gula blomman från blomfodret och suga i mig den lilla droppen nektar som väntade i röret. Ingenting har en sådan smak av vår för mig - det är blommigt, soligt och honungssött.

Nu är jag vuxen och kan ta till vara på gullvivans smak till resten av året. Fast jag kommer nog alltid fira den där första riktiga vårdagen genom att rusa ut till ängen bakom huset i Vedborm och suga i mig gullvivor bland alla berusat surrande humlor och snabbfotade spindlar.

Gullvivesnaps
35 cl essens

ca 4 dl gullviveblommor till 35 cl brännvin

Plocka en ansenlig mängd gullvivor (kolla så att gullvivorna inte är fridlysta i ditt län först). Dra ut de gula blommorna ur foderhöljet och lägg det gula i en flaska (det tar ett bra tag, men det är ganska rofyllt arbete). Slå på brännvin så att det täcker blommorna. Låt stå en vecka och sila sedan bort blommorna. Häll snapsen på flaska, låt mogna ett par veckor och späd sedan essensen med brännvin till önskad smak.

Lite lite-öl?

Precis som Xtian har jag fått chansen att prova lågkaloriölet Miller Lite till förmån för mina läsare (som ni vet skriver jag både kvickare och oftare med en touch av alkohol i blodet). Och eftersom jag är en notorisk öldrickare med vissa vaga bantningsambitioner till våren borde det här ölet rent teoretiskt förhålla sig till mig som Carolina Gynning förhåller sig till Aftonbladet. Vi får väl se...

Ölet innehåller bara 28 kcal per per dl, vilket faktiskt är lågt i förhållande till många andra ölsorter, alltså nästan i klass med lättöl. Kolhydratinnehållet är knappt 1 g per deciliter, vilket är en tredjedel av de flesta vanliga starköl. Finfint, med andra ord?

Nja, dessvärre är har man gjort det lätt för sig och tjänat in en hel del av kalorierna på alkoholens bekostnad - ölet håller bara 4,2 volymprocent. Inte så konstigt, eftersom 1 gram ren alkohol innehåller 7 kcal. Motsvarande siffra för fett är 9 kcal och för kolhydrater bara 4 kcal. Med andra ord får man dricka en hel del Miller Lite för att det ska fladdra till i levern. Eller dricka dem på fastande mage - då har man garanterat sparat in några kalorier!

Skämt å sido, Miller Lite är inte alls så dumt. Som sommaröl gör det sig utmärkt, men det går inte att komma ifrån att det blir blaskigare än vanlig öl. Tänk Corona eller Sol, så är du i rätt kvarter. Det är behagligt lätt att dricka, och kan nog vara förrädiskt en sommareftermiddag i parken. Ett sådant där öl då man känner sig nykter ända tills man reser sig upp och dråsar raklång in i närmsta rosenbuske. Men det är ljusår bättre än Pripps Blå Pure som borde dödskallemärkas snarast eftersom det smakar exakt som den vattniga 25-kronorsstarken på Golden i Malmö.. Det finns en liten, men bra beska i ölet, vilket i viss mån kompenserar för den bristande fylligheten. Smaken är trevligt fruktig med toner av äppelmust men tyvärr med en aningen metallisk bismak. Jag var givetvis tvungen att öppna en andra öl för att kontrollera att mitt omdöme gjorde ölen rättvisa. Efter den ölen försvann mitt omdöme.

I sammanfattning är Miller Lite ett trevligt öl för att vara en lightprodukt, men den tjänar på att drickas verkligt kall. Jag kommer inte ha några problem att dricka det i sommar för att i alla fall få låtsas att jag halsar mig glad på ett nyttigt sätt. Men jag skulle bli förvånad om det här ölet kommer att hamna någon annanstans än i kategorin tjejöl (kanske nästa års nyord för språkrådet?), precis som med de flesta andra lightprodukter. Vi får se. Magnus får representera det otäcka könet i min föga vetenskapliga undersökning och jag återkommer med hans kommentar lite senare idag.

En liten brasklapp här mot slutet: vill du verkligen banta gör du klokt i sluta dricka alkohol i några större mängder. Alkohol belastar levern - som också omvandlar fett till glukos som sedan cellerna kan förbränna - vilket gör att fettförbränningen sjunker - i alla fall är det vad min läkarstuderande kompis sagt, jag lyckades inte hitta någon närmare information om det på nätet (jag misstänker att några av mina läsare vet hur det ligger till - kommentera gärna!). Och glöm inte att alkohol innehåller en hel del kalorier. Men ska du ut och festa och valet står mellan en Mai Tai och en lightöl kan det faktiskt vara ett bra alternativ.

