Eufori!

För tjugo minuter sedan fick Magnus och jag veta att vi faktiskt får den där Ekeröstugan som vi egentligen inte fick. Han som skulle skrivit kontrakt i morgon avbokade det hela eftersom hans far hastigt dött och i stället fick vi hyra stugan. Jag skulle aldrig, aldrig kläcka ur mig något så vidrigt som att den enes bröd är den andres död, men jag måste erkänna att jag har hoppat runt som en dervisch av ren glädje i kväll.

Vad vi kommer få hyra (ta i trä, peppar peppar, osv) är en trerumsstuga på Munsö på Ekerö. Möblerad. Med öppen spis, vedspis och vanlig spis samt sovloft och veranda och en liten odlingsbar söt tomt. 600 meter till badstrand (och en båtplats om vi skulle få storhetsvansinne och investera i en eka). Nackdelarna är dåliga kommunikationer och utedass (dusch och rinnande vatten finns dock inomhus). Som tur är har jag aldrig satt luxiösa badrum framför avskildhet.

Det kan inte bli bättre. Nu börjar livet. Eller i alla fall i mitt nya i-utkanten-av-Stockholmsliv. Det pirrar i hela kroppen!

Gittogether II - summeringen

Bloggträffen, ja. Det har ju redan skrivits en hel del, men jag måste givetvis summera det hela också. Vem kan låta bli att skriva om en så trevlig händelse? SVT var som sagt där och visade sig vara otroligt trevliga. Hoppas bara att de har vett nog att klippa bort mina fippliga händer under intervjun.

Först in var Mathimlen - som formligen strålade av skönhet - och Louise som var lika söt som hon var nervös. En verkligt trevlig ny bekantskap! Sedan började det välla in folk. Göran Lager var - precis som väntat - jovialisk och vältalig herre, Lisa och Johan lika som alltid och Björn visade sig vara på rätt sida av HRF - jag trodde han jobbade för facket (som jag av personliga och principiella skäl avskyr), men det var näringslivet han representerade. K var lika söt som vanligt och bjussade på underbar salami. Senare anslöt även K:s andra halva L som var lika trevlig hon. Kinna var - precis som många andra påpekat - rasande vacker. Och dessutom enormt trevlig och oerhört peppande, precis sånt man behöver när man känner sig som en liten ful lantis på nåder i storstan. Alice Brax var förkyld men charmig ändå, På stan-Elin lika sprudlande som alltid. Min all time favorite och nya vapendragare Malin från Allt om mat dök upp och imponerade alla med ett läppstift som satt som berg hela kvällen. Jessika var även hon väldigt trevlig och en härlig ny bekantskap och Vinlusen var inte bara trevlig utan lånade mig även sin mors gamla oranga köksmaskin (som ni redan vet). Slutligen var Sushi-David en rolig bekantskap som jag hoppas hålla kontakten med.

I övrigt då? Jag gjorde mitt bästa för att sno varenda tillbehör på Moldau i min iver att komma över skålen med gulaschsoppa som jag beställt. Stackars servitrisen fick spel på mig, och det med rätta. jag blev ganska berusad, men det var kanske rätt väntat. Jag pratade för mycket och säkert ganska förvirrat vid sina tillfällen, men det är så jag är. Yusie bjöd ut mig på dim sum någon gång i framtiden. När vi åkte tillbaka till Hägersten började Magnus må illa och tvingade oss att gå av vid Telefonplan, varpå han glömde illamåendet. Tyvärr missade vi därför sista tunnelbanan hem 0ch fick ta en taxi, men det är sånt som händer. Sammanfattningsvis var det, precis som väntat en mycket trevlig kväll.

Summan av Gittogethern: korv!

Tusen tack alla ni underbara bloggare som gjorde kvällen så rolig och morgonen så plågsam (eller vänta, det var vinet ja...). Alla var strålande rara, vackra och roliga - det är helt fantastiskt att få omge sig med så trevliga människor! Och tv-teamet var inte så läskiga som jag trodde, även om jag hoppas att de klipper bort mina nervöst fipplande händer som levde sitt eget liv under intervjun.

Ingen tid finns dessvärre att utvärdera det hela idag, eftersom jag sitter på lånad dator vars tangentbord är synnerligen svårbearbetat, men jag måste passa på att glatt välkomna en ny medlem av familjen Petersson/Richert till kyffet på Linnégatan: Vinlusens härligt tunga köksmaskin är vårt fosterbarn under Vinlusens spännande Kinavistelse. Vilket betyder att jag kan sluta att bara drömma om korvstoppning och snart skrida till verket! Och det i sin tur betyder att Magnus blir tvungen att bygga den där röken han har lovat mig! Haha, bara det gjorde det värt ansträngningen att kånka runt det säkert tolv kilo tunga paketet på Söder!

Jag skriver mer om bloggträffen i morgon!

Färdkost

I görligaste mån ska man undvika att utsätta sig för pressbyråmackor med sladdrig gurka och hushållsost. I stället blev det ciabatta med tomat, kallrökt hjortinnanlår, grönpeppar-rambol, lökmarmelad, grön paprika och massor av sallad. Mycket godare, och faktiskt också billigare i slutänden!

