Chez ma soeur sur les toits*

Magnus skulle till Älmhult idag, så jag passade på att dra till syrrans nya taklägenhet. Mitt i centrum, med en underbar terass. Vänta bara till sommaren...

Pepparbiff och förfest stod på menyn, eftersom Claudia skulle hemmafesta med sin vän Emelie. Biff inhandlades, liksom rödvin, kalvfond, potatis och färsk rosmarin i stor kruka (sån som förväntas leva vidare alltså, inte den med ett halvt glas jord kring rötterna):

Claudia: Men, den är ju färsk... Det är ju värsta barren! Det kan jag ju inte ha i maten?
Jag: Det är ju mycket godare! Det är bara att klippa ned dem i såsen!
C: Klippa ned, jag vill inte stå och klippa ned. Tänk om de inte är goda?
J: Åh! De smakar ju mycket mer, de mesta smakerna försvinner ju när de torkas!
C: Öäääh, mer? Men då kanske det inte smakar som rosmarin på burk ju? Det är ju det jag gillar!
J: Ta den här nu och håll käft, jag tänker inte låta dig äta vad som helst.
C: Bara för att jag gillar pulvermos...

Någon kommer uppenbarligen bli mättast... Jävla konsum som inte kan packa två jämnstora biffar med varandra. I stället för att diskutera vem som hade störst järnbehov bestämde vi oss för att dela båda biffarna efter stekning. Rättvist värre.

Jag hade med lite indonesisk svartpeppar till pepparbiffen. Klyftpotatis. Lite torrsaltat stekfläsk knaperstektes som topping. Dao Primavera fick gästspela i den väldigt enkla rödvinssåsen som jag inte orkar recepta idag. Ni vet ju hur man gör...

Inga grönsaker, bara kött, potäter och sås. Öländskt värre. Fast vi klippte ju faktiskt rosmarin på.

Claudias onda siames Minou har någonting emot mig. Här försökte hon äta upp min pepparbiff och ge mig onda ögat samtidigt. Jävla katt...

... men trots att hon är gravid med kanske fem cirkus hasselnötsstora kattungar festade hon gärna loss på Claudias white russian. Hoppas de slipper månansikte bara!

"Häng upp mina blöta kläder, snälla Margit!". Visst kan jag göra det! Alla underkläder fastnade fint i fönsterlampan.

När Claudia duschade hade jag lite tid över att fota mig själv i hennes spegel. Lägg märke till den ganska manierade handen som ser ut som den gör för att den döljer kameralocket. Men bilden var så rolig att jag inte kunde låta bli att bjuda på den...

Så här såg det ut i diskhon när jag lämnade den. Men å andra sidan betalade jag både biffen, rödvinet och potatisen. I'll be damned om jag dessutom diskar!

När jag var på väg ifrån Claudia kollade jag min mobil: "16:43 Från Älsklingen: Hej, jag åker till Älmhult i morgon i stället. Köper någonting värmande, laddar ned någonting trevligt och väntar på dig. Ingen brådska bara". Hoppsan.

Så här såg det ut på väg hem.

Och så här. 3 dm snö på mindre än 24 timmar. Jag går INTE ut i morgon.

*Jag kan alltså knappt ett ord franska, så är det fel så får ni antinge rätta mig eller ursäkta mig.

En katt bland hermelinerna!

Jag har inte bara sett, utan också blivit presenterad för nästan varenda matskribent och kock av rang i Sverige. Lisa såg till att de inte skulle glömma mig, och presenterade mig som sin hamster. Men sanningen (som vi alla vet) är ju att Lisa börjar bli lite gaggig och behöver en ledsagare för att inte komma bort på ett sådant stort evenemang som Årets Kock.

Hur som helst, jag har haft min livs stund. Det var helt sjukt roligt. Tommy Myllymäki var söt och helt strålande utomvärldsligt lycklig, jag skulle nog kunna presenterat mig som drottning Silvia utan att han reagerat. Jens Linder var ett otroligt charmerande sällskap och definitivt en ny vän. Elin och Helena var jättetrevligt bordssällskap liksom På Stan-Elin och Malin Eriksson från Allt om Mat vilka dessutom jagade efterfest med mig. Per Styregård var charmig och lovade att jag skulle få skriva på Gourmet så småningom (han hade väl inte så mycket val, stackarn). Stefan Rössner var mycket förtjust i min urringning. Esperanto-pojkarna var spralliga och söta. Alice Brax var så en sådan läcker femme fatale i sitt skimrande fodral att jag nästan kände för att byta sexuell läggning. Dessutom bjöd hon på efterfest med folköl och ost.

Och det finns bildbevis på att jag var där! Kolla bara:

Partypinglan!

Så är det nu officiellt! Jag har blivit bjuden på tjuvlyssnatfesten! Tack Damon, jag är i extas!

(Nej, jag tänker inte vara så där Stockholmskt cool och låtsas att jag ofta får gå på roliga fester och frottera mig med medbloggare - jag är innerligt överlycklig och tänker inte dölja det!)