PS Fattar ni att min matbloggsdröm har gått i uppfyllelse eller? Företag levererar öl till min dörr, gratis! Därmed inte sagt att man kan köpa mitt gillande. I alla fall inte för mindre än en hel kartong dyr whisky, Ian Rankins samlade verk och an ask cigarrer.

Gittogether II - summeringen

Bloggträffen, ja. Det har ju redan skrivits en hel del, men jag måste givetvis summera det hela också. Vem kan låta bli att skriva om en så trevlig händelse? SVT var som sagt där och visade sig vara otroligt trevliga. Hoppas bara att de har vett nog att klippa bort mina fippliga händer under intervjun.

Först in var Mathimlen - som formligen strålade av skönhet - och Louise som var lika söt som hon var nervös. En verkligt trevlig ny bekantskap! Sedan började det välla in folk. Göran Lager var - precis som väntat - jovialisk och vältalig herre, Lisa och Johan lika som alltid och Björn visade sig vara på rätt sida av HRF - jag trodde han jobbade för facket (som jag av personliga och principiella skäl avskyr), men det var näringslivet han representerade. K var lika söt som vanligt och bjussade på underbar salami. Senare anslöt även K:s andra halva L som var lika trevlig hon. Kinna var - precis som många andra påpekat - rasande vacker. Och dessutom enormt trevlig och oerhört peppande, precis sånt man behöver när man känner sig som en liten ful lantis på nåder i storstan. Alice Brax var förkyld men charmig ändå, På stan-Elin lika sprudlande som alltid. Min all time favorite och nya vapendragare Malin från Allt om mat dök upp och imponerade alla med ett läppstift som satt som berg hela kvällen. Jessika var även hon väldigt trevlig och en härlig ny bekantskap och Vinlusen var inte bara trevlig utan lånade mig även sin mors gamla oranga köksmaskin (som ni redan vet). Slutligen var Sushi-David en rolig bekantskap som jag hoppas hålla kontakten med.

I övrigt då? Jag gjorde mitt bästa för att sno varenda tillbehör på Moldau i min iver att komma över skålen med gulaschsoppa som jag beställt. Stackars servitrisen fick spel på mig, och det med rätta. jag blev ganska berusad, men det var kanske rätt väntat. Jag pratade för mycket och säkert ganska förvirrat vid sina tillfällen, men det är så jag är. Yusie bjöd ut mig på dim sum någon gång i framtiden. När vi åkte tillbaka till Hägersten började Magnus må illa och tvingade oss att gå av vid Telefonplan, varpå han glömde illamåendet. Tyvärr missade vi därför sista tunnelbanan hem 0ch fick ta en taxi, men det är sånt som händer. Sammanfattningsvis var det, precis som väntat en mycket trevlig kväll.

På blixtvisit i storstan

Gårdagens fylleslag med J i Stockholm började på Café Piastowska, fortsatte på Sturehof och slutade på Riche. En hel del öl inmundigades. Jag blev dessutom bjuden på öl av en väldigt go' göteborgare på Centralen när jag väntade på J. Han tränade Sävehofs damlag och var extremt vältalig.

Den äldre damen på Piastowska var, hrm, orginell och ville duka av innan vi ätit färdigt, plockade bort ölflaskor med halva innehållet kvar, bara för att nästa gång lämna en tom flaska med orden "Åh, den var inte tom". Gurksoppan till förrätt var mycket trevlig och lagom syrlig, schnitzeln serverades med rösti och var stor som en LP-skiva. Röstin till bestod uppskattningsvis av lika delar fett och potatis. Men gott var det!

J och jag drack som sagt ganska kopiöst och hade mycket trevligt. Vid elvatiden blev jag upplockad av Magnus med kompis som hade kändisspottat på 100 höjdare-galan på Södra teatern. Jag somnade innan vi ens kommit utanför tullarna och vaknade inte förrän vi var hemma i Kalmar. Idag har jag varit så bakfull att jag djupt ångrade mitt skryt inför J att jag ytterst sällan mår dåligt dagen efter.

