Alfahonan
Jag är definitivt en alfakock (du måste registera dig för att läsa på NY times, men det är det värt).
Jag blir minst sagt irriterad om någon försöker åla sig in i köket. Ger man mig råd så kommer jag visserligen beakta dem - och bara ibland finna dem bättre än mina egna ideer - men för det mesta kommer jag att ta det som en förolämpning, eller som en dum kommentar av en människa som inte vet bättre. Men jag kommer inte att visa det, utan ge en uppmuntrande kommentar och ibland - de gånger jag känner mig på riktigt jävligt humör - använda mig av rådet bara för att kunna ge kommentaren: "Ja, det blev verkligen härligt knaprigt med ditt recept" (om broccolipuré som inte fick koka färdigt) eller motsatsen: "Ja, herrregud vilken härlig mild, mjuk yta det blev" (om pankofriterad kyckling på för låg temperatur).
Innan de hatiska kommentarerna strömmar in vill jag först erkänna att ja, jag är en vidrig människa. Ja, jag är rädd om mitt revir. Ja, mitt självförtroende är helt baserat på min matlagningskunskap. Och nej, jag tror inte att jag kan klara mig själv i köket. För även om Magnus blir satt på bassingsuppdrag som att skala rotfrukter eller att flå ett kilo räkor så är det ändå hans reaktion jag litar på. Säger han att "jo, det var väl gott" misstänker jag att jag misslyckats och ligger vaken tills jag har hittat den felande kryddan, men är han tyst och tar om så antar jag att jag har lyckats.
Magnus är en fantastisk människa, och jag är beredd att göra allt jag kan för att få honom att fastna för mig. Let's face it: jag är varken enastående snygg, supercharmig eller särskilt speciell på något vis. Men jag kan laga mat, och jag kommer inte sätta mitt ljus under skäppan. Jag ger vad jag kan i mitt förhållande, och jag ger det bra. Jag tänker inte finna mig i tanken att man måste vara en orakad Britney för att bli lycklig. Jag är kanske inte är Scarlet Johansen, men jag lagar god mat, Magnus hjälper till i utkanten och allt är således väl.
Och såvida Magnus* inte verkligen döljer sin matlagningsiver så har jag bara ett NY Times-citat att avluta med:
“Men have gotten better at cooking, and that’s all positive,” Mr. Richman said. “But men can’t share. If you can find a man who’s O.K. with a woman being in charge in the kitchen, tell any woman to marry him immediately.”
*Magnus kan alltså laga mycket god mat, men han har jobbat som kock så pass länge att jag misstänker att han inte finner någon större glädje i själva matlagningen.