Stockholm, här kommer vi! Batteriet är slut i Magnus mp3-spelare, så han får stå ut med mitt pladder hela vägen upp. Han har redan ställt in sig i dövläge och har inte hört ett ord av vad jag sagt den senaste timmen.

På blixtvisit i storstan

Gårdagens fylleslag med J i Stockholm började på Café Piastowska, fortsatte på Sturehof och slutade på Riche. En hel del öl inmundigades. Jag blev dessutom bjuden på öl av en väldigt go' göteborgare på Centralen när jag väntade på J. Han tränade Sävehofs damlag och var extremt vältalig.

Den äldre damen på Piastowska var, hrm, orginell och ville duka av innan vi ätit färdigt, plockade bort ölflaskor med halva innehållet kvar, bara för att nästa gång lämna en tom flaska med orden "Åh, den var inte tom". Gurksoppan till förrätt var mycket trevlig och lagom syrlig, schnitzeln serverades med rösti och var stor som en LP-skiva. Röstin till bestod uppskattningsvis av lika delar fett och potatis. Men gott var det!

J och jag drack som sagt ganska kopiöst och hade mycket trevligt. Vid elvatiden blev jag upplockad av Magnus med kompis som hade kändisspottat på 100 höjdare-galan på Södra teatern. Jag somnade innan vi ens kommit utanför tullarna och vaknade inte förrän vi var hemma i Kalmar. Idag har jag varit så bakfull att jag djupt ångrade mitt skryt inför J att jag ytterst sällan mår dåligt dagen efter.

I kväll blir det äntligen pelmeni och receptet läggs förhoppningsvis upp redan i kväll.

Lupinprojektet: antiklimax

Nej, de blev faktiskt inte speciellt goda alls, mina lupinfrön. De smakar nästan ingenting. Efter allt detta arbete och gullande med de små fulingarna står jag nu med tre burkar av någonting som smakmässigt (med en enorm portion god vilja) kan beskrivas som sojabönor i saltlake - inte alls som de jag ätit tidigare.

Uppenbarligen står lupinfrönas bitterhet i direkt omvänd proportionalitet till min egen sådan.

Men det var i alla fall ett hedervärt projekt, och någongång snart ska jag ta itu med felsökning och försöka en gång till. Under tiden har jag gott om annat att syssla med. I morgon åker jag på blixtvisit till Stockholm eftersom Magnus ska på 100 höjdare-gala (han har gjort en dokumentärfilm om Nybros egen James Bond) och jag ska äta middag med en god vän.

*&%¤!#-SAS!

Det här är inte sant så otroligt irriterande jobbigt och dumt... Hör här:

I morgon, klockan 13-15 har jag en obligatorisk laboration i min psykologikurs. På onsdag går Årets Kock 2007 av stapeln, vilket jag ska bevaka å bloggens räkning om nu någon nytillkommen läsare missat det.

Hur som helst insåg jag att jag skulle bli tvungen att flyga upp för att överhuvudtaget ta mig till Stockholm från Kalmar utan att missa vare sig laboration eller Årets Kock. Via SAS löjligt ofunktionella hemsida hittar jag till sista minutenbiljetter för 400 kronor. Ett klipp. Flyget går vid 17-tiden. Jag lånar pengar av min mor, bokar biljetten och vad dimper ned i min mejllåda? En bekräftelse på att jag bokat en resa Kalmar - Stockholm klockan kvart i sju på morgonen!

Gah, jag måste slå sönder någonting, så arg är jag! Eftersom det är sista minuten-biljetter går de inte att boka om eller av, och I'll be damned om jag kastar 400 kronor som jag inte ens har i sjön. Återstår alltså bara att mejla min lärare och förklara min situation.

Det värsta är att jag VET att jag klickade i rätt flyg, eftersom jag alltid är nogrann på gränsen till vansinne innan jag bokar biljetter. Men på något vis misstänker jag att varken SAS eller min lärare kommer att tro på mig.

På resande fot

På tisdag når jag Stockholm igen, och då blir det någon slags informell bloggträff på kvällen. Eller ja, jag och Andreas ska dricka öl och eventuellt prova griskind. Hur som helst är alla välkomna att göra oss sällskap. Tid och plats är ännu inte bestämt, men vik gärna tisdagkvällen åt samkväm och umgänge med dina två favoritexil-ölänningar.

Och i helgen är det dags för Malmö och Lund, så är det någon som vill hitta på någonting så är det bara att höra av sig via mejl eller i kommentarerna.

Tre skäl till extas!

Oj.

Det är ungefär vad jag har sagt hela dagen. Först så upptäcker jag att Tasteline har smällt upp en fet bild på mig som medlemsexpert i vegetarisk mat, dessutom med länk till bloggen (skrolla ned lite så ser du en ful gammal bild på mig där jag ser ut som en häst i fejan). Jag som totalt ignorerat tasteline den senaste tiden rusade upp från sängen och satte mig sömdrucket att svara på alla frågor jag försummat.