I kväll blir det äntligen pelmeni och receptet läggs förhoppningsvis upp redan i kväll.

Rosenvattnets mångsidighet

Någonting som går förvånande bra ihop är vodka, Cuarenta y tres, björnbärsläsk och en liten skvätt rosenvatten. Och byter man ut björnbärsläsken mot mjölk så har man nått de himmelska höjderna vad gäller mjölkdrinkar. Ibland hjälper det att vara lite full när man blandar drinkar.

Fast å andra sidan är det ju ett känt faktum att det mesta smakar gott när promillehalten når över 0,7 eller däromkring.

WWRD?

Duger det åt John Rebus så duger det åt mig. Givetvis med en IPA till. Har ni inte läst Ian Rankins underbara deckarromaner om John Rebus så är det dags nu eftersom den desillusionerade detektiven firar 20 år i år. Vanligtvis är jag inget fan av deckare, men jag är banne mig kär i John Rebus. Som tur är så är det Magnus största förebild, så vi har så att säga funnit varandra.

Och du har alltid en gedigen ursäkt att dricka ett glas whisky - det handlar bara om att fråga sig "What would Rebus do?".

Foodie?

Citat ur messengerkonversation med hemulen under vår folkölskväll:

"Gitto: När jag inte lagar mat, äter mat, tänker på mat, läser om mat, eller skriver om mat så drömmer jag om mat."

Att måtten 90-60-90 fortfarande är mer eller mindre applicerbara på mig har uppenbarligen mer med arv än miljö att göra.

Viktigt!

En white russian blir bra mycket godare med ett par saltkorn i. Om ni nu ville veta.

En katt bland hermelinerna!

Jag har inte bara sett, utan också blivit presenterad för nästan varenda matskribent och kock av rang i Sverige. Lisa såg till att de inte skulle glömma mig, och presenterade mig som sin hamster. Men sanningen (som vi alla vet) är ju att Lisa börjar bli lite gaggig och behöver en ledsagare för att inte komma bort på ett sådant stort evenemang som Årets Kock.

Hur som helst, jag har haft min livs stund. Det var helt sjukt roligt. Tommy Myllymäki var söt och helt strålande utomvärldsligt lycklig, jag skulle nog kunna presenterat mig som drottning Silvia utan att han reagerat. Jens Linder var ett otroligt charmerande sällskap och definitivt en ny vän. Elin och Helena var jättetrevligt bordssällskap liksom På Stan-Elin och Malin Eriksson från Allt om Mat vilka dessutom jagade efterfest med mig. Per Styregård var charmig och lovade att jag skulle få skriva på Gourmet så småningom (han hade väl inte så mycket val, stackarn). Stefan Rössner var mycket förtjust i min urringning. Esperanto-pojkarna var spralliga och söta. Alice Brax var så en sådan läcker femme fatale i sitt skimrande fodral att jag nästan kände för att byta sexuell läggning. Dessutom bjöd hon på efterfest med folköl och ost.

Och det finns bildbevis på att jag var där! Kolla bara:

Inte draget i Bolaget

Är det bara jag som retar mig på att Systemets tidning Bolaget är så PK att de alltid har en massa recept på alkoholfria drinkar? I det här numret presenterar de tre alkoholfria citrusdrinkar. De skriver visserligen i ingressen att "till priset av minskad nyttighet kan du tillsätta 4 cl sprit - rom, gin, vodka, tequila, cognac eller whisky. Citruslikör, till exempel Cointreau, Grand Marnier eller Stierman passar också mycket bra". Now really? Det är en tidning för ett bolag som säljer alkohol. Alltså borde man kunna bjuda läsarna på någonting roligare i drinkväg än tre juicedrinkar som enligt utsago går att grogga med vad man nu har hemma. Eller är det bara jag som är grinig?

Jag inbillar mig nämligen att väldigt få nykterister plockar upp tidningen Bolaget, och att de som ändå gör det knappast kan finna något större intresse i den ändå, för det mesta handlar ändå om alkohol på ett eller annat vis. Möjligtvis kan de skadeglatt njuta av den obligatoriska "problematiserande" artikeln om alkoholens skadeeffekter... För ett tag sedan stod det om tonårsflickors drickande. I artikeln sattes flera gånger likhetstecken mellan fulla flickor och ökat antal våldtäkter. Tänka sig, och jag som alltid trott att det är fulla (och förvisso även nyktra) killar som våldtar. Ligger inte problemet i mäns alkoholanvändning i sådana fall?

Hur som helst, Bolaget är inte speciellt rolig läsning, även om den kan innehålla en del matnyttigt. Jag har visserligen ingenting emot det statliga monopolet på sprit eftersom det fungerar hyggligt och ger oss ett stort sortiment - däremot vill jag gärna slippa fostran och pekpinnar från deras kundtidning, det är bara för 70-tal.

Övertalning

Mamma i telefon:

Mamma: Men du? Kan du inte skriva att du är kvartsalkoholiserad i presentationen i stället?
Jag: Varför då? Det är jag ju inte.
M: Tänk på att du nästan är matskribent nu för tiden!
J: Jamen...
M: Du måste ju ha en seriös framtoning. Tänk på framtiden.
J: Jajaja, men jag tänker referera till det här samtalet i bloggen.
M: Ja, gör det. Men skriv kvartsalkoholiserad. Skriv det.

Jag är kvartsalkoholiserad. Men på heltid. Bara så att ni vet.

Ett gott nytt år

...önskar jag alla er som läser mig. Hoppas att ni får en gudomlig champagnebubblande gladfylla samtidigt som ni mirakulöst nog lyckas undvika att möta årets första dag med huvudvärk och darriga händer.

Kvällen firas i metropolen Älmhult i glada vänners lag med öl, whisky och den tjeckiska ölchampagnen Sámp.

Sju sorters kak-maraton!

Magnus gav mig ett par grytlappar i före-julpresent igår. Jag blev överlycklig. Föga anade han vilken hjälp de skulle vara. I vanliga fall använder jag mig av en släng (köksslang för en gammal skitig handduk som vikarierar för allt från svettnäsduk, via grytlappssubstitut, till vapen mot fientliga servitriser), men idag fick jag verkligen användning av mina fina grytlappar.

Magnus är nämligen i Älmhult i kväll (om ni bara visste hur jag hatar den staden som stjäl min älskling allt som oftast), och det betyder att jag har gott om tid att göra vad jag vill. I den bästa av världar i alla fall. De som hängt med min blogg ett tag vet att jag lovat min mor att baka en del av julkakorna. Sagt och gjort.

I och med Fuglesang-febern (oh yeah, det ordet kommer att ge så många googlegenererade besök de närmsta dagarna!) bestämde jag mig för att testa var människans gräns går... Är det verkligen möjligt att baka sju sorters kakor i rad? Är den mänskliga kroppen byggd för att röra kakdeg efter kakdeg? Efter en sväng ned på ICA Maxi för att proviantera de få saker som min mor inte redan försett mig med (och ett besök på Systembolaget givetvis, i ett hett kök behöver man svalka sig!) började jag mitt experiment: sju sorters kak-maraton!

14:30 började jag med degen till de finska pinnarna. Den åkte in i kylen. Under tiden lagade jag Märtas skurna chokladkakor.

14:45 In med chokladkakorna i ugnen.Jag låter den där förbannade pinndegen vila och satsar i stället på drömmar. Det går bra, förutom att jag råkar ha i lite för mycket mjöl. Jag knådar in lite extra olja, vilket avvärjer katastrofen. Jag öppnar en öl (pripps blå light - jag måste banta i mig mina kläder igen).

15:00 Dags att baka drömmarna. Det går alldeles utmärkt. Köket stinker hjorthornssalt och jag inser att cigaretterna är slut. Jag går och köper nya eftersom drömmarna ska vara 20 minuter i ugnen (jag har 2 1/2 plåt). När jag kommer tillbaka gör jag bondkakedegen och slänger in den i kylen.

Så här ser det ut efter chokladrutorna är skurna och svalnade. I påsen ligger sirap, ägg, potatismjöl och hasselnötter. På golvet skymtar ogräddade drömmar samt min matta som jag använde som avsvalningsplats.

15:30 Jag tar en rök- och mejlpaus och låter alla kakor gräddas färdigt. Jag smsar Magnus och får reda på att han krockat, dock utan personskador. Jag ringer min mor och diskuterar kakor i allmänhet.

16:00 Jag gör degen till schackrutorna. Min mor kräver 3x3 rutor samt en kant. Jag funderar länge på den optimala ration mellan brun och vit deg och stoppar sedan in degen i kylen. Jag öppnar ännu en öl.