Oj.

Min blogg har nått över 20 000 besök. Jeez! Jag är stum av lycka att så många läser mig.

Oj.

Men det här, det här slår allting med hästlängder. Den 31 januari har jag har blivit inbjuden att bevaka Årets Kock 2oo7. Årets Kock! OMG! Att jag inte får gå på själva festen utan äta buffémat tillsammans med resten av journalisterna gör mig ingenting, det är liksom så stort att jag inte ens kan greppa det.

Ojojojoj...

Stockholm i sammandrag

Måndag: Bloggträffen har det redan skrivits spaltmeter om i bloggosfären. Jag har egentligen inte så mycket att tillägga annat än att det var jättetrevligt. Vad är egentligen chansen att 18 vilt främmande människor alla är supertrevliga? Det var de i alla fall. Jag fick min peppar, andra fick griskinder och alla fick beskåda den rultiga kinesen från Kalmar (det vill säga mig). Jag hade nästan chans på ett jobb (Lisa fick oss tack och lov att hålla in våra skenande hästar), åt enormt god bratwurst på Moldau, blev aningen berusad (allt annat hade ju varit att svika mina ideal!) och försökte övertala stackars Andreas att skriva en Öländsk kokbok med mig (jag: "Vi ska skriva en Öländsk kokbok ihop!" A: "Ööh, ska vi?" Jag: "Ja! Så klart!" A: "Ehm, okej."). Hur som helst var det sanslöst roligt, och jag hoppas verkligen att det inte är sista gången en sådan här träff inträffar.

Tisdag: Aningen bakfulla beger vi oss till Tekniska Museet och deras 4D-bio, som faktiskt var riktigt rolig. I alla fall om man som jag är en förvuxen 5-åring. Själva utställningarna var tyvärr rätt trista, med flagande färg och trasiga robotar, men på grund av ett tekniskt fel vid bion (lite krångel med någon interaktiv frågesport) fick vi pengarna tillbaka. Annars hade vi nog grämt oss lite över att ha pungat ut med 60 kronor var.

Kvällen tillbringades på Östgötakällaren, där vi såg Xtian. Magnus åt en saffransdoftande fiskgryta och jag åt en enorm och väldigt god råbiff som sköljdes ned med en Zlatopramen. Vi avrundade med en liten whisky var till kaffet.

Onsdag: Vi tumlade runt ett tag i Gamla Stan och fikade på Stadsmissionen. Jag spillde kaffe över hela Magnus kanelbulle, men det hör inte till ovanligheterna. En kombinerad lunch/middag intogs på Nippon Sushi på Norra Angegatan. Gott sa både jag och Magnus (han slapp sushin utan satsade på kyckling i stället).

Kvällen var vikt åt Tjuvlyssnats releasefest vilket var riktigt roligt. Jag frossade i makirullar och öl, festade vidare på Ljunggrens och hamnade slutligen på efter-efterfesten på Spy Bar, vilket i alla fall var en upplevelse.

Torsdag: Ajajaj, våra huvuden. Vi tillbringade nästan hela dagen i sängen, tittandes på Discovery. Vi åt en enorm pizza (den största jag sett verkligen!) på Kungsholmens pizzeria, frossade i Ben & Jerrys Chocolate chip cookie dough ice cream och åt ostbågar. Ibland behöver man det också. På kvällen vågade vi oss ut till AG tillsammans med Magnus lillebror, där det pågick vernissage för Dizel and Sate och volymen var allt för hög för att stanna någon längre stund. Därför hamnade vi på en bar med Hawaii-tema vid St Eriksplan i stället. Märklig upplevelse, framför allt när man är så trött att maskerna på väggen tycks tala med en.

Fredag: Lunch på Seyhmus med Lisa, som förärade mig ett ex av sin bok Krydda! (mycket trevlig och informativ och utmärkt läsning på bussen hem) samt ett par Gourmet. Dessutom mycket trevligt sällskap och många goda råd. Glassmaskinen, som var mitt egentliga ärende, glömdes i villervallan när vi diskuterade svalda spindlar och toalettmonster på vägen hem. Det känns helt oväsentligt i sammanhanget. Hemresa vid 16, vilket var alldeles lagom. Hade jag stannat längre hade nog mitt huvud exploderat av intryck och människor, vilket var skälet till att jag satt djupt begraven i mina böcker på vägen hem.

Det blev inga soltorkade oliver, trots mina goda föresatser. Däremot ett paket marrowfat peas från The English Shop. De ska bloggas i morgon kväll.

Stockholmsnerver

Avresa klockan 9:05 i morgon med Silverlinjen. Jag har småfåglar i magen och har klättrat på väggarna hela dagen, Magnus är lugn som en idisslande ko. Bloggen kommer att uppdateras kontinuerligt eftersom Fridhemsplans vandrarhem har uppkopplade datorer på rummen.

Nu ska jag packa, packa om tre gånger och ändå glömma tandborsten. Samt vara aningen hysterisk.