16:15 Jag gör en paus för mejlande, dricker min öl och mår bra.

16:3o Jag skär och gräddar bondkakedegen. Den blir ganska fin faktiskt.

17:00 Jävla finska pinnar! Jag tar itu med dem nu. Först ett glas vin bara. Och kolla mejlen. Sen fixar jag dem. Har ni förresten märkt att finska pinnar-deg (liksom playdough) har en förmåga att under knådning bilda luftfickor inuti degen. När man råkar trycka lite extra på den utsatta biten spricker den och sjunker ihop. Det är sådant stoff mina febermardrömmar skapas ur (och känslan av att bläddra med tummen genom hela psalmboken). På riktigt.

17:15 Finska pinnarna fixade och in i ugnen. Nu gör jag syltkaksdegen. Den ska också ligga och vila ett tag.

17:20 In med de sista finska pinnarna i ugnen.

17:30 Dags för schackrutorna. Jag skär upp i 9 bitar (plus en vit bit extra för kanten) och inser först för sent att a) jag har för lite deg till kanten runt och b) de fyra hörnen på kakan är av vit deg, vilket gör att den vita kanten inte framträder så vackert som den borde. Min mor förlåter mig dock efter ett telefonsamtal. Jag använder lite syltkaksdeg för att täcka de skarvar där degen inte räckte.

17:50 Gräddning av schackrutorna och tillverkning av uppåkradegen.

18:00 Utbakning av syltkakorna. Observera att det här inte är vanliga små syltkakor utan kavlade cirklar med en mindre degcirkel med hål i. Den lilla cirkeln penslas med ägg, mandelhack och pärlsocker strös på och sylt läggs i hålet. Jag har INGA kakformar. Men som tur är glas av olika storlek. Jag tar ett glas vin. Jag bakar ut kakhelvetena och dricker lite vin till. För att ta ut cirkeln i mitten använder jag mitt drinkmått.

18:30 Kakjävlarna är färdiga. Jag har ett långt samtal med min mor om allt möjligt (jag dricker ett glas vin till under tiden). Hon avslutar med kommentaren: glöm inte uppåkrakakorna bara, det är din systers favorit. Min syster Claudia alltså, hon som är 22 år gammal och då och då gör sin röst hörd på den här bloggen. De kakorna vill man inte misslyckas med. Jag avstår ett glas vin.

18:40 Paus för mejlande.

18:50 Jävla uppåkrakakor, nu kör vi! Och det går perfekt - degen är lätt att kavla ut och kakorna lägger sig precis som de ska. Mandelhacket har blandat sig perfekt med pärlsockret och världen känns som en bra plats att leva på.

19:20 Alla kakor är färdigbakade och det råder någon slags julefrid. Jag tar ett glas vin till. Ett stort glas vin alltså. Jag mår bra.

19:30 Jag är ganska berusad. Skit i kakorna. Raj raj raj! :)


Och resultatet? Jag skulle kunnat fotografera de 10 kakburkar som står i min hall, men jag nöjer mig med en allmän bild på min bedrift:


Och ja, jag är helt utmattad. Jag kommer nog inte äta en enda kaka till jul. Jag vill inte se skiten mer! Nu ska jag dricka mig full... I alla fall så pass berusad att iag kommer sova länge i morgon.

Litterär glögg

Vinlusen skrev såhär om Dufvenkrooks whisky-spetsade specialare: "det här är glögg för människor som i den mån de överhuvud taget läser fiktion, helst läser Robert Ludlum och Tom Clancy". En sådan underbar diss gjorde mig givetvis sjukt sugen på att ge den ett försök. För glögg är gott. Whisky är gott. Alltså borde en sådan glögg förena det bästa av två världar... Svinstark glögg är dessutom ett underbart alibi för en lite smålullig kväll.

Sagt och gjort tog jag Magnus med mig till Systembolaget. Han var inte svårövertalad, nämn ordet bara ordet whisky så... Passade även på att plocka på mig lite högrev (förbluffande låga 39 kronor kilot, och givetvis svenskt) samt purjolök till kvällens fiskgryta. Magnus hittade en ny upplaga av TP Genus, och eftersom vi verkligen harvat igenom varenda fråga i den gamla versionen var han bara tvungen att slå till. Så om ni ikväll hör någon som vrålar i vantro och ilska så är det jag som förlorat igen.

Men glöggen då? Ja, den var jättegod. Det som Vinlusen tyckte var vek kryddning tyckte både jag och Magnus var en befriande ren eftersmak. Och spritigheten upplevde vi som behaglig. Det surrar trevligt i mitt huvud efter en inmundigad deciliter. Kort och gott, en mycket trevlig knockout till glögg. Med 20% alkoholhalt är den dessutom perfekt för alla som inte orkar med julafton med släkten utan att bedöva neuronerna ordentligt.

Vad jag läser? Inte Clancy i alla fall. Ni kan kolla in mina favoritböcker i min blogger-profil.

Bloggvirke!

Igår var en riktigt bra kväll.
Idag var en riktigt pissig dag.

Som alltid får man sota för sitt alkoholintag dagen efter, och det blir banne mig inte lättare av en förkylningshosta vars produkt som påminner om vaniljsås. Mmm, trevligt att skriva i en matlagningsblogg, inte sant?

Först och främst, ett drinkrecept. Historien bakom det här receptet är något udda: igår stod jag och hängrökte ut ur min franska balkong när jag fick se en PÅSE, gömd bakom rabattens buskar, men inte för mig, som huserar på motsatt sida från blommorna sett. "Jag ska bara... sa jag till min oförstående pojkvän, varpå jag rusade ut och vittjade påsen på dess innehåll. ICA:s fuskfanta lämnade jag, men ett halvt helrör ARCTIC VODKA 37,5 % plockade jag med mig. Givetvis¨. (ja, nu kan vi ju börja tala moral, men jag anser att finders are keepers!) Jag har nu druckit vodka med cola light, vodka med varm choklad och fann mig själv med en sexa slattvodka kvar i flaskan, dock inget groggvirke. Vad göra? Hitta på en drink, för fan!

Så här blev den (ursäkta eventuella alkoholpåverkade sliringar på tangenterna):

Blogggrogg
för 1 fyllo

6 cl skräpvodka
2 dl vatten
1/2 dl socker
2 cm färsk ingefära
2 tsk persian earl gray (eller byt ut mot vad du nu har för te hemma)

Skala och skiva ingefäran, koka upp med vatten och socker. I med teet och låt dra några minuter. Häll upp vodkan i ett glas och sila ned blandningen genom en tesil - eller som jag som saknar slika finesser: genom en kökshanduk! Kanske fick drinken extra smak av tvättmedlet? - Gott blir det i alla fall! Faktiskt.

Igår lagade jag mycket god mat. Köttfärsbiffar med mycket vitlök och en aning spiskummin i, tillsammans med hummous, paprikasås och taboulleh. Jag nöjer mig med att publicera paprikasåsreceptet idag, resten kommer nog så småningom.

Ugnsbakad paprika- och yoghurtsås

I röd paprika
1/2 röd chilifrukt (av typen spansk peppar)
1 dl turkisk yoghurt
1 msk paprikapulver (gärna av den starkare sorten)
1 tsk socker
ett uns salt

Halvera paprikan och ta ur kärnor och stjälkar. Rosta paprikan i 250 graders ugnsvärme tills skalet svartnat rätt rejält (20 minuter kanske?). Lägg den brännskadade paprikan i en plastpåse och ge dig till tåls tills den svalnat lite. Skala den sen. Hacka den. Hacka chilifrukten. Släng i alla ingredienser i en matberedare eller mixer och kör tills du fått en ljuvlig laxrosa sås.

Idag har jag jobbat (som servitris). Vi hade en beställning på över 100 personer. 100 personer på en dag, det är mer än vad jag egentligen klarar av att tala med. Fy fan: "Hej! Ni betalar här nu, tar med er kniv, gaffel och servett, väljer dryck och så ska ni få en stämpel... Och sen finns grillbuffén till vänster där ute, och det är bara att plocka på sig allt ni vill ha!". Fick jag själv välja skulle jag inte tala med mer än fem människor om dagen kanske.

Ett axplock repliker från kvällen:
"Är lättölen alkoholfri?"
"Får man ta flera gånger på buffén?"
"Har ni någon gul läsk?" (mannen håller i en jaffa)
"Oj, den var inte stor!" (om en 40 cl stor stark för 35 kr)